Ta reda på om man är stadsbo eller lantis

[makarontanten]

Jag är uppvuxen på landet men har bott ganska många år i Lund och trivdes bra, nära till torget, bibliotek och andra kulturyttringar. Sen köpte jag en gård och när jag nu någon gång kommer till Malmö eller Lund (försöker undvika det) känner jag ungefär som att hur kan någon vilja bo här, stackars människor.

Jag tror det hänger ihop mycket med vem man är. Har många gånger funderat på vart jag vill bo, om jag är stadsbo eller lantis. Jag är uppvuxen i ett litet samhälle och flyttade till stan för ca 14-15 år sedan. Har trivts med båda, men när jag flyttade till stan var det ju så mycket uteliv som lockade, det finns inte längre på kartan. Dock har jag rotat mig här, mina vänner bor här, jag jobbar här och som jag skrev i första inlägget, jag vill vara ifred från allt som har med stan att göra, men är kanske lite för social för att bo mitt i skogen helt ensam? Börjar fundera på vem jag är egentligen..

Tills för tre år sedan har jag i hela mitt liv haft tillgång till sommarstuga, jag var även innan sambo med en man som hade sina föräldrar på landet. Jag ville alltid vara i sommarstugan eller hos hans föräldrar. Men det är ju skillnad på att bo permanent eller bara hälsa på och vistas när man har lust.Tänker också på att när jag vart i sommarstugan, vart hos dåvarande svärföräldrar, så har jag ju inte vart ensam. Det har vart kompisar, vänner, släkt, sambo som har vart med mig. Att flytta ensam är också en skillnad jag måste väga in för att kunna komma att trivas. Tänk om det bara är så att jag är lite trött på folk och vill fly ett tag från allt, men att jag sen sitter ensam och känner mig övergiven och undrar varför i helskotta jag skulle ut i skogen och göra utan mina vänner och allt socialt. Det bor en kusin till mig ca 5-6 km bort från detta hus, men vi har inte så mycket kontakt ( vänner på fb, träffas kanske vart tredje år. Hon har två små barn och man, så inte riktigt den person som jag som är singel och barnlös umgås jättemycket med). I övrigt är det ca 1 mil till närmsta affär och kiosk i ett litet samhälle.

 

[stjarnhimmel]

Jag hade samma tankar.. dvs jag ville flytta ut på landet och på vid havet. Hade en dröm om en liten röd stuga.
Men sen började jag fundera realitstiskt.. dvs vad vill jag lägga tid och pengar på? Är jag intresserad av skötseln av huset och då också de tråkiga sakerna dvs inte bara ta hand om blommor. Och jag insåg att jag mer ville ha fantasin än verkligeheten. För mig blev det därför en kompromiss dvs jag bor i lägenhet men på landet vid havet. Jag bor på landet och har mkt "huskänsla" men behöver inte ta riskerna med hus.

Om du hyr huset behöver du kanske inte ta kostnaderna med renovering etc utan då är det mest gräsklippning och sådant. Dock tror jag du behöver ha en buffert eller back-up plan om du är beroende av bil. vad händer om den går sönder och du inte har råd att fixa? Kan du ta dig till jobbet? vad händer om du blir sjukskriven en period?
Kan du hyra ut lägenheten i stan under ett tag? för att pröva att bo någon annanstans?
Finns det andra hus lite närmare stan med bättre kommunikationer? Kan du se om det finns att hyra?

Om du verkligen vill ut på landet tycker jag du ska satsa på det ..men jag tycker du behöver ha en back-up plan. antingen en buffert för eknomin eller någon tanke på hur du ska lösa det om du står utan bil.

 

[stjarnhimmel]

Jag bor som sagt på landet men jobbar inne i stan. Det gör att jag får en dos med stadsliv. en dos jag behöver. sen stannar jag ibland kvar i stan och sover över hos en vän. Så då kan jag hå ut och äta middag, gå på bil, konsert eller vad man vill göra.
Så en mix är det bästa för mig!

 

[tanten]

Skillnaden är att i stan kan jag klara mig utan bil om den går sönder plötsligt, jag kan laga den när nästa lön kommer ( ja, jag vet att jag lever lite för dagen). Jag kan ta en buss till jobbet, jag kan gå och lämna hunden till nattmatten, jag kan gå och handla mm tills det är löst.

Ja, jag borde verkligen bli bättre på att spara, och med handen på hjärtat så är jag bara urkass på det. Jag TROR dock att det beror på omständigheterna, för det är inga saker, kläder mm jag köper, utan frihet. Frihet att komma bort från stan. Hyr stuga på semestern, köper ganska dyr mat som är lätt och smidigt att ta med ut i skogen för att grilla ( kosta vad det vill, bara det är mysigt, gott och trevligt), engångsartiklar, använder bilen för att komma ut mycket, åker långt för att komma till en enslig sjö att sola och bada vid mm. Det är sådant som kostar i mitt liv, bensin, mat, grilltillbehör, vandringsväskor, kol, tändvätska, ved och andra roliga tillbehör ;-)

Det finns inte mycket buffert här, men hunden går alltid i första hand. Hon är ordentligt försäkrad och en liten buffert finns för henne. I övrigt tyvärr inget. Med detta i tanken så är det nog dags att växa upp och börja spara lite ( tankeställare).

Jag förstår dig fullt ut. Det ÄR ljuvligt att kunna gå i nånstans och bara köpa det man vill ha.

Tänker bara att det kanske skulle vara värt bekymret att göra ett ryck och kanske leva sparsamt i - säg - 90 dagar? Eller vilken tidsperiod du vill.

Bara för att nå målet att ha den där bufferten

Du kan fortsätta leva som du vill - bara just inte den där övergående perioden?
Det funkar på mig.

 

[labb]

Nu är jag förvirrad och tankarna snurrar runt, runt, runt. Vågar och vill jag flytta ut till ett hus på landet helt ensam från min trygga tvårumslägenhet ganska centralt i en större stad?

Det har dykt upp ett sött litet rött hus med vita knutar, 4 rum och kök som hyrs ut för ungefär samma peng jag betalar för min lägenhet idag. Huset ligger ca 2,5 mil från där jag bor, och jag kommer ha ca 3,5 mil enkel resa till jobbet, så gott som inga bussförbindelser om man inte räknar någon enstaka buss dagligen.

Jag har försökt väga in för och nackdelar och det mesta är fördelar. Jag älskar landet, jag älskar skogen, jag gillar att påta i trädgården, jag älskar att bara vara ute, jag älskar att grilla, plocka svamp, sola, äta ute, dricka kaffe ute. Jag älskar fågelkvitter istället för bilar och tåg, jag kan bli oerhört stressad och irriterad i stan på att det alltid finns folk omkring mig, att jag, som jobbar natt alltid blir väckt på dagarna av maskiner, ljud, folk. Att sällan kunna krypa in i mitt bo för att bara vara, då folk finns överallt. Att inte ens kunna ta en kaffe på balkongen utan att grannar ska stanna och prata vareviga dag. Jag älskar djur, har en hund som skulle må gott med naturen, med en trädgård, med en lugnare miljö.

Så varför tvekar jag? Det finns några saker som gör mig livrädd. Dels är jag rädd att bli för ensam, jag är ju ändå van att ha folk omkring mig och är ganska social trots allt. Sen är det ju så att bostadsmarknaden är helt åt helvete här i stan. Säger jag upp min lägenhet, kommer det blir supersvårt, om inte omöjligt att få en ny OM jag skulle vilja tillbaks. Sen har vi det där praktiska med att skotta snö, klippa gräs, ja det kanske inte är så kul? Och det sista är ekonomin. Jag kommer inte ha några problem att betala mina räkningar, mina bensinkostnader mm, men jag har heller inte överflöd av pengar. Detta innebär att jag är orolig för att tex bilen ( som är gammal, men i bra skick) kommer gå sönder, och där kommer jag stå utan att kunna ta mig till jobbet och liknande.Jag har inte råd att köpa ny bil. Har också många vänner i stan som är utan bil och körkort, det kommer alltid få vara jag som åker för att ses, jag som kommer få köra och ja, tanken att bo på landet är ju också att få umgås, grilla och mysa på landet med mina vänner och deras djur i en behagligare miljö än stan. Det kommer bli svårare och besvärligare ( med hund och just att bo avlägset) att tex kunna vara med på jobbets AW, att bara ta en öl på en uteservering, att träffas på en snabb fika, att bara ta en kort rastrunda med hunden med vännen tre hus bort med hund. Ja att umgås lite spontant sådär är ju trevligt för det mesta. Livet begränsas en del av att bo på landet på andra plan, när man är van vid att bo nära allt.

Så hur resonerar ni? I min sits, hur hade ni gjort? Är ni lika fega som jag och inte vågar ta steget, att satsa på möjligheten utan att bara se svårigheter?

I din sits hade jag bott kvar men sett över ekonomin, pendla är inget kul. Situationen för mig är annorlunda, jag har en ganska stor gård som ger tillräckligt med inkomster för att kunna leva på.

 

[tanten]

I din sits hade jag bott kvar men sett över ekonomin, pendla är inget kul. Situationen för mig är annorlunda, jag har en ganska stor gård som ger tillräckligt med inkomster för att kunna leva på.

Eller så är pendling en absolut förutsättning för att inte ta med sig jobbet hem.

Bor man nära så kan man snabbt kila hem. Och är man som jag så tar man med sig funderingarna på jobbet hem. Det behöver inte vara stora bekymmer, bara att man aldrig riktigt stänger jobbdörren eller hemmadörren.

Pendingstiden ger mig den karensen. Jag hinner stänga dörren bakom mig.

 

[makarontanten]

Det finns så mycket omständigheter jag vill skriva in, så mycket ni borde veta för att förstå hela situationen, men jag kan ju inte skriva ner allt, det skulle ta upp hela Bukefalos ;-). Men jag kan ta lite småsaker i korthet om ni orkar läsa.

Min hund är mitt allt, det finns trådar skrivna om henne i hundforumet, men jag förstår, att få som inte har hund har läst dem. Hon är stressad, och det blir inte bättre av att bo i stan. På landet kommer vi bort från andra hundar, från nyårsraketer,påsksmällar, från mycket som stressar henne, såsom hundmöten, folk som kommer fram och ska klappa eller släpper fram sina hundar utan att jag vill. Vi kommer bort från stressen och jag tror hon kommer må så mycket bättre, och jag med henne. Problemet är att jag får en krånglig situation/väg till min nattmatte när jag jobbar, men det får jag ta. Bilen är återigen viktig, annars funkar det aldrig...

Jag umgås med mycket folk här i stan. På ett sätt älskar jag det, på ett annat hatar. Jag är i behov av mycket egentid även om jag är social, men folk stressar mig. Jag vill inte vara otrevlig mot någon, vilket gör att jag aldrig känner mig fri, har svårt att säga nej. Det finns alltid folk som vill umgås, ta en hundpromenad, som vill komma in på en kaffe, umgås en liten stund, ber mig handla/göra ärenden åt dem när jag ändå åker iväg ( som jag skrivet, har många vänner utan körkort). Ibland tar en 20 minuters hundpromenad över en timme för att man ska stanna och prata med alla, hälsa, låta hundarna ses mm. Jag blir stressad av detta, och därför vore livet på landet en dröm, det blir mer planerade besök in till vänner och stan, och inte så lätt att be mig om det ena eller det andra. Hunden får vara ifred och jag med detta.

Jag skulle vilja ha en hund till. Det skulle aldrig gå idag, i stan. Jag skulle inte reda ut det med två hundar idag pga min nuvarande hund med stress och att..På landet vore det mer möjligt, om än inget måste. Skulle även vilja ha fler djur ( älskar djur), men inte i lägenhet i stan.

Jag åker alltid till skogen, till avlägsna platser för att få ro i själen och koppla av. Att bo i "skogen" så är ju själen med mig redan där :-)

Jag är plikttrogen som sjutton, därav en väldig stress över ekonomi och bil i detta. Jag måste ta mig till jobbet, måste ha en plan innan.

Jag gillar lite jobb ( måla, snickra, odla, plantera). Även det ger mig ro i själen. Perfekt på landet.

Jag gillar att baka, laga mat, ta hand om gäster, pyssla. Även det kommer jag få tid över till att göra på landet då ingen vill ha kaffe, kommer oanmäld på besök, men att ändå kunna bjuda hem folk och skämma bort med det jag har gjort. Återigen ro för själen.

Jag är nästan aldrig ute i stan ( shoppar, fikar, går på krogen mm), alltså inget jag kommer sakna om jag flyttar.

Är dock bekväm, gillar att ändå ha närheten till folk, affärer, aktiviteter..


Och, på svar om att pendla. Kanske inte det roligaste, men samtidigt handlar det om 14 nätter på 5 veckor ( ca 10-11 pass i månaden). Det känns inte så farligt att orka göra det även om det är enklare idag utan att behöva.

Nu när jag skriver så finns det två tankar/problem som dyker upp. Ekonomi och ensamhet....

 

[makarontanten]

Eller så är pendling en absolut förutsättning för att inte ta med sig jobbet hem.

Bor man nära så kan man snabbt kila hem. Och är man som jag så tar man med sig funderingarna på jobbet hem. Det behöver inte vara stora bekymmer, bara att man aldrig riktigt stänger jobbdörren eller hemmadörren.

Pendingstiden ger mig den karensen. Jag hinner stänga dörren bakom mig.

För några år sedan hade jag tagit med mig jobbet hem. Jag jobbar med psykiskt funktionshindrade och inom den gruppen finns mycket att fundera på. Men idag är jag nog lite avtrubbad och stänger dörren till jobbet och mina tankar samtidigt som mitt pass är slut.

 

[tanten]

För några år sedan hade jag tagit med mig jobbet hem. Jag jobbar med psykiskt funktionshindrade och inom den gruppen finns mycket att fundera på. Men idag är jag nog lite avtrubbad och stänger dörren till jobbet och mina tankar samtidigt som mitt pass är slut.

Bra i så fall

det klarade inte jag trots helt vanliga konstorsråttejobb.

 

[makarontanten]

J

Bra i så fall

det klarade inte jag trots helt vanliga konstorsråttejobb.

Ja, det är ju aldrig bra förstås... Jag var mer engagerad som "ny" ( har jobbat ca 10 år inom detta), man tror man ska göra underverk i början, men med tiden inser man att man inte rår på deras röster, hallucinationer, depressioner mm och att man inte kan göra mer än vara medmänniska på jobbet, att finnas där och ( tyvärr många gånger) lita på vad läkare och andra, "högre uppsatta" bestämmer att man ska utföra på jobbet. Gillar mitt jobb, trivs, men några underverk är inte i sikte och därmed stänger jag dörren för både tankar och annat när jag åker hem....

 

[Ava22]

Jag hade flyttat.

Jag och mannen flyttade till hus i september förra året. Jag ångrar det inte för en sekund! Jag har valt bort vissa saker för att bo så på landet utan kommunikationer och jag gör det med glädje. Det är så jekla underbart att inte har grannar under sig, över sig, och på höger och vänster sida. Att slippa höra moppepojkarna på kvällarna, bussen eller tåget som låter. Jag gillar att ha det tyst. Och det värderar jag högt! Mina första 10 år bodde jag i hus, sedan 20 år i lgh och nu hus. En sak ångrar jag, att jag/ vi inte flyttade till hus tidigare!
Nu är vi två, med varsin bil. Närmsta samhälle är Vallentuna och det är ca 5 km. Så det går att cykla, därifrån går Roslagsbanan. I vissa fall hämtar jag min man i stan om han vill ta en öl och han hämtar mig. Men det är inte ofta, jag behöver inte dricka alkohol för att ha trevligt
Vissa kompisar har inte bil och körkort, men då funkar det att de kommer till Vallentuna och så åker jag och hämtar där. Sängplatser har vi gott om, just nu har vi 5 sovrum som vi inte använder

Följ ditt hjärta och magkänsla!

 

[AraSlei]

@makarontanten Hade jag varit som du hade jag börjat att kolla om det finns möjlighet att hyra ut lägenheten i andra hand
Finns den möjligheten går det ju faktiskt att prova på att hyra ett hus på landet. Trivs du så gör du, och annars har du ju din lägenhet kvar.

Jag och min sambo pluggar i Stockholm. Jag har bott här i snart 4 år. Det finns helt klart fördelar med att bo mitt inne i stan! Det är nära till allt, man behöver sällan använda bilen, det finns alltid saker att göra och folk att umgås med. Men, vi längtar tillbaka till landet så mycket! Det blir flytt hem så snart min sambo är klar med sin examen och vi båda har jobb hemmavid.

 

[makarontanten]

Jag hade flyttat.

Jag och mannen flyttade till hus i september förra året. Jag ångrar det inte för en sekund! Jag har valt bort vissa saker för att bo så på landet utan kommunikationer och jag gör det med glädje. Det är så jekla underbart att inte har grannar under sig, över sig, och på höger och vänster sida. Att slippa höra moppepojkarna på kvällarna, bussen eller tåget som låter. Jag gillar att ha det tyst. Och det värderar jag högt! Mina första 10 år bodde jag i hus, sedan 20 år i lgh och nu hus. En sak ångrar jag, att jag/ vi inte flyttade till hus tidigare!
Nu är vi två, med varsin bil. Närmsta samhälle är Vallentuna och det är ca 5 km. Så det går att cykla, därifrån går Roslagsbanan. I vissa fall hämtar jag min man i stan om han vill ta en öl och han hämtar mig. Men det är inte ofta, jag behöver inte dricka alkohol för att ha trevligt
Vissa kompisar har inte bil och körkort, men då funkar det att de kommer till Vallentuna och så åker jag och hämtar där. Sängplatser har vi gott om, just nu har vi 5 sovrum som vi inte använder

Följ ditt hjärta och magkänsla!

Kan hålla med i ditt inlägg i allt utom i en sak. Skillnaden för mig är att jag är singel. Det är alltid enklare med två bilar, någon att diskutera med, någon som finns hemma, någon som hjälper till när saker krånglar. Jag känner mig utsatt som singel i detta läge, jag har ingen att be om skjuts till jobbet om min bil stannar, ingen som hjälper mig med hundvakt, ingen som finns där när jag känner mig ensam. Hade jag vart sambo hade jag aldrig tvekat. Nu vill jag klara mig själv, men det är inte lika enkelt på mina villkor :-)

 

[Ava22]

Kan hålla med i ditt inlägg i allt utom i en sak. Skillnaden för mig är att jag är singel. Det är alltid enklare med två bilar, någon att diskutera med, någon som finns hemma, någon som hjälper till när saker krånglar. Jag känner mig utsatt som singel i detta läge, jag har ingen att be om skjuts till jobbet om min bil stannar, ingen som hjälper mig med hundvakt, ingen som finns där när jag känner mig ensam. Hade jag vart sambo hade jag aldrig tvekat. Nu vill jag klara mig själv, men det är inte lika enkelt på mina villkor :-)

Absolut jag förstår det. Det blir enklare om man bor med någon som gillar att fixa och dona.
Men, hade jag inte träffat min man så hade jag flyttat ut till landet, förr eller senare Jag hade klarat mig själv, det är jag helt övertygad om!

 

[makarontanten]

Absolut jag förstår det. Det blir enklare om man bor med någon som gillar att fixa och dona.
Men, hade jag inte träffat min man så hade jag flyttat ut till landet, förr eller senare Jag hade klarat mig själv, det är jag helt övertygad om!

Hade jag känt likadant hade jag inte tvekat heller :-). Nu är det ju ekonomin ( bilen bla), som är ett hinder för mig. Med två inkomster, två bilar, så finns det inget att tveka på i mitt fall heller. Då hade jag ju heller inte vart ensam i mina funderingar, och inte heller i mina tankar, då jag haft sällskap av en sambo, utan att känna mig helt ensam i skogen utan någon alls :-)

 

[makarontanten]

@makarontanten Hade jag varit som du hade jag börjat att kolla om det finns möjlighet att hyra ut lägenheten i andra hand
Finns den möjligheten går det ju faktiskt att prova på att hyra ett hus på landet. Trivs du så gör du, och annars har du ju din lägenhet kvar.

Jag och min sambo pluggar i Stockholm. Jag har bott här i snart 4 år. Det finns helt klart fördelar med att bo mitt inne i stan! Det är nära till allt, man behöver sällan använda bilen, det finns alltid saker att göra och folk att umgås med. Men, vi längtar tillbaka till landet så mycket! Det blir flytt hem så snart min sambo är klar med sin examen och vi båda har jobb hemmavid.

Håller med i allt i den skillnaden att en flytt kostar pengar. Det är inte bara att flytta hit och dit för mig. Adressändring, flyttning av möbler, tvbox, internet mm kostar pengar vid flytt. Att flytta fram och tillbaka blir dyrt, även om det är en möjlighet att hyra ut i andra hand och komma tillbaka. Likväl kan bil mm gå sönder även vid en kortare flyttningsperiod och då står jag där ändå med samma problem....

 

[labb]

Och, på svar om att pendla. Kanske inte det roligaste, men samtidigt handlar det om 14 nätter på 5 veckor ( ca 10-11 pass i månaden). Det känns inte så farligt att orka göra det även om det är enklare idag utan att behöva.

Nä, med ett sådant schema och relativt måttligt avstånd låter det inte farligt. Det ändrar ju saken en hel del

 

[Gotthard]

Ang internet och tvbox så går det ju att ordna med ett litet usb som fungerar som internet. Finns hos tex. Telia och du kan ta med det precis överallt och sålänge det finns mottagning på telefonen så har du internet. De flesta tv-kanaler går att nå via deras hemsidor.

Tycker inte du borde oroa dig över bilen heller, är den servad med jämna mellanrum så ska det inte gå sönder. Den kan göra det, men du kan också gå sönder och ångra dig livet ut över att du inte tog chansen och provade att flytta till landet. Finns så mycket som kan hända varje dag och det är så onödigt att oroa sig för allt sånt.

Om dina vänner vill komma på besök eller vill att du ska besöka dom, be om att dela på bensinkostnad.

3,5 mil/30 min är ingenting i resväg

Jag tycker du ska prova! Se om du kan hyra ut lägenheten i andra hand, ta med de mest nödvändigaste sakerna till stugan och berätta om din situation till de som hyr ut. Är säker på att det komma gå att hitta någon lösning.

Lycka till!

 

[Fan of Bill]

Kan hålla med i ditt inlägg i allt utom i en sak. Skillnaden för mig är att jag är singel. Det är alltid enklare med två bilar, någon att diskutera med, någon som finns hemma, någon som hjälper till när saker krånglar. Jag känner mig utsatt som singel i detta läge, jag har ingen att be om skjuts till jobbet om min bil stannar, ingen som hjälper mig med hundvakt, ingen som finns där när jag känner mig ensam. Hade jag vart sambo hade jag aldrig tvekat. Nu vill jag klara mig själv, men det är inte lika enkelt på mina villkor :-)

Är med dig i vartenda ord. Det där är exakt det som håller mig tillbaka från att flytta från stan till landet. Det känns för utsatt att bo så ensam.

 

[stjarnhimmel]

Kan hålla med i ditt inlägg i allt utom i en sak. Skillnaden för mig är att jag är singel. Det är alltid enklare med två bilar, någon att diskutera med, någon som finns hemma, någon som hjälper till när saker krånglar. Jag känner mig utsatt som singel i detta läge, jag har ingen att be om skjuts till jobbet om min bil stannar, ingen som hjälper mig med hundvakt, ingen som finns där när jag känner mig ensam. Hade jag vart sambo hade jag aldrig tvekat. Nu vill jag klara mig själv, men det är inte lika enkelt på mina villkor :-)

Är med dig i vartenda ord. Det där är exakt det som håller mig tillbaka från att flytta från stan till landet. Det känns för utsatt att bo så ensam.

På den punkten förstår jag dig exakt. Jag har ju tur att nu när jag flyttade ut så bor min syster med familj nära och det gör stor skillnad.
Men jag skulle nog också känna mig utsatt om jag bodde i hus och inte hade någon nära som jag känner.