Ta omplacering med unghund hemma...

[inverterad]

... exakt hur dumt är det? Vi har en colliehane på 14 månader, språksäker med andra hundar och börjar mogna i huvudet men är långtifrån "färdig" utan fortfarande valp i mycket. Planen har varit att ta nästa hund om ett år eller så, när vår hane är mogen och lite mer färdig i sin uppfostran. Planen har också varit, och är fortfarande, att ta en valp av bruksras. Samtidigt kan jag dock inte släppa tanken på att jag skulle vilja ta en svårplacerad omplacering och ge den ett bra hem. Nu har en hund dykt upp som vi båda blivit lite blixtförälskade i. En huskyblandning på två år, hane, kastrerad, och som det verkar mest lite understimulerad.

Vi erbjuder ett aktivt liv med mycket motion och en hel del hjärnaktivering (spår och kurser) och framför allt jag har relativt stor hundvana. Hunden verkar inte vara någon problemhund utan bara fel hund i fel familj.

Exakt hur dumt är det att ta en till hund innan den tidigare hunden är klok och förståndig?

 

[dpmatte]

Kan bli hur som helst. Beror på deras personkemi skulle jag vilja säga. Vet du när huskyblandningen är kastrerad? Om han blev kastrerad väldigt tidigt har han inga hanhundshormoner kvar och då kan det förmodligen fungera bra. Är han kastrerad för bara ett par månader sedan kan det bli en kamp mellan dem. Är det möjligt att du kan få ta hem honom på prov innan du bestämmer dig?

Jag har själv 3 hanar, 21 mån, 6½ år o 15 år. De 2 yngsta kom som valpar. Ibland har jag den yngstes pappa här 3 veckor när "hans" tikar löper. Innan har han alltid varit yngst när han varit här, men de 2 senaste gångerna är hans son yngst. Första gången gick bra, då var sonen valp. Andra gången blev han rejält nedtryckt av sin son. De rök ihop ordentligt, som väl är så biter ingen av dem utan de bara låter och trycker ner varandra.

 

[Springer]

Förutom kloka ord ovan av dpmatte.
En fråga jag skulle ställa mig är hur långt vill jag komma med min nya hund?
Spåra till husbehov på skoj eller ge mig på tävlingar? Då gäller renrasig hund.
Om det är många anmälningar till en spårkurs är risken stor att en blandras blir utan plats.
Är collien ett "löfte" som kan utveckas. I så fall skulle jag lägga all min tid på honom ett tag till.
Men det är hur jag skulle tänka.
Så vänd och vrid på allt och gör ett genomtänkt val.

 

[Red_Chili]

Vad är anledningen till att du vill ha en svårplacerad hund? jag själv har letat omplacering länge och har en sedan tidigare. I somras hade jag en tik på prov. Jag vet att hon hade kunnat få ett bra liv hos mig och troligen roligare än det hon haft hittills. Jag kände henne dessutom sedan innan och gillade henne skarpt! Det visade sig dock att hon inte var helt lätt med andra hundar och om det är något jag verkligen vill ha så är det en välfungerande flock... Hur som helst, när jag bestämde mig så frågade jag mig själv: "hade jag tagit henne om jag visste att någon annan kunde erbjuda ett lika bra hem?" Svaret på den frågan var nej och därför tog jag henne inte.

Jag tror nämligen att det är mycket(!) dumt att ta en hund enbart för att "rädda den". Själva omhändertagandet går på en dag, sedan är det historia. Därefter ska du leva resten av hundens liv med den hunden och historien spelar ingen roll, hur "gulligullig" eller ädel den än verkar. Är hunden någon du vill leva med resten av livet när du bortser från bakgrundshistorian? Jamen ta hunden. Tror du att det kan bli mer lämpligt med en annan hund? Ta en annan hund. Du gör varken dig själv, din nuvarande hund eller en kommande hund någon tjänst om du tar hem en hund bara för sakens skull.

 

[inverterad]

Kloka tankar från allihop, tack så mycket! Själva grundidén är inte att ta en svårplacerad hund i sig, men att göra en insats för en hund som kanske inte är jättesvår för mig men som är svårplacerad i en hundovan familj, till exempel. I fallet med hunden ovan verkar det som (obs, inte träffat hunden) att den mest är fysiskt och psykiskt understimulerad. Om det nu inte är nåt annat också som krånglar, så skulle den hunden få ett bra liv bara genom att flytta till oss där vi har ett aktivt och stimulerande liv tillsammans.

Jag har ingen romantisk idé om att "rädda en gulligullig hund med snyfthistoria i bagaget" även om det kanske låter som det. Bara att vi har tid och plats för en till hund, och kan vi då hjälpa en hund att komma rätt som kommit fel i livet tidigare, så känns det som en bonus, speciellt som det inte i nuläget är en till tävlingshund jag vill ha utan bara en trevlig aktiv kompis i vardagen.

Min nuvarande är ett tävlingslöfte, så han går förstås före när det gäller träning och liknande. Samtidigt tror jag att hunden ovan egentligen bara behöver vardagsuppfostran, aktivering till husbehov, och motion. Allt det kan den få utan att det inkräktar på nuvarande hunds träning.

Det lutar åt att vi väntar tills nuvarande är äldre och färdigare, och att vi då ser hur läget är. Om det är en till tävlingshund som är rätt, så skaffar vi en av bruksras. Om inte, så får vi se.