Ta bort min älskade

[Fjäril]

*lånar användarnamn*

Ja nu har domen kommit. Min häst är utdömd. Massor av frågor har dykt upp i mitt huvud och jag hoppas ni kan hjälpa mig. Kan ni berätta hur det gick till dagen då ni tog bort er häst.
Gärna från början till slutet (den dagen).

Vet att det finns fler trådar men vill gärna ha lite mer beskrivet

 

[Modett]

Sv: Ta bort min älskade

Min häst flyttade till himlen i februari, 4 år gammal. En gaffelbandsskada med lång konvalecens blev bara sämre istället för bättre, så i januari föll domen. Jag tog - för min alldeles egna skull - lite tid på mig att göra klart allt med försäkringsbolag etc. Veterinären på ATG var till stor hjälp, förklarade mycket kring allt. Jag bestämde mig för bult, då det kändes som ett snabbt och humant sätt, och fick utskrivet smärtstillande så att hon kunde gå ut i hagen sista veckan och busa utan att ha ont.

Så kom den till sist, den värsta dagen i mitt liv. Jag körde henne till ATG-kliniken, väl där fick hon gå in i en box och äta hö. Hon fick låna en grimma från kliniken. Jag sa hejdå så gott jag kunde, och veterinären pratade en stund om vad som skulle hända, och om hur tråkigt det var att det blev om det blev. Sedan lämnade jag henne där, glad och nöjd i boxen. Jag varken ville eller behövde vara kvar när det skulle ske.

Jag saknar henne fortfarande varje dag, och kan aldrig skriva om henne här på Buke utan att gråta. Min fina, fina tjej.

Jag hade även hennes mor, som gick bort 20 år gammal i februari 2005 i sviterna av en (av många) koliker. Hon insjuknade en lördag, var dålig hela söndag, bättre måndagen och dålig igen tisdag. Då hade hon fått inflammation av droppet, och kroppen var för svag för att orka kämpa emot. Veterinären ansåg att behandlingen skulle avbrytas. Nödslakt ringdes på morgonen, på eftermiddagen skulle de ha tid att komma. Så jag satt med henne i boxen hela dagen, som i ett vacum. När det så var dax, så tog jag av henne täcket, en i personalen på stallet där hon stod ledde ut henne tillsammans med nödslaktaren. Så hon lämnade jordelivet vid skogen nedanför hagarna, allt gick lugnt och fint till.

Lider med dig, du har en jobbig tid framför dig.

 

[Kviga]

Sv: Ta bort min älskade

Min Hero fick vandra vidare i oktober förra året.
Jag hade ridit honom sen Maj -00 också fick jag honom Maj - 04. En skada i knäet gjorde honom allt mindre ridbar, så när han var kung varannan dag och slav varannan, så tycke jag att det var dax för honom att lämna in. Jag har hela tiden velat att han ska få sluta sina dagar med lite stolthet, och inte som en skrutt. Det skulle han själv velat också.

Den 12 oktober kom jag ut i stallet vid 8, jag hade bett om att få vara själv med honom och avlivningsmannen (känns otäckt att kalla honom slaktare) under hela förloppet. Halv 10 kom Kjell och klappade om honom lite. Jag visade Kjell var jag tyckte det var lämpligt att ta bort honom, också gick jag och hämtade Hero. Än så länge var det inte så jobbigt, bara sorgligt.

Sen gick det fort. Kjell gav honom ett äpple, klappade och pratade lugnt. Han visade mig hur jag skulle hålla i grimman, gav Hero ett äpple till, tog upp bulten också PANG

Hero trillade rakt fram, jag skrek -FÖRLÅT, FÖRLÅT. Hero krampade en stund ock jag sprang bort en bit och trode att jag också skulle dö.

Efter en liten stund kom Kjell med Heros grimma, kramade om mig och sa att om jag inte vore ledsen så skulle jag inte vara normal.

Efter detta gick vi till Kjells bil och fixade papper och betalning. Allt som i en dimma.

När jag gick tillbaka till stallet tittade jag en sista gång på Hero, men ville inte gå fram för jag ville inte se hålen.
Jag gick upp till stallet och började mocka ur hans box.

Natten innan var det storm och regn och hela morgonen var disig.
Exakt en timme efter avlivningen bröt solen igenom och lös på mig, där jag stod i Heros box och mockade. Jag kan svära på att det var Hero som berättade att han kommit fram. Det kan ha tagit en stund vid pärleporten, han hade en del att förklara!

Efter detta börjar det jobbiga! Jag kunde aldrig tro att det kunde bli så tomt efter en häst, och fortfarande, efter ett halvår kan jag knappt prata om det. Jag saknar honom så!

Fina, fina Hero

Lycka till, det är inte lätt

Kram Kviga

 

[gurkan]

Sv: Ta bort min älskade

jag har aldrig tagit bort nån häst eller varit med men har en del vänner som gjort det. det tips jag kan ha det är att skriva alla papper med vetrinären innan så man slipper det efteråt.
tror att det mest blir jobbigt när man är så ledsen och så har man det att ta itu med. skönt att ha det gjort innan.

lider verkligen med dig!

 

[Rockypro]

Sv: Ta bort min älskade

Min älskade Katzy lämnade mig i maj, lite mer än en månad sen.
Själv tog jag bort henne med veterinärens hjälp, en spruta. Det gick hur bra som helst, vet. kom till gården, jag std och matade Katzy med äpplen och havre och så gav vet. henne sprutan. Sedan tog det inte mer än tre sekunder innan hon drog sitt sista andetag och trillade ihop. Smärtfritt och lugnt.
Själv skrek jag och grät tills jag trodde att jag skulle dö och jag satt bredvid henne resten av dagen tills bilen kom och hämtade henne. Det är ju så, det är värst för dem som blir lämnade ensam kvar. Katzy har det bättre nu utan lidandet.
Saknar henne mer och mer för varje dag som går och önskar inget hellre än att få henne tillbaka, min älskade underbara.
Men man måste tänka som så att dom får det bättre, bättre än de haft som sjuka/skadade. Dom slipper ju lida mer.
Tror att Katzy finns med mig varje dag som går och ser till att jag uppfyller mitt sista löfte till henne, att jag ska ge en annan häst en chans till ett bättre liv.

Mitt tips till dig är att göra allting klart med försäkringsbolag innan du beställer en tid, och att säga farväl ordentligt.
Se även över olika metoder för att känna efter vad som känns bäst för dig så att det inte är något du behöver grämas över senare.

Sköt om dig, det finns inget värre för dig, men heller inget som är bättre för deras skull.

Hästens bön:
Tag mig ej från min moders sida
när jag som nyfött föl går
vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levadsår

På min rygg ska jag dig bära
i galppp på solskensritt
men tilbaks till stallet, kära
låt mig då få gå i skritt

Ge mig foder, ryckt och vatten
ha tålamo om jag är stygg
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg

Rengör sadel, träns och rem
för ej oljud i mitt stall
tänk på at detta är mitt hem
stäng dörren mot vinden kall

Jag vill för dig bara
om du nu min bön förstår
då ska jag för alltid vara
din bästa vän i många år

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand
led mig sista biten, kära
till hästens evigt gröna land!

 

[Rumpnissen]

Sv: Ta bort min älskade

Jag tog bort min 1-åring akut i förra veckan. Det skiljer sig ju lite mot en planerad avlivning.

Det var när de stod på bete hemma hos mamma och pappa som jag hittade honom med ett brutet ben. Jag förstod ju direkt att det inte var något att göra. Pappa ringde distriktveterinär. Under tiden vi väntade ringde jag uppfödaren som kom ut, sen stod vi och matade kraftfoder och viftade knott i en timma medan vi väntade. Grät oavbrutet förstås. Sen kom veterinären, tittade på benet, konstaterade att det inte fanns något att göra och gav honom lugnande. Han satte sedan dit alla slangar och grejer innan han gav honom sömnmedlet och Albin la sig ner (välte mer eller mindre). Jag satt med hans huvud i knät medans han fick det sista droppet och dog. Det tog ganska lång tid, upp mot en kvart vilket gör att jag absolut hade föredragit bult men det fanns ju inga driekta valmöjligheter.
Pappa fixade pappersarbetet med veterinären. Jag var inte i stånd att göra något överhuvudtaget. Sen körde vi hem sälsskapsponnyn och åkte hem och grät ett helt dygn.

Dagen efter kontaktade pappa länsveterinären och miljö- och hälsa och Albin begravdes hemma den eftermiddagen. Det var fullkomligt olidligt men om jag inte hade haft min familj hade det blivit ännu värre. Jag har fortfarande inte sett några papper, min (relativt häst-ovana) pappa har skött allt pappersarbete så jag slipper fixa med det.

Några råd har jag inte, men bearbeta allting så mycket du kan. Försök ha ordnat allt administrativt som går och ta stöd av familj och vänner. Var inte rädd för att tala om det och gråta, det har varit en förutsättning för att jag ska kunna hantera det hela.

 

[Piruette]

Sv: Ta bort min älskade

Min häst hade varit dålig till o från under ca 1,5år... vi trodde att han skulle bli helt bra då han var helt ohalt under 4mån...
När han sedan blev halt igen åkte jag in till klinik...
detta va fredag.. han hade då magrat av jättemkt o orkade knappt stå i transporten... vi gjorde ett UL på hans bakben som visade att gaffelbanden var helt utslitna...pga veka kotor
dom ville nog eg avsluta hans liv redan där, men jag klarade inte av det o dom gav mej Buta (dom insåg nog att jag behöve tid o tänka)
vi lastade in o åkte hem... jag försökte fortf intala mej att "jodå, han blir bra", inte kunde väl det vara så att MIN häst skulle dö? det händer bara andra, inte mej....
På kvällen ringde stallägaren o berättade att min häst lagt sej så fort han kom in... han orkade inte röra maten kanppt.. låg ner o åt... Bad hennes återkomma senare o berätta hur det gick, hörde inget under natten o åkte ut på morgonen...
Då var han ute i hagen o betade o såg pigg ut.....
Åkte tillbaka på kvällen för att pyssla lite med han.... när jag gick ner i hagen o skulle hämta upp han insåg jag helt plötsligt att Nej, det går inte...
Min häst orkade knappt ta sej upp för den lilla backen i hagen, o så fort han kom in bara la han sej i boxen... han var för svag för att stå..
Jag visste vad jag måste göra... åkte hem, kl va kanske 22, grät i 2timmar kanske, helt hysteriskt.. letade sen upp nummret till nödslakt.
Somnade nån gång på morgonen, gick upp vid 6 o åkte till stallet, släppte ut o pysslade som vanligt.. ringde nödslakt,.. gick ut o tog massa kort o pussade på han..
Dom kom ut vid 10 kanske....den känslan jag hade när jag insåg att det var slaktbilen som rullade in på stallplan går inte att beskriva...
men det var en underbar man som tog sej tid att prata m både mej o häst... vi gick ner till ängen där det skulle ske, jag matade han m morötter o sen va han borta, när han sköt honom (bult) så skrek jag rakt ut NEJ!! o bara ramlade ihop.., det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv....
Allt gick väldigt lungt o proffesionellt till, det kan jag se o uppskatta såhär i efter hand, när det skedde så var jag väl inte riktigt i mitt fulla sinne...
killen bad min sambo ta med mej upp till stallet medans han vinschade på hästen, sen kom han upp o lämnade grimman o vi skrev papper...
sen vinkade vi när lastbilen åkte förbi....

stort tack till Sthlm nödslakt!

 

[Mysaan]

Sv: Ta bort min älskade

Min älskade Simon vandrade vidare för en dryg vecka sedan. Efter 3½ år hos mig. Men när problemet med bakbenet gjorde honom ridbar max 2 dagar i vecka så var det dax helt enkelt eftersom han inte mår bra av att stå.

Den jobbigaste dagen i hela mitt liv tror jag. Hade fått besked dagen innan på att bultkillen skulle komma vid 09.00. Valde att ta bort honom hemma vid eftersom han avskydde att åka transport.

Jag åkte ut till stallet så jag var där strax före nio. Då var killen redan där. Han och min sambo stod och prata och gick upp till platsen där det skulle ske medans jag hämta Simon i hagen.

Eftersom Simon alltid varit lite rädd av sig så stannade han när han upptäckte människorna borta på vägen. Men sedan följde han snällt med. Simon fick stå och beta och sedan kom bultkillen fram och klappa honom på halsen och prata lite. Innan jag hämtade Simon hade han berättat hur det gick till.

Sedan började killen klappa honom i huvudet och då tog Simon upp huvudet. Killen la handen över ögat på Simon och skulle klappa till med bulten men då drog Simon bort huvudet. Sedan visade han hästen bultpistolen och klappa honom igen.

Sedan tog det ganska lång tid innan han gjorde ett nytt försök och då smällde det till och allt var över. INgen av oss hann reagera.

Det var inte jag som höll Simon när det skedde utan jag stod en bit bort och min sambo höll honom. Det enda jag tyckte var läskigt var när lungorna sjönk ihop för det lät som om Simon låt och frustade.

Sedan var det bara att betala. Stanna ett tag och prata med stallägarna och sedan åkte jag hem och grät. Ringde till försäkringsbolaget och sa upp försäkringen också.

Jag valde bult eftersom det är snabbast och säkrast för hästen men det är otäckt för männsikan.

 

[Zanuzzi]

Sv: Ta bort min älskade

Åhh gud...

Jag har ingen egen häst och har aldrig behövt välja avlivning.
Men jag vet hur högt man kan älska en häst, och jag vet hur vansinnigt sjukt ont det gör att mista den individ som man älskar högst på jorden, och jag har varit med vid avlivning och jag har sett föl dö framför ögonen på mig och jag vet så väl vad nu går/har gått igenom och tårarna sprutar som en fontän

Jag vill bara säga att ni ska vara stolta över er själva, för ni är så otroligt starka som kan välja rätt trots att det gör så ont.

 

[Tussinussen]

Sv: Ta bort min älskade

Min älskling åkte till de gröna ängarna i måndags. Jag hade bestämt mig för att göra det hemma då han ogillade transport. Jag ville att vet. kom och gjorde det men då visade det sig att hon skulle precis gå på semester. Hon sa att det är mest en hästägargrej det där med att man tycker att bultning är otäck, men det är skönast för hästen. Så vi gjorde så.

Det var lite rörigt för att detta var onsdag före midsommarhelgen. Lantbrukstjänst var lite jobbiga, enda beskedet jag fick (detta var på torsdag) var att det skulle bli måndag eller tisdag. Gissa vilken midsommarhelg jag hade. Sen satt jag där med ont i magen kl 8 på måndag och väntade på att han skulle ringa. Halv tio skickade jag ett SMS (orkade inte ringa) där jag skrev, snälla jag måste få besked, det är så jobbigt. Han ringde upp mig på en gång, det verkade först då gått upp för honom att jag var riktigt ledsen, och han var jättegullig. Han pratade med killen i bilen och sen återkom och sa, det blir idag, kring 12 -ett tiden och att han skulle ringa. Jag var på stallet kvart i tolv med en bukett vilda blommor och satt i stalldörren med telefonen i handen och bara stirrade på telefonen och skakade. Halv ett ringde han och sa att han skulle komma om en timme. Jag talade om för stallägaren samt min kompis som hade lovat mig att stå med honom.

Kring ett hämtade jag min kille i hagen och vi stod utanför stallet och han betade. Jag kramade och klappade, släppte dock inte fram några gråtattacker för att jag ville vara lugn för hans skull. Stallägaren kom ut och vi stod och pratade de sista 10 minuterna. Sen kom bilen, ungefär samtidigt kom min kompis som skulle hålla honom och efter det gick det ruskigt fort. Jag gav min prins en morot och en kram och sa att jag älskade honom, och gav grimskaftet och en hink med äpplen till min kompis och sprang genom stallet och satte mig på andra sidan. Jag hann precis tänka "ska jag täcka över mina öron" när jag hörde skottet och då brast det.

Jag hade tänkt pussa honom hej då igen och lägga blommorna men min kompis + stallägaren avrådde. Kompisen la blommorna på honom åt mig.

Jag skulle råda dig att se till att du har folk hos dig. Var inte ensam. Jag hade dessa 2 tjejer och de var klippor, en stod med min häst och den andra kom och höll om mig och grät med mig efter skottet, sen var det dom som fixade med betalning och kom med blanketten som jag skulle skriva på och allting, så jag var aldrig på DEN sidan av stallet något mer. Hälsade knappt på bultkillen.

Jag valde att inte stå där och jag känner nu efteråt att det var klokt. Att höra skottet var jobbigt nog, jag är så glad att jag inte har otäcka bilder på näthinnan. Det sista jag såg var hur min kompis ledde bort min fina häst i solen med honom kikades i hinken efter ett äpple.

Efter att allt var klart gick vi hem till mig och drack kaffe och pratade om annat, jag kunde skratta lite och känna mig halvnormal för första gången på en vecka.

Det är sant som alla skrev innan här på Buke, att det är värst innan, förra veckan var bland det absolut värsta och tyngsta jag varit med om i mitt liv. Efteråt släpper det mycket. Man är ledsen, men på ett mer hanterbart sätt.

Tungt för dig just nu. Skickar många styrkekramar.

 

[salladfinger]

Sv: Ta bort min älskade

*kl* Till alla som skrivit i denna tråd,
jag vill bara säga att ni är otroligt starka som orkat med något sådant, jag sitter här och gråter fast jag aldrig ens varit i närheten av något liknande. En medalj till alla som kan se när det är dags, och tänka på hästens välbefinnande framför ens eget.

Styrkekramar till dig som startat tråden, och du gör det bästa för din häst.

 

[Tussinussen]

Sv: Ta bort min älskade

Men fy vad hemskt. O vad jobbigt för dig. Min häst var iaf 18 år och hade haft ett långt och innehållsrikt liv, men om man förlorar en ettåring så förlorar man alla år man hade sett fram emot att ha tillsammans.

*Styrkekramar*

 

[Rockypro]

Sv: Ta bort min älskade

Måste lägga till att det medlet min häst fick bara var en enda spruta, kan kolla upp vad det hette om det känns aktuellt för dig.
Har hört att vissa vet. ger flera olika sprutor och drar ut på det, men den sprutan Katzy fick var som sagt bara en, och det tog 3 sekunder innan hon drog sitt sista andetag och ramlade ihop, och då kollade vet. att hjärtat slutat slå.
Väldigt lugnt och smidigt.

Hoppas nu att det går bra för dig, och skicka ett PM om du vill att jag ska kolla upp vad det farmakologiska medlet hette.

 

[IrishDraft]

Sv: Ta bort min älskade

Min medryttarhäst vandrade vidare i Februari. Jag gjorde lite reserch innan men bestämde såklart inte, utan skickade bara vidare.

Dom valde Svensk lantbrukstjänt eftersom dom tar med sig hästen direkt (kollektivstall).

Dom hade i förväg frågat stallägaren vart det var lämpligt att förlägga avlivningen och gått ut en gång om dagen och fodrat hästen där. Alltså knallade han glatt iväg till den utvalda platsen när det var dags och stod lugnt stilla och åt. Det var väldigt oblodigt och förvånansvärt lugnt. Skotten var förhållandevis tyst, inget öronbedövande i alla fall. Hästens vuxenmatte höll i honom och jag stod några meter bort för att inte vara ivägen. Han ramlade ihop väldigt lugn, med en "suck" välte han på sidan, ryckte till en gång i benen och blev stilla. Chauffören tog av grimman och vi grät lite, ägaren mest såklart, och valde båda två att gå innan avblodningen (som han gjorde ovanför containern, så slapp vi/stallägaren blodpölen). Det finns dock inte så jätte mycket tid mellan skott och avblodning, ett litet tag har man på sig, men man kan inte förvänta sig att få evigheter vid kroppen.

Ägaren reagerade på att det verkligen var en container som kom, jag hade sett hemsidan så jag var beredd och kände mig helt okej med det. Det som förvånade mig mest var att det kändes som ett stilla insomnande, det fanns ingen rädlsa i luften, hästen var lugn, skotten var tystare än förväntat, hästen föll tystare och försiktigare än förväntat. allt var mycket lugnare än förväntat så även om det inte är trevligt så var jag possitivt överraskad om man kan säga så.

Ägaren var glad att hon hade vågat hålla i honom själv (tack vare en kompis till mig som några månader tidigare varit med om samma sak, många andra hade sagt till henne att absolut inte hålla i honom, det skulle vara för vidrigt), men då är hon vuxen. Jag känner själv att jag helst skulle hålla i en framtida häst när den dagen kommer. Det må vara jobbigt, men jag tror att många, inte alla, klarar av det och faktiskt mår bra av det. Ända till slutet. För mig kändes det rätt att vara med både för att "se" och för att vara ett stöd till ägaren.

 

[Mysaan]

Sv: Ta bort min älskade

*KL*

TS: Jag håller med Tussinussen! Hur du än väljer att göra så se till att du har stöd omkring dig. Folk som kan hjälpa dig och stötta dig.

Precis som Tussinussen skriver också så är dte värst innan när man ska ringa och fixa allt praktiskt. Efteråt är man givetvis ledsen men samtidigt så blandas det åtminsotne för mig med en lättnadskänsla. En känsla av att man faktiskt gjort rätt men tvivlena kommer givetvis ibland ändå.

 

[Mysaan]

Sv: Ta bort min älskade

Tussinussen! Jag vill skicka massa kramar till dig. beklagar att du fick höra skottet som du inte ville. Det känns som vi följt varandra litegrann även om jag legat en vecka före. Kan säga att min midsommarhelg inte heller var så kul.

 

[boccia]

Sv: Ta bort min älskade

Jag har ju varit lite "bekväm" av mig (eller feg som jag vet att vissa på forumet kallar det... ) och kört iväg mina hästar till klinik för avlivning. Dels så VILL jag inte se dem ramla ihop, utan jag vill minnas dem som de var, med liv i ögonen, dels för att mina hästar har varit den typen som gillar att åka transport och komma till nya platser.

Vi ringde kliniken (skara) och avtalade tid. Eftersom avlivningen skedde under betesperioden så fick hästen gå i hage som vanligt på natten, och på morgonen tog jag in henne och gav henne massor av äpplen och andra godsaker, innan jag klädde på henne transportskydden och gick ut till transporten. (Trots 4:e gradens hälta på båda bakbenen så småtravade hon in i transporten, glad att få åka). När vi kom till Skara så anmälde vi oss, innan vi lastade ut och stallade in henne i daguppstallningen. Eftersom avlivningarna sker innan ordinarie kliniktider så var det väldigt lugnt och tyst i lokalerna. Ansvarig veterinär kom och tittade på alla papper så de var i sin ordning, bytte grimma på hästen (vi ville ha med hennes grimma hem) och förklarade hur avlivningen skulle gå till, när den skulle göras (de inväntade en bil som skulle ta hand om kroppen efteråt), samtidigt som han berättade att om vi inte ville vara kvar tills hon hade tagits in till avlivningsbåset så kunde vi säga farväl åt henne och åka när vi ville, så skulle de fixa med alla papper och skicka hem en faktura efteråt. Vi valde då att ta farväl direkt, med mer äpplen och godsaker och kramar (hästen var egentligen inte den keliga typen, men för en gång skull så ville hon också kela, och lade sitt huvud på min axel och blåste försiktigt i mitt öra). Efter ett långt farväl satte vi oss i bilen och körde därifrån, och på väg ut från parkeringen mötte vi bilen som skulle ta hand om kroppen, och då kunde jag inte hålla mig längre, utan tårarna bara rann, hela vägen hem. (inte bara ledsna tårar, utan även tårar av lättnad för att hon slapp ha ont mer).
Det här var 9 år sedan, och jag storlipar nu när jag skriver om det. , men samtidigt måste jag säga att det är ett "fint" minne, hur konstigt det än låter.

Andra avlivningen kom lite mer hux flux (fast vi var inställda på att den skulle komma inom en snar framtid)

Hästen hade behandlats på kliniken för hälta, och vid återbesöket konstaterades ringkota på båda frambenen. Vid diskussion med behandlande veterinär så gjorde vi klart att vi ville ha en tid bokad för avlivning (försäkringsbolaget hade redan sagt OK till avlivning), och fick en tid till veckan därpå (vi var på ÅB en fredag, fick tid till måndagen). Medans vi gjorde klart hästen för hemresa så kom veterinären springande. De hade haft oturen att en häst hade dött på operationsbordet, och slaktbilen var på väg för att hämta den hästen, så om vi ville så kunde de avliva vår häst på en gång och skicka henne med samma bil. Trots att det blev ett snabbt beslut att ta, minst sagt chockartat, så beslutade vi oss för att låta dem ta henne direkt. Vi såg ingen anledning att låta hästen lida mer än nödvändigt (all livsgnista hade redan försvunnit ur hennes ögon pga smärtan). Bilen hade redan kommit när vi var klara med att fylla i pappren, och när vi gick ut såg vi hur hästen leddes in i avlivningsbåset och dörren stängdes. Den gången tog det lite längre tid att smälta allt och tillåta sig att sörja, men på kvällen hann känslorna ikapp och tårarna rann.

Vid båda tillfällena har jag haft mamma som stöd, eftersom det är hon och jag som haft hästarna som ett gemensamt intresse (häst nr 2 hade mamma övertagit från mig 5 år tidigare) och vi har bearbetat minnena gemensamt. Händer än idag att vi börjar prata om våra hästar, om alla minnen...

 

[miisen80]

Sv: Ta bort min älskade

Jag tog bort min älskade häst för tio månader sedan. Hon var då 22 år och jag hade haft henne i 13 år.

Förra våren började hon hosta lite smått, det blev värre o hon började bukandas o andningen blev allt snabbare. Detta trots diverse "hostkurer". Vet kunde konstatera att hon hade en infektion o slem i halsen. Vi provade med att ha henne ute mer o även att byta stall men inget hjälpte. Hon fick även lite feber.

Vi beslutade att hon skulle åka in till klinik för att verkligen reda ut vad problemet var innan vi gav upp. Där tog man alla tänkbara prover o röntgenbilder. Efter ca en vecka var man fortfarande inte säker på vad som var fel, dock hade hon förändringar på lungorna, bilderna skickades vidare till en "specialist". Det var tal om lunginflamation o COPD. Pållen hade inte haft feber på hela tiden på kliniken men hon stod ju på stark medicinering så det var kanske inte så konstigt. Då hon inte ville äta på kliniken så fick hon komma hem i väntan på röntgenutlåtandet. Hon skulle behandlas som en COPD häst. (Kom hem en onsdag)

På fredagen var febern tillbaka igen och ingen matlust. Hon fick mer penicilin o luftrörsvidgande. Helgen gick, jag mer eller mindre bodde i stallet för att kunna hålla koll på henne o medicinera.

På tisdag morgon ringde klinikveterinären o meddelade svaret på röntgenbilderna, man utgick från att förändringarna var tumörer....

Vid detta laget var jag så inställd på att det inte skulle gå vägen så det kom inte som någon chock direkt, jag mest konstaterade att jag hade ett antal samtal framför mig...

Jag hade tidigare diskuterat, helt apropå, med min hemmavet hur en avlivning skulle kunna se ut. Hon menade då på att bultning var det bästa och att hon gärna kom ut o gav lugnande innan.
Det var skönt att redan ha bestämt hur avlivningen skulle gå till.

Jag ringde min vet först, hon skulle ut till stallet nästa dag vid lunch. Sedan ringde jag djurambulansen (Lars). Han hade egentligen inte tid förren nästa vecka men det var otänkbart för mig. Men om det var ok med mig så kunde han komm nästa dag vid lunch, dock hade han redan en död häst i släpet då. Det hade jag inget emot, då slapp ju min älskade häst åka ensam.

Riktigt så fort hade jag ju inte tänkt mig att det skulle gå, hade ju behövt lite tid att förbereda mig. Men såhär i efterhand var det det bästa som kunde hända.

Jag bölade som en stucken gris hela kvällen, lyckades sova lite på natten sen bölade jag igen o bara önskade att jag skulle höra skottet så det var över.

Jag o min sambo åkte till stallet strax innan Lars skulle komma, min bästa väninna var också på plats och vi gick ut till pållen i hagen o tog farväl.
Satt sedan på gårdsplanen o väntade på Lars o småpratade lite med vet o övriga. Det var en otäck känsla när han körde in på gården.
Vet skickade in mig i stallet o gick o pratade med Lars, sen kom hon in o tog mig om axeln o vi gick ut till pållen.
Pållen fick sprutan, jag gav henne en sista kram o gav grimskaftet till vet o gick en bit bort o höll för öronen, det hjälpte föga.
Efter en stund gick jag lite närmre för att se att allt såg rätt ut, då står vet o Lars o klappar på henne o hon låg med öronen framåt... Den bilden har fastnat på min näthinna, inget blod eller så, en fin bild.

Vet kom fram o gav mig grimman o en kram, hon var tvungen att åka vidare. Jag stod kvar ett tag o tittade, Lars gick o hämtade bilen o bad mig gå in i stallet när han skulle lasta henne.
Sen skötte vi papper o så, jag tackade för hjälpen och så åkte han.

Allt gick helt perfekt, hon kunde inte fått ett bättre slut.

I dag har jag en ny häst som jag tycker mycket om men den kommer aldrig att ta Gössans plats.

Många styrkekramar!

 

[elfi]

Sv: Ta bort min älskade

Efter att mitt sto fick ett ganska allvarligt kolikanfall där hon nästan avled beslutade vi att nu ska hon få somna in.
Vi ringde till vetrinären och diskuterade avlivning, sen ringde djurskyddet och prata om begravning hemma och sen ringde vi till kommunen. Allting var klart med graven, grävaren skulle komma på fredagen tidigt på morgonen och sedan på eftermiddagen då mitt underbara sto inte fanns längre.

När den där fredagen kom ville jag inte kliva upp ur sängen. Jag hade världens klump i magen och tänkte Har jag fattat rätt beslut nu? men så tänkte jag på hennes senaste kolikanfall där hon föll ihop i hagen, visade tänderna och när hon andades så gnydde hon. Det var inte rätt att låta henne fortsätta leva, det hade varit plågsamt med hennes känsliga mage.

Jag gick till beteshagen och ropade på henne och trots att hon både såg och hörde dåligt så kom hon emot mig och jag fick ta på henne den finaste grimman hon hade, sen gick vi in i stallet där jag borstade henne, gav henne massa morötter och pellets, och så grät jag med näsan i hennes man. Hennes fantastiska, vackra man. Jag viskade jag älskar dig gumman i hennes öron medan tårarna sprutade nerför kinden. Då kom vetrinären. Jag ledde ut henne till dom andra hästarna så hon fick säga hejdå till sin älskade kompis samt foderhästen vi hade. Vetrinären tog fram sprutan medan jag höll i henne och hon fick lugnande. När det var dags att gå till graven bröt jag ihop helt o hållet. Detta var mitt första sto, den häst som lärt mig så mkt under alla dessa år jag fick ha henne. Jag följde aldrig med till graven, jag låg ner i beteshagen, kunde knappt andas. Det var det rätta beslutet, och det hade gått väldigt fort enligt mamma. Så fort hon fick sprutan ramlade hon ihop, slöt sina ögon och tog ett sista andetag.

Det gick så fort, och när det är dags för häst nr 2 att avlivas kommer jag välja samma vetrinär och samma sätt att avliva. Dessutom ska alla hästar begravas här hemma, ute på täkten bredvid mitt fantastiska sto.

Vila i frid älskade Hrefna, vi ses nån gång där uppe där vi tillsammans får galoppera över ängarna, precis som du älskade att göra. Jag saknar dig så det gör ont.
*1982
+2007-07-14

http://www.pixbox.se/alb_show_id195698_page0.html

 

[Juzzzen]

Sv: Ta bort min älskade

MIn häst blev "akutsjuk" så det var inget jag kunde förbereda mig för alls..

När jag skriver akutsjuk, menar jag att han blev jättedålig på bara en dag, men jag hade kännt att där var något med honom det senaste året. jag kunde inte riktigt förklara det, men vissa dagar kändes han väldigt off" och trött..och lite stel. jag trodde att det var åldern som började ta ut sin rätt, och jag gav honom en liten paus från ridningen, och tömkörde och promenrade mest. Han var aldrig halt, och vissa dagar var han sitt vanliga pigga jag.
Vi hade ett speciellt band, så jag kunde känna hur han mådde direkt när jag kom in i stallet.

jag kom upp sent till stallet en kväll, hade varit iväg, och skulle bara åka upp och borsta och ta en liten promenix med Pagge. När jag tog ut honom igången vacklade han till, men han kunde vara lite klumpig(var blind på ena ögat) så jag tänkte inte mer på det..

Borstade, tog på honom tränset och skulle gå ut..Men Pagge kunde inte gå rakt!! hans bakdel vek sig, precis som om han var berusad, och han höll på att sätta sig på rumpan. Jag blev livrädd! Jag kände inom mig, på ett sätt jag inte kan förklara, att detta var slutet. han var så rädd mitt hjärta, han kunde inte kontrollera sin kropp

Jag fick in honom till stallet, på nåt sätt fick jag dit mamma och ringde vet. Slutade med att vi fick åka akut med djurambulans till helsingborg. Där tog dom alla prover som gick, röntgade och gav antibiotika..men inget hjälpte..En dag när jag var där uppe kunde jag se att hans ögon rullade bak i huvudet, när han stod still..

Näst sista dagen jag var där uppe(åkte upp dit varje dag till mitt hjärta) så när jag skulle gå, snudde han runt runt i boxen och skreeeek..han skreek ut av rädsla och kanske smärta..Då tog jag beslutet, han skulle få vandra vidare..

Nästa dag åkte vi upp tidigt..i boxen möttes vi av en avstängd pagge..han hade inte fått nåt lugnande än, men var ändå så lugn och avstängd..han förstod..han började bli förlamad i vänstersidan, läppen hängde, men han mumsade i sig äpplena vi hade med oss..Jag borstade av honom, smekte honom över kroppen en sista gång..Tackade honom för allt han gett mig..

Mamma fick dra mig därifrån, och när jag visste att jag aldrig mer skulle få se honom skreeeek jag ut min smärta, och grät..allt var en dimma..jag minns knappt hur jag kom ut i bilen..allt var så overkligt..


I bilen på väg hem, kände jag när han försvann..Jag vet att han var död .för jag kände att bandet brast..han var borta..
Vet fortfarande inte vad det var, men jag misstänter att det var en tumör, som sedan blev en hjärnblödning, i hans hjärna..

Älskade Pagge, du finns emd mig varje dag..