Syskon som slåss

[Enya]

Mina två yngre hundar tål inte varandra längre. Tror det ligger revirtänk bakom, men vet inte riktigt. Den yngre vaktar nog mig, ska vara nära nära, sova närmast, ligger vid mina fötter och ska gå närmast, ska klappas först och mest osv. Hundarna blir 5 i mars och 4 i september. De är helsyskon och är dobbermann.

Det är den yngre som moppsar sig mot den andra, hon vaktar mig. Det kan vara en sådan sak att jag reser mig så markerar den yngre med att resa ragg och ja, tuffa sig mot den andra, som först iinte bryr sig och sedan svarar med samma så då ryker de i hop. Det går nästan inte att dela på dem då den äldre av de två "fastnar" och man får bända upp käkarna. den äldre lyckas alltid fälla den yngre och sliter tag i henne och ruskar så att hunden skriker av smärta. Får man loss dem så slänger den yngre sig på den andra igen och så fortsätter det. Jag har än så länge lyckats få bort dem från varandra, men jag är ensam och fan vet om jag lyckas nästa gång?

Jag förhindrar det så gott det går, fyar så fort jag ser antydan till att moppsa sig och då går det att få dem på andra tankar. Men det händer alltså numer så ofta och det är ju inte alltid jag hinner med att se det.

Eftersom den äldre av dem fastnar så tycker jag det är riktigt otäckt- hon kan i princip slita sönder den andra hunden ordentligt.

Detta är bara mellan syskonen och inga andra hundar är inblandade. De kommer överrens med alla andra hundar och har inga tendenser till att slåss alls. Den äldre av syskonen har gjort upp med min äldsta hund (ej släkt) vid två tillfällen förra året ( och hon fastnade också på samma sätt med käkarna), men nu är det inga problem alls mellan dem.

Vad ska jag göra åt det här? Jag ser just nu den enda utvägen att avliva den yngre eller lämna bort den äldre. Den yngre är väldigt nervös och vek mot människor, en räddhare, en mörk blick räcker många gånger utmärkt som tillrättavisning i andra fall än vid slagsmål. Skulle inte kunna gå en hundkurs med henne då hon skulle bryta ihop av rädsla och vantrivas utav bara fan. Hon gömmer sig bakom mig och anser att jag är hennes skyddande mur. Hon är född sån här, fast betydligt värre alltså, skrek när okända kom och hälsade på, har länge länge inte velat vara nära andra människor, som hon känner. Hon har alltså gjort enorma framsteg även om det kanske inte låter så. Har haft henne sedan hon var 5 veckor. Den äldre är lite tuffare, inte ett dugg rädd och inte vek på samma vis. Båda är lättlärda, funkar i familjen, mycket barnkära och allt sånt. Det är bara det här att de inte kommer överrens med varandra. Har haft henne sedan hon var 8 veckor.

Vad är lösningen?

 

[MrsScabtree]

Sv: Syskon som slåss

Jag tror som vanligt att det största problemet sitter hos dig. Visst, är hunden från början ett mentalt vrak så är det så, men de är inte helt omöjliga att påverka.

Jag tycker att du ska omplacera en av hundarna och ägna tid åt en av dem, förslagsvis den rädda som kan vara svår att placera om. Det verkar som den hunde behöver din tid mest.

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

På vilket sätt menar du att det sitter hos mig?

Jag har inte påstått att nervösa/rädda hundar är omöjliga att påverka, för det är vad jag har gjort tills i dag liksom. Hon betydligt mindre rädd och nervös nu än vad hon var som bebis. Hon var sån från dag ett, är uppfödd för hand nästan, trängdes ut av sina 14 syskon i kullen, var minst av alla och fick inte tillräckligt med mat när jag ingrep och tog hem hunden. Här togs hon om hand av min äldsta hund, som var skendräktig.

Ska jag göra av mig med någon så blir det den yngsta. lutar det mot, och då är omplacering inte ett alternativ utan ett besök hos veterinären. Hon ska inte vidare och riskera hamna i fel händer.

Kan du motivera till varför jag skulle behålla den yngsta? Det finns många frågor i huvudet just nu. Funkar hon som ensam när min äldsta hund på 10 år dör? Funkar hon att bo med en ny hund då? Funkar hon om jag flyttar vilket visserligen i dag inte är aktuellt, men kan väl vara det om 6 månader, 1 år eller om 6 år typ. Jag tycker att det är mer osäkert med henne än med den andra, som funkar fint "överallt" i vilken miljö som helst och har inga problem med att leva som ensamhund heller.

 

[Pigan]

Sv: Syskon som slåss

Du skriver så här:
Den yngre är väldigt nervös och vek mot människor, en räddhare, en mörk blick räcker många gånger utmärkt som tillrättavisning i andra fall än vid slagsmål. Skulle inte kunna gå en hundkurs med henne då hon skulle bryta ihop av rädsla och vantrivas utav bara fan. Hon gömmer sig bakom mig och anser att jag är hennes skyddande mur. Hon är född sån här, fast betydligt värre alltså, skrek när okända kom och hälsade på, har länge länge inte velat vara nära andra människor, som hon känner. Hon har alltså gjort enorma framsteg även om det kanske inte låter så. Har haft henne sedan hon var 5 veckor.
och fortsätter längre ner:
Hon betydligt mindre rädd och nervös nu än vad hon var som bebis. Hon var sån från dag ett, är uppfödd för hand nästan, trängdes ut av sina 14 syskon i kullen, var minst av alla och fick inte tillräckligt med mat när jag ingrep och tog hem hunden.

1: tikar är förnuftiga varelser och när de stöter bort en valp brukar det finnas ett fel hos valpen. Inte nödvändigtvis ett fel vi ser.
2: valpen skildes från sin mor vid 5 veckors ålder - även om hon fick en amma är det alldeles för tidigt.
3: Om det nu bara var det att tiken inte hade mat till alla 14 valparna - varför stödmatade uppfödaren inte?
4: Helsyskon är de inte - även om de har samma föräldradjur. Helsyskon är för mig från samma kull.
5: Ett års skillnad - förr eller senare brukar det bli gruff.
6: Tyvärr tror jag du har fel när du säger att du inte kan ta med henne på en kurs - hon kanske tom skulle tycka att det var kul. Kanske båda behöver en kurs. Hundar tänker inte som vi däremot kan vi förstärka rädslor genom vårt eget beteende. Testa att ta med på någon aktivitet och öka kraven efterhand. Jag håller med MissScarabee faktiskt att jag tror också det sitter hos dig

 

[MrsScabtree]

Sv: Syskon som slåss

Du skriver så här:
Den yngre är väldigt nervös och vek mot människor, en räddhare, en mörk blick räcker många gånger utmärkt som tillrättavisning i andra fall än vid slagsmål. Skulle inte kunna gå en hundkurs med henne då hon skulle bryta ihop av rädsla och vantrivas utav bara fan. Hon gömmer sig bakom mig och anser att jag är hennes skyddande mur. Hon är född sån här, fast betydligt värre alltså, skrek när okända kom och hälsade på, har länge länge inte velat vara nära andra människor, som hon känner. Hon har alltså gjort enorma framsteg även om det kanske inte låter så. Har haft henne sedan hon var 5 veckor.
och fortsätter längre ner:
Hon betydligt mindre rädd och nervös nu än vad hon var som bebis. Hon var sån från dag ett, är uppfödd för hand nästan, trängdes ut av sina 14 syskon i kullen, var minst av alla och fick inte tillräckligt med mat när jag ingrep och tog hem hunden.

4: Helsyskon är de inte - även om de har samma föräldradjur. Helsyskon är för mig från samma kull.

Så mina syskon är inte mina helsyskon för vi är födda olika år? Jag kan vbara vara helsyskon med en tvilling?

6: Tyvärr tror jag du har fel när du säger att du inte kan ta med henne på en kurs - hon kanske tom skulle tycka att det var kul. Kanske båda behöver en kurs. Hundar tänker inte som vi däremot kan vi förstärka rädslor genom vårt eget beteende. Testa att ta med på någon aktivitet och öka kraven efterhand. Jag håller med MissScarabee faktiskt att jag tror också det sitter hos dig

Ja, jag menade ju inget elakt med det jag skrev. Men tyvärr ser verkligheten oftast ut så. Man påverkar sin hund mer än vad man tror!

TS. Så som du beskriver hunden låter det som att "det går aldrig att göra något åt". Hon är säkert mycket bättre sen hon kom till dig. Det betyder inte att det kan bli bättre ändå! Alltså. Hela meningen med att gå en kurs eller be någon annan se på sig själv och sin hund och hjälpa är ju just för att den personen kan se på saker objektivt och "utifrån". Det är därför jag tränar för tränare regelbundet! Det finns alltid något som man behöver förändra och förbättra. Om mina hundar hade börjat slåss, då hade jag om mina egna funderingar och åtgärder inte hjälpt utan tvekan bett om stöd av mina tränare eller någon annan!

Kan dock säga att så som du beskrivit hunden nu i efterhand så låter det som att du bestämt dig för att avliva henne. Jag vet inte, det kanske är bäst om det är hon som skapar problemen i vardagen. Jag säger bara att du kan överväga med detta alternativ. Dock tror jag precis som nämnt är att om valpen blev frånstött av sin mor så var det fel på den från början. Mår hunden i dagsläget dåligt, då är det snällast att ta bort. Se til dig själv först bara och se vad du kan ta till för åtgärder. Det kanske funkar!

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

Du skriver så här:
Den yngre är väldigt nervös och vek mot människor, en räddhare, en mörk blick räcker många gånger utmärkt som tillrättavisning i andra fall än vid slagsmål. Skulle inte kunna gå en hundkurs med henne då hon skulle bryta ihop av rädsla och vantrivas utav bara fan. Hon gömmer sig bakom mig och anser att jag är hennes skyddande mur. Hon är född sån här, fast betydligt värre alltså, skrek när okända kom och hälsade på, har länge länge inte velat vara nära andra människor, som hon känner. Hon har alltså gjort enorma framsteg även om det kanske inte låter så. Har haft henne sedan hon var 5 veckor.
och fortsätter längre ner:
Hon betydligt mindre rädd och nervös nu än vad hon var som bebis. Hon var sån från dag ett, är uppfödd för hand nästan, trängdes ut av sina 14 syskon i kullen, var minst av alla och fick inte tillräckligt med mat när jag ingrep och tog hem hunden.

1: tikar är förnuftiga varelser och när de stöter bort en valp brukar det finnas ett fel hos valpen. Inte nödvändigtvis ett fel vi ser.
2: valpen skildes från sin mor vid 5 veckors ålder - även om hon fick en amma är det alldeles för tidigt.
3: Om det nu bara var det att tiken inte hade mat till alla 14 valparna - varför stödmatade uppfödaren inte?
4: Helsyskon är de inte - även om de har samma föräldradjur. Helsyskon är för mig från samma kull.
5: Ett års skillnad - förr eller senare brukar det bli gruff.
6: Tyvärr tror jag du har fel när du säger att du inte kan ta med henne på en kurs - hon kanske tom skulle tycka att det var kul. Kanske båda behöver en kurs. Hundar tänker inte som vi däremot kan vi förstärka rädslor genom vårt eget beteende. Testa att ta med på någon aktivitet och öka kraven efterhand. Jag håller med MissScarabee faktiskt att jag tror också det sitter hos dig

1. Jag tolkade situationen som sådan att hon hamnade sist bland alla valpar till 8 spenarna hon hade och att hon helt enkelt inte hade mat tillräckligt. Att det var därför hon inte fick vara med ordentligt i flocken.
2. Det är jag fullt medveten om. Det var dock ett beslut jag tog för att få hunden att må bra då hon svalt bland de andra valparnas matskålar till slut. Fick inte dia och fick inte röra hundmaten som de andra var på. Ägaren brydde sig inte och var låååångt ifrån snäll mot djuren. Sparkades på och allmänt hårdhänt behandling.
3. hunden stödmatades men det funkade inte att ha henne bland de andra och vara deras hackkyckling, ägaren matade inte tillräckligt heller enligt min mening, dock ansåg han att han gjorde det.
4. Det visste jag inte. Har inte fått lära mig att det är annorlunda för djur, så jag trodde de var helsyskon när de har samma föräldrar. Ursäkta.
5. Varför brukar det bli gruff? Vad gruffas det om? Går det inte att undvika gruffandet? Går det inte att lösa när det uppstår?
6.Ok, då är det mitt fel.
Jag har lagt ner mycket arbete på henne för att få henne hit, som sagt var hon värre när hon föddes. Från skrikande valp så fort ny människa kom till reserverad och tillbakadragen är bra, enligt mig. Från att pipa och skaka och vara skiträdd när man skulle lära henne något till att utföra det jag begär samtidigt som hon sitter och darrar och sedan kastar sig i underläge på golvet när jag råkar kräva sitt mer än 3 gånger typ det är också bra. Jag säger inte att jag gör och har gjort rätt, jag säger bara att detta är vad jag gjort, och det är där vi är i dag. Vad för aktivering rekommenderar du? Jag har funderat på Agility eftersom hon är liten, smidig och snabb och hoppar gärna över grindar Problemet är bara att hon slänger sig och vill inte testa på när hon inser att jag vill att hon gör något.

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

Du skriver så här:
Den yngre är väldigt nervös och vek mot människor, en räddhare, en mörk blick räcker många gånger utmärkt som tillrättavisning i andra fall än vid slagsmål. Skulle inte kunna gå en hundkurs med henne då hon skulle bryta ihop av rädsla och vantrivas utav bara fan. Hon gömmer sig bakom mig och anser att jag är hennes skyddande mur. Hon är född sån här, fast betydligt värre alltså, skrek när okända kom och hälsade på, har länge länge inte velat vara nära andra människor, som hon känner. Hon har alltså gjort enorma framsteg även om det kanske inte låter så. Har haft henne sedan hon var 5 veckor.
och fortsätter längre ner:
Hon betydligt mindre rädd och nervös nu än vad hon var som bebis. Hon var sån från dag ett, är uppfödd för hand nästan, trängdes ut av sina 14 syskon i kullen, var minst av alla och fick inte tillräckligt med mat när jag ingrep och tog hem hunden.



Så mina syskon är inte mina helsyskon för vi är födda olika år? Jag kan vbara vara helsyskon med en tvilling?




Ja, jag menade ju inget elakt med det jag skrev. Men tyvärr ser verkligheten oftast ut så. Man påverkar sin hund mer än vad man tror!

TS. Så som du beskriver hunden låter det som att "det går aldrig att göra något åt". Hon är säkert mycket bättre sen hon kom till dig. Det betyder inte att det kan bli bättre ändå! Alltså. Hela meningen med att gå en kurs eller be någon annan se på sig själv och sin hund och hjälpa är ju just för att den personen kan se på saker objektivt och "utifrån". Det är därför jag tränar för tränare regelbundet! Det finns alltid något som man behöver förändra och förbättra. Om mina hundar hade börjat slåss, då hade jag om mina egna funderingar och åtgärder inte hjälpt utan tvekan bett om stöd av mina tränare eller någon annan!

Kan dock säga att så som du beskrivit hunden nu i efterhand så låter det som att du bestämt dig för att avliva henne. Jag vet inte, det kanske är bäst om det är hon som skapar problemen i vardagen. Jag säger bara att du kan överväga med detta alternativ. Dock tror jag precis som nämnt är att om valpen blev frånstött av sin mor så var det fel på den från början. Mår hunden i dagsläget dåligt, då är det snällast att ta bort. Se til dig själv först bara och se vad du kan ta till för åtgärder. Det kanske funkar!

Det var inte min mening att få det att låta som om det aldrig går att göra något åt det. Jag beskrev bara hur hunden är och har varit. Jag har försökt förklara att hon är bättre nu än som valp, så helt klart går det att göra något åt. Jag skapade denna tråden just eftersom jag ville ha råd och hjälp då jag inte längre vet vad jag ska göra. Inte för att säga emot, vilket jag inte upplever att jag har gjort?

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra, lämna bort den äldre eller avliva den yngre eller något ännu. Därför bad jag om råd här först. Jag tror inte att hon mår dåligt överlag, hon verkar rätt nöjd med att ha ett liv utan sin syster dock. Varför vet jag inte.

 

[Pigan]

Sv: Syskon som slåss

Så mina syskon är inte mina helsyskon för vi är födda olika år? Jag kan vbara vara helsyskon med en tvilling?

Nja skulle kanske satt citattecken runt. Visst - det kan vara så att genetiskt är de helsyskon precis som du och dina ev syskon men hunden funerar liksom inte på samma sätt (och det vet du egentligen ). Det jag menar är att de här två hundarna kommer från var sin kull. De är inte på något sätt beroende/vana vid varandra från början. Det är ett år mellan dem och ofta rekommenderas att det är minst 2 år mellan hundarna i en och samma familj. Och ja, vi bryter själva mot detta - vi har helsyskon från samma kull och vi har mindre än 2 år mellan ett par av dem också.

(Hjälp mig förklara om jag blivit otydligare än vanligt!!!)

 

[Pigan]

Sv: Syskon som slåss

4. Det visste jag inte. Har inte fått lära mig att det är annorlunda för djur, så jag trodde de var helsyskon när de har samma föräldrar. Ursäkta.
5. Varför brukar det bli gruff? Vad gruffas det om? Går det inte att undvika gruffandet? Går det inte att lösa när det uppstår?
6.Ok, då är det mitt fel.
...Vad för aktivering rekommenderar du? Jag har funderat på Agility eftersom hon är liten, smidig och snabb och hoppar gärna över grindar Problemet är bara att hon slänger sig och vill inte testa på när hon inser att jag vill att hon gör något.

Inte illa menat men hundarna tänker inte "här kommer min syster/bror" utan här kommer en hund till. Tror att du vet det men ville bara göra det tydligare.

ja, du vad det gruffas om kan jag ju inte svara på när jag inte sett dem. De har ju också hållt sams några år. Har det hänt något? Någon av dem som inte mår bra? Ont någonstans? Kan man klura ut vad det är som de gruffar om - ja, då brukar man kunna klura ut hur man löser det också.

Jag menade absolut inte att det skulle vara ditt FEL. Så får du inte ta det men det är ofta lättare att förstärka rädsla än att arbeta bort det som gå av den. Det är lättare att säga - med en alldeles fel röst - oj, oj vad synd det var om dig...om än kanske inte med de orden. Jag vet ju hur lätt jag har för att göra så själv.

Du säger själv att hon slänger sig och inte vill testa när hon inser att du vill att hon gör något. Där är väl något att börja med - gör det kul för henne, "lura" henne att göra det du vill. Fungerar allt lika dant - när du vill vägrar hon? I så fall har hon tagit komandot helt och hållet - tycker jag. Då behövs det någon som kan hjälpa dig att bryta det beteendet. Först då få henne att lyssna och sen att göra det du vill. Jag tror fortfarande på tränare men kan ju vara så att det behövs en "privat" tränare dvs en som inte har 10 till att ta hänsyn till samtidigt. Agility - ja, varför inte? Spåra kan vara en annan idé...

 

[Skogstrollet]

Sv: Syskon som slåss

Jag tror du förväxlar begreppet helsyskon med kullsyskon. Enyas hundar är helsyskon men inte kullsyskon.

För att byta ämne, tror "ni" alltså att gruffet mellan hundarna skulle upphöra om Enya tog hjälp av tränare för att få upp självförtroende på den veka hunden? Det är den hunden som idag vaktar sin matte och jagar bort den andra, tills den andra får nog och smäller till.
Om jag förstår henne rätt vill hon i första hand få veta om det är möjligt att behålla båda hundarna och vad som i så fall krävs för att det ska gå.

Går inte det, hur man gör man då.

 

[Pigan]

Sv: Syskon som slåss

Så rätt så!!! Tack!

Tränare är väl i vart fall värt ett försök. Även om jag har vuxit upp med och levt med hundar hela livet så behöver jag ändå någon som kommer med andra ideér än mina egna och andras åsikter - inte bara ibalnd utan ofta. Det är så lätt att fastna i det man alltid gjort och som fungerat på "alla" andra.

Efter att varit i den situationen - ja, dt går att lösa men man kan inte ge så många råd över nätet utan att ha sett situationerna när det "smäller". Går det inte - ja, omplacering eller avlivning är väl de alternativ som finns om man inte kan dela av hemmet så de får var sin zon att vara i.

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

Inte illa menat men hundarna tänker inte "här kommer min syster/bror" utan här kommer en hund till. Tror att du vet det men ville bara göra det tydligare.

ja, du vad det gruffas om kan jag ju inte svara på när jag inte sett dem. De har ju också hållt sams några år. Har det hänt något? Någon av dem som inte mår bra? Ont någonstans? Kan man klura ut vad det är som de gruffar om - ja, då brukar man kunna klura ut hur man löser det också.
Jag menade rent allmännt vad som det gruffas om för hundar nära varandra i åldrarna och så. Du skrev att det blir gruff förr eller senare, varför blir det så?

Jag menade absolut inte att det skulle vara ditt FEL. Så får du inte ta det men det är ofta lättare att förstärka rädsla än att arbeta bort det som gå av den. Det är lättare att säga - med en alldeles fel röst - oj, oj vad synd det var om dig...om än kanske inte med de orden. Jag vet ju hur lätt jag har för att göra så själv.
Jo jag tolkade det som om jag orsakat detta, att de slåss för att jag fått dem till det. Bara utkastade ord så där men ingen förklaring på påvilket sätt jag gjort fel, så att jag kan ändra på det. Det var så det kändes.
Jag vet att det där ojandet är lätt att göra. Hemskt lätt för det skär i mattehjärtat när hon visar sig så rädd. Jag frösöker verkligen att inte göra så dock, smiter säkert ut ett och annat ojande dock..... Hon är mycket mycket beroende av mig och är nära alltid, ligger gärna omväxlande hos mig och sonen på nätterna och när hon är hos mig så sover hon många gånger halvt-helt på mig för att få bättre plats (trångt med alla i min lilla säng så det kommer sig därav). Det där med att oja hundarna och förstärka rädslan är användbart när man vill att de ska sluta göra något, som tex hunden jag hade för 10 år sedan som ville jaga hästar. Fick en stöt av eltråden en gång och då ojade jag jäkligt mycket och a gick inte in till hästarna igen Effektivt.
Du säger själv att hon slänger sig och inte vill testa när hon inser att du vill att hon gör något. Där är väl något att börja med - gör det kul för henne, "lura" henne att göra det du vill. Fungerar allt lika dant - när du vill vägrar hon? I så fall har hon tagit komandot helt och hållet - tycker jag. Då behövs det någon som kan hjälpa dig att bryta det beteendet. Först då få henne att lyssna och sen att göra det du vill. Jag tror fortfarande på tränare men kan ju vara så att det behövs en "privat" tränare dvs en som inte har 10 till att ta hänsyn till samtidigt. Agility - ja, varför inte? Spåra kan vara en annan idé...

Det är svårt att göra det kul då hon gärna genomskådar det. Jag har insett att aktiv inlärning så som träna sitt och ligg tex, inte funkar så bra, utan passiv funkar bäst, härma de andra hundarna, göra rätt av sig själv och få belöning för det istället för att jag ska försöka få henne att förstå ett kommando. Visst en hund som skulle behöva träna lite lydnad, men hon funkar och har en sk grundydnad. Skulle i dagsläget inte vinna någon lydnadstävling, men hon är så lättlärd att hon visst skulle fixa det om hon inte vore så big bauta rädd för allt

Hon vägrar inte alltid, säger jag sitt så sätter hon sig många gånger beroende på om det är första gången jag säger det elelr om jag försöker träna henne. Är det första gången så sätter hon sig och darrr, är glad(?!) och tycker det är kul att få belöning och klappar när hon gör rätt. Det är det jag menar, att göra något med henne som betyder göra mer än en gång, göra något när hon inte är ensam elelr på ett nytt ställe eller vd som helst får henne att bli väldigt rädd och ynklig.

Jag tror att agility skulle stressa henne tyvärr för hon hade passat som det Spåra tror jag inte ens hon skulle bry sig om Det är helsyskonet som har fått all näsa- en jäkel på att spåra möss/råttor här!!

Däremot hade jag funderingar på signalhund-ledarhund för blinda, men jag hittade inte någon som kunde hjälpa mig träna henne till det. Hon har lärt sig att man stanna vid övergångsställen eller trottoarkanter överhuvudtaget, hon går bra utan att dra alls och har inget ovett för sig bland andra människor, hundar,katter, bilar och sånt. Men det har jagi nte aktivt lärt henne, bara belönat när hon gjorde rätt! Väntat ut henne nästan och hon har gjort rätt med massor själv som jag bara belönat.

 

[Migo]

Sv: Syskon som slåss

Har du provat att träna mha positiv förstärkning/klickerträning? Då går all träning ut på att förstärka hundens egna förslag på beteenden, och man kommer på så vis undan "stresspassiviteten" som vissa hundar uppvisar vid traditionell träning.

Det är ett väldigt bra sätt att bygga upp hennes självförtroende på!

Första stegen (demonstrerat på häst, men det är exakt samma princip):
http://www.youtube.com/watch?v=HZHF7hfUhrU

Här har du exempel på hur det används i praktiken på hund:
http://www.youtube.com/watch?v=rsb8rmyiMZQ

/Migo
som har en omplaceringshund som fått så mycket stryk att han lägger sig på rygg omedelbart om han fattar att det är träning vi gör. Om jag jobbar med klickern tigger han om att få hålla på mer.

 

[Skogstrollet]

Sv: Syskon som slåss

/Migo
som har en omplaceringshund som fått så mycket stryk att han lägger sig på rygg omedelbart om han fattar att det är träning vi gör. Om jag jobbar med klickern tigger han om att få hålla på mer.

Jag har fått samma erfarenhet med min hund Loka som i början också lade sig på rygg om hon inte förstod vad man menade eller tyckte att pressen blev för hård. Jag är ju lite tuffare själv och tyckte det var rätt frustrerande - vilket så klart gjorde saken värre.

När jag började klicka in Loka fattade hon inte att hon själv skulle försöka uppnå önskvärt beteeende, så hon lade sig bara. Genom att fortsätta uppmuntra när hon gör rätt och ignorera när hon gör fel har hennes självförtroende ökat och nu när hon har fattat galoppen är det ett nöje att träna med henne. Hon VILL och SÖKER tecken på vad jag vill att hon ska göra. Jag erkänner, jag var skeptiskt läääänge men nu får jag erkänna det - att träna med klicker/shaping is the shit. För vissa hundar iaf....

Min teori är att Enyas yngsta hund bygger sitt lilla skrala självförtroende på den närhet hon får till sin matte och därför försvarar hon tillgången till den med hull och hår. Att öka den hundens självförtroende (i sig själv) och också träna fram en bättre kommunikation (där Enya kan säga åt hunden att gå och lägga sig på sin plats utan att hunden faller ihop som en hög med jello) borde hjälpa till att förebygga slagsmål.

 

[Aliide]

Sv: Syskon som slåss

Dobermann är ju också en väldigt aktiv ras! Om du kör dom båda hårt både fysiskt och psykiskt så kanske det blir mer balans i hemmet?

 

[Miao]

Sv: Syskon som slåss

Dobermann är ju också en väldigt aktiv ras! Om du kör dom båda hårt både fysiskt och psykiskt så kanske det blir mer balans i hemmet?

Där kommer något jag också tänkte på. Fråga till TS, vad får hundarna för mental stimulans? Motion? Är de tillfredsställda fysiskt och psykiskt? Under - eller överstimulans är ju en faktor som har mycket del i en hunds beteende.

 

[movi]

Sv: Syskon som slåss

Den yngre vaktar nog mig, ska vara nära nära, sova närmast, ligger vid mina fötter och ska gå närmast, ska klappas först och mest osv.

Vad är lösningen?

Det där skulle jag försöka få bort,att den yngre vaktar dig gentemot den äldre.
Ja,det hade inte spelat någon roll om det varit tvärtom!
Du har nog mycket av problemet där!

Min tik var lite så där i början när jag tog över henne,ville gärna vakta mig,men jag "schasade" bort henne,och visade att jag klarar mig själv!

Ner med hunden från sängen,hon ska inte ligga där och vakta mot den andra hunden,vill du ha "fotvärme" tex vid soffan,så finns tofflor,ha henne ytterst när ni är ute och går,klappa med måtta och sen är det bra,kommer hon igen när du klappar den andra,så får hon vänta,hon vet nog att när hon kommer och vill bli klappad,så funkar det! Hon kan vara nära,men inte helt inpå dig,om du tex gör mat,så behöver hon ju inte vara klistrad vid dig,lägg henne en bit ifrån! Visa att du klarar dig utan vakthund!

Hoppas det löser sig!

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

Där kommer något jag också tänkte på. Fråga till TS, vad får hundarna för mental stimulans? Motion? Är de tillfredsställda fysiskt och psykiskt? Under - eller överstimulans är ju en faktor som har mycket del i en hunds beteende.

Tillfredsställda psykiskt är de nog, men enligt vissa får de inte tillräckligt motion. Så vi får väl anse dem understimulerade. Men borde det inte då vara slagsmål mellan fler än just de här två? De träffar mammas hundar varje dag, men där är allt som vanligt och ok liksom. Det är alltså bara mellan syskonen och ingen annan. Skulle det hjälpa med mer motion?

 

[Enya]

Sv: Syskon som slåss

Det där skulle jag försöka få bort,att den yngre vaktar dig gentemot den äldre.
Ja,det hade inte spelat någon roll om det varit tvärtom!
Du har nog mycket av problemet där!

Min tik var lite så där i början när jag tog över henne,ville gärna vakta mig,men jag "schasade" bort henne,och visade att jag klarar mig själv!

Ner med hunden från sängen,hon ska inte ligga där och vakta mot den andra hunden,vill du ha "fotvärme" tex vid soffan,så finns tofflor,ha henne ytterst när ni är ute och går,klappa med måtta och sen är det bra,kommer hon igen när du klappar den andra,så får hon vänta,hon vet nog att när hon kommer och vill bli klappad,så funkar det! Hon kan vara nära,men inte helt inpå dig,om du tex gör mat,så behöver hon ju inte vara klistrad vid dig,lägg henne en bit ifrån! Visa att du klarar dig utan vakthund!

Hoppas det löser sig!

Tack för direkta och goda råd! Fick samma av en vän i går faktiskt

Det är ju så mysigt att ha hundarna i sängen Men jag förstår poängen, så klart! Inget vaktande i sängen, det slutar bara med slagsmål-*vet*. Nu delar ju sonen och jag på yngsta hundens tid, hon väljer antingen mig eller sonen under natten och då är det lugnt i sängen ( även när hon är i sängen). Det är lugnt här överlag, dock inte när vi får besök eller liknande, men när vi är hemma själv här, jag och barnen så är hundarna lugna, inget stresande. De kan varva ner liksom, men så kommer någon av de yngre nära mig och så byter ett tredje värdshundkrig ut igen. Från ingenstans känns det som ibland. Just nu tex ligger de bredvid kaminen och sover, syskonen alltså. Utan groll.

För ett tag sedan började jag schasa i väg henne när jag klappade någon annan hund och det funkar väl sådär. Kan det ha stört henne eftersom bråkigheten ökat?

En annan sak som hänt är att min äldsta börjat sova mer, leker inte med dem så mycket osv.

Det är den yngsta av syskonen som får dricka ur samma skål som gamligen- samtidigt och hon får ligga på gamlingen om det är ont om plats osv. Den andra får inte något sånt alls.

 

[Ramona]

Sv: Syskon som slåss

Jag hade omplacerat någon av dem. Jag vet ju lite hur ditt liv ser ut och jag tycker inte att du har den tiden eller orken som krävs för att träna bort problemet, då det inte görs i en handvändning. Bättre då att lägga den tiden på de andra två som är kvar - eller på hästen, barnen eller någonting annat givande.