border_kelpie
Trådstartare
Hejsan,
Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen jag äger idag.
Han var så söt så att jag gick fram och hälsade och då la han sin mule på min kind och blåste. Och när hans ägare ser det så utbrister hon att han annars är riktigt reserverad och inte låter någon komma nära. Och att han också var till salu, Dock var han 4 år.
Jag åkte hem och kunde inte glömma denna fina 4 åringen. Fast jag visste att jag Inte skulle ha en unghäst.
Men vem lyssnar alltid på vad deras hjärna säger... Så jag åkte och provred honom och med mig hade jag en väldigt duktig kompis/"tränare" som själv rider in sina och andras unghästar.
Allt gick bra och han var super stabil och snäll både när jag och min kompis red. Visst han kunde nästan inga hjälper alls. Knappt svänga men kär blev jag.
Gjorde en gårdsbesiktning som han gick igenom med tummen upp. Frågade ifall de kunde ha honom 2 veckor extra då jag var i slutet av mitt körkort. Betalade så klart för hans box, mat osv.
När jag sedan fick honom körd till mig såg han ut såhär..
Och hans ägare hade glömt att berätta att han luftsnappar och har patella upphackning.
Men jag hade ju köpt honom och så var det med det. Jag tillbringade de första månaderna med att bara försöka göda upp honom, gå promenader och longera då han inte visste vad smackningar, proo eller något överhuvudtaget betydde..
Och sen började jag tömköra och löshoppa och nu till sist så såg han bra nog i sin kropp att vi kunde kontakta en sadelutprovare och köpa en sadel
.
Googlade och frågade hästkompisar om en bra och jag blev rekommenderad en person som kom ut och provade ut en sadel hon sa passade.
Köpte den och nu, Nu skulle jag äntligen kunna rida min häst!
Nej, tappsko, skador, viktras osv hände så månaderna gick och nu i februari var han äntligen tillbaka i hull och skorna satt kvar.
Då skulle vi börja rida
!
Jag har så klart tömkört, longerat osv emellan åt för att hålla igång och jag skrittade så länge att min tränare skällde på mig och sa att jag skulle börja trava.
Meen en sak som jag snabbt kom fram till var att jag och min älskade häst inte passade varandra i ridningen
.
Han är super stabil när du tömkör, longerar eller går men så fort du sitter på så är han spänd och tittig. Med mig i sadeln. Och då blir han tyvärr super tittig och skyggar för allt. Vilket gör mig rädd och de gör honom rädd igen. En ond cirkel.
Och han började rusa iväg helt oprovocerat när du travade och du fick ingen kontakt alls med honom. Började fundera på ifall det var något fel? Men tänkte nej jag har ju knappt ridit, kanske ridit 7 gånger och då rakt fram utan så mycket krav.
Men sen hamnade jag på akuten då han stack och vägrade lyssna eller sakta av. Som tur var vi i ett ridhus med sällskap.
Men det gjorde att jag blev rädd. Känner mig hemsk som är rädd men det går inte bort. Man hade ingen kontroll alls och han bara springer.
Kontaktade min kompis/"tränare" som kom och longerade. Men han försöker aldrig göra något när du tömkör eller longerar. Så då skulle hon rida.
Ja här är en video på hur det gick..
Ta bort ljudet om ni vill.
Trav
Galopp
Jag tyckte han gjorde det för att han verkade ha ont. Så åkte med honom till en klinik där de hittade kissing spines mellan 2 kotor.¨
De bedövade honom och så red min kompis då jag inte ville rida. Och han gick sitt bästa pass ever!
Och alla trodde då han hade ont av kissing spines, men min kompis sa emot. Enligt henne så var han bara ouppfostrad och man kunde rida bort det.
Mitt ord mot hennes.
Så vi var på återbesök idag 2 dagar efter förra och då red min kompis igen men utan bedövning.
Hon red i världens undertempo men han gjorde inget alls under hela passet utan hade ett super pass igen!
Och då började vi prata om att han hade lärt sig att sticka p.g.a mig. Och att han kanske inte har ont utan han har blivit rädd för min dåliga balans. och lärt sig komma undan genom att sticka.
Och i samband med att han börjat sticka så har han börjat vända och gå ifrån mig i hagen så fort han ser jag går ditt. Har aldrig hänt under hela året.
Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra...
Ibland är jag svartsjuk på de andra i stallet som bara kan hoppa upp på sina hästar och bara skritta ut på långa tyglar och bara njuta utan att få 50 hjärtattacker.
Så egentligen vill jag sälja och skaffa en mer stabil, utbildad häst som jag kan rida ordentligt på och mest av allt rida ut på och bara njuta.
Men när jag nämner det till folk jag känner så utbrister det flesta " ska du redan ge upp?!" "du visste att han skulle mycket jobb" "vad trodde du som köpte ett 4 årigt fullblod från banan"
Och då får jag världens sämsta samvete
För jag känner att det är jag som är för dålig för min häst och att han kan bli super fin med rätt träning och ryttare.
Och om jag skulle sälja honom vem kommer köpa honom.
5 årigt fullblod som har-
Patella upphackning
Kissing spines
Sväljer luft
Kan knappt grunderna
Ja jag vet inte alls hur jag ska göra? kämpa med min rädsla och kanske ha en bra häst om något år eller försöka sälja och hoppas han hamnar hos en bra människa?
Carolin som har 10000 tankar i huvudet just nu.
Älskade hästen
Förlåt om jag bara svamlar men vet inte alls vad jag ska göra Känns som jag sviker honom.
Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen jag äger idag.
Han var så söt så att jag gick fram och hälsade och då la han sin mule på min kind och blåste. Och när hans ägare ser det så utbrister hon att han annars är riktigt reserverad och inte låter någon komma nära. Och att han också var till salu, Dock var han 4 år.
Jag åkte hem och kunde inte glömma denna fina 4 åringen. Fast jag visste att jag Inte skulle ha en unghäst.
Men vem lyssnar alltid på vad deras hjärna säger... Så jag åkte och provred honom och med mig hade jag en väldigt duktig kompis/"tränare" som själv rider in sina och andras unghästar.
Allt gick bra och han var super stabil och snäll både när jag och min kompis red. Visst han kunde nästan inga hjälper alls. Knappt svänga men kär blev jag.
Gjorde en gårdsbesiktning som han gick igenom med tummen upp. Frågade ifall de kunde ha honom 2 veckor extra då jag var i slutet av mitt körkort. Betalade så klart för hans box, mat osv.
När jag sedan fick honom körd till mig såg han ut såhär..
Och hans ägare hade glömt att berätta att han luftsnappar och har patella upphackning.
Men jag hade ju köpt honom och så var det med det. Jag tillbringade de första månaderna med att bara försöka göda upp honom, gå promenader och longera då han inte visste vad smackningar, proo eller något överhuvudtaget betydde..
Och sen började jag tömköra och löshoppa och nu till sist så såg han bra nog i sin kropp att vi kunde kontakta en sadelutprovare och köpa en sadel
.Googlade och frågade hästkompisar om en bra och jag blev rekommenderad en person som kom ut och provade ut en sadel hon sa passade.
Köpte den och nu, Nu skulle jag äntligen kunna rida min häst!
Nej, tappsko, skador, viktras osv hände så månaderna gick och nu i februari var han äntligen tillbaka i hull och skorna satt kvar.
Då skulle vi börja rida
!Jag har så klart tömkört, longerat osv emellan åt för att hålla igång och jag skrittade så länge att min tränare skällde på mig och sa att jag skulle börja trava.
Meen en sak som jag snabbt kom fram till var att jag och min älskade häst inte passade varandra i ridningen
.Han är super stabil när du tömkör, longerar eller går men så fort du sitter på så är han spänd och tittig. Med mig i sadeln
. Och då blir han tyvärr super tittig och skyggar för allt. Vilket gör mig rädd och de gör honom rädd igen. En ond cirkel.Och han började rusa iväg helt oprovocerat när du travade och du fick ingen kontakt alls med honom. Började fundera på ifall det var något fel? Men tänkte nej jag har ju knappt ridit, kanske ridit 7 gånger och då rakt fram utan så mycket krav.
Men sen hamnade jag på akuten då han stack och vägrade lyssna eller sakta av. Som tur var vi i ett ridhus med sällskap.
Men det gjorde att jag blev rädd. Känner mig hemsk som är rädd men det går inte bort. Man hade ingen kontroll alls och han bara springer.
Kontaktade min kompis/"tränare" som kom och longerade. Men han försöker aldrig göra något när du tömkör eller longerar. Så då skulle hon rida.
Ja här är en video på hur det gick..
Ta bort ljudet om ni vill.
Trav
Galopp
Jag tyckte han gjorde det för att han verkade ha ont. Så åkte med honom till en klinik där de hittade kissing spines mellan 2 kotor.¨
De bedövade honom och så red min kompis då jag inte ville rida. Och han gick sitt bästa pass ever!
Och alla trodde då han hade ont av kissing spines, men min kompis sa emot. Enligt henne så var han bara ouppfostrad och man kunde rida bort det.
Mitt ord mot hennes.
Så vi var på återbesök idag 2 dagar efter förra och då red min kompis igen men utan bedövning.
Hon red i världens undertempo men han gjorde inget alls under hela passet utan hade ett super pass igen!
Och då började vi prata om att han hade lärt sig att sticka p.g.a mig
. Och att han kanske inte har ont utan han har blivit rädd för min dåliga balans. och lärt sig komma undan genom att sticka.Och i samband med att han börjat sticka så har han börjat vända och gå ifrån mig i hagen så fort han ser jag går ditt
. Har aldrig hänt under hela året.Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra
...Ibland är jag svartsjuk på de andra i stallet som bara kan hoppa upp på sina hästar och bara skritta ut på långa tyglar och bara njuta utan att få 50 hjärtattacker
.Så egentligen vill jag sälja och skaffa en mer stabil, utbildad häst som jag kan rida ordentligt på och mest av allt rida ut på och bara njuta.
Men när jag nämner det till folk jag känner så utbrister det flesta " ska du redan ge upp?!" "du visste att han skulle mycket jobb" "vad trodde du som köpte ett 4 årigt fullblod från banan"
Och då får jag världens sämsta samvete
För jag känner att det är jag som är för dålig för min häst och att han kan bli super fin med rätt träning och ryttare.
Och om jag skulle sälja honom vem kommer köpa honom
.5 årigt fullblod som har-
Patella upphackning
Kissing spines
Sväljer luft
Kan knappt grunderna
Ja jag vet inte alls hur jag ska göra? kämpa med min rädsla och kanske ha en bra häst om något år eller försöka sälja och hoppas han hamnar hos en bra människa?
Carolin som har 10000 tankar i huvudet just nu.
Älskade hästen
Förlåt om jag bara svamlar men vet inte alls vad jag ska göra
Känns som jag sviker honom.
