Relativiserande?
Min poäng är att det är samma mekanismer nu som då - om än med ofta mer avancerade vapen.
Min poäng är att det är ungefär samma risker för collateral damage nu som då.
Min poäng är att det inte var vitt då och inte är svart nu.
Jag rör mig ofta i dessa no-go zoner tillsammans med andra medmänniskor. Det brukar vara gott om folk ute, barn som leker och människor på väg till/från sina arbeten. Normal livsföring är det normala även i dessa områden, men det kan man inte tro när svartmålarna (som själv bor i Djursholm eller i skogen och aldrig skulle komma på tanken att besöka någon i Rinkeby) lägger in ett par växlar.
Och därmed inte sagt att det finns specifika problem att angripa, i segregationens tecken. Bland annat är bristande respekten för blåljusyrken bekymmersam. Vilket polisen och övriga aktörer arbetar hårt med. Vi behöver fler poliser med stark anknytning till dessa områden.
Ja, du relativiserar.
Jag har jobbat i Rinkeby. Jag kan säga att jag lärde mig ganska snart efter jag börjat varför alla försökte komma väldigt tidigt på morgonen så de hann knipa en p-plats i det låsta garaget (de som kom för sent fick stå på uteparkeringen). Bilinbrott och stulna delar från bilarna (hjul, backspeglar, vindrutetorkare m.m. hörde till vardagligheterna. Detta mitt på ljusan dag. Mer än en gång hade vi polisens span som satt i något av våra rum i dagar då de hade bra utsikt över antingen en lägenhet mittemot eller allmän plats där något fuffens pågick. Vi hade en insats där polisen grep ett flertal människor som viftade med vapen i vår entré och tumult uppstod. Med mera med mera. Det var incidenter varje vecka. Detta var för övrigt 5 år sedan. Gamla kollegor har vittnat om att det blivit värre, mycket värre med åren. Man kan ju undra varför arbetsgivaren förra året tog ett beslut om att flytta hela huvudkontoret till annan plats i Stockholm.
Men vad vet jag, allt detta kanske räknas till normal livsföring i din värld.