Nästan alla skogsägare, som har mer än ensiffrigt antal hektar skog låter göra skogsbruksplaner.
Ofta följer man med kartläggaren ut i fält, men inte alltid.
Jag vet inte vad det är för folk du träffar på, men få eller ingen av de skogsägare som jag känner är obekanta med sin skog.
Kunskapen om hur man ska bedömma om något är viktigt att skydda kan variera, och där kan man dessutom ha olika uppfattningar.
Detta oavsett om man bor invid sin skog, eller är utbo.
Det är t.o.m. så, att den som inte bor vid sin skog, har än mer behov av det stöd som en skogsbruksplan ger, än den som är självverksam i den egna skogen.
En medelskogsägare i Sverige äger mellan 25 och 50 hektar skog sisådär.
Vi kan i den här diskussionen lämna Roger Akelius och några andra extrema individer åt sidan. Han (och ett par till) är inte representativa för svenska skogsägare, utan extremt rika personer, som utnyttjat en lucka i lagen, och lyckats köpa på sig stora arealer skog, på ett sådant sätt som lagstiftarna inte avsett.
Kartläggningarna görs alltså frivilligt, och resultatet meddelas Skogsstyrelsen, som bl.a. tar fram statistik baserat på kartläggningarna.
Kartläggningarna/skogsbruksplanerna tas fram personer som har särskild utbildning för detta, det är alltså så långt ifrån några självskattningar som kan tänkas.
I skogsbruksplanerna avsätts regelmässigt ett antal procent av skogen som något som kallas NO (naturvård orört) och ett antal procent som NS (Naturvård skötsel).
Minst 5 % av skogsarealen på varje skogsfastighet ska avsättas för naturvårdsändamål, och vissa håller sig till minimum. men många har högre andel.
Dessa avsättningar är ett krav för att bli certifierad och också ett implicit krav för att kunna följa skogsvårdslagen.
https://www.skogsstyrelsen.se/stati...mne/frivilliga-avsattningar-och-certifiering/
Så nog kartläggs svensk skog, att påstå något annat är direkt felaktigt.
Men syftet med kartläggningarna är inte att primärt hitta skyddsvärda områden, utan att skapa den balans mellan miljövård och produktion som skogsvårdslagen kräver.
Men det är faktiskt så att vara skogsägare innebär att man faktiskt är ägare till ett stycke (skogs-)mark. Som ägare till något, så har man rådighet över sin egendom inom lagens råmärken och de andra regler som gäller för den sortens egendom.
Så vill någonmyndighet eller EU överföra mark till någon form av naturreservat, nyckelbiotop eller natura2000 område, så behöver markägaren få en marknadsmässig ersättning i form av annan funktionell skogsmark eller marknadsmässigt ekonomisk ersättning, eller en blandning av båda två.
Skogen är en inkomstkälla för skogsägaren, oftast också en rekreationsplats, den är kopplad till arronderingen av fastighet, och t.ex. tillgången till sjöar och vattendrag.
Skogsbruket och dess binäringar är en icke oväsentlig procentuell del av Sveriges BNP, och skogsprodukter är förnybara resurser, som dessutom kan ersätta fossila råvaror till t.ex. plaster, och dessutom ersätta betong och stål som byggnadsmaterial (KL-trä är en fantastisk innovation).
Jag har själv 7,7 % avsatt för naturvårdsändamål. Större delen är NO områden av olika karaktär. Sedan har jag några fläckar till som jag inte vill ska att det ska petas på, men dessa är så små så att de knappt blir en prick av dem i skogsbruksplanen.
NO områden kan bestå av sumskog med al, mindre kärr och mossar, enklaver som har rikligt med gamla träd, eller blockmark, som några exempel.
Jag har bl.a. valt ut ett större relativt långsmalt område på närmare en km, längs en å, som närmast ån består av översvämningsmader, sedan ett område med gammal lövblandskog, och lägst från ån gammal tallskog. Det är totalt knappt 10 hektar. Jag har också en intressant alsumpskog på annat håll.
Områden av typen NS består rätt ofta av gamla hagmarker där man gynnar en gles, lövdominerad skog med bl.a. gamla ekar, äldre asp m.fl. lövträd och försöker få en balans så att äldre träd också ska ha unga träd som kan ta efter.
Några sådana NS områden har inte jag, eftersom hagmarkerna på vår fastighet används som hagmarker, alltså som betesmarker.
Och återigen:
Det är inte Sveriges och Finlands uppgift att lösa de problem som finns i andra länder.
De olika länderna i Europa bör istället själva se om sina geografiska områden, för som sagt Svensk och Finsk skog, löser inte problem med att medelhavsområdets skog har eliminerats, eller att centraleuropas lövskogar och våtmarker utraderats.
Det är olika varianter av biologisk mångflad, olika arter, olika ekosystem på olika håll.
Hur man ska kunna ha ett ensartat standardiserat system för att klassificera skog, från fjällbjörkskog till medelhavsskog, över alla typer av skog som finns däremellan är inte begripligt.
Varje skog- och landskapstyp i varje respektive klimatzon behöver egna definitioner.
Sverige har definitioner för svensk skog, liksom Finland för finländsk skog.
När det passar deras intressen (dvs ges en chans att hetsa mot muslimer) kan SD krama både lbtqi och judar. Jag är milt förvånad över att inte Åkesson klämde i med att säga att det sprids misogyn propaganda där också, när han ändå var igång.
