Sv: "Svensk" nosgrimma?
Aha, där ser man. Har aldrig hört uttrycket "svensk nosgrimma" förut utan kallat den för just "pullback" (och håller med om att det inte låter så svenskt). Kan det vara så att det var någon svensk ryttare som började ha det ute på internationella tävlingar, eller var kan namnet komma från månntro...?
Har inte funderat alltför mycket på det här med nosgrimmor tidigare måste jag nog säga. Jag tillhör inte dem som drar åt dem så mycket jag orkar, utan är av åsikten att man istället bör rida med en sådan hand att hästen inte har någon anledning att gapa. Men fakta kvarstår ju; man måste ha nogrimma när man tävlar (i mitt fall dressyr) och följaktligen då även när man tränar (så att det är vad hästen är van vid). Och 99% av tränsen som finns att köpa idag har just aachengrimma (när det gäller dressyrträns vill säga, hoppningen har ju sina pullargrimmor). Så - vad göra? Vad är det bästa för hästen egentligen?
Enligt ovanstående sida skulle det, som jag tolkar det, vara en löst spänd remontgrimma? Äger ingen sådan för tillfället men tänker faktiskt skaffa en omgående och prova på unghästarna. Enda problemet är att det verkligen tar emot att tänka sig att åka ut och tävla med remont... (Ja, jag vet! Fåfänga är ett gissel
). För det är väldigt sällan det ser smickrande ut ens på det sötaste lilla ponnyhuvud (även om jag har för mig att jag såg någon här inne på Buke som hade hittat en rätt snygg remont, någon som vet vem det kan vara jag tänker på?) och för mig stör det helhetsintrycket en hel del faktiskt.
Vad jag däremot skulle kunna tänka mig är en "aachen utan snokrem", dvs. vad jag skulle vilja kalla för "engelsk" nosgrimma (men det börjar ju bli lite rörigt med termerna här :smirk: ). Även denna löst spänd naturligtvis. En sådan borde väl inte kunna göra någon större skada heller?
Har hittills annars varit ett fan av pullbacknosgrimmorna pga. all stoppning under käken och att de brukar vara ganska breda, men det visar sig alltså röra sig om missriktad välvilja från min sida?
Har hållit på med hästar och ridning större delen av livet, men lär mig fortfarande gärna nya saker som kan förbättra och underlätta. Sedan tillhör jag väl inte gruppen av människor som skriker och gapar om att praktiskt taget all utrustning som man traditionellt använder är mer eller mindre djurplågeri (kan gälla sadlar, bett, nosgrimmor, sadelgjordar, lindor, allt möjligt). Anser att det oftast går att avgöra på hästen i fråga om den är nöjd eller missnöjd med något och upptäcker man missnöje börjar man leta efter möjliga orsaker och hittar förhoppningsvis en lösning hästen trivs bättre med. Går sällan att rida en häst på ett harmoniskt vis om den upplever obehag på något vis tycker jag. (Sedan finns det ju alltid de med brist på självinsikt som bara drar åt ännu hårdare för att "hästkräket minsann ska lära sig att inte gapa" och liknande, men det är ju en annan historia... :smirk: )
