Jag märker väldigt stor skillnad på mina två hästars reaktioner på läskiga situationer. Som i somras när hunden var nyopererad med tratt på huvudet, och vi skulle gå förbi hästhagen - 3-åringen lyfte knappt på huvudet från gräset och förstod inte vad grejen var medan 4-åringen höll på att få sån panik att jag var rädd att hon var på väg genom staketet. Samma sak vid nyår, då de smällde 500 m bort - 3-åringen brydde sig inte ett skit utan stod och åt medan 4-åringen var på helspänn och travade omkring i hagen. När jag började med 3-åringens inkörning så har hon aldrig brytt sig om att något släpade bakom henne eller ljud bakifrån, medan 4-åringen blir spänd och rädd bara ett grimskaft släpar i marken bakom henne. Hästarna är av olika raser som båda egentligen ska vara ganska stabila, trygga raser, men där 4-åringen är mer otypisk i sitt beteende i att hon är mer vaken och lättskrämd än de flesta andra av hennes ras verkar vara.
En fjording jag hade tidigare, även den en unghäst, var lik 3-åringen jag har nu (eller ja, hon är 4 år sedan en knapp månad tillbaka) - brydde sig inte särskilt mycket om saker omkring henne eller om man gjorde saker med henne. Jag hade henne mellan hon var 4-6 år, och hon stegrade eller bockade aldrig, hon fick aldrig panik, aldrig något sken eller flyktsituation annat än att trampa om på stället, hon vägrade aldrig på något hinder, hon stod lugnt i transporten, hon var kolugn på tävlingar och kunde utan problem stå och sova mitt i vimlet av hästar och människor. Samtidigt var hon pigg att rida, signalkänslig (ffa för skänklarna), och älskade att hoppa - så det var ingen seg häst. Men hon var i mina ögon en trygg häst.
Huruvida hästarna är trygga eller inte handlar i mitt tycke inte enbart om hur de reagerar på flyktsituationer, utan hur lätt flyktsituationer uppstår.