Jag är ny här och har så många saker jag vill diskutera och skriva om, haha
Iallafall, jag har vuxit upp i en familj med total avsaknad av hästintresse (är idag 18 år). Har aldrig riktigt haft någon superintresserad kompis som inte slutat rida efter ett par år eller så. Min familjs budget räckte till att låta mig ta ridlektioner en gång i veckan. Att ens tänka på egen häst var inte på kartan pga både det ekonomiska och det faktum att jag inte har haft någon hästkunnit runt omkring mig. Har aldrig heller kunnat åka på ridläger eller liknande.
I 12års åldern fanns det sköthästar som passade mig, som dock dog eller flyttades rätt snabbt. Eller så fanns de för långt bort och skjuts av föräldrar funkade inte alltid. Idag studerar jag och har knappt en krona över. Jag har råd med en ridlektion i veckan, inte mer än så. Jag vill inte säga själv att jag är någon superryttare som hör hemma i OS, vilket leder till att jag inte kan bli medryttare heller. Har ju trots allt bara ridit 1 gång i veckan i hela mitt liv. Många verkar tänka "åh, 18 år och har ridit i hela sitt liv, hon måste vara riktigt duktig!" och blir sedan besviken då jag inte rider deras älsklingar som Jan Brink
Jag blir frustrerad och ledsen. Inga intresserade föräldrar, inga miljoner på kontot och inga medryttarhästar. Det känns som dömt att knappt kunna hålla på med hästar. Nu känner jag mig bitter men att det kan finnas så mycket som hindrar en.
Hur gör ni andra? Ni 12-åringar som har flera hästar att rida i veckan i princip, som åker på ridläger, tävlingar och kurser än hit än dit? Som överhuvudtaget har ett stall att åka till närhelst man vill.
Fler som känner som jag? Som vill hålla på mer med hästar men som inte kan av olika anledningar?
Iallafall, jag har vuxit upp i en familj med total avsaknad av hästintresse (är idag 18 år). Har aldrig riktigt haft någon superintresserad kompis som inte slutat rida efter ett par år eller så. Min familjs budget räckte till att låta mig ta ridlektioner en gång i veckan. Att ens tänka på egen häst var inte på kartan pga både det ekonomiska och det faktum att jag inte har haft någon hästkunnit runt omkring mig. Har aldrig heller kunnat åka på ridläger eller liknande.
I 12års åldern fanns det sköthästar som passade mig, som dock dog eller flyttades rätt snabbt. Eller så fanns de för långt bort och skjuts av föräldrar funkade inte alltid. Idag studerar jag och har knappt en krona över. Jag har råd med en ridlektion i veckan, inte mer än så. Jag vill inte säga själv att jag är någon superryttare som hör hemma i OS, vilket leder till att jag inte kan bli medryttare heller. Har ju trots allt bara ridit 1 gång i veckan i hela mitt liv. Många verkar tänka "åh, 18 år och har ridit i hela sitt liv, hon måste vara riktigt duktig!" och blir sedan besviken då jag inte rider deras älsklingar som Jan Brink
Jag blir frustrerad och ledsen. Inga intresserade föräldrar, inga miljoner på kontot och inga medryttarhästar. Det känns som dömt att knappt kunna hålla på med hästar. Nu känner jag mig bitter men att det kan finnas så mycket som hindrar en.
Hur gör ni andra? Ni 12-åringar som har flera hästar att rida i veckan i princip, som åker på ridläger, tävlingar och kurser än hit än dit? Som överhuvudtaget har ett stall att åka till närhelst man vill.
Fler som känner som jag? Som vill hålla på mer med hästar men som inte kan av olika anledningar?