Exakt! Det handlar inte om vikt utan om proportioner.Precis så. Har man andra proportioner funkar plagg inte som det är tänkt. Jag har långa ben och kort överkropp. Figursydda blusar, klänningar, jackor etc - där hamnar smalaste delen över höfterna.
Röntgade lungorna imorse. När jag hade överkroppen där de ville var urgröpningen för hakan i höjd med näsan.
Det var lite löjeväckande när jag levde med exet. Han har en kropp som en storlekstabell. Hittade jag rätt storlek satt kläderna som om de vore skräddarsydda. Första sommaren vi var ihop letade jag i flera månader efter ett par byxor jag kunde ha...
Tror inte det handlar om vikt. Bara hur vi är skapta.
Kort överkropp, lång överkropp, långa eller korta ben, markerad midja eller jämnbred, rejäl rumpa eller inte rumpa. Breda axlar eller inte. Osv.
Det ska självklart finnas en bredd men för endel kommer det alltid finnas ett större utbud än för andra. När jag var som sjukast behövde jag ett par storlekar större på alla kläder än mina mått var för inget fick sitta åt. Då var det enkelt att hitta kläder. Utbudet var riktigt bra eftersom jag då kunde köpa både från de vanliga sortimentet men också minsta storleken i plussize kollektionerna. Sämst utbud var det när jag var som smalast. I storlek xs, 34 var utbudet minimalt då.
Men tänk så bra det hade varit om en tum faktiskt var en tum och en cm faktiskt var en cm och om tillverkarna följde sina egna måttabeller. Jag hade också välkomnat fler mått som standard. Axel och ärmmått och då både i längd och bredd på överarm, armbåge och underarm t ex. Lår, knä och vadmått på byxor hade också varit bra liksom grenmått. Specifierat hur stretchigt ett tyg är osv. Idag med all teknik borde det vara en baggis.
På 90-talet hade jag tydligen en hm kropp. Deras mått stämde exakt med mina och det var få kläder som inte stämde med deras egna tabeller. Om det kunde stämma då, varför kan de inte stämma nu?