Svårigheter att gå ner i vikt

  • Kropp & Själ
  • Trådstartare Trådstartare mooi
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 85
  • Visningar Visningar 6 772
om du läste allt så skrev jag låna perioder med sallad. dvs i stort sett bara grönsaker och lite kött. Man måste inte vara stor i maten för att vara "tjock".

Jag tror också mediciner kan påverka då jag sista åren fått äta en hel del smärtstillande.

Ligger du på gränsen kan du mkt väl ha sköldkörtelproblem. Har du ont i kroppen pga skador eller är det diffus smärtproblematik?
Smärtproblem kan man ju få av sköldkörtelproblem alt att de iaf förvärras.
Sen tror jag också smärtstillande kan påverka.
Jag lägger på mig av det och av sömnmedicinering. Som jag förstått det kan det påverka insulinnivån och göra så att man lägger på sig. Om jag inte minns fel är det väl främst "den dåliga fetman" sas med bukfett.
 
Ligger du på gränsen kan du mkt väl ha sköldkörtelproblem. Har du ont i kroppen pga skador eller är det diffus smärtproblematik?
Smärtproblem kan man ju få av sköldkörtelproblem alt att de iaf förvärras.
Sen tror jag också smärtstillande kan påverka.
Jag lägger på mig av det och av sömnmedicinering. Som jag förstått det kan det påverka insulinnivån och göra så att man lägger på sig. Om jag inte minns fel är det väl främst "den dåliga fetman" sas med bukfett.
Jag har haft ont i övre delen av rygg efter en olycka men det är inte det som varit problemet sista åren...utan när jag blev gravid började jag få ont i fötterna, (röntgad, artros i tåleder) var nyligen hos ortopeden och ni har jag hälsporre båda fötter också (antagligen för att jag undviker att sätta ner fram..) haft problem med ländrygg och höft ett bra tag, var till läkare i somras samt gick på sjukgymnastik för ländrygg och höften. Måste ta tabletter när jag ska sova för att kunna ligga på rygg och höft annars kommer jag inte in i djupsömn. Under hela våren sov jag kanske 1-2 timmar per natt innan jag började ta smärtstillande varje kväll. Vet inte riktigt varför jag fått ont i länd och höft...har haft det i flera år men inte samtidigt och först nu även på högersidan, förut bara i vänster. Sjukgymnastaen sa att det ev kan vara atros i höft, en läkare säger ev bechterews sjukdom etc--- JAG tror mer på sköldkörteln...jag har tappat enormt mkt hår, mer än hälften av rasat av. Det tyder på en störning. (har börjat med järn igen, men det hjälper kanske bara lite...har järnvärden under det normala och hög sänka...vilket ska väl vara tecken på sköldskörteln) det är massa gissningar just nu och inga klara svar, men men.
 
Rekommenderar din närstående och andra att lyssna på programmet Kropp och Själ i P1 om Fetma den 22 augusti i år (får man länka?).
Läkare och experter på området är med och det var en riktig tänkeställare kring hur omöjligt det kan vara att gå ner i vikt fast man gör ”allting rätt” och lever på väldigt lite kalorier.
 
Nu tycker ni kanske jag är löjlig men utifrån hästarnas behandling och hur stor inverkan magen har på dem.

Jag försöker att äta mild lättyoughurt när jag är sugen på sött och frukost. I perioder när jag lyckas är det riktigt bra. Jag blir sugen på sött efter mat, när jag ridit, vid fikat etc. Billigt, bra, nyttigt.
 
Få allmänläkare har stenkoll runt sköldkörtelproblematik, utan nöjer sig med att konstatera att provsvaren är "normala".
Be om att få blodprov på antikroppar tagna och byt läkare till en läkare som ser patienten och inte bara provsvaren. Visst finns det ett referensintervall, men långt ifrån alla kroppar fungerar optimalt utifrån vad referensintervallen säger...
 
Jag älskar hur så fort någon säger att de har problem med att kroppen inte funkar ordentligt, så kommer någon och ska förminska ens misstankar. Speciellt när det kommer till övervikt.

"Du veeet väl att du måste minska potionerna"
:meh:
Fast det är ju jättevanligt att folk säger att de inte går ner trots att de joggar flera gånger i veckan och har slutat med godis. Massvis av folk har ingen aning om hur mycket man måste motionera för att gå ner i vikt jämfört med att korrigera mången kcl i maten.
Jag fick sjäv en ahaupplevelse av att använda Lifesum. Liksom oj.

Sen finns det givetvis såna som gör allt rätt men ändå inte går ner.
 
Äter hon några mediciner? Kan det vara så annars att hon äter för lite och kroppen ställer in sig på svält?
 
Detta gäller en närstående till mig, och det jag är ute efter är hjälp att fundera - finns det kanske någon "vanlig" fysisk/medicinsk åkomma som kan vara bov i detta eller vad ska hon göra?

Som sagt, det är en närstående till mig som har problem med övervikt som sitter som berget, det har varit ett bekymmer en längre tid men det har liksom "satt sig" efter att ha fått barn för 2 år sedan. Personen mår dåligt över övervikten och önskar verkligen gå ner av olika anledningar. Men - hennes kropp reagerar inte riktigt som önskat. Det har testats olika dieter, och hon håller i rätt länge innan hon slutar, det handlar inte om en veckas panikbantning. I somras hade hon ett jobb som innebar mycket springande upp och ner i trappor samt åt en väldigt stram diet. Ringde mig, jätteledsen, för här åt hon typ bara blad och vatten i veckor - och vad som hände var att hon belönades med +3kg.

Hon tränade mycket innan barnet men gick inte ner nåt då heller utan blev istället "stor" och biffig (men var ju mer tränad då så det kändes ändå ok även om det inte var kul att "växa ur" kläderna på armarna - som hon själv sa, hon är fortfarande fet men med muskler under). Nu tränar hon inte så mycket på gym pga tidsbrist men köpte efter barnet föddes både en elcykel (och cyklade uppåt 3-4 mil flera gånger i veckan) och har i sommar köpt en "räsercykel" som använts flitigt.
Ringde mig idag och pratade mer om detta, har nu ätit LCHF i en dryg månad - inte ett gram bort. Hon säger att hon har väldigt ont i fötterna och ja, är rätt deppig över att det är såhär.

Jag tror hon har tagit prover för att kolla sköldkörteln, men finns det fler saker som kan kollas? Hennes kropp reagerar liksom tvärtemot hela tiden, det upplevs som att det är nån slags störning nånstans som bråkar.

Jag hade läst på själv (mao googlat fram vad som kan vara värt att testa) och sedan tagit blodprover privat och sett vad de visar. Det är inte hysteriskt dyrt och om de visar något så är det ett enkelt sätt att snabbt bli tagen på allvar och få hjälp av sjukvården.

Men, för mig ringer det några klockor när du skriver att "Det har testats olika dieter...".
Att gå på diet är ytterst sällan ett effektivt sätt att gå ner i vikt. Jag vill inte helt stänga dörren för att det finns en risk att din vän faktiskt har ätit mer än hon tror och därför misslyckats. Har hon testat att gå till en dietist eller personlig tränare med kost-utbildning och fått hjälp att lägga upp en individanpassad måltidsplan?
Om det inte fungerar är det ju i alla fall bra att kunna visa upp en bra kostplan som man följt och en misslyckat viktnedgång hos läkaren.
 
Få allmänläkare har stenkoll runt sköldkörtelproblematik, utan nöjer sig med att konstatera att provsvaren är "normala".
Be om att få blodprov på antikroppar tagna och byt läkare till en läkare som ser patienten och inte bara provsvaren. Visst finns det ett referensintervall, men långt ifrån alla kroppar fungerar optimalt utifrån vad referensintervallen säger...

Skriver under på detta. Jag har alltid varit smal, men fram till för några år sen så sa det bara POFF, och så gick jag upp 15-20 kg på ett par månader. För mig som är 1,5 m blev det en rejäl skillnad. Efter det togs det blodprover och efter kanske 3 "omgångar" med blodprover så konstaterades det att jag hade hypotyreos, alltså underfunktion av sköldkörteln.
Tyvärr har det inte blivit bättre med Levaxin heller, och det är helt omöjligt för mig att gå ner i vikt. Några kilon funkar, men sen tar det stopp. Så det här med sköldkörteln kan vara väldigt trixigt.
 
Vill man gå ner i vikt genom att t.ex. springa, måste man springa väldigt långt och ofta för att få effekt. Det räcker inte med 3 km två gånger i veckan. Men - man behöver inte springa snabbt, tvärtom springer man mycket långsamt men länge. En timma i alla fall. I riktigt långsamt tempo. Då får kroppen en chans att lära sig bränna fett istället för att snabbt som sjutton förbruka all tänkbar energi som kroppen har snabbt tillgänglig. Googla på MAF!
Cyklar hon på racercykel bränner man rätt mycket om man t.ex. cyklar 2 timmar. Men man måste göra det ofta. Jag tror folk misskalkylerar hur mycket man måste göra för att gå ner i vikt.

Jag ser också människor som lägger upp promenadrundor på fb, minns inte vad manicken heter som de använt, och där de ska ha bränt 1 300 kcal på en timmas promenad. Det förbränner inte jag ens om jag SPRINGER en timma. Glädjemätare finns det rätt gott om.

Samtidigt menar jag att just löpning är enormt effektivt för att bränna fett/gå ner i vikt. Men man måste springa ganska långt, långsamt, och ofta. Ofta.
 
Vill man gå ner i vikt genom att t.ex. springa, måste man springa väldigt långt och ofta för att få effekt. Det räcker inte med 3 km två gånger i veckan. Men - man behöver inte springa snabbt, tvärtom springer man mycket långsamt men länge. En timma i alla fall. I riktigt långsamt tempo. Då får kroppen en chans att lära sig bränna fett istället för att snabbt som sjutton förbruka all tänkbar energi som kroppen har snabbt tillgänglig. Googla på MAF!
Cyklar hon på racercykel bränner man rätt mycket om man t.ex. cyklar 2 timmar. Men man måste göra det ofta. Jag tror folk misskalkylerar hur mycket man måste göra för att gå ner i vikt.

Jag ser också människor som lägger upp promenadrundor på fb, minns inte vad manicken heter som de använt, och där de ska ha bränt 1 300 kcal på en timmas promenad. Det förbränner inte jag ens om jag SPRINGER en timma. Glädjemätare finns det rätt gott om.

Samtidigt menar jag att just löpning är enormt effektivt för att bränna fett/gå ner i vikt. Men man måste springa ganska långt, långsamt, och ofta. Ofta.
Spelar ingen större roll hur länge man springer mer än att längre tid oftast är längre sträcka vilket också då är mer energi (inte riktigt eftersom man använder mer energi vid högre hastighet).

Att springa 10km på 45min eller 90min så är det förstnämnda "bättre" för det syftet men kommer vara något mycket färre klarar av och är även vara mycket mer slitsamt på på muskler och leder.

Man måste inte göra ofta men mer totalt använd energi är såklart mer in på kontot för använd energi, men framförallt så är det som du säger att folk överskattar hur mycket energi som används vid aktivitet. Löpning brukar man kunna räkna ungefär 1kcal per kilo kroppsvikt per kilometer. Dvs att om man väger 100kg och löper en km så har man använt ungefär 100kcal, 50 om man väger 50kg. Att löpa 5km vid en vikt av 100kg ger mindre använt än 100g chokladkaka och då är det oftast lättare att äta mindre än att motionera mer och kroppen klarar inte av hur mycket träning som helst heller, speciellt inte i början.

Träning leder även ofta till ökad aptit och hunger och det är inte ovanligt att man belönar sig själv för att man tränat, det är även viktigt att äta för att återhämta sig såklart.
 
På en frisk människa handlar viktnedgång endast om kcal in och ut. Äta mindre än du gör av med, då tar kroppen av energireserven fett.

Mitt BMR är ca 1400, jag gör av med 1400kcal från att bara existera, även om jag bara ligger i sängen hela dagen.
All rörelse jag gör bränner självklart kcal så lägg till det på BMR'et.
Jag kommer tappa i vikt sålänge jag äter under den summan.
Ju mindre jag äter/mer bränner, detso fortare går det. Men äter man för lite är det självklart skadligt för kroppen och du kommer med största sannolikhet crasha och skita i allt.

Jag har personligen en vän och en familjemedlem som inte alls förstår konceptet kcal in och ut.

En går på diet och äter otroligt mycket mat, hemlagad, sallader. BRA mat men alldeles för mycket. Går långpromenader när hen könner för det.
Hen är shockad och förfasas över varför hen inte går ner, försökte prata med hen 1 gång och allt hen sa var att jag hade fel för hen ''går på diet och då får man äta hur mycket man vill''(hens egna ord).

Familjemedlemmen tror att motion löser allt, man kan äta pizza och godis och sen gymma en timme så ''måste'' man gå ner eftersom man gymmar.



Äter man mediciner som påverkar vikt så lär inte detta funka, eller sjukdom, det gäller endast friska.
 
På en frisk människa handlar viktnedgång endast om kcal in och ut. Äta mindre än du gör av med, då tar kroppen av energireserven fett.

Mitt BMR är ca 1400, jag gör av med 1400kcal från att bara existera, även om jag bara ligger i sängen hela dagen.
All rörelse jag gör bränner självklart kcal så lägg till det på BMR'et.
Jag kommer tappa i vikt sålänge jag äter under den summan.
Ju mindre jag äter/mer bränner, detso fortare går det. Men äter man för lite är det självklart skadligt för kroppen och du kommer med största sannolikhet crasha och skita i allt.

Jag har personligen en vän och en familjemedlem som inte alls förstår konceptet kcal in och ut.

En går på diet och äter otroligt mycket mat, hemlagad, sallader. BRA mat men alldeles för mycket. Går långpromenader när hen könner för det.
Hen är shockad och förfasas över varför hen inte går ner, försökte prata med hen 1 gång och allt hen sa var att jag hade fel för hen ''går på diet och då får man äta hur mycket man vill''(hens egna ord).

Familjemedlemmen tror att motion löser allt, man kan äta pizza och godis och sen gymma en timme så ''måste'' man gå ner eftersom man gymmar.



Äter man mediciner som påverkar vikt så lär inte detta funka, eller sjukdom, det gäller endast friska.
Det gäller i princip ändå men mängderna man skulle bli tvungen äta kan bli helt skeva/ohälsosamma och man kan ha problem med vätska osv. Men självaste grundprincipen stämmer alltid oavsett, man kan inte överleva på ingenting.
 
Det gäller i princip ändå men mängderna man skulle bli tvungen äta kan bli helt skeva/ohälsosamma och man kan ha problem med vätska osv. Men självaste grundprincipen stämmer alltid oavsett, man kan inte överleva på ingenting.
Jo självklart, men det är inget jag vill tuta i/pressa någon om.

Om det går till en sån ohälsosam nivå är det bättre att personen är överviktig än att hen ska gå och svälta sig.

När jag fortfarande åt p-piller kunde jag inte gå ner i vikt. Jag kunde hålla 900kcal plus 1h på träningcykel(hårt cyklande) utan någon förändring.
Var otroligt jobbigt när folk sa ''men hur mycket äter du'' ''Motionerar du inte alls''

Alla får såklart välja själva vad de vill gå igenom, men jag vill inte pressa någon genom att säga ''JOHO! ALLA KAN på samma sätt!''
 
Jo självklart, men det är inget jag vill tuta i/pressa någon om.

Om det går till en sån ohälsosam nivå är det bättre att personen är överviktig än att hen ska gå och svälta sig.

När jag fortfarande åt p-piller kunde jag inte gå ner i vikt. Jag kunde hålla 900kcal plus 1h på träningcykel(hårt cyklande) utan någon förändring.
Var otroligt jobbigt när folk sa ''men hur mycket äter du'' ''Motionerar du inte alls''

Alla får såklart välja själva vad de vill gå igenom, men jag vill inte pressa någon genom att säga ''JOHO! ALLA KAN på samma sätt!''

Helt rätt och och jag tycker samma, har man sjukdomar eller något annat som stör så är det bäst att ta tag i det först (om möjligt). Och om det är något som alltid kommer störa så är det nog bättre att bara röra på sig för hälsans skull så får nedgången utebli.
 
1 kg fett är ca 7000 kcal det kan man ju ha i åtanke.. Alltså måste du ha ett kaloriunderskott på 7000 kcal innan du går ner ett kg fett. Det är banne mig inte det enklaste.
Lifesum appen är jättebra för att få ett hum om hur mkt man äter och hur mkt /lite kalorier resp livsmedel innehåller.
 
Spelar ingen större roll hur länge man springer mer än att längre tid oftast är längre sträcka vilket också då är mer energi (inte riktigt eftersom man använder mer energi vid högre hastighet).

Att springa 10km på 45min eller 90min så är det förstnämnda "bättre" för det syftet men kommer vara något mycket färre klarar av och är även vara mycket mer slitsamt på på muskler och leder.

Man måste inte göra ofta men mer totalt använd energi är såklart mer in på kontot för använd energi, men framförallt så är det som du säger att folk överskattar hur mycket energi som används vid aktivitet. Löpning brukar man kunna räkna ungefär 1kcal per kilo kroppsvikt per kilometer. Dvs att om man väger 100kg och löper en km så har man använt ungefär 100kcal, 50 om man väger 50kg. Att löpa 5km vid en vikt av 100kg ger mindre använt än 100g chokladkaka och då är det oftast lättare att äta mindre än att motionera mer och kroppen klarar inte av hur mycket träning som helst heller, speciellt inte i början.

Träning leder även ofta till ökad aptit och hunger och det är inte ovanligt att man belönar sig själv för att man tränat, det är även viktigt att äta för att återhämta sig såklart.
Jo, det spelar roll i frågan hur man förbränner energi. Tar kroppen energin snabbt ur musklerna eller tar kroppen ur fettdepåerna? Vilket är effektivast för kroppen? En snabb, explosiv energiförbrukning tas ur energin som är snabbast och lättast åtkomlig dvs ur musklerna. En lång, långsam energiförbrukning kan kroppen istället ta ur fettdepåerna och det är detta ts vän vill.

Därför är det bättre för hen attspringa långsamt och länge.
 
1 kg fett är ca 7000 kcal det kan man ju ha i åtanke.. Alltså måste du ha ett kaloriunderskott på 7000 kcal innan du går ner ett kg fett. Det är banne mig inte det enklaste.
Lifesum appen är jättebra för att få ett hum om hur mkt man äter och hur mkt /lite kalorier resp livsmedel innehåller.
1g fett är ca 9 kcal. Så snarare 9000 kcal per kilo (om man ser till rent fett). Dvs ännu mer underskott som behövs innan man är av med det. Siffran 7000 kommer oftast från en felaktig översättning från pounds, därav att den nämns på många ställen (mina siffror fick vi lära oss i skolan av en professor som arbetar med just energi och matsmältning)
 
Jo, det spelar roll i frågan hur man förbränner energi. Tar kroppen energin snabbt ur musklerna eller tar kroppen ur fettdepåerna? Vilket är effektivast för kroppen? En snabb, explosiv energiförbrukning tas ur energin som är snabbast och lättast åtkomlig dvs ur musklerna. En lång, långsam energiförbrukning kan kroppen istället ta ur fettdepåerna och det är detta ts vän vill.
Ja men det blir bara en skillnad akut i ögonblicket, när nästa energi sedan lagras in så kompenseras det, det är intag/uttag över tid som spelar roll inte akut fettförbränning.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hallå. Jag är 19 år och trött på min alldeles för stora rumpa, något som många verkar gilla att påpeka. Jag är 167 cm och väger 61-62... 2
Svar
31
· Visningar
3 460
Senast: Miljon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp