Svårigheter att gå ner i vikt

Jag förstår hur du menar, men Anna Book är ju verkligen ett extremfall när det kommer till vikt. Hon borde väl nästan kunna kallas Sveriges sämsta förebild när det kommer till viktminskning.
Anna Book har ju dessutom gått ner 62 kg vid ett tidigare tillfälle, efter en GBP ( https://www.hant.se/anna-book-anklagas-for-fusk-i-biggest-loser-vip-borde-inte-fatt-vara-med/ ).
Efter en gbp? Jag trodde att det var svårt att gå upp igen efter en sådan viktop? Eller har jag fel?
 
Efter en gbp? Jag trodde att det var svårt att gå upp igen efter en sådan viktop? Eller har jag fel?
Jag vet ett par personer som gjort GBP och som är om möjligt ännu större än innan operationen.

Om man har ett ohälsosamt förhållande till föda och äter av psykiska orsaker så går det tyvärr alldeles utmärkt att lära sig överäta - och ha kvar övervkten plus alla biverkningarna efter operationen.
 
Jag såg ett brittiskt TV-program där man menar att vilken sorts tarmbakterier man har spelar stor roll. Så genom att ändra dem skulle man också kunna påverka viktproblematik.
 
Risken är stor att hon har sabbat sin ämnesomsättning. Och då blir det svårt att hålla vikten.
Men vad betyder det egentligen? Att sabba sin ämnesomsättning? Jag vet att jag har fettceller som bara väntar på att kasta sig över maten eftersom jag en gång varit större än vad jag är idag. Det vill säga, resten av livet måste jag äta 20% mindre än om jag aldrig varit överviktig. Men det är inte riktigt samma sak som att jag sabbat min ämnesomsättning, eller?
 
Jag vet ett par personer som gjort GBP och som är om möjligt ännu större än innan operationen.

Om man har ett ohälsosamt förhållande till föda och äter av psykiska orsaker så går det tyvärr alldeles utmärkt att lära sig överäta - och ha kvar övervkten plus alla biverkningarna efter operationen.
Sorgligt. Jag tänker att jag alltid alltid är hungrig. Jag skulle liksom aldrig tacka nej till mat eftersom jag har så stor aptit. Den grundlades när jag tränade på elitidrottsnivå i unga år och var smal och alltid hade varit smal. Om jag skulle äta som min hunger säger skulle jag dö av fetma inom några år, helt obegränsat intag skulle bli en katastrof. Visst kan jag känna mig mätt, men det varar inte så länge. Alltså är det bara att kämpa vidare med grönsakerna. Kommer blir grön av broccoli snart.
 
Men vad betyder det egentligen? Att sabba sin ämnesomsättning? Jag vet att jag har fettceller som bara väntar på att kasta sig över maten eftersom jag en gång varit större än vad jag är idag. Det vill säga, resten av livet måste jag äta 20% mindre än om jag aldrig varit överviktig. Men det är inte riktigt samma sak som att jag sabbat min ämnesomsättning, eller?
Det var ett helt program på P1, Kropp och själ, som ägnades åt övervikt och varför det är så svårt att behålla den nya låga vikten. Var för kanske typ två månader sedan (tror det programmet nämts tidigare i tråden).
 
Jag såg ett brittiskt TV-program där man menar att vilken sorts tarmbakterier man har spelar stor roll. Så genom att ändra dem skulle man också kunna påverka viktproblematik.
Det är väl en del av de nya rönen kring bakterierna i kroppen och ffa i tarmen?

Feta och magra människor har inte samma tarmflora.
Tydligen finns det minst ett par olika typer av tarmflora.
 
Senast ändrad:
Fast jag tror faktiskt inte Anna Book är ett sådant ovanligt exempel, jag har mängder med bekanta som det går ungefär lika dåligt för gällande viktminskning.

Fy va tråkigt om det är så :(
Jag har ingen i min närhet som ens är i närheten av det störda förhållandet till mat och sin kropp som Anna Book verkar ha.
 
Men vad betyder det egentligen? Att sabba sin ämnesomsättning? Jag vet att jag har fettceller som bara väntar på att kasta sig över maten eftersom jag en gång varit större än vad jag är idag. Det vill säga, resten av livet måste jag äta 20% mindre än om jag aldrig varit överviktig. Men det är inte riktigt samma sak som att jag sabbat min ämnesomsättning, eller?

I Biggest Looser-sammanhang innebär det att man i USA gjort en uppföljning efter tidiga säsonger.
Man har sett att kroppen är fortsatt metabolt inställd på "svält" (och därmed har blivit extra effektiv på att lagra kalorier) fem år efter insatsen.
Ungefär som vid all "jojo-bantning": man håller extrem lågkaloridiet under en kort period. Talar om för kroppen att det finns en svält-risk.
Sedan, när man börjar äta sin normala diet igen, går man upp det man gjort sig av med, och lite till.

Bästa viktnedgången är långsiktig och ganska långsam (vilket i sig är lite dystert; att det ska gå sakta). Det är kosten/kaloriintaget som är viktigast och kan göra störst skillnad. Att motionera är bra, självklart, men man måste motionera oerhört mycket (precis som redan framförts i tråden) för att få en ordentlig viktnedgång. Det är alltså enklare att ändra kaloriintaget.
Att göra små förändringar som man kan leva med och få som normalbeteende, är nog klokaste sättet.
 
Men vad betyder det egentligen? Att sabba sin ämnesomsättning? Jag vet att jag har fettceller som bara väntar på att kasta sig över maten eftersom jag en gång varit större än vad jag är idag. Det vill säga, resten av livet måste jag äta 20% mindre än om jag aldrig varit överviktig. Men det är inte riktigt samma sak som att jag sabbat min ämnesomsättning, eller?
Jag lyssnade på det radioprogrammet som är länkat till tidigare och där de talade om vad som händer med deltagarna i Biggest Loser efter programmet. Enligt den forskningen så sänker man sin ämnesomsättning oproportionerligt mycket när man man bantar så brutalt, och sen stannar den där. Det är det jag menar med att sabba.
 
Viktnedgång är inte lätt, finns en anledning till att vi har så låg framgång på alla viktminskningsprogram och överviktskliniker - det är svårt och ofta ologiskt.

Alla som skriver här om att det bara är ett plus/minusspel med kalorier in och ut är förmodlingen personer som själva har lätt för att reglera vikt med logiska medel. Alla funkar dock inte så.
@tanten var inne på mag- och tarmbakterier och det är väl det senaste inom både övervikt och undervikt. Man har gjort studier på möss där man flyttar tarmbakterier mellan feta och smala möss och har sett att det påverkar dem jättemycket. Vi har olika bakterier i tarmen och förekomsten av dem påverkas också av vad vi äter.

Vi vet också att det är svårt att bli av med regelrätt fetma eftersom man vid en viss övervikt tycks få en annorlunda metabolism där kroppen liksom kommer kämpa emot en när man försöker tappa vikt.

Om man har hållt på med försök till viktnedgång länge utan resultat och till och med fått omvänt resultat som TS vän, då tycker jag att man ska lägga av med bantningsförsöken och börja äta mer istället.
Alla kommer inte gå ner i vikt av att ligga på minus på kaloriintag. För en del människor påverkas ämnesomsättningen så mkt att det ger en motsatt effekt och då ställer man bara till det för kroppen genom att fortsätta.
En del går istället ner i vikt av att äta mer, eller dvs att äta BRA. Man kan behöva lugna ämnesomsättningen, sluta svälta den och istället ge kroppen den näring som den behöver. På sikt stabiliseras man på en, för individen, sund vikt.

Alla kan heller inte se likadana ut, för en del människor kommer det vara väldigt svårt att bli jätteliten. Jag vet inte alls vart TS vän siktar, men det är viktigt att inte ha orealistiska mål i förhållande till sin egen kropp.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hallå. Jag är 19 år och trött på min alldeles för stora rumpa, något som många verkar gilla att påpeka. Jag är 167 cm och väger 61-62...
2
Svar
31
· Visningar
3 458
Senast: Miljon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp