Jag svarar inte om jag jobbar eller nåt annat som är strax mer värt än att pilla mig i naveln, men annars svarar jag så att de slutar ringa. Brukar efter de presenterat sig säga att jag inte är intresserad av att köpa eller binda upp mig på något per telefon. Om de då tackar för sig och avslutar så har alla parter haft ett trevligt samtal, men om de istället börjar argumentera varför jag ändå ska göra det så blir jag lite grinig. Respektera vad jag säger, så är jag trevlig tillbaka.
Mitt senaste irritationssamtal var tyvärr från en telefoninsamlare för FN-förbundet. Jag har flera gånger skänkt pengar till olika kampanjer hos dem och nu var det en envis kille som ville att jag skulle bli månadsgivare. Jag tycker inte att jag ska behöva försvara mig varför jag inte vill bli det, vill jag av princip inte ha abonnemang så vill jag inte. Det betyder inte att jag inte donerar pengar på andra sätt som jag är mer bekväm med. Det kändes så trist att bli irriterad på en god sak
Jag blir så gott som alltid stoppad av folk från oxfam när jag är på väg till stallet. Känns värre att säga att jag inte är intresserad av välgörenhet (även om jag visserligen redan är månadsgivare) än telefonabonnemang. Tycker att deras "säljare" är lika fula som de som säljer abonnemang så brukar bara säga att jag inte tar några sådana beslut på stående fot och gå om jag ens stannar öht.