Surrogatmödraskap?

[Sel]

Hur ser ni på spermie- och/eller äggdonation?

Jag är också emot surrogatmödraskap. Utifrån kvinnans situation och de risker som finns iom detta. Men jag har svårt att se varför själva barnet som kommit till via surrogat skulle vara mer "köpt" än ett barn som kommit till genom donation? Varför ett barn som kommer till genom surrogat skulle påverkas mer av hur det kommit till än barn som kommer till på andra sätt?

Tack! Same.

 

[TinyWiny]

Hur ser ni på spermie- och/eller äggdonation?

Jag är också emot surrogatmödraskap. Utifrån kvinnans situation och de risker som finns iom detta. Men jag har svårt att se varför själva barnet som kommit till via surrogat skulle vara mer "köpt" än ett barn som kommit till genom donation? Varför ett barn som kommer till genom surrogat skulle påverkas mer av hur det kommit till än barn som kommer till på andra sätt?

Att barnet påverkas mer beror på att hen tas från de trygga ljud hen har levt med i hela sitt liv. Jag läste för typ 30 år sedan en undersökning som kommit fram till att spädbarnsdödligheten var fördubblad för de barn som förlorade sin mamma vid/i samband med förlossningen. När barnet inte kände igen ljuden gav hen upp och detta förklarades som en evolutionär reaktion. Den här fördubblingen blev även om barnet genast togs omhand av andra och fick den omvårdnad hen behövde. De menade att vi helt enkelt är programmerade att sluta andas om vår mamma dör istället för att svälta ihjäl vilket ofta var alternativet förr. Man kunde också se på de barn som överlevde att de hade fått ett trauma och blev påverkade av det på många olika sätt.

Men det kanske inte alls var det du menade?

 

[Piaff]

Hur ser ni på spermie- och/eller äggdonation?

Jag är också emot surrogatmödraskap. Utifrån kvinnans situation och de risker som finns iom detta. Men jag har svårt att se varför själva barnet som kommit till via surrogat skulle vara mer "köpt" än ett barn som kommit till genom donation? Varför ett barn som kommer till genom surrogat skulle påverkas mer av hur det kommit till än barn som kommer till på andra sätt?

Tycker inte de två frågorna ens spelar i samma liga som surrogat och adoption så har inga direkta känslor kring ägg och spermadonation. Såvida jag inte fått något helt om bakfoten innebär väl det att man själv bär barnet och min aversion mot surrogat ligger mycket i just att låta någon annan göra det.

 

[Ninnurur]

Surrogat betalar man för. Det gör man för ägg och sperma också, men inte direkt till donatorn. Det finns alltså ingen känslomässig direktkontakt. Samt att någon annans kropp inte utnyttjas i ett år.

 

[Piaff]

Om man säger såhär, jag har noll och inget mot och förstår helt och fullt om man vid ofrivillig barnlöshet gör allt i sin makt för att lyckas få det där barnet. IVF, spermiedonation, äggdonation, alla tänkbara behandlingar som kan råda bot på problemet. Men när det börjar gå utanför vad man kan göra med sin egen kropp, där börjar det för mig bli moraliskt fel.

Jag har generellt sett väldigt svårt för adoption dels på grund av hur mycket det kommer fram kring sålda barn, fattiga familjer som känt sig tvingade att ge upp ett icke oönskat barn, lurade, you name it. Det är för stor andel sånt och för mycket industri för att jag ska känna mig ok med det. Jag vet också för mycket kring vilket trauma det är för de adopterade barnen och hur mycket de påverkar dem för att kunna stå bakom det. Så när man då likställer surrogat med adoption är inte det något som gör det bättre i mina ögon.

Surrogat ser jag dock som ännu värre, oavsett om vi ska se det som att man köper en tjänst som blir ett barn, eller bara rakt av att man köper ett barn. Det hade jag tyckt om det bakades i en inkubator också. Människohandel.

 

[Breaktown]

Tycker inte de två frågorna ens spelar i samma liga som surrogat och adoption så har inga direkta känslor kring ägg och spermadonation. Såvida jag inte fått något helt om bakfoten innebär väl det att man själv bär barnet och min aversion mot surrogat ligger mycket i just att låta någon annan göra det.

Jag håller med om att det är två väldigt olika frågor på det stora hela, och jag argumenterar inte för surrogat som företeelse.

Men bland annat du har ju argumenterat hårt för att med surrogat så köper man själva barnet. Och ur just den aspekten kan jag inte se någon skillnad jämför med exempelvis donation. Att processen fram till nyfött barn är helt olika är en sak, men väl där, var ligger skillnaden som gör köpet av barnet?

(Och jag försöker inte argumentera emot donation).

 

[Piaff]

Jag håller med om att det är två väldigt olika frågor på det stora hela, och jag argumenterar inte för surrogat som företeelse.

Men bland annat du har ju argumenterat hårt för att med surrogat så köper man själva barnet. Och ur just den aspekten kan jag inte se någon skillnad jämför med exempelvis donation. Att processen fram till nyfött barn är helt olika är en sak, men väl där, var ligger skillnaden som gör köpet av barnet?

(Och jag försöker inte argumentera emot donation).

För mig är det just att vid surrogat bärs barnet av någon annan, och rycks bort från mamman vid födseln för att lämnas över, vilket är ett fruktansvärt trauma. Barnet vet inte om att den som den lämnas till ska anses vara föräldern, för barnet är det ju den vars mage den legat i som är mamma. Så för mig handlar det väldigt mycket om barnet i sig.

 

[Piaff]

Tillägg, har man fått dubbeldonation exempelvis (både spermier och ägg) spelar det egentligen ingen roll för barnet, det kommer ändå växa där i magen oavsett genetisk bakgrund och knyta ett band till den som bär och föder den, och man behöver inte bryta det.

Sen är jag inte jätteglad över aspekten ”utnyttja/köpa någon annans kropp” heller, men jag är nog inte lika fokuserad på argumenten med risker vid en graviditet för själva surrogatpersonen osv utan mer på konsekvenserna för barnet som kommer ut.

 

[MiniLi]

Hur ser ni på spermie- och/eller äggdonation?

Jag är också emot surrogatmödraskap. Utifrån kvinnans situation och de risker som finns iom detta. Men jag har svårt att se varför själva barnet som kommit till via surrogat skulle vara mer "köpt" än ett barn som kommit till genom donation? Varför ett barn som kommer till genom surrogat skulle påverkas mer av hur det kommit till än barn som kommer till på andra sätt?

Har inga problem med donation av spermier eller ägg, sålänge det görs frivilligt såklart. Har förstått att hormonbehandlingen vid äggplock kan vara väldigt jobbig så viktigt att ingen pressas till det.

Men jag ser inte hur man ens kan jämföra donation av ägg/spermier med surrogatmödraskap. Äpplen och päron i min värld.

Nu tänker väl jag att man framförallt köper/hyr kvinnans kropp, alternativt att man ”köper” barnet genom att utnyttja en annan kvinnas kropp. Det finns ju inte med alls vid donation av ägg/spermier eftersom man då genomför graviditet och förlossning själv.
Tycker även @Piaff lyfter en viktig aspekt med barnets upplevelse. Man vet att barn knyter an redan i magen, både till den som bär barnet och till tex den andra föräldern om den ofta finns där och ”interagerar” med barnet via magen (pratar osv). Så kallad prenatal anknytning.

 

[Breaktown]

Har inga problem med donation av spermier eller ägg, sålänge det görs frivilligt såklart. Har förstått att hormonbehandlingen vid äggplock kan vara väldigt jobbig så viktigt att ingen pressas till det.

Men jag ser inte hur man ens kan jämföra donation av ägg/spermier med surrogatmödraskap. Äpplen och päron i min värld.

Nu tänker väl jag att man framförallt köper/hyr kvinnans kropp, alternativt att man ”köper” barnet genom att utnyttja en annan kvinnas kropp. Det finns ju inte med alls vid donation av ägg/spermier eftersom man då genomför graviditet och förlossning själv.
Tycker även @Piaff lyfter en viktig aspekt med barnets upplevelse. Man vet att barn knyter an redan i magen, både till den som bär barnet och till tex den andra föräldern om den ofta finns där och ”interagerar” med barnet via magen (pratar osv). Så kallad prenatal anknytning.

Jag jämför inte företeelserna donation av ägg/spermier och surrogatmödraskap med varandra. Jag tycker också att det är olika saker där jag också inte har några problem med donation, men inte anser att surrogatmödraskap ska vara lagligt.

Det jag jämförde var synen på att man om man använder surrogat skulle ha köpt ett barn. Jag anser inte att man köper ett barn om man använder sig av donation, och därför kan jag inte heller se hur man skulle ha köpt ett barn om man använder sig av surrogat.

Däremot finns det massa annat i surrogatprocessen som är både bedrövligt och oetiskt och anledning till att det inte ska vara tillåtet.

 

[Breaktown]

För mig är det just att vid surrogat bärs barnet av någon annan, och rycks bort från mamman vid födseln för att lämnas över, vilket är ett fruktansvärt trauma. Barnet vet inte om att den som den lämnas till ska anses vara föräldern, för barnet är det ju den vars mage den legat i som är mamma. Så för mig handlar det väldigt mycket om barnet i sig.

Det här kan jag absolut hålla med om! Men det är ju också något annat än att man skulle ha köpt barnet som är problemet. Denna problematik kvarstår ju om surrogaten gör det helt gratis åt en vän eller släkting.

 

[Piaff]

Det här kan jag absolut hålla med om! Men det är ju också något annat än att man skulle ha köpt barnet som är problemet. Denna problematik kvarstår ju om surrogaten gör det helt gratis åt en vän eller släkting.

Ja det håller jag med om! Det känns för mig som att det är många aspekter som gör att jag känner att nej, jag är helt emot. För även om man tar bort pengaaspekten och pratar altruistisk surrogat så är jag fortfarande emot det, och jag har funderat en del på varför jag är det, och det hänger på det här med barnets perspektiv och anknytningen för mig.

Jag har ju dessutom det oerhörda privilegiet att aldrig lidit av barnlöshet, jag kan inget alls veta om hur jag känt eller resonerat om jag hade gjort det! Men i nuläget tycker jag ofta att diskussionerna oftast handlar mestadels om kvinnan och deras kropp och hur de vill göra med den, och nästan aldrig om barnen. Jag är väldigt pro-choice och värnar exempelvis vår aborträtt stenhårt, men i surrogatfrågan handlar det plötsligt om födda barn och inte foster som eventuellt kanske hade kunnat födas. Så länge man bestämmer över sin egen kropp, bra, men här är det ju inte bara kvinnan som är en del i det hela. Puh. Mycket tankar.

 

[MiniLi]

Jag jämför inte företeelserna donation av ägg/spermier och surrogatmödraskap med varandra. Jag tycker också att det är olika saker där jag också inte har några problem med donation, men inte anser att surrogatmödraskap ska vara lagligt.

Det jag jämförde var synen på att man om man använder surrogat skulle ha köpt ett barn. Jag anser inte att man köper ett barn om man använder sig av donation, och därför kan jag inte heller se hur man skulle ha köpt ett barn om man använder sig av surrogat.

Däremot finns det massa annat i surrogatprocessen som är både bedrövligt och oetiskt och anledning till att det inte ska vara tillåtet.

Vi ser nog på det på liknande sätt

 

[MJLee]

Om man säger såhär, jag har noll och inget mot och förstår helt och fullt om man vid ofrivillig barnlöshet gör allt i sin makt för att lyckas få det där barnet. IVF, spermiedonation, äggdonation, alla tänkbara behandlingar som kan råda bot på problemet. Men när det börjar gå utanför vad man kan göra med sin egen kropp, där börjar det för mig bli moraliskt fel.

Jag har generellt sett väldigt svårt för adoption dels på grund av hur mycket det kommer fram kring sålda barn, fattiga familjer som känt sig tvingade att ge upp ett icke oönskat barn, lurade, you name it. Det är för stor andel sånt och för mycket industri för att jag ska känna mig ok med det. Jag vet också för mycket kring vilket trauma det är för de adopterade barnen och hur mycket de påverkar dem för att kunna stå bakom det. Så när man då likställer surrogat med adoption är inte det något som gör det bättre i mina ögon.

Surrogat ser jag dock som ännu värre, oavsett om vi ska se det som att man köper en tjänst som blir ett barn, eller bara rakt av att man köper ett barn. Det hade jag tyckt om det bakades i en inkubator också. Människohandel.

Som adopterad, och de adopterade jag känner, så är vi alla mycket för adoption. Det är fortlöpande diskussioner om att behålla sitt kulturarv och faran med att hamna i ett limbo. Som med andra svenskar (och andra nationaliteter) vissa har bättre och sämre relationer med sina föräldrar och familj. Men, det delar vi med andra bio familjer. Se, andra trådar om att säga upp bekantskapen med sin familj, ensamma mammor och liknande.

Förekommer det illegala adoptioner och barnhandel, ja absolut. Men lösningen är inte att förbjuda internationell adoption utan, likt vi har det i Sverige, kontrollera det mycket striktare och med en bättre lagstiftning.

 

[Voeux]

Som adopterad, och de adopterade jag känner, så är vi alla mycket för adoption. Det är fortlöpande diskussioner om att behålla sitt kulturarv och faran med att hamna i ett limbo. Som med andra svenskar (och andra nationaliteter) vissa har bättre och sämre relationer med sina föräldrar och familj. Men, det delar vi med andra bio familjer. Se, andra trådar om att säga upp bekantskapen med sin familj, ensamma mammor och liknande.

Förekommer det illegala adoptioner och barnhandel, ja absolut. Men lösningen är inte att förbjuda internationell adoption utan, likt vi har det i Sverige, kontrollera det mycket striktare och med en bättre lagstiftning.

Jag vet ganska lite om adoption men tänker spontant som du beskriver det - att det är problematiskt på olika sätt och dessutom finns barnhandel bör inte sätta stopp för all adoption. Sen vill jag också tillägga en annan viktig aspekt när man diskuterar surrogatmödraskap och adoption - att det i det senare fallet redan finns ett barn som behöver föräldrar och det behöver lösas på bästa möjliga sätt utifrån befintliga förutsättningar. I fallet surrogatmödraskap finns inget barn, och inga trauman, som utgångspunkt. Vi riskerar att skapa det.

 

[MJLee]

Frågan jag tror man måste ställa sig är, har jag ett behov av ett koreanskt kulturarv eftersom jag är född där? Kultur är ju något man tar till sig genom sin omgivning och familj. Klurigt det där. Jag vet en del som romantiserat och målat upp en perfektion som inte existerar i verkligheten och där det ofta blir en stor besvikelse när man upptäcker att man inte automatiskt 'hör hemma' i sitt forna hemland.

Det är dessutom bra att många adopterade har tid, utbildning och välstånd nog att diskutera adoptionens vara eller inte vara.

 

[Sel]

Jag tycker ju att det vore ett helt fantastiskt framsteg om vi någonsin skulle komma till artificiell inkubering av foster så att folk kunde få barn utan att utsätta sig för alla risker som graviditet innebär. Jag skulle aldrig kalla det att "köpa ett barn" om någon valde att gå den vägen när/om det vore möjigt. Jag skulle inte heller kalla en adoption av ett surrogatbarn för att köpa ett barn.
Sedan har jag inte funderat så mycket på prenatal anknytning, finns det forskning på att barn far illa av att från dag ett hanteras av en annan människa, alltså att de får problem med anknytningen? Jag tycker att det låter rätt långsökt. Ett spädbarn behöver närhet, tröst, värme och mat och lär anknyta ganska omgående till den individ som ger detta.

 

[Ninnurur]

Jag tycker ju att det vore ett helt fantastiskt framsteg om vi någonsin skulle komma till artificiell inkubering av foster så att folk kunde få barn utan att utsätta sig för alla risker som graviditet innebär. Jag skulle aldrig kalla det att "köpa ett barn" om någon valde att gå den vägen när/om det vore möjigt. Jag skulle inte heller kalla en adoption av ett surrogatbarn för att köpa ett barn.
Sedan har jag inte funderat så mycket på prenatal anknytning, finns det forskning på att barn far illa av att från dag ett hanteras av en annan människa, alltså att de får problem med anknytningen? Jag tycker att det låter rätt långsökt. Ett spädbarn behöver närhet, tröst, värme och mat och lär anknyta ganska omgående till den individ som ger detta.

Jag kände mitt barn i magen. Inte fysiskt bara utan jag kände henne. Vi hade rutiner på vaken och sova tillsammans, jag visste hur hon låg när hon var avslappnad (hon gör det fortfarande, 12 år gammal) vi hade en anknytning. Något som hjälpte kontakten när hon väl var ute. Det är ju vanligt att de barn som föds för tidigt och får ligga i kuvös länge har svårare med anknytning till föräldrarna, både från barnets och från föräldrarnas håll.

 

[TinyWiny]

Jag tycker ju att det vore ett helt fantastiskt framsteg om vi någonsin skulle komma till artificiell inkubering av foster så att folk kunde få barn utan att utsätta sig för alla risker som graviditet innebär. Jag skulle aldrig kalla det att "köpa ett barn" om någon valde att gå den vägen när/om det vore möjigt. Jag skulle inte heller kalla en adoption av ett surrogatbarn för att köpa ett barn.
Sedan har jag inte funderat så mycket på prenatal anknytning, finns det forskning på att barn far illa av att från dag ett hanteras av en annan människa, alltså att de får problem med anknytningen? Jag tycker att det låter rätt långsökt. Ett spädbarn behöver närhet, tröst, värme och mat och lär anknyta ganska omgående till den individ som ger detta.

Ja det finns forskning på att barn far illa av att tas från den person som har burit hen under graviditeten. Det fanns det redan för över 30 år sedan. Varför tycker du att det låter långsökt? För mig är det fullständigt självklart. På mina barn har det synts tydligt att de har känt igen vissa ljud som de ofta hörde när de låg i magen t ex. De kände igen rörelser med. Mitt ena barn var kliniskt död när hen föddes och efter återupplivning tog det timmar innan jag fick träffa hen. Under hela den tiden låg hen och gnydde. När jag fick hen i famnen tystnade hen genast och personalen sa, där var mamma ja... Ett spädbarn behöver mer än närhet tröst värme och mat. Anknytningen är stark redan när bebisen ligger i magen. Det är ju därför det är så enormt viktigt att den förälder som inte har burit barnet lägger mycket tid på att knyta an för att den som har burit barnet har ett så stort försprång.
Visst knyter ett spädbarn förhoppningsvis an till den som uppfyller hens behov (men det är inte säkert, endel blir likgiltiga) men skadan, traumat finns ändå och påverkar hen på olika vis.

 

[TinyWiny]

Jag kände mitt barn i magen. Inte fysiskt bara utan jag kände henne. Vi hade rutiner på vaken och sova tillsammans, jag visste hur hon låg när hon var avslappnad (hon gör det fortfarande, 12 år gammal) vi hade en anknytning. Något som hjälpte kontakten när hon väl var ute. Det är ju vanligt att de barn som föds för tidigt och får ligga i kuvös länge har svårare med anknytning till föräldrarna, både från barnets och från föräldrarnas håll.

Precis! Jag trodde alla kände så fram till jag fick höra att endel inte känner sina barn alls. Jättemärklig tanke för mig som har känt mina från väldigt tidig ålder.

Det här att barn som måste ligga i kuvös länge kan få svårare med anknytning visste man redan för trettio år sedan och föräldrar uppmanades att sitta känguru så mycket som möjligt för att förhindra att det blev så. Traumat som det innebär att födas förtidigt och att inte få vara med mamman finns ändå men det går att "laga" det ganska bra även om det krävs mycket av mamman. Jag gick med mitt förtidigt födda barn i bärsele i månader för jag kände att vi behövde det båda två men framförallt barnet behövde det. Vi var inte klara med graviditeten utan gick färdigt den när hen var ute. Det tog längre tid än graviditeten skulle varit men jag ser det som att vi började på minus och då tar det längre tid. För mig var det ett sätt att "laga" det som blev när vi slets isär och det är vad jag senare har läst som också rekommenderas att man gör. Endel upplever det här att ha barnet på sig 24/7 som jättejobbigt men jag kände tack och lov aldrig så.