Surrogat

[Artax]

Jag har ett antal år kvar innan barnfrågan blir riktigt aktuell, och vet i nuläget inte ens om jag vill ha barn. Men funderar gör jag hur som helst, och eftersom jag av vissa skäl eventuellt inte kommer kunna vara gravid och troligen inte heller kunna adoptera har jag funderat lite på det här med surrogat.
Har någon här använt sig av surrogat och vill berätta om upplevelsen? Hur ni gick till väga, vilket land, valet av och kontakten med surrogaten, omkostnaderna, hur det var rent känslomässigt osv.

 

[Andromedae]

Det här är förmodligen inte alls vad du vill läsa, men har du funderat över de etiska aspekterna på surrogat?

Det är inte en moraliskt okomplicerad verksamhet.

 

[Gimlan]

Det här är förmodligen inte alls vad du vill läsa, men har du funderat över de etiska aspekterna på surrogat?

Det är inte en moraliskt okomplicerad verksamhet.

+1

 

[Alexandra_W]

Du har tyvärr även ett juridiskt problem med surrogatmödraskap som ofta gör att det ändå måste ske en adoption. I enkla fall en närståendeadoption och i andra fall en full adoption.

Närståendeadoption kräver att förhållandet med den genetiska/biologiska pappan består.

Och om du inte tror du skulle gå adoptera riskerar du få problem här, med att få barnet att bli ditt även i juridisk mening. (Jag utgår från att du är svensk medborgare med enkelt medborgarskap)

Vad gäller etiska aspekter så skulle jag helt stryka Indien mfl länder. Men tex USA har ett hyfsat vettigt system. Vissa europeiska länder med. Det kostar därefter.... En vanlig adoption är billig i jämförelse.

 

[Artax]

Det här är förmodligen inte alls vad du vill läsa, men har du funderat över de etiska aspekterna på surrogat?

Det är inte en moraliskt okomplicerad verksamhet.

Eftersom jag inte på något sätt bestämt mig och nyligen alls börjat läsa om det så vill jag absolut höra olika synpunkter.

 

[mandalaki]

Har någon här använt sig av surrogat och vill berätta om upplevelsen? Hur ni gick till väga, vilket land, valet av och kontakten med surrogaten, omkostnaderna, hur det var rent känslomässigt osv.

Börja med att kalla det surrogatmödraskap och surrogatmamma. Att kalla en människa för surrogaten låter som att man vill förtränga att det handlar om en människa. Vilket iofs säkert är bekvämt.

 

[Artax]

Du har tyvärr även ett juridiskt problem med surrogatmödraskap som ofta gör att det ändå måste ske en adoption. I enkla fall en närståendeadoption och i andra fall en full adoption.

Närståendeadoption kräver att förhållandet med den genetiska/biologiska pappan består.

Och om du inte tror du skulle gå adoptera riskerar du få problem här, med att få barnet att bli ditt även i juridisk mening. (Jag utgår från att du är svensk medborgare med enkelt medborgarskap)

Vad gäller etiska aspekter så skulle jag helt stryka Indien mfl länder. Men tex USA har ett hyfsat vettigt system. Vissa europeiska länder med. Det kostar därefter.... En vanlig adoption är billig i jämförelse.

Ja, det juridiska funderade jag också över, tack för att du berättade litegrann.

Indien vore självklart inget alternativ, det skulle krävas att landet i fråga hade ett vettigt system.

 

[Andromedae]

Eftersom jag inte på något sätt bestämt mig och nyligen alls börjat läsa om det så vill jag absolut höra olika synpunkter.

Jag tycker att den här debattartikeln kan ge en ingång till kritiken: http://www.bang.se/vi-ar-inte-maskiner-vi-ar-inte-naturresurser/ , även om man förstås inte måste hålla med Ekman om allt.

För mig handlar det väldigt mycket om etik. Jag tycker inte att det är etiskt försvarligt att för mig som privilegierad, rik västerlänning exploatera en annan människas kropp för något så riskfyllt och smärtsamt som en graviditet. I ärlighetens namn ser jag det som ett utnyttjande som jag har väldigt svårt att berättiga. Även om surrogatmödrarna formellt "går med på det" är det ofta fråga om fattiga kvinnor som ur ett maktbalansperspektiv befinner sig i ett enormt underläge gentemot personen som anställer dem.

 

[Artax]

Börja med att kalla det surrogatmödraskap och surrogatmamma. Att kalla en människa för surrogaten låter som att man vill förtränga att det handlar om en människa. Vilket iofs säkert är bekvämt.

Absolut inte min mening! Skrev inlägget sent så formuleringen var väl inte på topp, synd att man inte kan ändra i efterhand.

Skulle någon bära mitt barn (om jag alltså 1. Bestämmer mig för att skaffa barn, 2. Gör det genom surrogatmödraskap för att jag då inte kan bära barnet själv) så skulle jag självklart vara evigt tacksam den personen. Jag skulle aldrig heller låtsas om, för barnet eller omgivningen, att det skett på något annat sätt.

 

[Artax]

Jag tycker att den här debattartikeln kan ge en ingång till kritiken: http://www.bang.se/vi-ar-inte-maskiner-vi-ar-inte-naturresurser/ , även om man förstås inte måste hålla med Ekman om allt.

För mig handlar det väldigt mycket om etik. Jag tycker inte att det är etiskt försvarligt att för mig som privilegierad, rik västerlänning exploatera en annan människas kropp för något så riskfyllt och smärtsamt som en graviditet. I ärlighetens namn ser jag det som ett utnyttjande som jag har väldigt svårt att berättiga. Även om surrogatmödrarna formellt "går med på det" är det ofta fråga om fattiga kvinnor som ur ett maktbalansperspektiv befinner sig i ett enormt underläge gentemot personen som anställer dem.

Tack för länken, jag ska kika på den sen!

Jag skulle aldrig söka mig till ett fattigt land för att hitta en surrogatmamma av skälen du anger.

 

[Andromedae]

Tack för länken, jag ska kika på den sen!

Jag skulle aldrig söka mig till ett fattigt land för att hitta en surrogatmamma av skälen du anger.

Problemet är ju att klassklyftor finns i alla länder. Och du kommer aldrig ifrån att du genom att betala någon för att föda ditt barn ger dig själv rätten att köpa hennes kropp.

Vi utredde ju möjligheten till altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige. Det röstades ner just på grund av anledningen att det är omöjligt att bedöma varje enskilt fall.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/delade-asikter-i-riksdagen-om-surrogat

 

[Artax]

Jag har läst om en del kvinnor som blivit surrogatmammor efter de fått det antal barn de själva vill ha, men som tycker om att vara gravida och vill hjälpa kvinnor som inte kan bära barn själva. Man betalar för sjukvårdskostnader och täcker upp inkomstbortfall under den tid som surrogatmamman inte kan arbeta som vanligt, men det ska alltså inte bli någon direkt ekonomisk vinning för surrogatmamman (vad jag har läst).
Det är det enda sättet jag skulle känna mig bekväm med surrogatmödraskap, jag skulle aldrig i livet - oavsett hur mycket jag ville ha ett barn - vända mig till någon i en ekonomiskt utsatt situation där det finns risk att det blir något slags tvång.
Sedan säger jag inte att det är lätt att hitta sånna surrogatmammor som jag beskriver, och även då är det ju inte okomplicerat. Man måste ju tänka på hur det blir för kvinnan om hon får förlossningsskador eller andra komplikationer exempelvis. Sedan finns det ju (ett fåtal, men ändock en risk) som inte vill lämna ifrån sig barnet. Man får ju liksom ta in allt i beräkningarna, och jag har ju verkligen inte läst särskilt mycket om det här ännu.

Att jag frågade här var för att jag blev nyfiken på om någon på forumet hade egen erfarenhet av surrogatmödraskap. Kommer över tid läsa allt jag kommer åt i ämnet, och då självklart också kritiken! Det är ju jätteviktigt.

Eventuellt barn skulle vara aktuellt som tidigast om 4-5 år och det är gott om tid för mig och partner att fundera på och fördjupa oss i de olika alternativen.
Jag är en person som funderar mycket och just i nuläget är adoption och graviditet inte möjligt för mig, därför började jag undra över surrogatmödraskap. Men sedan när eventuellt barn väl blir aktuellt kan situationen se annorlunda ut, kanske är adoption möjligt, eller rent av att jag själv kan vara gravid.
Eller så inser jag att jag inte alls vill ha barn. Tiden får utvisa.

 

[moster]

Jag har läst en del kring just surrogatmammor då jag har en i bekanskapskretsen som har fått barn via den vägen. Jag kommer inte att lägga någon etisk eller moralisk värdering i mitt inlägg, men av det jag har förstått så ska kvinnan vara gift, mannen ska ha godkänt att hon är surrogatmamma och hon ska ha haft barn tidigare. Man betalar allt i sjukhusväg och kvinnan får en lön som inte är att förringa. Någonstans så läste jag att en graviditet kunde räcka för hennes barns hela skolgång, sen finns det dom som gör det för den goda saken = dom får inte tjäna pengar på det.

Saker som man måste ta hänsyn till,
1) Är det så att du själv inte har ägg måste du även ha en äggdonator. Äggdonator och surrogatmamma får inte vara samma person.
2) Du skriver att du inte kommer kunna adoptera? Varför? Som det nämnts tidigare så är det surrogatmamman och pappan som är vårdnadshavare för barnen vid födseln ( i Indien). När du kommer till sverige är det surrogatmammans make som räknas som pappan eftersom i Sverige utgår man från att pappan i äktenskapet är föräldern. Så då måste faderskapet hävas, så bio pappan kan "ta på sig det" för att mamman sen ska kunna göra en närstående adoption. - Så i teorin så kan barnet/barnen stå utan vårdnadshavare, surrogatmamman har sagt upp sitt ansvar, maken har sagt upp sitt och man ska utreda bio pappan.
3) Den första tiden kan man inte räkna med varken föräldrapening eller barnbidrag ifrån FK. Jag har dock ingen koll på hur arbetsgivare måste godkänna föräldra ledighet i dom här fallen. Tänker att det finns dom som kanske har behövt ta tjänstledigt eller semster innan det finns på papper att man har barn.

Det är en hel del pappersarbeten, och man kan egentligen inte räkna med att få så mycket hjälp ifrån någon myndighet.

I Sverige är det inte olagligt med surrogatmammor, däremot får inte vården hjälpa till med IVF-försök. I praktiken går det till på ett liknande sätt som utomlands. surrogatmamman avsäger sig mödraskapet, bio pappan står som pappa och bio pappans partner kan du göra en närstående adoption.

Indien som tidigare omsatt typ 12 miljarder på surrogatmödrarskap har nu satt stopp för utlänska par att använda sig utav en indisk mamma.

 

[moster]

Sedan säger jag inte att det är lätt att hitta sånna surrogatmammor som jag beskriver, och även då är det ju inte okomplicerat. Man måste ju tänka på hur det blir för kvinnan om hon får förlossningsskador eller andra komplikationer exempelvis. Sedan finns det ju (ett fåtal, men ändock en risk) som inte vill lämna ifrån sig barnet. Man får ju liksom ta in allt i beräkningarna, och jag har ju verkligen inte läst särskilt mycket om det här ännu..

I tex Indien så skriver kvinnonra på ett kontrakt att barnet inte är deras. Dom kan alltså inte ångra sig... Skulle man göra en varjant i Sverige så blir det ju dock mer osäkert iom att vi inte har några lagar eller regler för det. Har oxå svårt att se att man skulle kunna skriva ett juridiskt binande kontrakt på att man ska lämna ifrån sig sitt barn. Iom att IVF inte är godkänt i Sverige så blir ju barnet biologiskt knutet till surrogatmamman eftersom man använder hennes egna ägg.