Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?
*räcker upp handen* Jag vill svara
Jag tycker också att det är konstigt att någon som man först väljer att leva sitt liv med och skaffa barn med, d.v.s. måste tycka är en toppenperson, sedan plötsligt förvandlas till fiende och monster.
De goda sidorna brukar inte bara gå upp i rök så där.
Undantag är ju vid olika missbruk, men jag menar i det normala, friska fallet.
Nu utgår jag från "vårat fall"..
Sambon träffade exet, dom var kära och glada i två månader då hon kläcker nyheten om att hon är gravid. Hon vill inte göra abort - Han vill pga att han tycker att dom har varit ihop för kort tid och att han redan då kände att det inte skulle hålla så länge till.
Nåja, han ville ta sitt ansvar och kände att han tyckte om henne såpass att han ville försöka reda ut förhållandet så att det blev bättre. Han tog sitt ansvar.. han fick ta allt ansvar när barnet kom.
I 2 år stod han ut med i princip allt
, sen tog han pojken och flyttade.
Det är 8 år sen..
Under dom 8 åren så har hon knappast funnits där för sin son mer än periodvis,
hon har bråkat om dom mest underliga saker..
Soc har varit inblandade mer än två och fem ggr pga hennes vilja att förstöra för sambon.
Jag har inte funnits med i bilden så länge, men det jag sett räcker och blir över!
Jag förstår inte, hur mycket jag än försöker analysera hennes agerande, hur hon kan göra på detta vis!
Jag förstår inte hur en mamma kan göra så mot sitt eget barn
Det gör faktiskt väldigt ont när jag tänker på det, hur hade denna goa pojke blivit om han inte hade haft en pappa som verkligen tog hand om honom, som har engagerat sig så i sin son.. och som alltid har funnits där för att "plocka upp" honom efter sin mammas påhitt.
Skillnaden mellan trådskaparen och sambon är nog den att sambon aldrig gnällt över att det blivit huxfluxiga ändringar när det gäller umgänget. Däremot kan han bli förbannad för att det påverkar pojken så att han blir ledsen och sårad! Jag blir bara ledsen när vi inte blir tillfrågade om saker utan det bestäms över våra huvuden.
Lilleman har smygit sig in i mitt hjärta och det verkar som han trivs där. Om hans mamma skulle vilja lämna honom hos oss mer än vad han är nu, då skulle jag spricka av glädje!
Sambon och hans ex kan väl prata om saker som tidpunkt för hämtning/lämning, men sen är det nog stopp! Dom blir mest ovänner om dom försöker sig på annat snack.
Jag och hans ex kan prata lite mera allvar.. men det är svårt för ibland verkar hon tro att vi är bästa vänner för att vid nästa samtal skrika och skälla ut mig.
Nu bryr jag mig inte om det längre, jag erbjöd henne min vänskap & stöd - hon försökte vända den mot sambon - jag avslutade den!
Just nu är vi inne i en ganska lugn period, dels för att tingsrätten har beslutat om umgänge och boende tills utredningen är klar.. och den kan varken sambon eller hans ex ändra på..
Det är först nu före Jul som Lilleman har blivit lugn och riktigt trygg, strålande glad och väldigt lättsam
Tänk om han alltid kunde få vara såhär..
Är det en slump att detta inträffar samtidigt som hans mamma inte varit "tillgänglig" på lite mer än 1 månad? Knappast.. så här lugnt har vi inte haft det sen i början av vårat förhållande
Man kan inte älska alla, man kan inte hjälpa alla.. det är vad jag tror iaf! Men det upptäcker man nog inte förrens man försökt.
Och det ska gudarna veta.. att vi iaf har försökt vara tillmötesgående, snälla (läs: mesiga!) hjälpsamma och förstående.
Till svar har vi fått polisanmälningar och förtal.
Det finns säkert änglar som står ut med det och ändå älskar dom som dom försöker hjälpa.. men då är jag nog ingen ängel utan en människa med fel, brister och för att inte tala om känslor!
Att vara en människa som försöker att undvika att såra dem som man tidigare har älskat, det tycker jag är en viktig och fin egenskap
Det är en underbart fin egenskap!
Men om man sårar någon genom att älska någon annan, är man då en människa med dåliga egenskaper?
Om man inte gör något medvetet för att såra, utan istället håller upp handen för att skydda sig själv så att inte slaget som väntar en träffar alltför hårt.. är det också en dålig egenskap?
Inte_Ung, det du beskriver låter toppen!
Men jag iaf, blir inte förvånad när det inte är en verklighet för många.
