Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Ameo, tack, det är precis så jag menar! Jag kanske har uttryckt mig luddigt, jag vet inte. Men du satte ord på mina tankar!

Vi vill gärna att sonen är hos oss. Vi älskar honom, även jag. Han är alltid välkommen. Men ibland bara kan vi inte. Är vi bortresta tex, då kan vi inte, men hon blir arg på oss ändå! Det är då jag menar att det vore lättare att vi fick mer tid, tex växelvis boende, så blir det lättare för allihopa att planera. Samtal ska inledas med soc samt mamman snart, efter en anmälan mot modern (inte från oss). Där ska det diskuteras vad som är bäst för barnet. Från början fick min sambo inte alls träffa barnet, så det går verkligen framåt och det är vi glada för, självklart. Nu fungerar sammarbetet bra i det stora hela, det är just det här som är problemet, att hon räknar med att vi alltid kan ställa upp, och det kan vi inte.

Jag blev väldigt ledsen när någon skrev att min sambo var en skitfarsa och jag var en egoist. (inlägget verkar vara borttaget?) Så ser varken jag eller vår omgivning på det, vi gör allt vi kan.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Det finns två varianter av "spontana" perioder då han kan komma till er. Dels är de när mamman kunde planerat. Då hon vet att hon ska någonstans och kunde ringt i förväg och bestämt. Det är ett otyg men folk som inte har framförhållning, och det kan ni naturligtvis protestera emot.

Men sen är det de gånger pojken blir sjuk t.ex. Om han måste vara hemma från dagis/skola så är det lika mycket din sambos ansvar att ta hand om honom spm det är mammans. Samma sak om mamman blir sjuk, eller något akut händer. Då är det din sambos ansvar att ta föräldrarollen. Och sånt kan man inte planera.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Sablar22 skrev:
Ikväll kl 20:00 börjar en ny serie på 4:an "Skilda Vägar" heter den och handlar just om skilsmässor och hur man berättar för barnen.
Den ska iaf jag kika på! :)
Jag hade också tänkt se den, men Vattenfalls pruttiga ledningar lade av för det blåste litet, så vi hade ingen ström mellan 16.00 - 23.00, så det blev ingen TV eller Bukefalos under den tiden.

Var den bra?
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Jag missade den också :(
Jag hade en ledsen storebror att ta hand om då..

Men det är ju fyra avsnitt kvar!
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Ni hanterade verkligen situationen som inte många hade kunnat göra, vet faktiskt ingen som hade klarat det.
Det var säkert bra för barnet oxå, men det är säkert alltid förvirrande för ett mindre barn(å större)när mamma/pappa skaffar en ny å därför är det bra att vänja sig in långsamt.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Det är så trist när föräldrarna utnyttjar barnen till att få igenom allt, som i din berättelse :smirk:
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Inte_Ung skrev:
En allmän fundering till alla.
Varför är alla så ilskna på varandra?
Vad är det som man vill uppnå?

Och är det alltid bara kvinnorna som vill klösa ögonen ur X-et/den nya?
För några män som gastar - "Jag hatar honom", om något eX eller den nya, det har jag aldrig hört i samband med barnen.

Då får du höra det nu! Min sambo var tidigare tillsammans med en frånskild kvinna med fyra barn. Och där var det samma sak - de fick alltid vara stand-in för pappan, och därigenom så kom ju exet att styra även min sambos liv (inställda semestrar osv). Och det var något de bråkade ganska mycket om, detta att hon aldrig satte gränser för sitt ex utan anpassade sitt liv efter honom. Min sambo hade då verkligen inga höga tankar om exet.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Här kommer ett kryss från mig också !


jag håller fullkomligt med I-U i denna fråga.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Oavsett om hon är omedvetet dum eller inte så drabbar det ju barnen i vilket fall.

Varför fortsätter en omedvetet dum männinska att göra "dumma" saker när man påtalat för denne att det är fel?

Flera gånger säger hon; Vi måste komma överens för barnens skull.
Vilket betyder; Ni måste göra som jag vill för barnens skull... :mad:


Inte riktat mot dej.
Men att som någon skrev att man "måste" ha en övergångsperid efter en separation för att båda ska få "säga sitt" eller komma över den andre håller jag absolut inte med om :crazy:

Jag skulle aldrig i livet begära att mitt ex skulle måsta vänta på att jag kom över honom! :eek:
Trots att han var min första kärlek och vi varit med om mycket så... nä, aldrig!
Att jag blev sårad då han lämna mej, det är ju inget jag skulle förfölja honom och pina hans nya familj för!
Herre gud, jag vill ju inte att han stannar med mej av medlidande!
Eller att han ska pausa sitt liv för mej så, även om vi vart ilag länge mm.
Man ska kunna gå vidare när man vill och hur man vill.
Då menar jag ju med tanke på ex;n, inte just barnen. Men det är inte samma sak. Med dom ska man natuligtvis ta det varsamt med.
Skulle dom inte gilla ev den nya så får man gå långsamt fram.

Jag skulle föresten inte kommit över mitt ex så snabbt om jag inte träffat min sambo när jag gjorde :love: :love: :love:
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Riktigt dålig stil, har ni pratat med henne om det?? vet hon var ni tycker och känner??
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Prata med henne! Säg att "vi har bestämda tider när vi ska träffa barnet osv" men sen en sak till: pappan och mamman till barnet, ser de det som en AVLASTNING när de inte har honom?:s känns som en lite fel inställning kanske..ska ju vara ett pribilegium!
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Norrlänning skrev:
Men att som någon skrev att man "måste" ha en övergångsperid efter en separation för att båda ska få "säga sitt" eller komma över den andre håller jag absolut inte med om :crazy:

Jag skulle aldrig i livet begära att mitt ex skulle måsta vänta på att jag kom över honom! :eek:
Trots att han var min första kärlek och vi varit med om mycket så... nä, aldrig!
Att jag blev sårad då han lämna mej, det är ju inget jag skulle förfölja honom och pina hans nya familj för!
Herre gud, jag vill ju inte att han stannar med mej av medlidande!
Eller att han ska pausa sitt liv för mej så, även om vi vart ilag länge mm.
Man ska kunna gå vidare när man vill och hur man vill.
Men just att du kan tänka så, det betyder att du är klar.
För dig så går det tydligen fort att kunna unna exxet ett nytt liv, för du har den livsinställningen.
För någon annan så tar det längre tid.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Ja man undrar ju hur X-ets förra tjej egentligen tänkte och tyckte om mig. Eller förresten jag vet. Hon tyckte att jag hade förstört hans liv, genom att inte göra abort. Hon var inte arg och bitter på barnen, men på mig. På alla plan faktiskt. Det var mitt fel att han blev pappa (han var det redan innan vi träffades) det var mitt fel att barnen bor med skilda föräldrar - jaha, fast det var han som lämnade mig. Allt var mitt fel.

Fast pappan och jag kom alldeles utmärkt överens. Det kanske var det som var problemet ? Vad vet jag. HOn var så otroligt arg på mig att jag inte ens kunde använda henne som man använder en telefonsvarare - dvs lämna ett meddelande till pappan. Då blev det kriget hemma hos dem.

Det finns väldigt många konstiga människor därute.

jag skulle önska att en sån som hon kunde skriva här så man fick se den sidan också...
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Xeline skrev:
jag skulle önska att en sån som hon kunde skriva här så man fick se den sidan också...

Såhär skulle nog makens ex skriva om hon skulle berätta hur det EGENTLIGÈN ligger till ;) :

""" Mitt ex har gift med ett as till kärring, hon tvingar honom att ringa till mig för att se till så ungen fått kläder på sig när han är här. Vaddå det vet väl jag bäst själv om han behöver ha jacka på sig vid minusgrader, det är klart att han inte behöver, jag är för fan hans mamma!!!!. Hon styr ALLA hans ageranden och jag VET att hon hjärntvättat min son också, det måste vara så för varför vill han annars inte vara här? Jag menar jag stack ju och var ute ur hans liv under en 2 års period utan kontakt, då fattar man väl själv att hon styrt honom till att inte vilja vara med mig. JAG ÄR JU HANS MAMMA FÖR FAN, klart han vill va här nu när jag flyttat hit. Fattas bara annat... Sen har hon gjort så att han fått Damp/AdHd också, asså fatta vilken dj*vla fi**a hon är...
Det djävligaste är förståss att HON tycker att det är för lite med var 3:dje helgs umgänge som jag vill ha nu efter att ha haft ungen här varannan under 1 år nu, men va fan jag vill ju kunna festa på helgerna nu ju. Jag är ju fan hans mamma och inte hon, hon är bara en :devil: fi**a, ho*ra, lud*r och k*ksugare. Fattar intre varför HON ska bry sig på att jag ringer hem till dom och frågar MITT ex, som FAKTISKT är min unges pappa, om han vill komma hem och kn***a mig.
Djävla dålig stil......"""

Tja, nått sånt ungefär hade det låtit ur hennes mun ;)

//kristel, som är van att bli kallad "könsglosa"
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Hjälp :o !
Jag är glad att jag, mitt ex och hans nya har en bra relation, det är guld värt!
Men tyvärr är ju allt på förälderns villkor och goda vilja, barnet har ju inga rättigheter. Barnen måste träffa båda föräldrarna om föräldrarna vill det (med mkt få undantag, och med en "lättare" syn på det hela om barnet fyllt 12).
Men föräldern är inte på något vis skyldig att träffa sitt barn, inte ens om barnet är över 12.
Så då kan man lova som umgängesförälder att "du ska givetvis vara hos mig hela sommarlovet" och sedan skicka tillbaka barnet till boföräldern efter ett par veckor eftersom "pengarna tog slut" eller annan orsak. Det tycker jag är så fel - med tanke på barnet, de vuxna får väl klara sig även om det kan vara jobbigt för dem med...
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Hu vad hemskt att höra :crazy: .

Min mans ex och jag kommer som sagt bra överens, till 95%. De sista procenten pratar vi inte om längre, för att undvika onödiga konflikter. Vi är så långt ifrån varann i åsikten, så det är meningslöst att diskutera det. Det handlar om barnuppfostran...

Exempel: Jag vill att barnen prioriterar läxor framför hänga med kompisar eller titta på TV, plocka undan efter sig när de dragit fram prylar, borstar tänderna morgon och kväll och har hjälm när de rider/åker inlines/cyklar. Bara för att ta några exempel. Vanligt familjeliv helt enkelt, i mina ögon.

Mamman tycker att det kvittar med allt det där, barnen får göra som de vill. Klart att den yngre bonusdottern tycker livet är lättare hos mamma, där hon får göra precis hur hon vill, slippa passa tider och göra läxor, än hemma hos oss där vi har rutiner. Man märker det speciellt på den yngre bonusdotter som bor varannan vecka hos oss och varannan vecka hos sin mamma. (Äldsta dottern bor hos oss jämt :) och har fullt ut accepterat våra rutiner)

Bonusdottern har såklart jättesvårt att ställa om till att helt plötsligt passa tider och göra läxor, när hon kommer hem till oss. Och ställer vi krav på henne att t ex göra läxan, surar hon och vill hem till mamma "för där behöver jag inte göra läxan om jag inte vill". Knepigt att hantera.

Framför allt är det jättejobbigt för henne själv, men även jobbigt för oss andra som har två barn till i familjen, och jag vill inte att de ska "ta efter henne" och skippa läxor för att det är bekvämt.

Men i övrigt funkar vi bra ihop, barnens mamma och jag...
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Ja, kanske det :idea:
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Du, du vet att ADHD/DAMP är otroligt ärftligt va?
Det där låter ju inte riktigt friskt.
I det läget faller alla mina teorier och krisläge vid Psykisk sjukdom och missbruk, inträder.
 
Sv: Styvfamiljer - hur mycket ska man "ställa upp"?

Men många relationer slutar ju just p g a svek. Och då blir det nog lätt problem. Man kanske om inte annat behöver tid ifrån varandra för att hitta sig själv igen och få ordning på vad man känner, och sett ur den synvinkeln blr din situation ganska extrem.
Jag tror inte att jag skulle kunna göra som du, jag skulle ha svårt att påbörja en ny relation innan den andra var avslutad och klar (även praktiskt), och jag skulle inte ha klarat av din boendesituation, men det är ju så som jag fungerar.
Har ju själv bara en dålig erfarenhet av uppbrott från karl med barn så jag kanske har lite taskiga referensramar...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 530
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 113
Senast: monster1
·
Övr. Barn Jag blir tokig. Vi har sonen varannan vecka och ska ju då dela på kostnader som kläder, sport, cykel osv osv. Pappan skyller dock...
Svar
2
· Visningar
1 921
Senast: Manji
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
8 505

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp