stum i munnen

[Venus_in_Furs]

Jag har ett ganska grundläggande problem med en av mina hästar- hon är väldigt stum i munnen. Och jag tycker att jag har testat allt, fjäderlätta händer(i långa perioder för att hon ska "anpassa" sig) till kraftiga tygeltag (för att "säga till på skarpen" exempelvis om jag inte kan ta ner henne från galopp när vi är ute och rider). Vi har provat att rida på milda bett och skarpa bett. Hon fortsätter att vara lika stum i munnen. Hon har en tendens att "hänga i bettet", falla på framdelen och jobba under lodplan. Jag tänker att lösningen då borde vara att rida henne mer mot tygeln, bakifrån. Men eftersom inte förhållningarna går igenom särskilt bra, blir det bara en dragkamp. Har jobbat med detta i ett par, tre år med henne. Mina andra hästar har jag ridit på exakt samma sätt och de är väldigt mjuka och känsliga i munnen. Vi har kollat tänder och bettet, haft massör ute och provat många olika sadlar. Problemet kvarstår. När jag rider henne på hackamore hänger hon inte på det på samma vis, men hon är väldigt svår att "förhålla" om man säger. Tycker inte de tränare jag ridit för haft några direkt tips. Någon av er som har?

 

[mackan]

Sv: stum i munnen

Jag har ett ganska grundläggande problem med en av mina hästar- hon är väldigt stum i munnen. Och jag tycker att jag har testat allt, fjäderlätta händer(i långa perioder för att hon ska "anpassa" sig) till kraftiga tygeltag (för att "säga till på skarpen" exempelvis om jag inte kan ta ner henne från galopp när vi är ute och rider). Vi har provat att rida på milda bett och skarpa bett. Hon fortsätter att vara lika stum i munnen. Hon har en tendens att "hänga i bettet", falla på framdelen och jobba under lodplan. Jag tänker att lösningen då borde vara att rida henne mer mot tygeln, bakifrån. Men eftersom inte förhållningarna går igenom särskilt bra, blir det bara en dragkamp. Har jobbat med detta i ett par, tre år med henne. Mina andra hästar har jag ridit på exakt samma sätt och de är väldigt mjuka och känsliga i munnen. Vi har kollat tänder och bettet, haft massör ute och provat många olika sadlar. Problemet kvarstår. När jag rider henne på hackamore hänger hon inte på det på samma vis, men hon är väldigt svår att "förhålla" om man säger. Tycker inte de tränare jag ridit för haft några direkt tips. Någon av er som har?

första frågan (ngt uttjatad säkert men ändå): är tänderna kollade?

i övrigt: nu känner jag inte er och har aldrig sett er, så frågan är HÖGST generell och bara en fråga: är du 100 procent säker på att du när du "anpassar" tygelkontakten och hon spänner emot, att du inte går BAKÅT med handen? gör du det ens det minsta, så blir ju tygeltaget konflikt mot det du säger med sits och skänkel, dvs framåtdrivande, och då kan du orsaka motstånd/spänning pga det.

det är skillnad på att sätta en RAM där hästen går innanför med handen, och att dra BAKÅT med tygeln. det är en ögonöppnare för många, men skillnaden är faktiskt stor.
ofta är man aldeles för programerad att man ska ge eftergift, gå med i handen osv, med påföljd att hästen tar bettet och drar ryttaren med sig lite som den vill. och som enda motsats till detta, svarar man som ryttare med att gå BAKÅT med tygeln. då blir det oundvikligen en dragkamp och hästen spänner till och det blir problem.

om du sätter ramen, dvs är bestämd med att hästen ska rätta sig efter dig inom en viss radie, så kommer eftergiften innanför den ramen, och hästen slappnar av på ett annat sätt, därför att du aldrig aldrig nånsin drar bakåt inne i ramen (och aldrig annars heller).Men drar hästen utanför ramen, -så måste du markera vart ramen är. Den är givetvis flexibel, för att komplicera saken ytterligare, beroende på vad du gör och vad du vill placera hästen.

det låter luddigt när jag skriver men förstår du alls vad jag är ute efter?

mvh/m

 

[NiAl]

Sv: stum i munnen

Får ofta träningshästar med liknande problem så jag kan dela med mig några tips:
1. Utesluta att hästen har problem med tänder, rygg, utrustning osv
2. Ledarskapsövningar så hästen blir trygg med vad som gäller
3. Markarbete där jag jobbar mkt med böjning/eftergift/rakställning. Hästen ska lära sig att stå still/gå fram med eftergift. Ev kan en halsförlängare hjälpa till i början, se även punkt 8.
4. Samma arbete som 3 men uppsuttet. Skritt-halt-skritt tills hästen jobbar med eftergift utan bråk. Variera vägar, lägg in dressyrövningar efterhand men rucka aldrig på eftergiften.
5. Kombinerar 4 med att göra halt för säte/vikthjälper. Stå på
medellinjen. Rid hästen i skritt mot staketet/väggen. Gör halt genom
att göra upprepade halvhalter med säte och vikt och låt inte hästen vika av och följa spåret. I början är väggen=stopp! Vänd
och rid rakt över ridbanan och gör halt igen vid väggen osv. Efter några ggr brukar man märka att hästen påbörjar halten med bakbenen redan vid första tecknet på halvhalt...
6. Efterhand gör man fler halter mellan väggarna och sedan på spåret, ute osv. Smyg in kontakt med tygeln men använd dem som sista hjälp med små förhållningar samtidigt som du driver in hästen i halt. Många bromsar bara med tygeln utan att förbereda hästen för halt och får hästar som trillar ner på bogarna och kastar fram huvudet/tar bettet i halten. En halt består av flera täta små halvhalter så hästen stannar med bakbenen under sig...
7. Bygg på med täta övergångar skritt - halt -skritt -trav - halt osv. Eftergift har prio ett, så fort hon blir stum, ta ner till halt/skritt och invänta eftergift, mjukna i handen, rid fram. Samma sak om hon faller iväg och blir framtung. Halvhalt halvhalt halt eftergift!!! Och byt ridvägar ofta, böj, rakrikta, halt, eftergift, fram, ställ, rakrikta, öppna, rakrikta, halt osv.
8. I fall där hästen vägrar släppa bettet låter jag hästen jobba lös
med ganska spänd halsförlängare så hästen s.a.s. får slåss med sig själv. Halsförlängaren hjälper hästen att söka framåt nedåt och är mkt snabbare med eftergiften än ryttarens hand. Jag flyttar och driver hästen i liten inhägnad så den rör sig dit jag vill och samtidigt blir det ju lite ledarskapsövning. Oftast har de helt enkelt inte förstått vad eftergiften betyder, jättemånga ryttare slarvar med denna viktiga grund i inlärningen och inlärda beteenden är svåra att få bort.

Hoppas dessa små tips på enkla övningar kan vara till någon hjälp. Lite back to basic är aldrig fel. Bygg sen på med sånt som hästen kan och med mera tempo men var inte rädd för att backa tillbaka. Och rid inte för mycket runt runt på spåret i samma gångart/tempo. Finns så många kuliga krumelurer man kan hitta på som inte står i ridhandboken. Mina elever brukar ibland få "rida bokstäver" eller andra tänkta linjer, hela ridbanan ska vara upptrampad efter ett ridpass. Variation och täta växlingar håller hästen vaken och alert, uttråkning och dragkamp om bettet fungerar motsatt. Lycka till!

 

[Equiform]

Sv: stum i munnen

Oftast sitter inte problemet i munnen, utan i kroppen. Det kan bero på allt möjligt, men hästen kan/vill/eller orkar inte "flexa/välva" ryggen/överlinjen/nacken.

 

[Hunter]

Sv: stum i munnen

När jag började rida min häst upplevde jag henne som väldigt stum i munnen samt att hon hängde på bettet så att det kändes som om jag bar runt hästen med mina armar.

Jag har ridit massor massor med tempoväxlingar och övergångar på henne SAMT "jobbat" mycket med eftergift, till att börja med på inner. Jag gav eftergift oavsett om hästen kändes "eftergiven" eller ej - bara sträckte fram handen och strök halsen - ofta! Nu känns hästen helt annorlunda att rida mkt lättare i munnen. Jag kan när som helst ge eftergift på inner utan att det händer något. I bra stunder kan jag lätta helt på både tyglar i några sekunder utan att tempo/form förändras. Hästen känns mycket mycket lättare i sin framdel

Så, eftergift var mitt recept!

 

[jump_]

Sv: stum i munnen

min kille är också så just nu, funderar på om han är inne i en period.Han är också total kollad och har inget fel i tänderna eller i kroppen så man börjar fundera på om man gör något fel..Jag fick ju också lite svar nu hoppas att det löser sig för dig..

 

[Emale]

Sv: stum i munnen

Oftast sitter problemet i att hästen är lite lat och inte jobbar med bakdel/rygg. om du får hästen att ta mer vikt med sina bakben kommer den att lätta av fram.

Jag har själv liknande problem med min häst efter att hon vilat/inte ridits på bana en period. Det tar tid.

Till att börja med föreslår jag att du rider långsamt. Hitta en lugn takt, korta steg. Först när hästen orkar bära sig i det tempot är det ngn ide att lägga på mer tryck. Bra övningar är t ex att växla mellan öppna/skänkelvikning på volt(med denna övning tar det ca 20-30 min för min häst att komma loss och förja använda bakbenen till mer än att springa fort:P).

Har du en häst som är loj i bakbenen kan en halvhalt åtföljt med ett litet pet med spöt ovanför svansroten få hästen att "trampa till". Så brukar jag göra när jag vill samla lite extra.

Allmänt ska du försöka rida med skänkeln och vara mjuk i handen. Du måste våga lätta hela tiden även om hästen då inte går kvar utan "tar hela handen". Man måste vara envis och upprepa tills det går igenom. ju mer du tar i tygeln desto mer tar hästen tillbaka. använd skänkeln varje gång du känner att du vill ta i tygeln(men låt inte hästen springa! den ska gå i samma takt).

Jag antar att du även rider för instruktör?

Lycka till!

 

[Whirlie]

Sv: stum i munnen

Jag är lite inne på NiAls linje, säger lite samma sak men vill lägga fram det på mitt sätt...

Jag läser det som att du egentligen har två problem i din ridning, två separata problem som direkt och indirekt påverkar varandra och framstår som ett problem.

Problem 1 är det som du beskriver med att din häst blir stum i munnen, hänger i tygeln, går bakom lod och faller fram på framdelen. En häst som går bakom lod, hänger i tygeln och går på bogarna har inte tillräckligt mycket motor. Din häst trampar inte på med bakbenen tillräckligt för att hamna i uppförsbacke. Som du beskriver tygelkontakten och formen så får jag en känsla av att din häst inte jobbar korrekt genom sin överlinje utan skapar spänningar som du märker genom att den blir "stum" i munnen.

Problem 2 som du beskriver längre ner i inlägget är att hästen inte lyssnar till dina hjälper. Du får inte till tillräckligt tydliga förhållningar. Det är INTE ett tecken på att hästen har tillräckligt med motor, även om man lätt kan misstolka det så. Det är istället ett tecken på samma problem, att hästen inte tar dina hjälper på ett korrekt sätt (eller att din hjälpgivning inte är korrekt, vilken dera det är vet jag inte eftersom jag aldrig sett er).

Det du måste göra är att börja om från 0 och se till att GRUNDEN sitter på plats. Din häst måste börja lyssna på dina frammåtdrivande hjälper (börjar tänka frammåt -> aktivare bakdel -> bättre ryggaktivitet -> korrektare överlinje -> mjukare mun) OCH på dina förhållande hjälper. Ha som mål att din häst ska kunna gå från halt till galopp och från galopp till halt på två steg/språng bara genom att du tänker tanken och rider med sittsen. Börja med övergångar skritt-halt-skritt och sedan trav-skritt-trav, nästa steg trav-halt-trav osv.

Rid mycket aktiverande arbete så hästen blir uppmärksam på dig, en portugisisk dressyrtränare lär ut att man ALDRIG ska göra mer än 8 steg av samma sak innan man gör en liten korrigering (dvs om man harvar på volten ska man ställa, böja, öppna, sluta, flytta m.m. mest HELA tiden så hästen inte somnar). Målet ska hela tiden vara minimala hjälper och mjuk ridning.

Observera bara att för mycket tempoväxlingar på vissa hästar kan vara stressande och om du har en sådan häst bör du lägga in mycket annat arbete mellan perioderna av tempoväxlingar. Men ha som mål att göra minste 30 övergångar under ett ridpass - gärna flera.

Och sist men inte alls minst, så tror jag du behöver titta på din sitts (det behöver alla hela tiden när vi stöter på problem i vår ridning, nyckeln sitter faktist nästan alltid hos oss själva). Om du ska kunna kräva av din häst att göra 100% rätt så måste du vara säker på att du gör 100% rätt först.

Lycka till!

 

[mackan]

Sv: stum i munnen


jäkligt välskrivet!

 

[MaLinn]

Sv: stum i munnen

Orkar inte dra allt. Håller med Whirlie, kloka ord!
jag är van och erfaren ryttare. Jag har en häst som är precis som du beskriver. hänger handen, ouppmärksam och "stel" men ändå mjuk i kroppen. På honom har kimblewickbett varit super, det och mycket ridning med nacken som högsta punkten och bara varit lätt i hande för att överförra formen och lätthet till ridningen på tredelat bett.
Som sagt en lång väg och inte bara bett utan styrketräning, övergångar och tempoväxlingar, lite som whirlie beskrivit. Idag är han betydligt bättre och bär sig själv

 

[MaLinn]

Sv: stum i munnen

.... Mina elever brukar ibland få "rida bokstäver" eller andra tänkta linjer, hela ridbanan ska vara upptrampad efter ett ridpass. Variation och täta växlingar håller hästen vaken och alert, uttråkning och dragkamp om bettet fungerar motsatt....

håller fullt med dig! Vimlar av folk som rider varv efter varv på volten i ena änden av banan alldeles för många dagar i veckan...:smirk:

 

[flashlight]

Sv: stum i munnen

Om du ska kunna kräva av din häst att göra 100% rätt så måste du vara säker på att du gör 100% rätt först.

Ja tyvärr är det så. Bra svar, öht.

 

[NiAl]

Sv: stum i munnen

ja, visst är det så?!!! Och ännu fler som börjar med div relativt svåra dressyrövningar innan de ens lärt sig göra korrekta halter, halvhalter och att få hästen till riktig eftergift. Vad är det för vits att rida skänkelvikning på en häst med stenhårt motstånd i munnen, huvudet upp med nosen i vädret (gärna gapande också ), sänkt rygg och bakdelen "30 m längre bort"???

Var och hade lektion för en elev med ung islänning (inriden i somras) i ridhus för ett tag sen och vi jobbade med just halter och eftergift samt enkla övergångar på rakt och böjt spår. Många krumelurer blev det och täta halter/halvhalter enbart för sätet. Hästen är väldigt känslig för såväl skänkel som i munnen och reagerar snabbt och korrekt på mycket små hjälper. I början var han lite spänd då det var 2a gången han var i ridhus. Dessutom var hans trygga kompis inte med.
Samtidigt var det 2 storhästryttare i manegen som betedde sig precis som beskrivet ovan. Samtidigt fick tjejen på sin 5åriga islandshäst ideligen gliringar om att hon inte kommit längre än till att göra halt... Sånt retar mig så in i norden