Sv: Struntar i mina skänklar!
Lösningen är både enkel och svår.
1. Kontrollera om det beror på ryttarfel, t.ex. att jag som ryttare inte sitter snett och orsakar att hästen faller inåt, eller att jag inte ber om något som är för svårt, har förböjt halsen eller på annat sätt satt hästen ur balans så att den försöker rädda balansen genom att falla inåt. Detta underlättas ofta av att be en tränare (helst) men man kan även be en vän stå på marken med ett kritiskt öga.
2. Förutsatt att det inte beror på att ryttaren sätter hästen i skiten på något vis så faller den ofta inåt eftersom det för stunden är det lättaste att göra. Den är förmodligen oliksidig och vill inte spåra och i detta läge är det mest bekvämt att falla inåt. Det man som ryttare då kan göra är att få alternativet att trycka mot innerskänkeln bli lite mindre bekvämt på ett klart och tydligt sätt.
Om hästen väljer att trycka mot innerskänkeln och inte möter någon konsekvens så är ju det helt klart det bekvämaste alternativet och den kommer att fortsätta göra så när det blir lite jobbigt. Om man då istället tydligt visar att det inte är accepterat att trycka mot innerskänkeln och att livet blir mycket lättare, trevligare och roligare om man formar sig runt den istället så kommer hästen att sluta. Jag tänker alltid att första signalen ska vara lätt som en fluglort, om hästen inte svarar på den så ger jag ett tydligare tryck, sedan ett ännu tydligare - sen en tillsägelse kanske i form av en knackning med skänkeln eller en liten touch med sporren - har jag här inte fått en reaktion så går jag vidare med en hårdare knack med skänkeln, kanske en touch med pisken. Har hästen fortfarande inte förstått så ser jag till att det jag ber om är tillräckligt lätt för att jag ska veta att den klarar av det.
Detta gör jag genom att gå ned i skritt, gärna gå på en volt runt ett hinder eller några träd eller vad som finns att tillgå i form av något objekt som inbjuder till att hästen formar sig runt det. Om jag är i ett ridhus så lägger jag volten några meter innanför väggarna så att de inte stoppar hästen. Jag sänker kravet till att innefatta endast att forma sig runt innerskänkeln istället för att hänga på den och välta inåt. Ytterhjälperna finns med men inverkar inte - viktigt att hästen har en utväg - att yttersidan inte är stängd utan att lättaste vägen är att forma sig runt innerskänkeln och flytta sig utåt. Sedan använder jag innerhjälperna, tygeln lockar hästen att ställa sig inåt - väljer den att böja halsen så bryr jag mig inte utan låter den göra det. Innerskänkeln håller hästen på det voltspår jag har tänkt mig. Jag börjar om som ovan - lätt touch och sen ökar jag kraften på hjälpen tills hästen lyssnar. Här kan jag gå på hästen rätt så hårt - så är man inte van och kan känna sekunden den ger efter minsta lilla så ska man inte göra såhär utan tränare. Så fort hästen lättar av det minsta från min innerskänkel så avbryter jag helt - lång tygel och ger överdrivet med beröm. Hästen ska känna sig som om den vann OS. Ju mer man var tvungen att gå på för att den skulle släppa trycket mot innerskänkeln, desto mer beröm. Alltid se till så att berömet överstiger tillsägelserna.
Efter en kort paus är det bara att börja om - och göra samma procedur om och om igen. Beroende på hur svårt det är att nå målet så kanske man får nöja sig med en 4-5 upprepningar i varje varv med en längre paus mellan varven och sedan vara klar för dagen. Göra om samma sak nästa dag, och nästa tills hästen lyssnar på den lätta hjälpen.
Först när hästen lyssnar på en lätt innerskänkel och gör det regelbundet så kan man lägga till en ny del i ekvationen - vad det är kan vara olika från häst till häst men till exempel kan man då kanske be att hästen ska forma sig runt innerskänkeln utan att flyta ut på en för stor volt - från början var man nöjd med att hästen formade sig och inte välte inåt och struntade i hur den skötte allt annat. Nu kanske man vill att den ska forma sig runt innerskänkeln, inte välta inåt men inte heller flyta utåt utan gå på det spår man tänkt sig och lägger därför till ytterskänkeln försiktigt och riktar in den på den linje man vill gå på. När det fungerar kanske man lägger till att halsen ska vara rak och bara ställd i nacken. Sedan kanske man ber om lite mer framåtbjudning, sedan kanske man börjar om i trav, osv.
Dessa delar låter jag ta den tid de tar. Hela tiden små pauser och massor av beröm när hästen gör rätt. Och inte gå vidare om det första inte fungerar. Och bara lägga till ett krav i taget för att se till så att hästen verkligen förstår vad jag ber om innan jag blir hårdare i hjälpgivningen. Och om allt rullar på bra men om man sedan får ett bakslag så är det bara att gå tillbaka till basics igen och börja om från början - fast denna gång brukar man kunna arbeta igenom alla stegen väldigt fort.
Grundtanken är att det ska vara lätt och roligt att göra rätt. Om man måste vara "hård" mot hästen så ska kraven aldrig vara för höga och det ska aldrig vara tvetydigt för hästen vad man ber om - därför skalar man ner korrigeringen till att gälla endast en sak och bygger sedan upp kraven allteftersom hästen förstår bättre vad man frågar om. Och beröm beröm beröm - massor av beröm för minsta steg i rätt riktning. Samma här så räcker det till en början att hästen gör minsta lilla rätt så får den massor av beröm - när det fungerar så ber om att den ska göra lite mer och lite till innan den får beröm. och så är det otroligt viktigt att hästen inte har ont och att man som ryttare vet att man inte ger tvetydiga signaler. -Har man inte tillgång till en tränare så kan man fråga någon i stallet om de kan stå på backen och ge feedback. Och är man minsta osäker så är det bättre att vänta tills man kan investera i en tränare - hellre det än att man sätter hästen i skiten genom att ge dubbla signaler.
Vet ni något jag kan göra för att få henne att lyssna bättre för mina skänklar? Och är det någon annan som också har detta prblemet?
