Stress över sjukskrivning

Jag råkade ut för en olycka förra veckan, kraftigt våld mot huvudet, har två frakturer i ansiktet och ska opereras på onsdag.
Jag mår inte jättebra med kraftig huvudvärk, svullnader och sårskador.
När jag låg inlagd på sjukhuset sa läkaren att hon räknade med en månads sjukskrivning, ev mer med tanke på mina skador och att jag har ett fysiskt arbete.

Nu har jag pratat med läkaren som ska operera mig, han har inte träffat mig, bara tittat på mina bilder.
Berättade lite kort vad han ska göra och räknade med ett par dagars sjukskrivning efteråt.
Dvs, jag ska börja jobba på måndag.

Det känns helt omöjligt att jag ska börja igen om en vecka och nu känner jag mig så himla stressad över detta.
Jag trivs på mitt arbete och vill verkligen börja jobba igen men jag vet inte hur jag ska klara det om en vecka.
I nuläget kan jag vara uppe i fem minuter innan jag får så mycket yrsel att jag måste vila.
Mitt arbete är tungt och kräver fokus för att inte bli farligt.

Jag vet inte vem jag ska prata med och hur jag ska kunna lösa detta.
Så mycket tankar som far och det gör inte huvudvärken bättre direkt.

 

[Bison]

Hur har det gått?

Jag vet inte.
De skulle ringa om han blev sämre, annars hör de av sig i morgon.

 

[Viva]

Jag vet inte.
De skulle ringa om han blev sämre, annars hör de av sig i morgon.

Det är så jobbigt att inte veta. Vi håller tummar och tassar.

 

[Fjordfrälst]

Jag vet inte.
De skulle ringa om han blev sämre, annars hör de av sig i morgon.

Då hoppas vi på tystnad tills dess ❤

 

[nightcrawler]

Jag vet inte.
De skulle ringa om han blev sämre, annars hör de av sig i morgon.

Håller tummar och tassar

 

[_Zacke_]

 

[_Zacke_]

Hur går det?

 

[Bison]

Igår ringde veterinären på förmiddagen. Kantarell var stabil, hans värden hade gått upp och han hade börjat äta. Sambon skulle hänga honom vid halv fem och vi var så himla glada. Allting var förberett och vi hade en plan för hur vi skulle lösa det med specialfoder osv.
Vid 15 ringer de igen, Kantarell hade försämrats kraftigt, vattniga diarrer, slutat äta och värdena gick ner igen.
Nästa steg var att börja sondmata honom men de visste inte om han skulle klara sig eller om tarmen var för dålig.
Vi valde att sätta stopp där och han fick somna in lugnt och stilla mellan mig och husse.
Det var ett fruktansvärt beslut, vår älskade lilla katt. Han var bara skinn och ben när vi kom dit, det hade gått så fort.
Han begravdes under ett träd på sambons föräldrars lilla gård.

Idag känns det nästan ännu värre än igår. Sambon åkte hem från jobbet, han klarade inte av en massa människor. Jag jobbar kväll och hade tänkt åka dit men jag orkar verkligen inte. Vill inte träffa en massa människor, orkar inte koncentrera mig.
Jag grät som ett litet barn inför min chef igår efter att ha pratat med veterinären och bad om att få åka hem.
Känns lite som att man ska inte bli så ledsen över en katt, att det inte är lika accepterat som om det vore en hund.
Men han var inte bara en katt, han var Kantarell.
Nu var min chef förestående men det känns ändå väldigt jobbigt.

 

[Gimlan]

Igår ringde veterinären på förmiddagen. Kantarell var stabil, hans värden hade gått upp och han hade börjat äta. Sambon skulle hänga honom vid halv fem och vi var så himla glada. Allting var förberett och vi hade en plan för hur vi skulle lösa det med specialfoder osv.
Vid 15 ringer de igen, Kantarell hade försämrats kraftigt, vattniga diarrer, slutat äta och värdena gick ner igen.
Nästa steg var att börja sondmata honom men de visste inte om han skulle klara sig eller om tarmen var för dålig.
Vi valde att sätta stopp där och han fick somna in lugnt och stilla mellan mig och husse.
Det var ett fruktansvärt beslut, vår älskade lilla katt. Han var bara skinn och ben när vi kom dit, det hade gått så fort.
Han begravdes under ett träd på sambons föräldrars lilla gård.

Idag känns det nästan ännu värre än igår. Sambon åkte hem från jobbet, han klarade inte av en massa människor. Jag jobbar kväll och hade tänkt åka dit men jag orkar verkligen inte. Vill inte träffa en massa människor, orkar inte koncentrera mig.
Jag grät som ett litet barn inför min chef igår efter att ha pratat med veterinären och bad om att få åka hem.
Känns lite som att man ska inte bli så ledsen över en katt, att det inte är lika accepterat som om det vore en hund.
Men han var inte bara en katt, han var Kantarell.
Nu var min chef förestående men det känns ändå väldigt jobbigt.

Visa bifogad fil 127916

Så många kramar, man kan absolut bli så ledsen för en katt

 

[MidnightSoul]

Massa kramar. Man blir jätte ledsen när det är ens katt

 

[Mia_R]

Igår ringde veterinären på förmiddagen. Kantarell var stabil, hans värden hade gått upp och han hade börjat äta. Sambon skulle hänga honom vid halv fem och vi var så himla glada. Allting var förberett och vi hade en plan för hur vi skulle lösa det med specialfoder osv.
Vid 15 ringer de igen, Kantarell hade försämrats kraftigt, vattniga diarrer, slutat äta och värdena gick ner igen.
Nästa steg var att börja sondmata honom men de visste inte om han skulle klara sig eller om tarmen var för dålig.
Vi valde att sätta stopp där och han fick somna in lugnt och stilla mellan mig och husse.
Det var ett fruktansvärt beslut, vår älskade lilla katt. Han var bara skinn och ben när vi kom dit, det hade gått så fort.
Han begravdes under ett träd på sambons föräldrars lilla gård.

Idag känns det nästan ännu värre än igår. Sambon åkte hem från jobbet, han klarade inte av en massa människor. Jag jobbar kväll och hade tänkt åka dit men jag orkar verkligen inte. Vill inte träffa en massa människor, orkar inte koncentrera mig.
Jag grät som ett litet barn inför min chef igår efter att ha pratat med veterinären och bad om att få åka hem.
Känns lite som att man ska inte bli så ledsen över en katt, att det inte är lika accepterat som om det vore en hund.
Men han var inte bara en katt, han var Kantarell.
Nu var min chef förestående men det känns ändå väldigt jobbigt.

Visa bifogad fil 127916

Klart du får gråta och har rätt att sörja, han var inte bara nånting, han var en älskad familjemedlem och en stor personlighet. Vad 17, jag som inte ens kände honom gråter över Kantarell.

 

[Sirap]

Igår ringde veterinären på förmiddagen. Kantarell var stabil, hans värden hade gått upp och han hade börjat äta. Sambon skulle hänga honom vid halv fem och vi var så himla glada. Allting var förberett och vi hade en plan för hur vi skulle lösa det med specialfoder osv.
Vid 15 ringer de igen, Kantarell hade försämrats kraftigt, vattniga diarrer, slutat äta och värdena gick ner igen.
Nästa steg var att börja sondmata honom men de visste inte om han skulle klara sig eller om tarmen var för dålig.
Vi valde att sätta stopp där och han fick somna in lugnt och stilla mellan mig och husse.
Det var ett fruktansvärt beslut, vår älskade lilla katt. Han var bara skinn och ben när vi kom dit, det hade gått så fort.
Han begravdes under ett träd på sambons föräldrars lilla gård.

Idag känns det nästan ännu värre än igår. Sambon åkte hem från jobbet, han klarade inte av en massa människor. Jag jobbar kväll och hade tänkt åka dit men jag orkar verkligen inte. Vill inte träffa en massa människor, orkar inte koncentrera mig.
Jag grät som ett litet barn inför min chef igår efter att ha pratat med veterinären och bad om att få åka hem.
Känns lite som att man ska inte bli så ledsen över en katt, att det inte är lika accepterat som om det vore en hund.
Men han var inte bara en katt, han var Kantarell.
Nu var min chef förestående men det känns ändå väldigt jobbigt.

Visa bifogad fil 127916

Men åh, beklagar!

 

[Crossline]

Beklagar Bison!

 

[Krålus]

Klart du får gråta och har rätt att sörja, han var inte bara nånting, han var en älskad familjemedlem och en stor personlighet. Vad 17, jag som inte ens kände honom gråter över Kantarell.

Det gör jag med. På jobbet i lunchrummet. Men vi kände kantarell över nätet.

 

[Bison]

 

[Wingates]

Beklagar verkligen @Bison ! heartheart

 

[monster1]

Beklagar, man går ju sönder när de inte finns där längre.

 

[Tualma]

Beklagar så! Förstår hur ont det måste göra i er.
Gråter nu när jag läser. Kramar

 

[Kilauea]

Sorgen är kärlekens pris. Och man får absolut sörja en katt .

 

[Islandshästryttare]

Beklagar @Bison ni har behövt ta det värsta beslutet om ett djur man kan behöva men samtidigt har ni också tagit det bästa och mest kärleksfulla beslutet man kan göra för ett djur som lider. Kram ta hand om er gör alltid lika ont i en när man måste ta det beslutet om ett djur.

 

[lingonben]

Åh, lille katten Beklagar verkligen