Stress över sjukskrivning

Jag råkade ut för en olycka förra veckan, kraftigt våld mot huvudet, har två frakturer i ansiktet och ska opereras på onsdag.
Jag mår inte jättebra med kraftig huvudvärk, svullnader och sårskador.
När jag låg inlagd på sjukhuset sa läkaren att hon räknade med en månads sjukskrivning, ev mer med tanke på mina skador och att jag har ett fysiskt arbete.

Nu har jag pratat med läkaren som ska operera mig, han har inte träffat mig, bara tittat på mina bilder.
Berättade lite kort vad han ska göra och räknade med ett par dagars sjukskrivning efteråt.
Dvs, jag ska börja jobba på måndag.

Det känns helt omöjligt att jag ska börja igen om en vecka och nu känner jag mig så himla stressad över detta.
Jag trivs på mitt arbete och vill verkligen börja jobba igen men jag vet inte hur jag ska klara det om en vecka.
I nuläget kan jag vara uppe i fem minuter innan jag får så mycket yrsel att jag måste vila.
Mitt arbete är tungt och kräver fokus för att inte bli farligt.

Jag vet inte vem jag ska prata med och hur jag ska kunna lösa detta.
Så mycket tankar som far och det gör inte huvudvärken bättre direkt.

 

[Bison]

Kantarell träffade ögonveterinär idag. Det var väl inte så positivt, corneasekvester, en kombination av herpesvirus och hans ras.
Vi testar att fortsätta behandla honom, sen återbesök om 14 dagar så får vi se om han behöver opereras. Dessvärre kan han ha problem med detta hela livet
Men vi kommer göra allt vi kan för att han ska ha ett smärtfritt och bra liv, vår älskade gosekatt
Han var så glad när vi kom hem igen, ut ur buren, svansen i vädret och in i köket, nu vill jag ha mat!
Jag gick och la mig för att vila och direkt när han ätit kom han upp i sängen, ville bli klappad och kurrade.
Han verkar må väldigt bra annars, pigg glad och busig.
Håller tummarna för att det ska gå vägen med ögonen.
Som tur är så är han världens snällaste och sitter helt still när han får sina ögondroppar.

 

[Bison]

Nu har det gått drygt tre månader sen olyckan, jag har jobbat i två. Det går väldigt bra, inga men alls nu. Haft utvecklingssamtal med min chef som är väldigt nöjd. Är under upplärning på en annan plats på vår avdelning för att utöka min kompetens. Det är väldigt annorlunda mot det jag vanligtvis gör och jättekul!

Kantarell mår bra, är i princip helt frisk nu vilket känns fantastiskt. Han är min hjärtekatt, den där fluffiga röda hankatter jag alltid velat ha. Så fin, så snäll, älskade Kantarell

Hästen blev såld till en elev till min tränare. Han är kvar på orten, kunde inte fått ett bättre hem.
Men det känns så himla konstigt. Nu är det som att jag aldrig ägt honom. Jag kan titta på filmer, minnas känslan osv men ändå så känns det inte riktigt som på riktigt. Det går inte att beskriva det på ett sätt som låter vettigt.
Det är inte så att jag har några minnesluckor från sommaren, det känns mer som en annan dimension, som om det hänt för länge sen.

Jag har fortfarande inga minnen alls från olyckan, jag ser ju spåren varje gång jag tittar mig i spegeln men det känns ändå inte som den har hänt. Det är så himla surrealistiskt, jag kan bara berätta vad andra berättat för mig vilket gör det jättekonstigt när jag får frågor, som att det inte rör mig utan att jag pratar om någon annan.
"Oj, stackars dig, det kunde gått illa, vilken tur du hade"
Min reaktion blir mest, ja stackars henne, eller vänta nu, det är ju mig vi pratar om, det är inte synd om mig.
Jag funderar inte så mycket på det, bara när andra påminner mig genom att prata om det.
Vilket flum det blev av detta.
Men jag mår iaf bra och det är huvudsaken.

 

[Fjordfrälst]

Nu har det gått drygt tre månader sen olyckan, jag har jobbat i två. Det går väldigt bra, inga men alls nu. Haft utvecklingssamtal med min chef som är väldigt nöjd. Är under upplärning på en annan plats på vår avdelning för att utöka min kompetens. Det är väldigt annorlunda mot det jag vanligtvis gör och jättekul!

Kantarell mår bra, är i princip helt frisk nu vilket känns fantastiskt. Han är min hjärtekatt, den där fluffiga röda hankatter jag alltid velat ha. Så fin, så snäll, älskade Kantarell

Hästen blev såld till en elev till min tränare. Han är kvar på orten, kunde inte fått ett bättre hem.
Men det känns så himla konstigt. Nu är det som att jag aldrig ägt honom. Jag kan titta på filmer, minnas känslan osv men ändå så känns det inte riktigt som på riktigt. Det går inte att beskriva det på ett sätt som låter vettigt.
Det är inte så att jag har några minnesluckor från sommaren, det känns mer som en annan dimension, som om det hänt för länge sen.

Jag har fortfarande inga minnen alls från olyckan, jag ser ju spåren varje gång jag tittar mig i spegeln men det känns ändå inte som den har hänt. Det är så himla surrealistiskt, jag kan bara berätta vad andra berättat för mig vilket gör det jättekonstigt när jag får frågor, som att det inte rör mig utan att jag pratar om någon annan.
"Oj, stackars dig, det kunde gått illa, vilken tur du hade"
Min reaktion blir mest, ja stackars henne, eller vänta nu, det är ju mig vi pratar om, det är inte synd om mig.
Jag funderar inte så mycket på det, bara när andra påminner mig genom att prata om det.
Vilket flum det blev av detta.
Men jag mår iaf bra och det är huvudsaken.

Kan likna lite vid bilolyckan jag var med om för snart 10 år sedan som kunde kostat mig livet. Att jag vet vad som hänt, har inga minnesluckor utom när jag svimmade av då av smällen men känns ändå så overkligt lixom och alltmer avlägset ❤. Skönt att du mår bra, det är som sagt det som betyder mest ❤.

 

[Islandshästryttare]

Nu har det gått drygt tre månader sen olyckan, jag har jobbat i två. Det går väldigt bra, inga men alls nu. Haft utvecklingssamtal med min chef som är väldigt nöjd. Är under upplärning på en annan plats på vår avdelning för att utöka min kompetens. Det är väldigt annorlunda mot det jag vanligtvis gör och jättekul!

Kantarell mår bra, är i princip helt frisk nu vilket känns fantastiskt. Han är min hjärtekatt, den där fluffiga röda hankatter jag alltid velat ha. Så fin, så snäll, älskade Kantarell

Hästen blev såld till en elev till min tränare. Han är kvar på orten, kunde inte fått ett bättre hem.
Men det känns så himla konstigt. Nu är det som att jag aldrig ägt honom. Jag kan titta på filmer, minnas känslan osv men ändå så känns det inte riktigt som på riktigt. Det går inte att beskriva det på ett sätt som låter vettigt.
Det är inte så att jag har några minnesluckor från sommaren, det känns mer som en annan dimension, som om det hänt för länge sen.

Jag har fortfarande inga minnen alls från olyckan, jag ser ju spåren varje gång jag tittar mig i spegeln men det känns ändå inte som den har hänt. Det är så himla surrealistiskt, jag kan bara berätta vad andra berättat för mig vilket gör det jättekonstigt när jag får frågor, som att det inte rör mig utan att jag pratar om någon annan.
"Oj, stackars dig, det kunde gått illa, vilken tur du hade"
Min reaktion blir mest, ja stackars henne, eller vänta nu, det är ju mig vi pratar om, det är inte synd om mig.
Jag funderar inte så mycket på det, bara när andra påminner mig genom att prata om det.
Vilket flum det blev av detta.
Men jag mår iaf bra och det är huvudsaken.

Vad skönt att allt gått så bra för dig och att du fick en toppenbra lösning för hästen! Härligt att Kantarell mår bra också.

Jag kan relatera till den svåra ridolycka jag var med om jag minns inte vad som hände och kan bara berätta vad andra har berättat för mig. Jag kommer alltid ha vissa sviter av den både mentalt och fysiskt men på något sätt är det svårt att relatera till o själva olyckan. Det känns väldigt surrealistiskt som att den berättelsen jag hört har någon sett på film. Inte att det handlar om mig på något konstigt sätt.

 

[Fjordfrälst]

Kan likna lite vid bilolyckan jag var med om för snart 10 år sedan som kunde kostat mig livet. Att jag vet vad som hänt, har inga minnesluckor utom när jag svimmade av då av smällen men känns ändå så overkligt lixom och alltmer avlägset ❤. Skönt att du mår bra, det är som sagt det som betyder mest ❤.

Och att din älskade katt mår bra med såklart ❤

 

[Bison]

Helt galet att det redan gått ett halvår sen det hände
Minns fortfarande inget och har accepterat att jag aldrig kommer få veta vad som hände. Ska snart göra en DT av ansiktet för att se om allt läkt som det ska. Är fortfarande lite svullet men ärren ser fina ut. Tänker inte så mycket på det förutom i vissa ljus när det syns mer, dock tur att jag passar bra i lugg

Saknar hästlivet en hel del, kollar på hästnet varje dag, ska absolut inte köpa häst. Det finns inte på kartan som livet och världen ser ut just nu. Kanske om två år, köpa en snäll tanthäst lagom till jag blir 40 år. Då är Harry vuxen också, det är ett krav

Jobbet rullar på fint, har varit där ett år nu. Vart tog den tiden vägen?
Kommer börja jobba som assisterande team leader på mitt skift. Så jäkla läskigt, jag kan ju inget i jämförelse med den gamla som jobbat där i 18 år
Men det är kul att chefen har så stor tilltro till mig och valde mig framför de som jobbat längre och har mer erfarenhet. Jag hade aldrig vågat söka en sån tjänst själv. Blir mest obekväm och generad över allt beröm. Så bra är jag inte, hur ska jag kunna leva upp till det där? Men det ska bli väldigt roligt också, ska verkligen göra mitt bästa!

 

[Sel]

Helt galet att det redan gått ett halvår sen det hände
Minns fortfarande inget och har accepterat att jag aldrig kommer få veta vad som hände. Ska snart göra en DT av ansiktet för att se om allt läkt som det ska. Är fortfarande lite svullet men ärren ser fina ut. Tänker inte så mycket på det förutom i vissa ljus när det syns mer, dock tur att jag passar bra i lugg

Saknar hästlivet en hel del, kollar på hästnet varje dag, ska absolut inte köpa häst. Det finns inte på kartan som livet och världen ser ut just nu. Kanske om två år, köpa en snäll tanthäst lagom till jag blir 40 år. Då är Harry vuxen också, det är ett krav

Jobbet rullar på fint, har varit där ett år nu. Vart tog den tiden vägen?
Kommer börja jobba som assisterande team leader på mitt skift. Så jäkla läskigt, jag kan ju inget i jämförelse med den gamla som jobbat där i 18 år
Men det är kul att chefen har så stor tilltro till mig och valde mig framför de som jobbat längre och har mer erfarenhet. Jag hade aldrig vågat söka en sån tjänst själv. Blir mest obekväm och generad över allt beröm. Så bra är jag inte, hur ska jag kunna leva upp till det där? Men det ska bli väldigt roligt också, ska verkligen göra mitt bästa!

Jag är rätt övertygad om att jag skulle älska att ha dig som Team Leader!

 

[Bison]

Klarat av mina två veckors upplärning, på måndag ska jag klara mig själv
Men det är väldigt kul och väldigt utmanande. Känns fortfarande konstigt när folk ringer mig för att fråga om saker, ta emot följesedlar med mitt namn osv.
Det är verkligen inte ett jobb för den late
Har nog aldrig gått så mycket per dag som senaste veckan, det är galet mycket att göra just nu och väldigt mycket på en gång som ska lösas och helst i rätt ordning. Men väldigt självbelönande när man faktiskt löser saker. Sen kommer det säkert lugna ner sig när jag är ännu mer inne i det.
Hoppas jag

Glad skit som provat ut mina nya kläder
Passar extra bra nu när min nya Toyota kommer i veckan

 

[Bison]

Om bara två månader har det gått ett år, det känns helt galet.
Vid den här tiden förra året tränade jag med min lilla ponny och var så otroligt glad över honom och hur bra han passade mig.
Det är en sorg och jag känner fortfarande en viss frustration och uppgivenhet över att det blev såhär.
Han har det toppen i sitt nya hem, de matchar honom väl mot ungponny SM, har tävlat lite med fina procent och han lever ett toppenliv där. Stora hagar, kompisar och varierande träning.

Jobbet går bra, det är tufft ibland, det ska jag inte förneka. Man blir stundtals ensam i en ledarroll men överlag trivs jag väldigt bra.
Dock tar det ganska mycket och nu hade jag inte orkat med att ha en häst. Jag trodde jag klarade mig helt utan men vilket har visat sig inte stämmer. Jag är tröttare, sociala sammanhang sliter ganska hårt på mig och jag behöver längre återhämtning. Midsommarfirande igår, två timmar på en plats med mycket folk gjorde att jag sov i över tio timmar. Jag är väldigt introvert i grunden, det har väl inte hjälpt.
Är väldigt glad att jag inte har barn, det hade verkligen varit döden nu med min energinivå
Mer behagligt att ligga i soffan och klappa en katt eller ta en långpromenad i naturen med hunden. Harry som mognat ordentligt nu och är väldigt chill innomhus och som uppskattar en ordentlig sovmorgon

Jag är ändå tacksam att jag kan jobba 100 % känner jag att min tjänst blir övermäktig finns det möjligheter att byta till en lugnare avdelning. Min förhoppning är dock att jag kommer bli bättre och kunna ha mer energi efter jobbet.

Har fortfarande en liten dröm att kunna köpa häst igen längre fram. Snart är sambon klar med sina studier och har fått fast jobb, om ett år går han upp till mer normal lön och vi kommer ha betydligt bättre ekonomiska förutsättningar.
Men mycket kan hända fram till dess.

Blev långt det här

Med min hjärtekatt idag
Lagom nöjd efter att först fått ögondroppar, därav kladd under ögat och sen behöva ta en töntig bild.
Han mår dock jättebra och får bara droppar i förebyggande syfte nu.
Mitt ärr blir ganska framträdande utan utjämnande kräm och på kinden ser jag lite brännskadad ut. Men det är trots allt bara yta.

 

[nightcrawler]

Om bara två månader har det gått ett år, det känns helt galet.
Vid den här tiden förra året tränade jag med min lilla ponny och var så otroligt glad över honom och hur bra han passade mig.
Det är en sorg och jag känner fortfarande en viss frustration och uppgivenhet över att det blev såhär.
Han har det toppen i sitt nya hem, de matchar honom väl mot ungponny SM, har tävlat lite med fina procent och han lever ett toppenliv där. Stora hagar, kompisar och varierande träning.

Jobbet går bra, det är tufft ibland, det ska jag inte förneka. Man blir stundtals ensam i en ledarroll men överlag trivs jag väldigt bra.
Dock tar det ganska mycket och nu hade jag inte orkat med att ha en häst. Jag trodde jag klarade mig helt utan men vilket har visat sig inte stämmer. Jag är tröttare, sociala sammanhang sliter ganska hårt på mig och jag behöver längre återhämtning. Midsommarfirande igår, två timmar på en plats med mycket folk gjorde att jag sov i över tio timmar. Jag är väldigt introvert i grunden, det har väl inte hjälpt.
Är väldigt glad att jag inte har barn, det hade verkligen varit döden nu med min energinivå
Mer behagligt att ligga i soffan och klappa en katt eller ta en långpromenad i naturen med hunden. Harry som mognat ordentligt nu och är väldigt chill innomhus och som uppskattar en ordentlig sovmorgon

Jag är ändå tacksam att jag kan jobba 100 % känner jag att min tjänst blir övermäktig finns det möjligheter att byta till en lugnare avdelning. Min förhoppning är dock att jag kommer bli bättre och kunna ha mer energi efter jobbet.

Har fortfarande en liten dröm att kunna köpa häst igen längre fram. Snart är sambon klar med sina studier och har fått fast jobb, om ett år går han upp till mer normal lön och vi kommer ha betydligt bättre ekonomiska förutsättningar.
Men mycket kan hända fram till dess.

Blev långt det här

Med min hjärtekatt idag
Lagom nöjd efter att först fått ögondroppar, därav kladd under ögat och sen behöva ta en töntig bild.
Han mår dock jättebra och får bara droppar i förebyggande syfte nu.
Mitt ärr blir ganska framträdande utan utjämnande kräm och på kinden ser jag lite brännskadad ut. Men det är trots allt bara yta.




Visa bifogad fil 122033

Han ser lite lagom butter ut
Tycker inte ärret syns så farligt på bilden. Eller har du kräm över?

 

[Bison]

Han ser lite lagom butter ut
Tycker inte ärret syns så farligt på bilden. Eller har du kräm över?

Kattplågare
Nej, inget mer än solskyddsfaktor, därav blank och fin
Jag tänker nog på det mer än vad andra gör

 

[nightcrawler]

Kattplågare
Nej, inget mer än solskyddsfaktor, därav blank och fin
Jag tänker nog på det mer än vad andra gör

Det brukar väl vara så man ser alla skavanker på sig själv tydligare än andra. Hopplöst när man vet att dom finns

 

[Cattis_E]

Om bara två månader har det gått ett år, det känns helt galet.
Vid den här tiden förra året tränade jag med min lilla ponny och var så otroligt glad över honom och hur bra han passade mig.
Det är en sorg och jag känner fortfarande en viss frustration och uppgivenhet över att det blev såhär.
Han har det toppen i sitt nya hem, de matchar honom väl mot ungponny SM, har tävlat lite med fina procent och han lever ett toppenliv där. Stora hagar, kompisar och varierande träning.

Jobbet går bra, det är tufft ibland, det ska jag inte förneka. Man blir stundtals ensam i en ledarroll men överlag trivs jag väldigt bra.
Dock tar det ganska mycket och nu hade jag inte orkat med att ha en häst. Jag trodde jag klarade mig helt utan men vilket har visat sig inte stämmer. Jag är tröttare, sociala sammanhang sliter ganska hårt på mig och jag behöver längre återhämtning. Midsommarfirande igår, två timmar på en plats med mycket folk gjorde att jag sov i över tio timmar. Jag är väldigt introvert i grunden, det har väl inte hjälpt.
Är väldigt glad att jag inte har barn, det hade verkligen varit döden nu med min energinivå
Mer behagligt att ligga i soffan och klappa en katt eller ta en långpromenad i naturen med hunden. Harry som mognat ordentligt nu och är väldigt chill innomhus och som uppskattar en ordentlig sovmorgon

Jag är ändå tacksam att jag kan jobba 100 % känner jag att min tjänst blir övermäktig finns det möjligheter att byta till en lugnare avdelning. Min förhoppning är dock att jag kommer bli bättre och kunna ha mer energi efter jobbet.

Har fortfarande en liten dröm att kunna köpa häst igen längre fram. Snart är sambon klar med sina studier och har fått fast jobb, om ett år går han upp till mer normal lön och vi kommer ha betydligt bättre ekonomiska förutsättningar.
Men mycket kan hända fram till dess.

Blev långt det här

Med min hjärtekatt idag
Lagom nöjd efter att först fått ögondroppar, därav kladd under ögat och sen behöva ta en töntig bild.
Han mår dock jättebra och får bara droppar i förebyggande syfte nu.
Mitt ärr blir ganska framträdande utan utjämnande kräm och på kinden ser jag lite brännskadad ut. Men det är trots allt bara yta.

Tycker inte heller det syns så speciellt på bilden.

Tråkigt att du fortfarande känner att du blir uttröttad lättare. Hoppas att det ger med sig så småningom ( helst omgående om jag fick bestämma..).

 

[Nepenthe]

Om bara två månader har det gått ett år, det känns helt galet.
Vid den här tiden förra året tränade jag med min lilla ponny och var så otroligt glad över honom och hur bra han passade mig.
Det är en sorg och jag känner fortfarande en viss frustration och uppgivenhet över att det blev såhär.
Han har det toppen i sitt nya hem, de matchar honom väl mot ungponny SM, har tävlat lite med fina procent och han lever ett toppenliv där. Stora hagar, kompisar och varierande träning.

Jobbet går bra, det är tufft ibland, det ska jag inte förneka. Man blir stundtals ensam i en ledarroll men överlag trivs jag väldigt bra.
Dock tar det ganska mycket och nu hade jag inte orkat med att ha en häst. Jag trodde jag klarade mig helt utan men vilket har visat sig inte stämmer. Jag är tröttare, sociala sammanhang sliter ganska hårt på mig och jag behöver längre återhämtning. Midsommarfirande igår, två timmar på en plats med mycket folk gjorde att jag sov i över tio timmar. Jag är väldigt introvert i grunden, det har väl inte hjälpt.
Är väldigt glad att jag inte har barn, det hade verkligen varit döden nu med min energinivå
Mer behagligt att ligga i soffan och klappa en katt eller ta en långpromenad i naturen med hunden. Harry som mognat ordentligt nu och är väldigt chill innomhus och som uppskattar en ordentlig sovmorgon

Jag är ändå tacksam att jag kan jobba 100 % känner jag att min tjänst blir övermäktig finns det möjligheter att byta till en lugnare avdelning. Min förhoppning är dock att jag kommer bli bättre och kunna ha mer energi efter jobbet.

Har fortfarande en liten dröm att kunna köpa häst igen längre fram. Snart är sambon klar med sina studier och har fått fast jobb, om ett år går han upp till mer normal lön och vi kommer ha betydligt bättre ekonomiska förutsättningar.
Men mycket kan hända fram till dess.

Blev långt det här

Med min hjärtekatt idag
Lagom nöjd efter att först fått ögondroppar, därav kladd under ögat och sen behöva ta en töntig bild.
Han mår dock jättebra och får bara droppar i förebyggande syfte nu.
Mitt ärr blir ganska framträdande utan utjämnande kräm och på kinden ser jag lite brännskadad ut. Men det är trots allt bara yta.
Visa bifogad fil 122033

hejja dig! Du kämpar på med gott humör.
Låter som de finns en plan o då kanske de finns tid/ork för häst igen men låt de ta tid.

Jag tänker mycket på häst med men orkar inte..

 

[Bison]

Detta har varit den mest intensiva och mest utmanande veckan på jobbet sen jag började min nya tjänst
Men det har varit roligt, iaf nu när veckan är slut och jag lyckades lösa det mesta
Men det bästa av allt, jag är inte trött! Det är tydligt att det är nya miljöer, mycket folk och mycket social interaktion som är jobbigt för min hjärna. Även om det är mycket människor på företaget har jag mest kontakt med mitt team och de jobbar självständigt i par. Jag jobbar nära en person som precis som jag är ganska introvert och vi fungerar väldigt bra ihop. Jag pratar mycket i telefon men alltid med samma människor.
Det är så skönt att jag kan jobba i ett högt tempo, lösa en massa frågor, ha många bollar i luften och att hjärnan mår bra av det
Nöjd med veckan och nöjd med mig själv
Chefen var också väldigt nöjd och det gör ju allt väldigt mycket bättre!

 

[Bison]

Har landat i att jag vill ha en häst
Livet är verkligen inte lika kul utan. Det är enklare, mindre oro, bättre ekonomiskt osv men vad spelar det för roll när det är tråkigt
Jag vill inte bara äta, jobba, sova och vänta in döden. Har målat om halva lägenheten, renoverat möbler, varit mer social än vanligt med vänner, tränat hund osv. Det går ändå inte att fylla tomrummet efter häst, jag är en hästmänniska, jag vill leva och andas häst!

Det blir lite knackigt ekonomiskt ett tag men jag har en bra buffert så det är ingen fara på så vis. Jag får bara spara mindre och slösa mindre. Har ett rejält friskvårdsbidrag som jag inte använt en krona av, räcker till ganska många träningar.
Hade tänkt använda det till agility men Harry tycker det är dötrist Han vill spåra, inte hoppa över hinder och gå genom tunnlar.

Jag har börjat titta på annonser och hittat några intressanta.
För ett år sedan var Vegas den perfekta hästen för mig, det är han inte längre så jag ångrar inte att jag sålde honom. En numera femåring med en räv bakom varje öra är inte vad jag ska ha, hur fin och rolig han än är att rida.
Jag vill ha en äldre, klok och välriden häst som tar hand om sin ryttare. En där jag kan bygga upp mitt självförtroende igen.
Känns spännande och lite läskigt på samma gång.
Igår tog vi en promenad till stallet där jag hade Vegas. Längtar tillbaka så mycket, det är verkligen en liten oas på jorden

 

[cambodia]

Har landat i att jag vill ha en häst
Livet är verkligen inte lika kul utan. Det är enklare, mindre oro, bättre ekonomiskt osv men vad spelar det för roll när det är tråkigt
Jag vill inte bara äta, jobba, sova och vänta in döden. Har målat om halva lägenheten, renoverat möbler, varit mer social än vanligt med vänner, tränat hund osv. Det går ändå inte att fylla tomrummet efter häst, jag är en hästmänniska, jag vill leva och andas häst!

Det blir lite knackigt ekonomiskt ett tag men jag har en bra buffert så det är ingen fara på så vis. Jag får bara spara mindre och slösa mindre. Har ett rejält friskvårdsbidrag som jag inte använt en krona av, räcker till ganska många träningar.
Hade tänkt använda det till agility men Harry tycker det är dötrist Han vill spåra, inte hoppa över hinder och gå genom tunnlar.

Jag har börjat titta på annonser och hittat några intressanta.
För ett år sedan var Vegas den perfekta hästen för mig, det är han inte längre så jag ångrar inte att jag sålde honom. En ny femåring med en räv bakom varje öra är inte vad jag ska ha, hur fin och rolig han än är att rida.
Jag vill ha en äldre, klok och välriden häst som tar hand om sin ryttare. En där jag kan bygga upp mitt självförtroende igen.
Känns spännande och lite läskigt på samma gång.
Igår tog vi en promenad till stallet där jag hade Vegas. Längtar tillbaka så mycket, det är verkligen en liten oas på jorden

Åh, vad spännande att följa dig och se vad det blir. Hoppas du hittar din häst

 

[pepp]

Har landat i att jag vill ha en häst
Livet är verkligen inte lika kul utan. Det är enklare, mindre oro, bättre ekonomiskt osv men vad spelar det för roll när det är tråkigt
Jag vill inte bara äta, jobba, sova och vänta in döden. Har målat om halva lägenheten, renoverat möbler, varit mer social än vanligt med vänner, tränat hund osv. Det går ändå inte att fylla tomrummet efter häst, jag är en hästmänniska, jag vill leva och andas häst!

Det blir lite knackigt ekonomiskt ett tag men jag har en bra buffert så det är ingen fara på så vis. Jag får bara spara mindre och slösa mindre. Har ett rejält friskvårdsbidrag som jag inte använt en krona av, räcker till ganska många träningar.
Hade tänkt använda det till agility men Harry tycker det är dötrist Han vill spåra, inte hoppa över hinder och gå genom tunnlar.

Jag har börjat titta på annonser och hittat några intressanta.
För ett år sedan var Vegas den perfekta hästen för mig, det är han inte längre så jag ångrar inte att jag sålde honom. En ny femåring med en räv bakom varje öra är inte vad jag ska ha, hur fin och rolig han än är att rida.
Jag vill ha en äldre, klok och välriden häst som tar hand om sin ryttare. En där jag kan bygga upp mitt självförtroende igen.
Känns spännande och lite läskigt på samma gång.
Igår tog vi en promenad till stallet där jag hade Vegas. Längtar tillbaka så mycket, det är verkligen en liten oas på jorden

Jaaa vad roligt

 

[nightcrawler]

Har landat i att jag vill ha en häst
Livet är verkligen inte lika kul utan. Det är enklare, mindre oro, bättre ekonomiskt osv men vad spelar det för roll när det är tråkigt
Jag vill inte bara äta, jobba, sova och vänta in döden. Har målat om halva lägenheten, renoverat möbler, varit mer social än vanligt med vänner, tränat hund osv. Det går ändå inte att fylla tomrummet efter häst, jag är en hästmänniska, jag vill leva och andas häst!

Det blir lite knackigt ekonomiskt ett tag men jag har en bra buffert så det är ingen fara på så vis. Jag får bara spara mindre och slösa mindre. Har ett rejält friskvårdsbidrag som jag inte använt en krona av, räcker till ganska många träningar.
Hade tänkt använda det till agility men Harry tycker det är dötrist Han vill spåra, inte hoppa över hinder och gå genom tunnlar.

Jag har börjat titta på annonser och hittat några intressanta.
För ett år sedan var Vegas den perfekta hästen för mig, det är han inte längre så jag ångrar inte att jag sålde honom. En numera femåring med en räv bakom varje öra är inte vad jag ska ha, hur fin och rolig han än är att rida.
Jag vill ha en äldre, klok och välriden häst som tar hand om sin ryttare. En där jag kan bygga upp mitt självförtroende igen.
Känns spännande och lite läskigt på samma gång.
Igår tog vi en promenad till stallet där jag hade Vegas. Längtar tillbaka så mycket, det är verkligen en liten oas på jorden

Va roligt att du har hittat "hästsuget" igen Jag har funderat på vad jag skulle göra om jag gjorde mej av med hontas. Visst skulle jag ha pengar över men jag skulle inte ha nått liv. Hundlivet skulle inte räcka för mej och några andra intressen finns inte. Så det skulle typ bli enligt Bubbens premisser, äta skita beställa grejer på nätet totalt meningslöst

 

[Bison]

Va roligt att du har hittat "hästsuget" igen Jag har funderat på vad jag skulle göra om jag gjorde mej av med hontas. Visst skulle jag ha pengar över men jag skulle inte ha nått liv. Hundlivet skulle inte räcka för mej och några andra intressen finns inte. Så det skulle typ bli enligt Bubbens premisser, äta skita beställa grejer på nätet totalt meningslöst

Det är typ så jag lever nu