Stress och livsbalanstråd

[a1agnlju]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

 

[Libbsticka]

Mitt tips är att byta jobb. Inget jobb är värt att må så där och enligt min erfarenhet blir jobb som får än att må så där inte bättre. Det brukar lovas massor men riktig förändring... Nej

 

[DarkInNight]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

Jag fungerar som dig. Med skillnaden att jag redan tagit vändan in i väggen och därför ännu mer stresskänslig

Jag har äntligen insett att min arbetsplats inte ger mig det JAG behöver för att må bra, och har därför börjat kolla mig runt efter nytt jobb.

 

[monster1]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

Har du provat yoga eller mindfullness? Det är metoder för att försöka få hjärnan att släppa tankar på tex jobbet och istället vara mer närvarande i det du gör just för tillfället. Det brukar vara standard att man får något sådant att träna på när man kommer in på behandling för stress och oro. Finns appar och på spotify om du vill öva själv.

 

[em-pirre]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

Jag tänker att du redan är utbränd och att det inte är hälsosamt att fortsätta så.

 

[a1agnlju]

Jag tänker att du redan är utbränd och att det inte är hälsosamt att fortsätta så.

Det kan nog vara så, men om man tänker lite generellt då?
Vilka trix finns för att få till en meningsfull fritid som ger energi så man kan må bättre i vardagen? Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka det är svårt att få balans i livet?

 

[manda]

Har du provat yoga eller mindfullness? Det är metoder för att försöka få hjärnan att släppa tankar på tex jobbet och istället vara mer närvarande i det du gör just för tillfället. Det brukar vara standard att man får något sådant att träna på när man kommer in på behandling för stress och oro. Finns appar och på spotify om du vill öva själv.

Jag håller med om att det kan vara strategier som hjälper en hantera svåra situationer.

Risken finns, och är extremt utbredd vad jag ser, att en använder yoga och mindfulness som sätt att kunna vara kvar i destruktiva situationer och lägger hela ansvaret för sitt mående på dig själv; att en inte hanterar det svåra tillräckligt bra. Det är i grunden helt mot övningarnas ursprungliga syfte som är att få så mycket förståelse för dig själv, sitt sinne och hur det är att vara människa att en får en ökad möjlighet att lyssna på den inre rösten/magkänslan/de egna behoven.

För någon som redan är nära väggen skulle jag bara tycka yoga och mindfulness är en bra idé kombinerat med yttre förändringar.

Min indiska yogalärare sa ”såklart kan vi vara i svåra, negativa eller destruktiva situationer, men den stund du märker att du blir negativ eller destruktiv är då du bör ändra situationen istället för dig själv.” Självklart finns gånger det inte gäller men sagt till en hög ”duktiga flickor” anser jag det högst relevant.

Yogatekniker kan ge oss möjlighet attförstå oss själva och vår psykologi. Det gör att vi kan bli säkrare på att lyssna in vad våra ickeintellektuella behov är och vad vår kropp säger oss, vilket i sin tur (när vi lärt oss skilja på inlärda mönster där det kroppsliga gensvaret ”hör till” en gammal situation och inte nuet) kan gå MER på hur vi känner kring olika situationer, inte mindre. Då blir yoga extremt värdefull i en sådan situation som du beskriver @a1agnlju

Jag har själv använt yoga för att stå ut i en alldeles galen jobbsituation, vilket gjorde mig inget gott. Men jag har också upplevt det omvända, att det hjälper mig få allt bättre koll på min inre kompass och att kunna låta vad jag gör närma sig den.

 

[em-pirre]

Det kan nog vara så, men om man tänker lite generellt då?
Vilka trix finns för att få till en meningsfull fritid som ger energi så man kan må bättre i vardagen? Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka det är svårt att få balans i livet?

Näe, men alltså är det så svårt som det är för mig och dig så vill jag påstå att man är sjuk och behöver sjukskriva sig och sen ev byta yrke totalt.

Har man ett meningsfullt arbete med en bra arbetsgivare (och bra struktur i arbetet) så mår man generellt bättre.

Har du andra lösningar så snälla tipsa mig för jag vet inte.

Psykoterapi?

 

[em-pirre]

Jag håller med om att det kan vara strategier som hjälper en hantera svåra situationer.

Risken finns, och är extremt utbredd vad jag ser, att en använder yoga och mindfulness som sätt att kunna vara kvar i destruktiva situationer och lägger hela ansvaret för sitt mående på dig själv; att en inte hanterar det svåra tillräckligt bra. Det är i grunden helt mot övningarnas ursprungliga syfte som är att få så mycket förståelse för dig själv, sitt sinne och hur det är att vara människa att en får en ökad möjlighet att lyssna på den inre rösten/magkänslan/de egna behoven.

För någon som redan är nära väggen skulle jag bara tycka yoga och mindfulness är en bra idé kombinerat med yttre förändringar.

Min indiska yogalärare sa ”såklart kan vi vara i svåra, negativa eller destruktiva situationer, men den stund du märker att du blir negativ eller destruktiv är då du bör ändra situationen istället för dig själv.” Självklart finns gånger det inte gäller men sagt till en hög ”duktiga flickor” anser jag det högst relevant.

Yogatekniker kan ge oss möjlighet attförstå oss själva och vår psykologi. Det gör att vi kan bli säkrare på att lyssna in vad våra ickeintellektuella behov är och vad vår kropp säger oss, vilket i sin tur (när vi lärt oss skilja på inlärda mönster där det kroppsliga gensvaret ”hör till” en gammal situation och inte nuet) kan gå MER på hur vi känner kring olika situationer, inte mindre. Då blir yoga extremt värdefull i en sådan situation som du beskriver @a1agnlju

Jag har själv använt yoga för att stå ut i en alldeles galen jobbsituation, vilket gjorde mig inget gott. Men jag har också upplevt det omvända, att det hjälper mig få allt bättre koll på min inre kompass och att kunna låta vad jag gör närma sig den.

Exakt!

 

[a1agnlju]

Har du provat yoga eller mindfullness? Det är metoder för att försöka få hjärnan att släppa tankar på tex jobbet och istället vara mer närvarande i det du gör just för tillfället. Det brukar vara standard att man får något sådant att träna på när man kommer in på behandling för stress och oro. Finns appar och på spotify om du vill öva själv.

Jo, jag gör lite yoga och mindfulness. Avslappnande för stunden, men tyvärr väldigt kortvarigt.

 

[Tassa]

Jag har gått ner i tid på mitt jobb för att hinna med vila, fritidsintressen och vardagen med allt vad det innebär. Men innan dess gick jag hela vägen in i väggen och var sjukskriven.

Jag tror att det är svårt att må bättre om man inte gör en förändring, dvs byter jobb om det är jobbet man blir sjuk av. Annars tänker jag att psykolog eller liknande kan vara bra, för att kunna få perspektiv på allt och hjälp med att hantera det. För övrigt tror jag att det är viktigt att lyssna på kroppen (vilket ofta är väldigt svårt när man är påväg in i väggen). Vissa perioder behöver jag massor av sömn, andra perioder har jag mer energi till att vara aktiv tex, men jag måste känna efter vad som funkar just idag.

Inte så mycket till hjälp kanske, men tror att det är viktigt att ta hjälp från vården tex när det börjar barka, det är tufft att komma tillbaka på andra sidan . Var rädd om dig.

 

[Buzzter]

Det kan nog vara så, men om man tänker lite generellt då?
Vilka trix finns för att få till en meningsfull fritid som ger energi så man kan må bättre i vardagen? Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka det är svårt att få balans i livet?

Jag har varit i väggen och är en högkänslig fd prestationsprinsessa. Mitt tips är att inte planera, inte dela in kalendern i små rutor, inte skriva fler listor eller postit-lappar som man ofta får tips om av coacher för att effektivisera livet.

I stället ta dig tid att vila, känna, vara i nuet och fundera på vad du tycker om, sluta se på dig själv som konstig eller lat eller vad du känner för skam-känsla när du inte presterar, det är svårt i början men så värt det. Ingen kommer tacka dig för att du bränner ut dig, ingen kommer ens tacka dig för att du presterar, och när du sedan mår dåligt är du själv.
Se till att hitta något som ger dig energi, det kan vara att ta en skogspromenad, gå på yoga eller meditation, måla…nåt som får dig att glömma klockan, alla måsten och borden och får dig att vibrera!

Det är inte alltid enkelt att byta jobb, men kan du göra tillräckligt bra ifrån dig där du är nu? Jämna ut din prestation? Eller börja med att ta ledigt om du har möjlighet, gå ned i tid så du hinner landa och fundera hur du vill leva? Kanske finns det någon annan på jobbet som inte är högpresterande och det fungerar? Se om du kan hitta en ny modell?

 

[Kaching]

Vet inte hur ditt jobb ser ut, men hiva ALLT som har med jobbet att göra efter arbetstid. Logga ut från allt, ha inte en jobbtelefon du använder privat också, osv. osv.

Efter att nästan ha bränt ut mig för flera år sedan är jag väldigt stresskänslig numera och har en väldigt tydligt separation mellan "church and state". Min sambo däremot är alltid inloggad på allt och kan inte låta bli att kolla jobbgrejer mer eller mindre dygnet runt, vilket ger mig sekundära stresspåslag

 

[a1agnlju]

Vet inte hur ditt jobb ser ut, men hiva ALLT som har med jobbet att göra efter arbetstid. Logga ut från allt, ha inte en jobbtelefon du använder privat också, osv. osv.

Efter att nästan ha bränt ut mig för flera år sedan är jag väldigt stresskänslig numera och har en väldigt tydligt separation mellan "church and state". Min sambo däremot är alltid inloggad på allt och kan inte låta bli att kolla jobbgrejer mer eller mindre dygnet runt, vilket ger mig sekundära stresspåslag

Jag stänger ner allt när jag slutar för dagen och jag kan inte komma snabbt nog ut från jobbet. Men ångesten stannar tyvärr kvar eftersom jag inte klarar av att leverera som jag ska under arbetstid. Prestationskravet är inte något jag satt på mig själv (är inte och har aldrig varit någon "duktig flicka" och har inte brytt mig om det heller) utan det är något som förväntas av mig från arbetsgivarens håll. Egentligen inte övermäktigt för en normal presterande, men jag kan inte hantera det och blir förstås inte hörd heller när jag tar upp det.
Inser att den här typen av jobb inte är för mig.

Finns det mer tips om hur man får en harmonisk vardag så att andra kan hjälpas av den här tråden

 

[Andromedae]

Jag tror att man behöver hitta det som är värdefullt i ens eget liv. Låter så himla basic, men är inte alltid så självklart.

Vad vill jag? När mår jag bra?
På jobbet och på fritiden.

Med den insikten blir det så himla mycket lättare att se vägen framåt.

Jag har varit den där personen som bockar av listor i jakt efter tillfredställelse. Det gick inte bra. Nu försöker jag se mitt liv ur ett större perspektiv för att inte hela tiden jaga kortsiktiga bollar. Det är för tidigt för mig att se hur det blir i längden, men hittills får det mig att känna mig betydligt mer harmonisk i alla fall

 

[a1agnlju]

Jag håller med om att det kan vara strategier som hjälper en hantera svåra situationer.

Risken finns, och är extremt utbredd vad jag ser, att en använder yoga och mindfulness som sätt att kunna vara kvar i destruktiva situationer och lägger hela ansvaret för sitt mående på dig själv; att en inte hanterar det svåra tillräckligt bra. Det är i grunden helt mot övningarnas ursprungliga syfte som är att få så mycket förståelse för dig själv, sitt sinne och hur det är att vara människa att en får en ökad möjlighet att lyssna på den inre rösten/magkänslan/de egna behoven.

För någon som redan är nära väggen skulle jag bara tycka yoga och mindfulness är en bra idé kombinerat med yttre förändringar.

Min indiska yogalärare sa ”såklart kan vi vara i svåra, negativa eller destruktiva situationer, men den stund du märker att du blir negativ eller destruktiv är då du bör ändra situationen istället för dig själv.” Självklart finns gånger det inte gäller men sagt till en hög ”duktiga flickor” anser jag det högst relevant.

Yogatekniker kan ge oss möjlighet attförstå oss själva och vår psykologi. Det gör att vi kan bli säkrare på att lyssna in vad våra ickeintellektuella behov är och vad vår kropp säger oss, vilket i sin tur (när vi lärt oss skilja på inlärda mönster där det kroppsliga gensvaret ”hör till” en gammal situation och inte nuet) kan gå MER på hur vi känner kring olika situationer, inte mindre. Då blir yoga extremt värdefull i en sådan situation som du beskriver @a1agnlju

Jag har själv använt yoga för att stå ut i en alldeles galen jobbsituation, vilket gjorde mig inget gott. Men jag har också upplevt det omvända, att det hjälper mig få allt bättre koll på min inre kompass och att kunna låta vad jag gör närma sig den.

Plus en på denna. Även om yoga och mindfulness är bra verktyg så riktar de sig till symptomen men inte orsaken till problemet.

 

[a1agnlju]

Jag tror att man behöver hitta det som är värdefullt i ens eget liv. Låter så himla basic, men är inte alltid så självklart.

Vad vill jag? När mår jag bra?
På jobbet och på fritiden.

Med den insikten blir det så himla mycket lättare att se vägen framåt.

Jag har varit den där personen som bockar av listor i jakt efter tillfredställelse. Det gick inte bra. Nu försöker jag se mitt liv ur ett större perspektiv för att inte hela tiden jaga kortsiktiga bollar. Det är för tidigt för mig att se hur det blir i längden, men hittills får det mig att känna mig betydligt mer harmonisk i alla fall

Vad fint! Kan du ta något exempel på hur du tänker nu i jämförelse med förut?

 

[Libbsticka]

Ring till din vårdcentral och prata med en läkare. Låter som det är hög tid att dra i handbromsen. Som de andra säger, prata med psykolog, mindfulness, allt sånt är super. Men de yttre förutsättningarna måste funka först och man ser inte själv hur katastrof det är. Man är som den kända grodan i vattenbadet där temperaturen sakta höjs.

 

[manda]

Plus en på denna. Även om yoga och mindfulness är bra verktyg så riktar de sig till symptomen men inte orsaken till problemet.

Både och. Som yoga används mestadels i väst så inriktar de sig inte på orsaken. Men om en hittar en lärare/någon som kan förmedla den yogiska vetenskapen utan kulturell appropriering så gör den det i allra högsta grad. Det är såklart inte det lättaste, men det är inte yogas fel.

 

[a1agnlju]

Både och. Som yoga används mestadels i väst så inriktar de sig inte på orsaken. Men om en hittar en lärare/någon som kan förmedla den yogiska vetenskapen utan kulturell appropriering så gör den det i allra högsta grad. Det är såklart inte det lättaste, men det är inte yogas fel.

Ja, jag uttryckte mig kanske lite tokigt. Kanske snarare är så att vi använder Yoga och mindfulness på fel sätt eller för sent/ av fel anledning. Inte att yoga och mindfulness är meningslöst.