Stress och livsbalanstråd

[lil-sis]

Vad säger din chef om att det blir mer på jobbet än vad som är rimligt för dig att hantera?

Toppar är väl en sak men ditt välmående och din prestation påverkas negativt och då är det för mycket.

 

[Petronilla]

Jag behöver bolla stressrelaterade frågor lite. När jag känner stress och press på jobbet (vilket jag gjort i typ ett år eller två nu mer eller mindre) så får jag absolut noll och inget gjort. Jag kan hantera någon eller ett par dagar i veckan då jobbet flyter på hyggligt för att sedan tvärnita och inte få ur mig någonting. Eftersom mitt jobb kräver att jag presterar och levererar blir jag bara ännu mer stressad när jag inte kommer igång med någonting.

Del två i mitt problem är att jobbstressen gör att jag, hur mycket jag än vill, inte orkar ta tag i något på fritiden heller. När man försöker leta tips om hur man ska kunna få till en balans mellan jobb och fritid så tas nästan bara de fallen upp där man jobbar för mycket (och det gör jag ju inte när jag inte får något gjort liksom) och behöver planera in fritidssysselsättningen så att den blir gjord.

Jag kan planera in absurdum och få till superbra "scheman" för hur min vecka ska se ut, med både arbetstid och fritid. Men jag orkar inte följa ens första timmen av schemat och vad hjälper det då?

Alltså, hur i hela friden ska man lyckas få ihop balansen i livet så man slipper köra rätt in i väggen?

Kan vi inte dela med oss av våra tips och råd. Vad gör ni när livet går trögt eller när stressen klöser i huvudet? Hur kommer ni på banan igen?
Hur planerar ni så att ni kan ha en värdefull fritid utan att fastna i jobbtankar på fritiden?

Ja, hur gör man för att få ett liv?

Jag gick en stresshanterings kurs och började med Kirtan kriya tre dagar i veckan i am yoga och började sticka. Det är bra för mig

 

[a1agnlju]

Vad säger din chef om att det blir mer på jobbet än vad som är rimligt för dig att hantera?

Toppar är väl en sak men ditt välmående och din prestation påverkas negativt och då är det för mycket.

Chefen är, så som många chefer, driven och håller full fart framåt. Jag uppfattar det som om hen har lite svårt att förstå dem som tycker att "lagom är good enough". Det känns inte som om hen kan sätta sig in i situationen så bra. Leveranskravet är satt på företagsledningsnivå och är alltså inte min chefs fel. Och, som sagt, om man är i balans i livet så är inte leveranskravet alls orimligt på något sätt. Därför känns det också lite ynkligt att komma med att man inte kan hantera ens den nivån som förväntas av mig...

Usch, jag har verkligen snott in mig i något som är svårt att ta sig ur. Men, jag funderar på att byta yrke helt och hållet, men måste ju kunna hålla mig igång fram till dess liksom....

 

[a1agnlju]

Jag gick en stresshanterings kurs och började med Kirtan kriya tre dagar i veckan i am yoga och började sticka. Det är bra för mig

Hmmm Stresshanteringskurs verkar spännande. Kanske skulle kunna vara något Kirtan Kriya får jag googla på vad det är för något

 

[lil-sis]

Chefen är, så som många chefer, driven och håller full fart framåt. Jag uppfattar det som om hen har lite svårt att förstå dem som tycker att "lagom är good enough". Det känns inte som om hen kan sätta sig in i situationen så bra. Leveranskravet är satt på företagsledningsnivå och är alltså inte min chefs fel. Och, som sagt, om man är i balans i livet så är inte leveranskravet alls orimligt på något sätt. Därför känns det också lite ynkligt att komma med att man inte kan hantera ens den nivån som förväntas av mig...

Usch, jag har verkligen snott in mig i något som är svårt att ta sig ur. Men, jag funderar på att byta yrke helt och hållet, men måste ju kunna hålla mig igång fram till dess liksom....

Det är din chefs jobb att ge dig förutsättningar för att klara av jobbet, även om hen inte kan styra över förväntningarna uppifrån.

Men byte av arbetssituation låter som en mer långsiktig plan och så sen någon form av akutplan nu (typ yoga, stresshantering).

 

[monster1]

Jo, jag gör lite yoga och mindfulness. Avslappnande för stunden, men tyvärr väldigt kortvarigt.

Har du varit i kontakt med vården? Tanken är ju att kunna använda sig av tekniken i vardagen för att distansera sig från sin egen stressreaktion och därmed bryta den. I den terapi jag haft för både stress och ångest har man använt sig av mindfullness som en metod för att hantera stress och ångest/oro, tillsammans med då de metoder för att ändra tankemönster. Det viktigaste vid stress är att få styr på sin sömn så man får sova ordentligt och får en ordentlig djupsömn. Generellt sett är det ju de basala grejerna med att ha goda rutiner för sömn, motion och mat som håller en på banan. Svårt att lyckas med dock när man mår dåligt. Sen finns det ju medicinering med. Men om du mår så dåligt av din arbetssituation att du inte kan slappna av på din fritid och inte kan sköta ditt jobb behöver du ju ta kontakt med vården och berätta det så ni tillsammans kan sätta upp en plan för att hantera detta. Tänkt dig att du istället fick ryggont av arbetet, då hade du ju sannolikt gått till vården, när du upptäkt att du inte klarar av att lösa det själv? Samma nu, på samma sätt som inflammationen i din rygg behöver behandlas så behöver du nu behandla din stressreaktion.

 

[a1agnlju]

Något som irriterar mig rätt mycket när jag surfar runt på olika sidor som handlar om stress, så är det ett väldigt fokus på att minska stressen så att man kan prestera bättre på jobbet. Inte särskilt mycket om att minska stress så att man ska få en bättre livssituation över lag. Det ena ger väl kanske det andra på sätt och vis, men för många kanske det vore lättare att ändra sin fritid för att må bättre och på så sätt även kunna tycka jobbet är helt okej?

 

[trazel]

Jag kom till en sits på jobbet där jag inte längre kunde påverka. Jag var högpresterande, klarade alla krav och gjorde det väldigt bra. Jag försökte påverka min chef, som i sin tur hävdade att vi var fulltaliga. Sen slutade jag sova, sen slutade jag tänka på annat än jobbet, sen började jag vara yr, sen började jag ha hjärtklappning. Sen grät jag. Sen bytte jag jobb. Min chef anställde tre nya när jag slutade.

Nu har jag en hanterbar arbetssituation som jag mår bra av. Både arbetsbelastning och utbildning ger rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb.

 

[Andromedae]

Vad fint! Kan du ta något exempel på hur du tänker nu i jämförelse med förut?

Enkelt exempel: Förut hade jag ett stenhårt schema för hästarna. Oavsett om jag var trött, hade en jobbig dag eller whatever så behövde schemat följas för det var uppsatt för att ge mig kontroll. Jag motiverade mig själv att göra det genom att se det som att jag gjorde något bra genom att följa schemat och kände mig kortsiktigt nöjd över att ha uppnått dagens mål.

Idag så har min ridhäst inte ett stenhårt schema. Jag utgår istället från vår dagsform, vilket jag när jag mådde sämre aldrig ens skulle ha vågat av rädsla för att om jag inte tvingar mig själv till struktur, då kommer det inte bli något alls av det (= då misslyckas jag och misslyckande är Dåligt). Intressant nog så får hästen ett lika varierat träningsschema trots det - för det visade ju sig att mitt intresse när det inte pressas är lika effektivt som en tvingande struktur. Även om det innebär att hästen går i hagen en dag extra ibland, eller att vi tar en utedressyr istället för ett paddockpass.

Lite mer abstrakt så jobbar jag på att vara min egen supporter. Det låter corny, men det handlar om att inte låta andras bild av mig (så som jag tror att den är) avgöra hur jag ser på mig. Och någonstans försöka att välja att ta hand om mig på ett hållbart sätt, och inte välja destruktivt.

Säg till exempel om jag fuckar upp någonting - blir det bättre av att jag a) sopar det under mattan och låtsas som ingenting, b) lägger till det i min inre Skambok (listan över allt som gör mig till en sämre människa) eller c) att jag tar ett andetag, ser vad jag kan och vill göra åt det, och sedan lägger till det på erfarenhetskontot?

Mat, sömn och solsken är viktiga komponenter! De där stunderna av att bara vara är något som jag har fått träna på - när jag var som värst hade jag i princip byggt hela mitt liv på att få saker avklarade och det fanns alltid något mer på listan. Jag har jobbat mycket med just att inte gå upp i projekt, tankar och idéer hela tiden. Det är fantastiskt att klura och tänka, men livet är mer än vad som händer i min hjärna.

 

[Monimaker]

Jag håller med om att det kan vara strategier som hjälper en hantera svåra situationer.

Risken finns, och är extremt utbredd vad jag ser, att en använder yoga och mindfulness som sätt att kunna vara kvar i destruktiva situationer och lägger hela ansvaret för sitt mående på dig själv; att en inte hanterar det svåra tillräckligt bra. Det är i grunden helt mot övningarnas ursprungliga syfte som är att få så mycket förståelse för dig själv, sitt sinne och hur det är att vara människa att en får en ökad möjlighet att lyssna på den inre rösten/magkänslan/de egna behoven.

För någon som redan är nära väggen skulle jag bara tycka yoga och mindfulness är en bra idé kombinerat med yttre förändringar.

Min indiska yogalärare sa ”såklart kan vi vara i svåra, negativa eller destruktiva situationer, men den stund du märker att du blir negativ eller destruktiv är då du bör ändra situationen istället för dig själv.” Självklart finns gånger det inte gäller men sagt till en hög ”duktiga flickor” anser jag det högst relevant.

Min fetning.

Det här. Så otroligt viktigt att vara medveten om. Min psykolog som ändå supportar mindfulness och har lånat mig litteratur i ämnet påpekar gång på gång att det finns en tid och plats för det, men att det inte är klokt att använda om man riskerar att hamna i kris eller fara. Utbrändhet skulle jag, som lidit en utmattningskollaps, se som en krissituation.

 

[starcraft]

Min lösning har varit att planera in vila och snarare planera in färre saker. Jag måste ha minst en helgdag där jag kan göra ingenting. Jag kan inte ha alla vardagars kväll uppbokade, utan varannan dag är Max typ. Jag försöker om möjligt att inte jobba 100%. 90% innebär en ledig extra dag varannan vecka och det är verkligen guld värt.

Sen borde du se över jobbsituationen. Även om du känner att det borde vara rimligt, är det verkligen det? Känns som vi ibland underskattar oss själva och överskattar vad andra människor runt oss verkligen klarar av och gör. Oavsett om din arbetsbelastning är rimlig eller ej behöver du lyfta det med din chef att det blir för mycket för dig. Kan hen coacha dig på något sätt så du kan leverera? Kan någon särskild uppgift som stressar lite extra plockas bort/du får stöd och hjälp med?

 

[a1agnlju]

Min lösning har varit att planera in vila och snarare planera in färre saker. Jag måste ha minst en helgdag där jag kan göra ingenting. Jag kan inte ha alla vardagars kväll uppbokade, utan varannan dag är Max typ. Jag försöker om möjligt att inte jobba 100%. 90% innebär en ledig extra dag varannan vecka och det är verkligen guld värt.

Sen borde du se över jobbsituationen. Även om du känner att det borde vara rimligt, är det verkligen det? Känns som vi ibland underskattar oss själva och överskattar vad andra människor runt oss verkligen klarar av och gör. Oavsett om din arbetsbelastning är rimlig eller ej behöver du lyfta det med din chef att det blir för mycket för dig. Kan hen coacha dig på något sätt så du kan leverera? Kan någon särskild uppgift som stressar lite extra plockas bort/du får stöd och hjälp med?

Hen försöker hjälpa genom att fördela om en del arbetsuppgifter till andra. Men viss del arbetsuppgifter måste jag leverera (måste dra in tillräckligt för att täcka min lön). Det är inte ett säljjobb, men påminner en del om det kan man säga. Så det finns inte supermycket man kan ändra på när det gäller arbetsuppgifter.
Känner mig supergnällig just nu, men jag har inte så många jag kan bolla det här med, så ni får stå ut

 

[starcraft]

Hen försöker hjälpa genom att fördela om en del arbetsuppgifter till andra. Men viss del arbetsuppgifter måste jag leverera (måste dra in tillräckligt för att täcka min lön). Det är inte ett säljjobb, men påminner en del om det kan man säga. Så det finns inte supermycket man kan ändra på när det gäller arbetsuppgifter.
Känner mig supergnällig just nu, men jag har inte så många jag kan bolla det här med, så ni får stå ut

Jättebra att hen omfördelar lite. Kan chefen hjälpa eller stötta på något sätt för att du ska nå dina mål? Inte som i att göra om arbetsuppgifter, men finns det något som skulle göra det lättare? Finns det något som du tror kan hjälpa dig när du låser dig? Annars låter det som att det inte är en arbetsform som passar dig. Jag skulle inte klara av såna krav och har ingenting med att livet i balans utan den typen av krav är enormt stressande för mig trots att jag är högpresterande som person i grunden. Även om jag förstår att jag behöver dra in mer till verksamheten än jag kostar så är såna uttalade mål väldigt jobbiga för mig.

 

[IngelaH]

Mitt tips är att byta jobb. Inget jobb är värt att må så där och enligt min erfarenhet blir jobb som får än att må så där inte bättre. Det brukar lovas massor men riktig förändring... Nej

Var finns alla lediga lämpliga jobb man kan söka, där man mår bättre och på ett bättre sätt får livspusslet att fungera. Jag har letat bättre jobb i 8 år... och om en vecka har jag inget alternativ, då jag går ut i arbetslöshet.

Det enda arbetsförmedlingen gör, är att de skriver under ett papper med beslut om beviljat stort lönebidrag, eftersom jag är så dyr att betala lön till med dubbla universitetsutbildningar och i 16 år fått lön motsvarande ingångslön för 18-årig nyutbildad GYMNASIESTUDENT. Jobbet ska jag hitta själv.

 

[Mabuse]

Var finns alla lediga lämpliga jobb man kan söka, där man mår bättre och på ett bättre sätt får livspusslet att fungera. Jag har letat bättre jobb i 8 år... och om en vecka har jag inget alternativ, då jag går ut i arbetslöshet.

Det enda arbetsförmedlingen gör, är att de skriver under ett papper med beslut om beviljat stort lönebidrag, eftersom jag är så dyr att betala lön till med dubbla universitetsutbildningar och i 16 år fått lön motsvarande ingångslön för 18-årig nyutbildad GYMNASIESTUDENT. Jobbet ska jag hitta själv.

Jo, själva jobbet får man väl alltid hitta själv? Men lönebidrag gör förhoppningsvis det lite lättare, eftersom man blir billigare för arbetsgivaren.

 

[IngelaH]

Jo, själva jobbet får man väl alltid hitta själv? Men lönebidrag gör förhoppningsvis det lite lättare, eftersom man blir billigare för arbetsgivaren.

Ja? Har jag skrivit något annat. Jag bara frågar var hittar man alla dessa lediga jobb, som är så mkt bättre och tryggare än det man har. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig med formuleringen med min kommentar.

 

[Sofie.S]

Skulle det hjälpa att gå ned i tid? Eller får du mindre tid att klara av samma arbetsuppgifter?

Jag har under ett års tid varit högpresterande på jobbet och glömt av min fritid. Har satsat för mycket på arbete och jobbar nu för att hitta en balans. Jag har valt att gå ner till 90% för att få två kortdagar.
Jag har ett arbete som inte samlar arbetsuppgifter på ”hög” utan vikarie sätts in för att ersätta mig.
Jag tror och hoppas att det här kan skapa förutsättningar för mig att balansera mitt liv bättre.

 

[a1agnlju]

Ja? Har jag skrivit något annat. Jag bara frågar var hittar man alla dessa lediga jobb, som är så mkt bättre och tryggare än det man har. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig med formuleringen med min kommentar.

I många fall kan det ju vara så att en typ av jobb medför att man inte får någon balans i livet medan ett annat, med samma tidsåtgång (låt säga 40-timmarsvecka) gör att man mår bra både på jobbet och hemma. I mitt fall är det kanske prestationskravet (det förutbestämda) som gör att jag inte får balans. Om jag hade ett annat jobb som var uppbyggt på andra mindre uttalade krav på leverans kanske jag kunde slippa känslan av att jag måste leverera. Jämför fältsäljare med intäcktskrav med en försäljare i en detaljhandel t ex. Båda har 40-timmarsvecka men den ena får jaga kunder medan den andra får kunderna till sig. För mig fungerar alternativ två helt klart bäst.

 

[a1agnlju]

Puttar upp tråden lite.

Mer tips om hur man får balans så att jobbet inte får överhanden över fritiden. Personligen skulle jag vilja jobba för att leva och inte leva för att jobba.

 

[Hippocampus]

Puttar upp tråden lite.

Mer tips om hur man får balans så att jobbet inte får överhanden över fritiden. Personligen skulle jag vilja jobba för att leva och inte leva för att jobba.

Frågan är väl om jobb är ”problemet” eller om just ditt jobb tar över fritiden?