Jag är lite avundsjuk på er hästintresserade som är av lite mindre size. Det bir onekligen mycket lättare att utöva ett hästintresse när man är kort. Även om jag inte är överviktig så är jag stor, med mina ca 183 cm över havet, och det vållar problem när jag vill rida.
Hästar med en mankhöjd på runt 165 cm eller mindre anses oftast för små för mig, av de ridlärare jag träffat. Från 168 börjar det väl bli OK, men jag blir oftast rekommenderad att rida hästar på 170-175 eller högre. Och hästen får inte vara för klent byggd heller. Jag har litegrann blivit itutad att jag nästan måste ”skämmas” för att jag är så lång och vill rida, för det är ju ingen mänsklig rättighet att få sitta på en häst...
Ett problem är att jag inte är proportionerligt byggd. Jag har långa ben och kort överkropp för min längd. I förhållande till längden på min överkropp så är hästar på 175 eller mer ganska stora, och jag är tyvärr ingen ryttare som trivs på stora hästar, dumt nog. Det här lämnar en ”mankhöjdslucka” för mig på ca 5 cm på hästar jag passar att rida på – från ca 168 till ca 173, inte för klent byggda. Och det begränsar urvalet av hästar som jag kan rida på väldigt starkt kan man säga. :-)
Några av mina ridlärare har dock låtit mig rida lite mindre hästar ibland, för att dom har ansett att jag har bra balans och rider hästarna i form, och att dom ansett att det inte skulle vara så farligt för hästarna att jag sitter på dom då. En av mina ridlärare sa: ”Det sliter mer på hästen om ryttaren har ett långt och obalanserat överliv som hästen måste parera upp, än att det hänger några långa ben längst med sidorna på hästen.” Och det tyckte jag lät väldigt logiskt (kanske för att det talade till min fördel såklart, ha ha!). Men den åsikten verkar inte vara så vanlig tyvärr.
Men som lång person så har jag trots allt vissa fördelar i umgänget med hästar. Jag har nog aldrig stött på en häst som har kunnat komma undan tränsning från mig genom att höja upp huvudet. Och jag når alltid överallt på en häst när det gäller borstning, visitering, sadling, mm. Och jag tror att jag bara har mött någon enstaka häst som jag inte har kunnat se över ryggen på.
Just den saken slog mig plötsligt bara för några år sedan, på en av ridskolorna jag red på då. Jag såg när en av de vuxna tjejerna kom ledandes på en av ridskolans hästar, och jag konstaterade förvånat att hästens mankhöjd säkert låg minst 20 cm över tjejens huvud. Jag tyckte att det såg ganska komiskt ut att hon var så liten brevid hästen hon gick och ledde, och insåg plötsligt att jag inte vet hur det känns att hantera en häst som är högre än jag själv är lång. Hur sjutton gjorde hon t ex för att lägga på sadeln på en häst vars rygg hon knappt ens nådde upp till? Jag hade aldrig tänkt på att det är så för vissa människor, eller ja ganska många tjejer kanske. På nån ridskola jag red på hade dom en 180-centimeterskuse, men även han var ju lägre än mig. Jag har för mig att jag har mött någon Shire nångång som var uppåt 185, men det är alltså extremt sällsynt att jag träffar hästar som är högre än jag är lång. Och jag kan tänka mig att känslan och upplevelsen av att hantera hästar från marken blir lite annorlunda om man själv inte kan se över hästens rygg.
Men OM jag hade varit kortare så hade jag kunnat rida så många fler hästar - jag hade kunnat rida mina ”favorithästar” fullbloden, jag hade kunnat testa att rida många andra raser som t ex spanska hästar, jag hade kunnat anmäla mig till ridresor, ridkurser och ridlektioner på ett HELT annat sätt än jag kan idag, jag hade kunnat delta i turridningar på islandshästar, jag hade sluppit ha dåligt samvete över att ”jag som är så stor vill sitta på en häst”, jag hade haft väldigt mycket större möjligheter att få rida olika hästar och delta i olika ridarrangemang. Och det är därför jag avundas er hästintresserade som är korta! Hoppas att ni förstår vilken fördel ni har. :-)
Hästar med en mankhöjd på runt 165 cm eller mindre anses oftast för små för mig, av de ridlärare jag träffat. Från 168 börjar det väl bli OK, men jag blir oftast rekommenderad att rida hästar på 170-175 eller högre. Och hästen får inte vara för klent byggd heller. Jag har litegrann blivit itutad att jag nästan måste ”skämmas” för att jag är så lång och vill rida, för det är ju ingen mänsklig rättighet att få sitta på en häst...
Ett problem är att jag inte är proportionerligt byggd. Jag har långa ben och kort överkropp för min längd. I förhållande till längden på min överkropp så är hästar på 175 eller mer ganska stora, och jag är tyvärr ingen ryttare som trivs på stora hästar, dumt nog. Det här lämnar en ”mankhöjdslucka” för mig på ca 5 cm på hästar jag passar att rida på – från ca 168 till ca 173, inte för klent byggda. Och det begränsar urvalet av hästar som jag kan rida på väldigt starkt kan man säga. :-)
Några av mina ridlärare har dock låtit mig rida lite mindre hästar ibland, för att dom har ansett att jag har bra balans och rider hästarna i form, och att dom ansett att det inte skulle vara så farligt för hästarna att jag sitter på dom då. En av mina ridlärare sa: ”Det sliter mer på hästen om ryttaren har ett långt och obalanserat överliv som hästen måste parera upp, än att det hänger några långa ben längst med sidorna på hästen.” Och det tyckte jag lät väldigt logiskt (kanske för att det talade till min fördel såklart, ha ha!). Men den åsikten verkar inte vara så vanlig tyvärr.
Men som lång person så har jag trots allt vissa fördelar i umgänget med hästar. Jag har nog aldrig stött på en häst som har kunnat komma undan tränsning från mig genom att höja upp huvudet. Och jag når alltid överallt på en häst när det gäller borstning, visitering, sadling, mm. Och jag tror att jag bara har mött någon enstaka häst som jag inte har kunnat se över ryggen på.
Just den saken slog mig plötsligt bara för några år sedan, på en av ridskolorna jag red på då. Jag såg när en av de vuxna tjejerna kom ledandes på en av ridskolans hästar, och jag konstaterade förvånat att hästens mankhöjd säkert låg minst 20 cm över tjejens huvud. Jag tyckte att det såg ganska komiskt ut att hon var så liten brevid hästen hon gick och ledde, och insåg plötsligt att jag inte vet hur det känns att hantera en häst som är högre än jag själv är lång. Hur sjutton gjorde hon t ex för att lägga på sadeln på en häst vars rygg hon knappt ens nådde upp till? Jag hade aldrig tänkt på att det är så för vissa människor, eller ja ganska många tjejer kanske. På nån ridskola jag red på hade dom en 180-centimeterskuse, men även han var ju lägre än mig. Jag har för mig att jag har mött någon Shire nångång som var uppåt 185, men det är alltså extremt sällsynt att jag träffar hästar som är högre än jag är lång. Och jag kan tänka mig att känslan och upplevelsen av att hantera hästar från marken blir lite annorlunda om man själv inte kan se över hästens rygg.
Men OM jag hade varit kortare så hade jag kunnat rida så många fler hästar - jag hade kunnat rida mina ”favorithästar” fullbloden, jag hade kunnat testa att rida många andra raser som t ex spanska hästar, jag hade kunnat anmäla mig till ridresor, ridkurser och ridlektioner på ett HELT annat sätt än jag kan idag, jag hade kunnat delta i turridningar på islandshästar, jag hade sluppit ha dåligt samvete över att ”jag som är så stor vill sitta på en häst”, jag hade haft väldigt mycket större möjligheter att få rida olika hästar och delta i olika ridarrangemang. Och det är därför jag avundas er hästintresserade som är korta! Hoppas att ni förstår vilken fördel ni har. :-)
