Ja så känns det i alla fall, men hur blir man "lika bra" på hemmaplan?
Jag & min häst har inte kommit så långt i utbildningen, vi gör inga avancerade rörelser utan är helt på basic nivå. Vi rider för en tränare/domare 1 ggr/månad. Oftare går inte då grupperna är fulla, men vi har i alla fall en fast plats varje månad.
Vi har en hel del att jobba på, innan vi ens kan gå högre, men när man väl kommer till ridning har han fått beröm för att ha ett jättefint steg, och bra gångarter. Han går i form och ser väldigt trevlig ut. För att ens komma dit är ju tränaren på mig hela tiden. Kollar varje steg, rättar och säger till. Allt från att det går bra till vad gör du nu, hur tänkte du där liksom? Tränaren är också sådan att även om det känns som om hela passet bara gick åt skogen fokuserar hon mycket på det positiva, så att man får en bra känsla i alla fall.
Sen ska man då försöka hemma själv i paddocken igen. Gör samma övningar, och försöker komma ihåg vad som sas, men man får inte samma resultat. Det är lite frustrerande. Det hade ju varit rolig om det gick lika bra hemma som på träningen.
Jag försöker tänka att det går faktiskt framåt, sakta men säkert. Jag har tex svårt att få någon form i galoppen på volt i vänster varv. Han är mycket utåt ställd. På träningen lyckas vi korta frekvenser att få galoppen inåt ställd. Hemma är det svårare, jag försöker göra som på träningen, men får inte samma resultat. Det går ändå framåt. Han är fin i traven nu, samt att jag nu lyckas få honom i galopp i det varvet. Det gick inte innan. Det kan dock bero på att jag omedvetet bromsade upp honom igen då det kändes som vi skulle välta.
Det ser så lätt ut när många andra rider. Ser ut som om de bara sitter där stilla och gör ingenting & hästarna bara dansar fram. Så är det naturligtvis inte. Det ligger mycket jobb bakom för att få det se så lätt ut. Det är nog ryttarkänslan jag jagar.
Att det ska vara så svårt att rida. Eller som man hört folk säga "men du har ju ridit så länge nu, har du inte kommit längre" när man sagt att man anmält sig till den lättaste klassen i dressyr...
Jag & min häst har inte kommit så långt i utbildningen, vi gör inga avancerade rörelser utan är helt på basic nivå. Vi rider för en tränare/domare 1 ggr/månad. Oftare går inte då grupperna är fulla, men vi har i alla fall en fast plats varje månad.
Vi har en hel del att jobba på, innan vi ens kan gå högre, men när man väl kommer till ridning har han fått beröm för att ha ett jättefint steg, och bra gångarter. Han går i form och ser väldigt trevlig ut. För att ens komma dit är ju tränaren på mig hela tiden. Kollar varje steg, rättar och säger till. Allt från att det går bra till vad gör du nu, hur tänkte du där liksom? Tränaren är också sådan att även om det känns som om hela passet bara gick åt skogen fokuserar hon mycket på det positiva, så att man får en bra känsla i alla fall.
Sen ska man då försöka hemma själv i paddocken igen. Gör samma övningar, och försöker komma ihåg vad som sas, men man får inte samma resultat. Det är lite frustrerande. Det hade ju varit rolig om det gick lika bra hemma som på träningen.
Jag försöker tänka att det går faktiskt framåt, sakta men säkert. Jag har tex svårt att få någon form i galoppen på volt i vänster varv. Han är mycket utåt ställd. På träningen lyckas vi korta frekvenser att få galoppen inåt ställd. Hemma är det svårare, jag försöker göra som på träningen, men får inte samma resultat. Det går ändå framåt. Han är fin i traven nu, samt att jag nu lyckas få honom i galopp i det varvet. Det gick inte innan. Det kan dock bero på att jag omedvetet bromsade upp honom igen då det kändes som vi skulle välta.
Det ser så lätt ut när många andra rider. Ser ut som om de bara sitter där stilla och gör ingenting & hästarna bara dansar fram. Så är det naturligtvis inte. Det ligger mycket jobb bakom för att få det se så lätt ut. Det är nog ryttarkänslan jag jagar.
Att det ska vara så svårt att rida. Eller som man hört folk säga "men du har ju ridit så länge nu, har du inte kommit längre" när man sagt att man anmält sig till den lättaste klassen i dressyr...