Stöd i handen på unghäst

[lasseman]

Lite ironiskt att jag gick och tänkte på att lägga in en tråd om stödet i handen inom AR respektive annan dressyrridning så har någon just gjort det...

Men för att inte stjäla tråd tar jag min i alla fall. Jag har ett fyraårigt sto som enbart blivit insutten som treåring och riden sporadiskt sedan dess. Jag har just köpt henne och ridit henne i drygt två månader nu. Hon är av en kompakt modell (knabstrupper) med lätt för att gå i form. Hon har gått emot skänkeln lite när jag ridit och inte velat gå fram, framför allt inte med stöd i handen. Försökte vid något tillfälle gå på henne lite tuffare men hamnade i återvändsgränd. Jag har efter det strävat mer att hon ska förstå skänkelhjälpen framåt utan att ta i henne och låtit henne gå med ganska lösa tyglar. Hon knaprar på och grejar med bettet ganska mycket då (dvs jobbar inte på bakifrån).

Så i lördags var vi och tränade och tränaren (inte AR) satt upp och tog igenom en hel del. Han bankade helt enkelt på när hon inte gick framåt och gav naturligtvis eftergift när hon tänkte rätt. När jag sedan satt upp hade jag en fin kontakt i handen och hon var helt lugn i munnen. Jag frågade lite försynt om man måste ta sig igenom det här och han menade på att man inte kommer till riktigt arbete om inte hästen går "in i handen".

Igår skulle jag så rida hemma på banan själv. Började i samma anda som han och hade väldigt svårt att få till det. Jag har så svårt för den där tajmingen, arga kan väl alla bli, men att ge efter i rätt ögonblick så att de fattar. Nej, jag är väl usel på att rida. Det blev ett dåligt ridpass och för att kunna sluta något så när positivt tog jag en skrittpaus och travade sedan runt i mycket lugn takt med stadig hand med väldigt lite stöd, då gick hon helt plötsligt riktigt bra. Kunde driva på utan att hon rusade iväg utan istället ökade kraften. Fast så fort jag gick på lite mer blev hon misstänksam och jag kände att hon funderade på att gå emot skänkeln.

Så nu går jag här och funderar. Har en hel del erfarenhet av AR från tidigare med annan häst men nu tänkte jag att det blir så dyrt och omständigt och jag gillar egentligen den här tränaren (har kommit fram till att individ är viktigare än vilken inriktning man sällar sig till). MEN måste jag verkligen ta igenom det här och kräva att hon går "in i handen". Eller kan jag låta henne jobba med mindre kontakt för att ta upp den sedan, eller alls. Hon är förvisso ung men med ett ganska "stoigt" temperament, hon har också lätt för sig och är framför allt lat till sin natur.

Så ge mig massor med tips, idéer, funderingar, råd. Just nu känner jag mig ganska vilsen. (Imorgon blir det frisk galopp på stubben, rakt fram i hoppsadel!)

 

[pellen]

Sv: Stöd i handen på unghäst

En unghäst ska ridas i friskt tempo rakt enligt min erfarenhet. Så att man får fatt på energin. Sen kan man försiktigt börja med böjd rakt fram och lära hästen direkt och indirekt (även kallat trängande...) tygeltag. Och sen kommer början till skolorna.

Har man energin behöver man inte oroa sig för att hästen inte "tar handen" vilket man däremot får göra om man börjar i fel ände och ska få hästen att gå emot handen samtidigt som man driver på.

 

[Susan]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Jag tycker att du skriver om detta på ett vädligt bra sätt.

Ska man gå på en häst så måste timingen finnas där. - annars blir det pannkaka

Jag har ju inte sett din häst - men gillar inte tanken "banka på"
utan pratar hellre om att släppa fram till en stilla hand

Jag tycker absolut att du kan jobba med mindra kontakt. I det tyska systemet så kommer ju balans och avspänning - före kontakt.
Det är också lärorikt för ryttaren
När hästen kommer i balans på detta sätt först då tar den skänkeln pa rätt sätt.

Vilket du beskrev bra
Sedan skall man veta att många hästar gillar inte skänkeln, de kan reagera genom att stå emot som din - eller rusa iväg.

Men så då får man lära sig rida med resten av kroppen istället

hästar är ju olika

 

[flashlight]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Du rider ju ett ungt sto som nästan är på jämförbar nivå med hur stoet jag rider nu var när jag började rida henne.

Jag kan tala om att skänklar var inte att tänka på i början. Hon gick emot och surade. Att få stöd i handen var heller inte att tänka på.

Jag vet inte hur din häst är nu, men jag fick arbeta med att driva framåt med sätet. Rida med i röresen och försöka påverka henne att öka, och berömma när hon gjorde det. Beröm varje gång hon svarar framåt.
På det stadiet lätt kontakt med munnen bara, det gäller att få in start stopp och att vända för sätet. Sen skritt - trav. Samma.

Det lönar sig i längden att ta den grunden noga.

Ute har man mer framåtbjudning, använd den till att lära in framåt och belöna.

När den sen följer dina signaler med sätet kan du sakta lägga till skänkelhjälperna.

När den svarar framåt kommer hästen att söka bettet, om din hand bara finns där som stöd.

Jag tycker inte alls om det du beskriver att tränaren gjorde på det stadie hästen är. Visst måste hästen komma fram till handen men jag vill inte tvinga dit den.

Kom ihåg att inte klämma med låren det irriterar henne troligen.

 

[Spider84]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Nu kommer svar från AR ryttare och mina tankar kring det.
Har själv en fyra-årig unghäst som jag börjat rida hyffsat nyligen.

För mig är stöd ett big no no oavsett vilken häst det är och på vilken nivå det är. I min skalle är det som att gasa och hålla i handbromsen samtidigt och ger bara att hästen går emot handen, "dör" och/eller spänner sig.

På vilket sätt upplever du att hon går emot skänkeln?
Trycker hon tillbaka, lyssnar inte alls, sparkar efter den o.s.v.?

Min lilla tar till 90% skänkeln som hon ska, men har innan fått väldigt mycket tid på sig i varje läge med skänkeln att reagera korrekt på den. När den korrekta reaktionern kommer blir hon belönad genom att skänkeln försvinner.
Ibland kommer det en kospark för att jag krävt för mycket, tidigare kom det av humör och att hon tyckte att hon inte förstod mig.

Min hand är alltid extremt lätt, oftast t.o.m. utan kontakt alls förutom att be om lång och låg. Jag skulle nog räkna att hon är riden 3veckor sammanlagt av mig på detta sätt och först nu börjar tyglarna gå in och ge kontakt. Detta p.g.a att hon självmant gått lång och låg och lyssnat extremt mycket på sätet.
Nu börjar jag be om mer och mer och behöver en kontakt, men ALDRIG stöd, hos henne.

För en unghäst är det förvirrande nog att ha ryttare på ryggen. Säger man då stopp och gå samtidigt, som man gör om man har stöd så förstår jag att all motivation hos henne försvinner.

Vad det angår tempo håller jag ett ganska lågt tempo, eller rättare sagt det tempo hästen själv väljer.
Nu har jag en unghäst som håller normal tempo av sig själv. De som är understimulerade kan man behöva be om mer och de som är överstimulerade kan man behöva lugna, men gör det väldigt försiktigt!! Du vill inte störa henne på något sätt för hon har nog att fundera på.

Låt handen vara till att enbart be om ställning, lång och låg och lösgöra. Använd röst och säte för allt annat. Skänklarna ber henne att runda sig eller att flytta sig.
För att svänga eller flytta så använder jag mig alltid av samsidiga hjälper (= enda gången jag använder tygeln för annat än det jag skrivit ovan), men då bara med tygeln mot halsen, aldrig i munnen.

 

[lasseman]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Svarar till alla här.

Visst är det inte trevligt att "banka på" men det var kanske lite drastigt beskrivet. Det tränare gjorde var att han förtydligade hjälpen, tills hon förstod och accepterade. När han gjorde det kändes det faktiskt OK, han kom trots allt dit han ville på 10 min. (Och hon har aldrig känts så fin och nöjd när jag sedan fick sitta upp efteråt). Skulle han ha suttit upp två dagar senare skulle han säkert inte behövt göra om det. Det är bara jag som är kass...

Det är intressant det ni skriver om att ni inte vill ha någon kontakt i handen med en ung häst. Inom dressyrkretsar är ju det ett krav och jag tycker mig ha hört att de flesta inom AR också anser det nödvändigt på en outbildad häst. Men inom AR kanske man tänker mer

• unghäst - det stöd den väljer
• outbildad men inriden häst - lätt stöd
• välutbildad häst - så lite stöd som möjligt

Eller missförstår jag?

Problemet jag upplever är att när jag inte har något stöd i handen är hon ganska obalanserad och tjaffsar rätt mycket i munnen. Fast det kan också vara att jag blir stressad av att hon såsar och därmed kräver ett för högt tempo. Jag tycker också att det är ett problem att hon så tydligt stannar så fort hon får en impuls i handen. Jag vill inte ha ett kraftigt stöd i handen men jag vill kunna kommunicera med handen utan att allt betyder stopp.

När hon går emot skänkeln trycker hon sig först mot den, ger jag ny hjälp surar hon och backar av, ger jag ytterligare impuls kan hon stanna, går jag på börjar hon backa/sparka bakut. Fast hon känns inte alls oberäknelig (det är hon nog för lat för... ).

Något som tränaren sa som jag tyckte lät väldigt klokt var att jag inte ska kasta mig på henne när hon "tappar fart" utan bara fortsätta rida den gångart jag bestämt mig för. Saktar hon av eller stannar, ber jag istället snällt och lungt att hon fortsätter. Om jag går på henne för hårt i de lägena får jag garanterat en negativ reaktion. De framåtdrivande hjälperna ska jag istället försöka ge när jag känner att jag nog kan få en positiv reaktion, när hon själv tänker lite framåt. Han menade att på det sättet blir det lättare att kunna ge beröm och därmed få en positiv inlärning. Jag ska heller inte rida i ett så högt tempo som jag gjort.

Tränaren var också noga med det som flera av er poängterade att det är viktigt hur jag sitter och jobbar med sätet när jag ger hjälperna. Att sitsen jobbar MED hjälpen och inte tvärtom. Att inte bromsa med sätet men driva med skänkeln. Och det där tycker jag också är himla svårt. F.a. i galopp.

Så jag tror jag börjar närma mig någon klarhet. Jag tror jag ska försöka rida lugnare tempo, erbjuda mjuk kontakt och inte få panik när hon tänker stanna. Viktigt är nog också att försöka avvärja konfrontation angående skänkelhjälp, som flera av er skrev, inte använda den mer än absolut nödvändigt och då hon troligtvis inte kommer irriteras av den. Det är ju ändå viktigt att skänkeln är med i arbetet så att utesluta den helt är ju svårt.

Måste verkligen hitta en tränare som kan komma oftare!!! Tack för era kloka svar och kom gärna mer fler råd.

 

[flashlight]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Ville bara snabbt svara ang stöd i handen som dressyrryttare (nåja ). Jag säger inte att man inte ska ha stöd, utan att hästen ska söka det själv, vilket unga hästar gör om handen är lugn och stilla och följsam och bara finns där, när hästen söker sig fram.

Låt henne tjafsa utan att det ändrar din hadn. Var bara stilla men sök inte stödet, DU ska inte göra det utan hästen. Det är skillnaden.
Din hand ska bara finnas där med en lätt kontakt när hästen upptäcker att den vill ha stödet. Förstår du?
Trixa inte och försök få till stöd (lätt att man gör det ) utan jobba på att hon svarar framåt, men rid inte överilat och jaga på, hon ska arbeta lugnt. Men svara framåt. Hellre peta till med spöt lite lätt och om hon då hoppar till framåt så beröm. Hellre än sitta och trycka med benen eller banka .

Sitt och känn hur hon rör sig och försök förstärka det, så att du driver fram henne med ditt säte. Och igen, lätt att börja klämma med låren gör inte det.

Det ärnog inte du som ärm kass alls, det ÄR svårt med en ung häst alldeles först innan den fattar vad man vill coh har lärt sej balansera upp ryttaren. Ofta är de lite tröga först med att röra sej, de har fullt sjå med att klara att hålla rätt på ryttarens vikt.

Hinner inte mer just nu men du får nog fler svar.
Lycka till.

 

[lasseman]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Hoppar framåt av ett pet av spöt gör hon definitivt inte. Möjligtvis masar på lite hastigare...

Jag förstår vad du är ute efter. Visst måste jag vänta ut att hon själv tar stödet. Det svåra är när hon börjar bita och liksom stretar i munnen, det brukar hon göra i samband med att hon springer ifrån lite. Om man då tar en förhållning och sedan ger eftergift släpper hon gärna bettet helt. Så det blir från stret till att inte ta alls, jag driver fram hon stretar på, det är svårt att hitta ett lugn i stödet. Men det kanske kommer tids nog.

Trycka med benen eller banka går inte alls, då blir hon skitsur. Korta impulser är det som gäller. Det tycker jag att man kan kräva att hon ska ta utan att surna, det när det inte fungerar som det kör ihop sig.

Ja, mycket handlar förstås om tålamod. Inte min starka sida... man vill ju komma FRAMÅT.

Det är också svårt att skriva om sådana här saker för det så mycket handlar om känsla. Vissa har det medfött andra får tappert öva upp så mycket som möjligt.

 

[Jegra]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Känner igen lite av det där, men eldiga, spanska hingst kan vara nog så lat...

Mitt råd är att rida framåt, lär henne att använda kroppen med dig på ryggen. Att våga ta för sig, sträcka ut, ta i. Gasa, helt enkelt. Gasa på som en dåre runt ridhuset så kollegorna sitter som frimärken i sargen...

Sen behöver hon ju också lära sig att du menar allvar när du ger en hjälp, och det där är svårt. Jag får ta i rätt ordentligt ibland för att få Herr Spanjor att röra på påkarna, och han blir ofta arg på mig och börjar jobba som sjutton (varpå han får beröm så klart), han är ganska söt då faktiskt. Det blir allt bättre, men jag måste ofta förtydliga att "jadå, den regeln gäller fortfarande".

När hon väl går fram för skänkel kommer övningen "tempoväxlingar, tempoväxlingar, tempoväxlingar"... Men det där vet du säkert redan. *s*

 

[Yrla]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Det låter som att du måste bestämma dig för hur du vill rida, alltså vilken teori du vill utgå ifrån. Antingen så som din tränare säger eller mer AR-inspirerat.

Om du vill rida i enlighet med din icke-AR dressyrtränare är Ridhandboken 1 och 2 ett hett tips. Där finns en systematisk genomgång av unghästens utbildning där de mer teoretiska infallsvinklarna av stöd diskuteras. (Men du kanske redan är bekant med böckerna?)

 

[flashlight]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Jag förstår vad du är ute efter. Visst måste jag vänta ut att hon själv tar stödet. Det svåra är när hon börjar bita och liksom stretar i munnen, det brukar hon göra i samband med att hon springer ifrån lite. Om man då tar en förhållning och sedan ger eftergift släpper hon gärna bettet helt. Så det blir från stret till att inte ta alls, jag driver fram hon stretar på, det är svårt att hitta ett lugn i stödet. Men det kanske kommer tids nog.

Det svåra då är att trots tjafs bara ligg still med handen kvar så at du ernbjuder stödet när hon vill. Låt henne tjafsa med huvudet, gör inget åt det.
Rid mjukt, balanserat, rid med kroppen inte handen, den ska bara vara där och erbjuda stödet.
Springer hon ifrån så sitt emot med sätet istället, ta inte med handen annat än om hon direkt sticker För det ska hon ju inte göra:smirk:

Om hon springer ifrån så ansträng dej ännu mer att vara lugn och bara finnas där och bromsa med sätet, gå ner till skritt en stund kanske.

Även om hon drar i tyglarna, ska du inte dra tillbaka. Hon kommer att inse att det är trevligare att vara mer still.

Sen är det viktigt att du inte bromsar för mycket i traven, hon behöver hitta sin balans med ryttare på ryggen. Sånt tar ju lite tid.

Du ska ju öht i början jobba med tex skritt-trav-skritt.

 

[flashlight]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Sen behöver hon ju också lära sig att du menar allvar när du ger en hjälp, och det där är svårt. Jag får ta i rätt ordentligt ibland för att få Herr Spanjor att röra på påkarna, och han blir ofta arg på mig och börjar jobba som sjutton (varpå han får beröm så klart),

I början hade lilla fullblodsdamen svårt med höger galopp. När jag envisades blev hon plötsligt tvärarg och sa "här har du din f********e högergalopp om det ska vara så viktigt" och gjorde fattningar som verkligen var ENORMA (i höjd vill säga ).

Numera sitter de bra, båda galopperna. Vi har dock andra diskussioner ibland. Lat är hon inte snarare tvärtom, och snudd på överambitiös istället.

Men efter en sån "diskussion" brukar hon jobba dubbelt så bra en stund efteråt.

 

[lasseman]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Jag är inte bekant med böckerna, är inte någon utpräglad bokmal (får ångest vid blotta tanken av den litteratur som brukar refereras till här - från medeltid osv ). Men det lät intressant. Var kan jag få tag på dem?

 

[lasseman]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Det är precis så jag försöker jobba men det är lättare sagt än gjort... Fast jag tycker att det går bättre. Red ut igår och tyckte mig få ett lugnt, om än väldigt lätt, stöd långa stunder. Sticker gör hon inte, det är mer att hon springer ifrån arbetet några steg.

Jag försöker tänka mycket på hur jag sitter, jag vet sedan tidigare att jag gärna har lite handbroms i genom mitt säte omedvetet. OCh det blir förstås helt fel!

Mycket goda råd och uppmuntrande läsning. Tack!

 

[lasseman]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Jag har kört "full gas"-taktiken lite grann. Men hon har en ganska kort trav och det blir rena ponnyracet runt ridbanan. Rätt obalanserat . Jag upplevde att jag mest stressade henne. Hon fattade inte riktigt vad som hände.

Det jag tycker fungerar bättre är att rida henne i ett makligt tempo så att hon får hitta sin balans och därifrån driva fram henne korta sträckor. Oftast kör hon på med trumpinnetaktiken men ibland får jag henne faktiskt att länga lite, det blir också lättare upplever jag att ta upp ett stöd ur det.

Men jag kanske är ute och cyklar...

Vad det gäller allvaret i hjälperna var det just det som tränaren ifråga arbetade med. Jag har insett att jag inte kommer ifrån det men har bestämt mig för att lägga ribban lite lägre för vad jag kräver. För att helt enkelt reda ut det. Det fungerar bra. Jag galopperade häromdagen på stubbåkern och varje gång vi skulle svänga av bort från stallet blev hon sur, framför allt på ytterskänkeln som ramade in. Men det tog vi oss igenom, jag gick på henne och kom ur det och nästa varv gjorde jag svängen mindre snäv och red SUPERNOGA samt öste beröm. Då kom vi runt fint! Det gäller att varva allvar med beröm och manipulation för att nå dit man vill... Jag börjar mer och mer inse att det är en blanding av att unghästtesta var gränsen går men också vad som blir lite svårt. Om jag inte kräver jättesvåra saker på fel ställe blir inte reaktionen så kraftig och båda kan gå nöjda ur arbetet.

Tack för kloka svar.

 

[Jegra]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Upplever du att hon bara "pinnar på" har du pushat henne för långt, så där tycker jag du gör rätt i att hitta ett alternativ.

Det där med unghäst kan vara knepigt, det är ju som du säger en blandning av att testa gränser och att faktiskt tycka det är svårt.

Ett annat tips är att jobba tempoväxlingar, på en ung häst blir ju dom väldigt små men det kommer ändå i längden stärka hennes muskler.

 

[Yrla]

Sv: Stöd i handen på unghäst

Jag är inte bekant med böckerna, är inte någon utpräglad bokmal (får ångest vid blotta tanken av den litteratur som brukar refereras till här - från medeltid osv ). Men det lät intressant. Var kan jag få tag på dem?

Hos Ridsport.se!

Jag tycker det är toppen att ha som referenslitteratur att tillgå vid problem.