cornettomagnum
Trådstartare
Efter att ha fått ett helt gäng med veterinärer att klia sina huvuden tar jag nu buke till hjälp!
Allt började i våras, tror det var i april, då mitt fyraåriga sto som jag har ägt sen hon var föl, helt plötsligt slog runt inne på stallgången när hon blev skodd. Samma hovslagare som skodde henne då har skott/verkat henne sen hon var föl, hon kan krångla och gå runt lite ibland, men om man mutar med lite havre/slickburk står hon snällt. Det kom helt obefogat och hon landade på sidan och slog sig ej nå speciellt, fortsatte sko och det var inge mer med det sen.
I slutet på maj var jag ute och longerade henne på ridbanan hemma, med samma sadel/träns/inspänning som hon brukar ha. Jag spänner sällan in henne speciellt mycket utan hon går naturligt i form. När jag stannar henne och ska byta varv slår hon helt plötsligt runt, men reser sig och slår direkt runt igen. Denna gången kommer hon inte upp, det börjar spruta blod ur näsan och hon ger upp, börjar svettas och löddra över hela kroppen. Jag får loss henne ur inspänningen och sadeln och ringer i panik till en som bor nära stallet, som ringer akut vet då hon inte reser på sig på ett tag, jag vet inte hur länge hon låg kvar då jag var i chock, men reser på sig efter en stund, rinner fortfarande ur näsan. Vi går in i stallet och väntar på vet, blödandet avtar mer och mer och hon är otroligt låg och står med sänkt huvud, nära på apatisk. Vet kommer och det enda hon kan hitta på henne är att hon skrapat upp hornhinnan på ena ögat, och att hon är allmänt låg, men inga övriga skador. Hon får metacam i en vecka och blir sakta piggare, och ögat blir också bra med behandling på en vecka, då vet kommer ut och kollar det igen. Efter ca 5-6 dar har hon blött näsblod under natten, men inte mycket.
Efter ca 1,5 vecka åker vi in till ultuna då jag tycker hon fortfarande är lite slö, samt att hon är svullen i huvet på ena sidan och är trött på det ögat, inte det som hon skrapade upp utan det andra. Hon hältutreds, gjorde en neurologisk undersökning, gick ner och kollade luftvägarna/lugnorna eftersom hon blödit en del, kollar ögat samt röntgar huvud/nacka/hals. De hittar inget fel alls på henne, och hon får jättemycket beröm över hur fin hon är i kroppen samt hur trevligt hon rör sig. De rekomenderar mej att ha visco tears i ögat och se om det blir bättre. Efter ca 1,5 vecka blir hon riktigt dålig i ögat, vet kommer ut till stallet och konstaterar att hon har en skada på nederkanten av ögat, får behandling och blir snabbt bättre och friskförklarad, och råder mej att låta det vara ett tag då vi hållt på med det ögat länge och hon börjar tröttna på att man är där och håller på. Tycker ändå inte det blir riktigt bra, och speciellt efter hon har varit ute och blivit motionerad kniper hon och är irriterad i det.
När hon blivit friskförklarad i ögat börjar jag motionera henne igen, longerar henne försiktigt och rider en del både på bana och ute i skogen. Till en början går det bra, men för ca 2-3 veckor sen blir hon helt plötsligt okontaktbar imellanåt, framförallt på ridbanan, går inte att styra eller bromsa, känslan är som att hon ska bryta ihop helt. I skogen fungerar det bättre. Jag tar det väldigt lugnt och försiktigt med henne med tanke på vad som hänt.
I tisdags denna veckan hade hon också börjat fyllt juvren, och var som kristallig längst ut, eftersom hon inte ska vara dräktig blir jag väldigt orolig över att hon blivit tjuvbetäckt förra sommaren på betet, onsdag morgon ännu mer fyllt samt vaxproppar, det kommer genomskilnig vätska ur, samt att det ser ut på bakbenen som det kommit lite flytningar ur slidan, tycker också hon ser lite bukig ut, hon är i normala fall rätt tunn modell, även om hon inte är smal. Vet kommer ut på torsdag fm och undersöker och det finns inget föl i magen. och kan ej förklara varför hon har fyllt juvren, men tycker jag ska hålla lite koll på henne ändå. På torsdagen hade juvren gått ner lite och även ännu mer idag.
Hon har också ändrat sitt humör, hon är sur och grinig mot sin hagkompis och mot oss, och tjurar när man ska ta av/på täcke och idag högg hon mej i armen när jag var ute i hagen och tittade till dom. och vi i stallet känner inte igen henne riktigt, då hon alltid varit världens snällaste häst på alla sätt. Ibland tycker jag också man inte riktigt får samma kontakt med henne som förr. Hon har inte samma härliga gulliga, busiga uppsyn som hon alltid haft, det har vi alla i stallet upplevt. Hon har också sedan två veckor börjat akut klia rumpan, och det verkar som det är mest uppepå, som mot korset mot virveln som det kliar och inte själva svansen/anus som det blir panik att klia, det kan hända både i boxen och när hon står ute på gången.
Jag har haft henne sen hon var föl och har gjort allt själv med henne, hon har stått i samma stall sen hon föddes och vi i stallet har kännt henne sen hon föddes, har inte varit några problem med inridning, inhoppning eller ridning alls, hoppar allt man styr på med god kapacitet och är trygg att rida ut på både själv och med andra, väldigt lättlärd på alla sätt men jag har tagit det väldigt lugnt med henne då hon växt en del och hon har fått vila mycket när hon växt., älskar att jobba och har efter längre vilor travat upp på transporten om vi ska iväg.
Sadeln är nyligen kolla och ligger perfekt, munnen är också nyligen kollad och det var inga tokigheter, vargtänderna togs bort när hon var två, hon friröntgades i kotor/knä/haser och då fanns det inga tokigheter där.
Så idag ringde jag upp ultuna igen, berättade om hennes symtom och det skrev ner det och skulle maila någon specialist vet som jobbade på seminstation då de tyckte det lät som väldigt mycket konstiga symptom och om det kunde va nå knas med hormoner/tumörer.
Så om ni nu har orkat läsa allt, har ni nå tips? är otroligt orolig över min häst, även om jag har två till så är hon 'the one' och är verkligen mitt allt. jag kommer givetvis gå vidare med en till ordentlig undersökning då jag vill ha tillbaka min vanliga gamla häst!
Allt började i våras, tror det var i april, då mitt fyraåriga sto som jag har ägt sen hon var föl, helt plötsligt slog runt inne på stallgången när hon blev skodd. Samma hovslagare som skodde henne då har skott/verkat henne sen hon var föl, hon kan krångla och gå runt lite ibland, men om man mutar med lite havre/slickburk står hon snällt. Det kom helt obefogat och hon landade på sidan och slog sig ej nå speciellt, fortsatte sko och det var inge mer med det sen.
I slutet på maj var jag ute och longerade henne på ridbanan hemma, med samma sadel/träns/inspänning som hon brukar ha. Jag spänner sällan in henne speciellt mycket utan hon går naturligt i form. När jag stannar henne och ska byta varv slår hon helt plötsligt runt, men reser sig och slår direkt runt igen. Denna gången kommer hon inte upp, det börjar spruta blod ur näsan och hon ger upp, börjar svettas och löddra över hela kroppen. Jag får loss henne ur inspänningen och sadeln och ringer i panik till en som bor nära stallet, som ringer akut vet då hon inte reser på sig på ett tag, jag vet inte hur länge hon låg kvar då jag var i chock, men reser på sig efter en stund, rinner fortfarande ur näsan. Vi går in i stallet och väntar på vet, blödandet avtar mer och mer och hon är otroligt låg och står med sänkt huvud, nära på apatisk. Vet kommer och det enda hon kan hitta på henne är att hon skrapat upp hornhinnan på ena ögat, och att hon är allmänt låg, men inga övriga skador. Hon får metacam i en vecka och blir sakta piggare, och ögat blir också bra med behandling på en vecka, då vet kommer ut och kollar det igen. Efter ca 5-6 dar har hon blött näsblod under natten, men inte mycket.
Efter ca 1,5 vecka åker vi in till ultuna då jag tycker hon fortfarande är lite slö, samt att hon är svullen i huvet på ena sidan och är trött på det ögat, inte det som hon skrapade upp utan det andra. Hon hältutreds, gjorde en neurologisk undersökning, gick ner och kollade luftvägarna/lugnorna eftersom hon blödit en del, kollar ögat samt röntgar huvud/nacka/hals. De hittar inget fel alls på henne, och hon får jättemycket beröm över hur fin hon är i kroppen samt hur trevligt hon rör sig. De rekomenderar mej att ha visco tears i ögat och se om det blir bättre. Efter ca 1,5 vecka blir hon riktigt dålig i ögat, vet kommer ut till stallet och konstaterar att hon har en skada på nederkanten av ögat, får behandling och blir snabbt bättre och friskförklarad, och råder mej att låta det vara ett tag då vi hållt på med det ögat länge och hon börjar tröttna på att man är där och håller på. Tycker ändå inte det blir riktigt bra, och speciellt efter hon har varit ute och blivit motionerad kniper hon och är irriterad i det.
När hon blivit friskförklarad i ögat börjar jag motionera henne igen, longerar henne försiktigt och rider en del både på bana och ute i skogen. Till en början går det bra, men för ca 2-3 veckor sen blir hon helt plötsligt okontaktbar imellanåt, framförallt på ridbanan, går inte att styra eller bromsa, känslan är som att hon ska bryta ihop helt. I skogen fungerar det bättre. Jag tar det väldigt lugnt och försiktigt med henne med tanke på vad som hänt.
I tisdags denna veckan hade hon också börjat fyllt juvren, och var som kristallig längst ut, eftersom hon inte ska vara dräktig blir jag väldigt orolig över att hon blivit tjuvbetäckt förra sommaren på betet, onsdag morgon ännu mer fyllt samt vaxproppar, det kommer genomskilnig vätska ur, samt att det ser ut på bakbenen som det kommit lite flytningar ur slidan, tycker också hon ser lite bukig ut, hon är i normala fall rätt tunn modell, även om hon inte är smal. Vet kommer ut på torsdag fm och undersöker och det finns inget föl i magen. och kan ej förklara varför hon har fyllt juvren, men tycker jag ska hålla lite koll på henne ändå. På torsdagen hade juvren gått ner lite och även ännu mer idag.
Hon har också ändrat sitt humör, hon är sur och grinig mot sin hagkompis och mot oss, och tjurar när man ska ta av/på täcke och idag högg hon mej i armen när jag var ute i hagen och tittade till dom. och vi i stallet känner inte igen henne riktigt, då hon alltid varit världens snällaste häst på alla sätt. Ibland tycker jag också man inte riktigt får samma kontakt med henne som förr. Hon har inte samma härliga gulliga, busiga uppsyn som hon alltid haft, det har vi alla i stallet upplevt. Hon har också sedan två veckor börjat akut klia rumpan, och det verkar som det är mest uppepå, som mot korset mot virveln som det kliar och inte själva svansen/anus som det blir panik att klia, det kan hända både i boxen och när hon står ute på gången.
Jag har haft henne sen hon var föl och har gjort allt själv med henne, hon har stått i samma stall sen hon föddes och vi i stallet har kännt henne sen hon föddes, har inte varit några problem med inridning, inhoppning eller ridning alls, hoppar allt man styr på med god kapacitet och är trygg att rida ut på både själv och med andra, väldigt lättlärd på alla sätt men jag har tagit det väldigt lugnt med henne då hon växt en del och hon har fått vila mycket när hon växt., älskar att jobba och har efter längre vilor travat upp på transporten om vi ska iväg.
Sadeln är nyligen kolla och ligger perfekt, munnen är också nyligen kollad och det var inga tokigheter, vargtänderna togs bort när hon var två, hon friröntgades i kotor/knä/haser och då fanns det inga tokigheter där.
Så idag ringde jag upp ultuna igen, berättade om hennes symtom och det skrev ner det och skulle maila någon specialist vet som jobbade på seminstation då de tyckte det lät som väldigt mycket konstiga symptom och om det kunde va nå knas med hormoner/tumörer.
Så om ni nu har orkat läsa allt, har ni nå tips? är otroligt orolig över min häst, även om jag har två till så är hon 'the one' och är verkligen mitt allt. jag kommer givetvis gå vidare med en till ordentlig undersökning då jag vill ha tillbaka min vanliga gamla häst!
