Stegrande fullblod - vad göra?? *långt*

[jenpe]

Jag har just nu en fd galoppör hemma för omskolning till ridhäst. Jag har hållit på med hästar i över 30 år och anser mig vara både kunnig och hästvan. Dock kan jag givetvis inte allt, det kan ju ingen.

När jag tog mig an denna häst förklarade jag för hästägaren att jag aldrig tidigare omskolat någon galoppör men att jag gärna gjorde ett försök. Ägaren var helt med på detta och var bara glad över att jag ville ge det en chans. Jag rider i vanliga fall på medelsvår nivå i dressyr och har vidareutbildat många hästar tidigare, dock inga fullblod/galoppörer.

Hästen i fråga är ett otroligt sött och vackert litet fullblodssto på 5 år. Hon gjorde, vad jag förstått, sitt sista löp i september förra året. Då hon var problematisk att få in i startboxarna togs hon bort från banan och man ville att hon skulle ges en ny chans och bli ridhäst i stället. Ägaren, som även är uppfödare till hästen, är väldigt mån om att hästen ska ha det bra och hamna rätt i livet. Hästen är ju trots allt bara 5 år och har hela livet framför sig.

Nu till saken: denna lilla häst beter sig lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Hon är väldigt gullig och försiktig av sig men kan på en halv sekund helt slå om och vara i princip okontaktbar och mer eller mindre livsfarlig, både för sig själv och andra. Det största problemet jag har med henne är att hon har så otroligt lätt för att stegra. Hon gör det i tid och otid, överallt, när som helst och hur som helst i princip. När hon blir som allra mest galen stegrar hon sig och kastar sig mot mig. Detta är i markhanteringen. Än så länge har hon, peppar peppar, inte tenderat att resa sig när jag sitter på.

Nu skulle väl de flesta säga att jag måste jobba henne mer från marken, ledarskap osv osv. Det gör jag, tro mig. Förvisso har hon inte stått hos mig mer än 2 månader men under den tiden har det till 80 % handlat om markhantering. Hon har gjort framsteg, mikroskopiska sådana men trots allt framsteg och det känns ju hoppfullt. Senaste tiden har hon faktiskt inte slitit av en enda muskel i mina armar och bara DET är ett framsteg i sig. Första perioden var mina överarmar svarta av blåmärken från muskelbristningar då hon kastat sig iväg så mycket att mina armar höll på att gå av.

I början gick det inte att leda henne i träns. Hon fick fullständig spunk om hon kände att man höll i bettet. Jag fick alltid ha grimman över tränset och jobba henne med denna på. Så fort hon känner något typ av drag framifrån i tränset eller grimman får hon spel och kastar sig bakåt alternativt stegrar sig. Detta beteende misstänker jag ha kommit ifrån allt bråk kring startboxarna, men jag vet ju inte eftersom jag inte riktigt vet hur det funkar på galoppen. Ägaren har i princip bara fött upp henne och sen har hon stått i träning hos proffstränare. Så ägaren vet egentligen inte heller varifrån detta beteende kommer.

Jag tror att beteendet med att stegra sig har funnits där sedan långt tillbaka. Det känns inte som att det är något nytt för henne. Senaste tiden är det oftast kopplat till när det händer något som får henne att gå i spinn - ex. befinna sig i ett annat ridhus/ridbana (på samma anläggning som hon står), vistas bland flera hästar (tex när anläggningen är en tävlingsplats och hon bara ska ledas från en plats till en annan - inte tävla) mm.

När hon går i spinn så blir hon i helt galen och är som sagt livsfarlig att hantera. Hon stegrar konstant och hoppar mot mig och det går inte att få kontakt med henne. Allt går otroligt fort och hon är överallt och ingenstans på ingen tid.

Jag önskar så klart tips och idéer om hur jag ska hantera henne, få henne att släppa det som blockerar hennes hjärna och lyssna till mig i stället. Det känns just nu otroligt frustrerande och jag vill ju så klart att hon ska må bra och känna sig lugn och trygg i alla lägen.

Hon är kollad av veterinär, tandläkare etc. Känner inte att det beror på något kliniskt utan mer som att det sitter i knoppen då det är yttre faktorer som utlöser det.

 

[tuaphua]

Jag har just nu en fd galoppör hemma för omskolning till ridhäst. Jag har hållit på med hästar i över 30 år och anser mig vara både kunnig och hästvan. Dock kan jag givetvis inte allt, det kan ju ingen.

När jag tog mig an denna häst förklarade jag för hästägaren att jag aldrig tidigare omskolat någon galoppör men att jag gärna gjorde ett försök. Ägaren var helt med på detta och var bara glad över att jag ville ge det en chans. Jag rider i vanliga fall på medelsvår nivå i dressyr och har vidareutbildat många hästar tidigare, dock inga fullblod/galoppörer.

Hästen i fråga är ett otroligt sött och vackert litet fullblodssto på 5 år. Hon gjorde, vad jag förstått, sitt sista löp i september förra året. Då hon var problematisk att få in i startboxarna togs hon bort från banan och man ville att hon skulle ges en ny chans och bli ridhäst i stället. Ägaren, som även är uppfödare till hästen, är väldigt mån om att hästen ska ha det bra och hamna rätt i livet. Hästen är ju trots allt bara 5 år och har hela livet framför sig.

Nu till saken: denna lilla häst beter sig lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Hon är väldigt gullig och försiktig av sig men kan på en halv sekund helt slå om och vara i princip okontaktbar och mer eller mindre livsfarlig, både för sig själv och andra. Det största problemet jag har med henne är att hon har så otroligt lätt för att stegra. Hon gör det i tid och otid, överallt, när som helst och hur som helst i princip. När hon blir som allra mest galen stegrar hon sig och kastar sig mot mig. Detta är i markhanteringen. Än så länge har hon, peppar peppar, inte tenderat att resa sig när jag sitter på.

Nu skulle väl de flesta säga att jag måste jobba henne mer från marken, ledarskap osv osv. Det gör jag, tro mig. Förvisso har hon inte stått hos mig mer än 2 månader men under den tiden har det till 80 % handlat om markhantering. Hon har gjort framsteg, mikroskopiska sådana men trots allt framsteg och det känns ju hoppfullt. Senaste tiden har hon faktiskt inte slitit av en enda muskel i mina armar och bara DET är ett framsteg i sig. Första perioden var mina överarmar svarta av blåmärken från muskelbristningar då hon kastat sig iväg så mycket att mina armar höll på att gå av.

I början gick det inte att leda henne i träns. Hon fick fullständig spunk om hon kände att man höll i bettet. Jag fick alltid ha grimman över tränset och jobba henne med denna på. Så fort hon känner något typ av drag framifrån i tränset eller grimman får hon spel och kastar sig bakåt alternativt stegrar sig. Detta beteende misstänker jag ha kommit ifrån allt bråk kring startboxarna, men jag vet ju inte eftersom jag inte riktigt vet hur det funkar på galoppen. Ägaren har i princip bara fött upp henne och sen har hon stått i träning hos proffstränare. Så ägaren vet egentligen inte heller varifrån detta beteende kommer.

Jag tror att beteendet med att stegra sig har funnits där sedan långt tillbaka. Det känns inte som att det är något nytt för henne. Senaste tiden är det oftast kopplat till när det händer något som får henne att gå i spinn - ex. befinna sig i ett annat ridhus/ridbana (på samma anläggning som hon står), vistas bland flera hästar (tex när anläggningen är en tävlingsplats och hon bara ska ledas från en plats till en annan - inte tävla) mm.

När hon går i spinn så blir hon i helt galen och är som sagt livsfarlig att hantera. Hon stegrar konstant och hoppar mot mig och det går inte att få kontakt med henne. Allt går otroligt fort och hon är överallt och ingenstans på ingen tid.

Jag önskar så klart tips och idéer om hur jag ska hantera henne, få henne att släppa det som blockerar hennes hjärna och lyssna till mig i stället. Det känns just nu otroligt frustrerande och jag vill ju så klart att hon ska må bra och känna sig lugn och trygg i alla lägen.

Hon är kollad av veterinär, tandläkare etc. Känner inte att det beror på något kliniskt utan mer som att det sitter i knoppen då det är yttre faktorer som utlöser det.

Jag tycker nog att du gör bäst i att kontakta en riktigt erfaren och duktig problemlösare. Det borde vara bäst för både dig och häst. Då kan man på plats utvärdera vad som sker och ge tips specifikt för er.
När det är så svåra fall som är så farliga vill man sällan tipsa för mycket bara via nätet.

Vilken del av landet finns du i?
Jag har inte tid och ork själv. Så det är inget jobbfiske. Däremot kanske jag eller någon annan känner till någon bra i dina trakter.

 

[tuaphua]

Jag har just nu en fd galoppör hemma för omskolning till ridhäst. Jag har hållit på med hästar i över 30 år och anser mig vara både kunnig och hästvan. Dock kan jag givetvis inte allt, det kan ju ingen.

När jag tog mig an denna häst förklarade jag för hästägaren att jag aldrig tidigare omskolat någon galoppör men att jag gärna gjorde ett försök. Ägaren var helt med på detta och var bara glad över att jag ville ge det en chans. Jag rider i vanliga fall på medelsvår nivå i dressyr och har vidareutbildat många hästar tidigare, dock inga fullblod/galoppörer.

Hästen i fråga är ett otroligt sött och vackert litet fullblodssto på 5 år. Hon gjorde, vad jag förstått, sitt sista löp i september förra året. Då hon var problematisk att få in i startboxarna togs hon bort från banan och man ville att hon skulle ges en ny chans och bli ridhäst i stället. Ägaren, som även är uppfödare till hästen, är väldigt mån om att hästen ska ha det bra och hamna rätt i livet. Hästen är ju trots allt bara 5 år och har hela livet framför sig.

Nu till saken: denna lilla häst beter sig lite som Dr Jekyll and Mr Hyde. Hon är väldigt gullig och försiktig av sig men kan på en halv sekund helt slå om och vara i princip okontaktbar och mer eller mindre livsfarlig, både för sig själv och andra. Det största problemet jag har med henne är att hon har så otroligt lätt för att stegra. Hon gör det i tid och otid, överallt, när som helst och hur som helst i princip. När hon blir som allra mest galen stegrar hon sig och kastar sig mot mig. Detta är i markhanteringen. Än så länge har hon, peppar peppar, inte tenderat att resa sig när jag sitter på.

Nu skulle väl de flesta säga att jag måste jobba henne mer från marken, ledarskap osv osv. Det gör jag, tro mig. Förvisso har hon inte stått hos mig mer än 2 månader men under den tiden har det till 80 % handlat om markhantering. Hon har gjort framsteg, mikroskopiska sådana men trots allt framsteg och det känns ju hoppfullt. Senaste tiden har hon faktiskt inte slitit av en enda muskel i mina armar och bara DET är ett framsteg i sig. Första perioden var mina överarmar svarta av blåmärken från muskelbristningar då hon kastat sig iväg så mycket att mina armar höll på att gå av.

I början gick det inte att leda henne i träns. Hon fick fullständig spunk om hon kände att man höll i bettet. Jag fick alltid ha grimman över tränset och jobba henne med denna på. Så fort hon känner något typ av drag framifrån i tränset eller grimman får hon spel och kastar sig bakåt alternativt stegrar sig. Detta beteende misstänker jag ha kommit ifrån allt bråk kring startboxarna, men jag vet ju inte eftersom jag inte riktigt vet hur det funkar på galoppen. Ägaren har i princip bara fött upp henne och sen har hon stått i träning hos proffstränare. Så ägaren vet egentligen inte heller varifrån detta beteende kommer.

Jag tror att beteendet med att stegra sig har funnits där sedan långt tillbaka. Det känns inte som att det är något nytt för henne. Senaste tiden är det oftast kopplat till när det händer något som får henne att gå i spinn - ex. befinna sig i ett annat ridhus/ridbana (på samma anläggning som hon står), vistas bland flera hästar (tex när anläggningen är en tävlingsplats och hon bara ska ledas från en plats till en annan - inte tävla) mm.

När hon går i spinn så blir hon i helt galen och är som sagt livsfarlig att hantera. Hon stegrar konstant och hoppar mot mig och det går inte att få kontakt med henne. Allt går otroligt fort och hon är överallt och ingenstans på ingen tid.

Jag önskar så klart tips och idéer om hur jag ska hantera henne, få henne att släppa det som blockerar hennes hjärna och lyssna till mig i stället. Det känns just nu otroligt frustrerande och jag vill ju så klart att hon ska må bra och känna sig lugn och trygg i alla lägen.

Hon är kollad av veterinär, tandläkare etc. Känner inte att det beror på något kliniskt utan mer som att det sitter i knoppen då det är yttre faktorer som utlöser det.

Lite generella tankar bara iom att jag faktiskt har tid..
Fullblod är avlade i flera hundra år på snabbhet. Det har satt sina spår.
De är inte helt lätta. De är avlade för full speed framåt. Rider man inte så kan man faktiskt uppleva mer problem med bjudning och med att sas hålla alla kroppsdelar på linjen. Dvs de har större benägenhet att både backa av och lättare att röra sig i sidled och är mindre ihopkopplade i kroppen än halvblod.
Det i komb med att de måste vara kvicka mentalt..

Dvs.. Det kan gå jävligt fort upp, bak och åt sidan i vinklar halvblod har svårt för.

En löptränad häst har sällan fått lära sig lugn på samma sätt som säg en ridskolehäst, en westernhäst etc.

En häst som man försökt få in i startbox och misslyckats kan bli samma som en som man sabbat uppbindning med, sabbat lastning etc..
De reagerar på väldigt liten retning.

Som problemlösare måste man veta hur man släcker ut de där överdrivna reaktionerna. Under tiden man arbetar med det måste man kunna parera och hålla sig undan och inte trigga mer än man förmår möta returen.
Man måste förstå hästen nog att kunna nyttja dens naturliga behov och svängningar i energi etc för att kunna använda det i träningen i att betinga om saker.
Man måste också ha kunskap nog om biomekanik att veta hur hästens kropp rör sig och fungerar för att dels hålla sig ur vägen, beräkna var ungefär hästen kan tänkas ta vägen och även kunna tekniker att blockera vissa rörelser något eller helt. Så man klarar av hästen, avsuttet och uppsuttet.

I vissa lägen kan en häst inte stegra sig. För att stegra sig måste båda bak vara planterade fast i backen. Rör de sig kommer de inte upp. Inte sällan vägrar de ju gå fram om de är stegringsbenägna. Flytta arslet i sidled brukar dock gå. Då kan man inte stegra sig.

Vad är stegring? Dels tänka bak och tänka upp. De stegrar sig också då de är "upp" i energi, inte då de är som coolast. Alltså vill man träna dem på att vara coola och på att sänka sig och gå fram.

Bland de värsta "flipparna" som ballat ur i panik och rest sig av de jag mött har varit hästar man slängt på huva och försökt tvinga till saker och misslyckats.
De man gjort så på och lyckats har varit coola. Men de man misslyckats med har fått ticks/panikreaktioner som går snabbt något så in i helsike då de reagerar och de reagerar stort på litet.
Är din en sån(har jag ju ingen aning om) får man ställa in sig på jobb. Ju större trauma, ju mer man tagit från flyktdjuret(ju fler sinnen och flyktvägar sas) - desto större trauma. Har de lyckats med sina försök att slå sig fria VET de att det går. Därför ör de det med sån övertygelse, kraft och snabbhet.

 

[Myrten]

I början gick det inte att leda henne i träns. Hon fick fullständig spunk om hon kände att man höll i bettet. Jag fick alltid ha grimman över tränset och jobba henne med denna på. Så fort hon känner något typ av drag framifrån i tränset eller grimman får hon spel och kastar sig bakåt alternativt stegrar sig. Detta beteende misstänker jag ha kommit ifrån allt bråk kring startboxarna, men jag vet ju inte eftersom jag inte riktigt vet hur det funkar på galoppen. Ägaren har i princip bara fött upp henne och sen har hon stått i träning hos proffstränare. Så ägaren vet egentligen inte heller varifrån detta beteende kommer.

Om inte ens ägaren vet hur beteendet uppkommit, hur vet du att de bråkat med hästen vid startboxträningen? Jag gissar på att det snarare är tvärt om - att hästens beteende gjorde/bidrog till att hon var svårlastad.
Om man står och tittar på de som jobbar med att lasta hästarna vid loppen är det tydligt att det är mycket kunniga människor som verkligen vet vad de gör. De bråkar inte med hästarna! Sedan är det där som i alla sammanhang med levande varelser inblandade - ibland går det fel. Men jag tror det är viktigt att du inte har en bestämd teori om vad hästens problem härrör ifrån som är baserad på felaktiga antaganden.

En idé vore kanske att prata med de som hanterade hästen när hon stod i träning, hur de upplevde henne då i hanteringen, bortsett från att hon var svårlastad i löpen.

 

[jenpe]

Jag tycker nog att du gör bäst i att kontakta en riktigt erfaren och duktig problemlösare. Det borde vara bäst för både dig och häst. Då kan man på plats utvärdera vad som sker och ge tips specifikt för er.
När det är så svåra fall som är så farliga vill man sällan tipsa för mycket bara via nätet.

Vilken del av landet finns du i?
Jag har inte tid och ork själv. Så det är inget jobbfiske. Däremot kanske jag eller någon annan känner till någon bra i dina trakter.

Jag bor i Skåne.

 

[jenpe]

Om inte ens ägaren vet hur beteendet uppkommit, hur vet du att de bråkat med hästen vid startboxträningen? Jag gissar på att det snarare är tvärt om - att hästens beteende gjorde/bidrog till att hon var svårlastad.
Om man står och tittar på de som jobbar med att lasta hästarna vid loppen är det tydligt att det är mycket kunniga människor som verkligen vet vad de gör. De bråkar inte med hästarna! Sedan är det där som i alla sammanhang med levande varelser inblandade - ibland går det fel. Men jag tror det är viktigt att du inte har en bestämd teori om vad hästens problem härrör ifrån som är baserad på felaktiga antaganden.

En idé vore kanske att prata med de som hanterade hästen när hon stod i träning, hur de upplevde henne då i hanteringen, bortsett från att hon var svårlastad i löpen.

Jag har aldrig sagt att DE bråkat med henne vid startboxarna. Jag vet bara att det VAR bråk där, sen vem som bråkade med vem vet jag inte och jag kan mycket väl tänka mig att det var HON som bråkade. Vet att det finns dokumenterat att hon blivit struken pga oregerlighet vid startboxarna. Men som sagt, vad och vem som satt igång det beteendet vet jag inte. Det kan mycket väl vara hennes psyke som spökar.

Jag har absolut ingen bestämd teori kring detta och jag är säker på att de som jobbar vid startboxarna kan sitt. Jag är inte ute efter att hänga någon. Vad jag vet har hon alltid varit snäll att få in i boxarna på hemmaplan men på tävling har det inte alltid gått. Har även pratat med folk som haft med henne att göra när hon var i träning och de säger att hon alltid varit snäll och att det bara var boxarna hon hade problem med. Men har förstått mellan raderna att så inte riktigt är fallet. Egentligen spelar det inte mig så stor roll. Jag är egentligen mest bara intresserad av att höra om detta beteende är normalt för galoppörer eller om hon är en lite speciell dam. Själv tror jag på det sistnämnda. Tycker mig både höra och läsa om galoppörer som blir stencoola ridhästar så småningom.

Jag vill än en gång poängtera att jag INTE anser att de bråkar med hästarna och det är heller ingenting jag antager. Synd att det uppfattades så. Försökte skriva så förklarande som möjligt.

 

[Myrten]

Beteendet är inte "normalt". Att kunna bli ledd ingår i jobbet som galoppör. De går t ex i ledvolten före varje start. Där kan man ibland se att en del hästar är på tårna och vissa även är svåra att hantera, men jag tycker de flesta är förvånansvärt lugna med tanke på att det måste vara ett väldigt spänningsmoment. De vet ju att de snart ska tävla.

Galoppörer är precis som alla andra hästar - vissa är svårare och vissa är lättare vid hantering och ridning. Men när de ska omskolas (och ja - väldigt många blir ridhästar, gissar att det är de allra flesta) så tror jag det är nyttigt, kanske till och med viktigt, att dels känna till en del om hur galopphästar tränas generellt, dels om hur den egna hästen har funkat. Detta för att underlätta övergången. Jag tror att du skulle ha nytta av att prata med människor som är vana vid att arbeta med fullblod i träning. Finns flera här på Buke, t ex @Camilla Osterman och @supercassie

 

[Aliche]

Jag har träffat många väldigt trevliga ridhästar som är fd galloppörer (stavning?) men det jag har erfarit är att det tagit lång tid att få dom dit. De har varit stressade under en lång tid och att sk "nollställa" hjärnan har varit en lång process och många uppfattade det som en längre vila i stora hagar med andra lugna harmoniska hästar utan krav var en bra början, typ sommarvila. Jag har jobbat som hästmassör och har träffat dom på det viset och därför inte varit inblandad i själva ridningen utan snarare den avslappnande och muskulära delen men det jag sett är att i princip alla dessa hästar hade en hel del problem med spända ryggar och halsmuskler som ofta berodde på långvarig stress och en generellt spänd kroppshållning om det beror på hur dessa hästar rids in och hanteras vågar jag inte uttala mig om då jag inte jobbat i den världen själv.
Vad jag förstått så rids ju dessa hästar in väldigt tidigt och förväntas inte ha en speciellt lång tävlingskarriär vilket jag kan tänka mig påverkar ridning, foder, hantering och mental påfrestning för hästen som sedan sätter sig i kroppen.
Hursomhelst det som vi jobbade mycket med, jag och ägarna, var regelbunden massage för att släppa på långvariga spänningar som påverkade rörelsemekanik men också förmågan att faktiskt slappna av i kroppen och hjärnan, många av dom hade svårt att njuta och slappna av vilket var en övning i sig
Vi gjorde så att jag kom dit regelbundet och mellan gångerna underhöll ägarna själv genom lättare massageövningar som ämnade påverka mer mentalt än kroppsligt, alltså att det inte var muskeln i första hand som skulle mjukas upp utan hjärnan. Jag kan ju bara säga vad jag upplevde från min sida men det tog tid men det blev väldig skillnad när hästarna lärde sig slappna av först kanske 5 min åt gången, sen 15, sen 30 osv och det "spillde över" så småningom på resten av tiden. När kroppen slappnade av följde hjärnan så småning med

Så det kan vara en idé att utforska kompletterande hantering som just massage för att hjälpa lugnet och avslappningen på vägen!

 

[a1agnlju]

Det låter som ett försvarsbeteende tycker jag. Minsta lilla press så agerar hon emot. Inte alls konstigt för en löphäst som inte pallade trycket. jag har själv en travare som har tävlat under ganska många år och haft de tendenserna (dock var det inte någon stegring eller attack men just det där inåtvända okontaktbara). Med honom har jag backat varje gång han visat tendenser att bli blockerad. Jättesvårt att se när gränsen går i början, men efterhand ser man tecknen tydligare. Så, lugn, lugn, lugn och låt hästen landa ordentligt. Det kan säkert ta flera månader till innan hon litar på att inget farligt händer. Lång lina kanske kan hjälpa dig att slippa muskelbristningar och så hjälm och ev. säkerhetsväst är väl en bra idé kanske Lycka till hur som!

 

[Masse]

Jag har jobbat med galopphästar och även skolat om ett antal under åren + att jag nästan alltid har minst ett fullblod i stallet. För mig hörs det som om den här hästen inte har fått landa efter löpträningen. Hon fattar helt enkelt inte alls vad som förväntas av henne nu. Som löphäst har det inte varit så mycket "ledarskap" från marken så det är helt nytt. Att hon spökar till vid tävlingar är helt normalt för hon vet inte om hon ska ut och springa eller vad sjutton det är som är på G. Min första blev helstressad av att höra ovana ljud t ex bilradio genom fönstret till stallet från en bil på gårdsplanen, i flera år efter det att hon lämnat banan.

Det jag tror den här hästen behöver är att få stressa av, massage är bra och funkar på hästar som spänner sig. Men också att hon utsätts så lite som möjligt för nya saker. Ta inte ut henne och gå på tävlingsdagar, i alla fall inte mitt i smeten med hästar, ljudanläggning m m. Har du möjlighet så tror jag att ett bete med kompisar och ingen träning alls under hela sommaren hade varit bra. Kanske om det är en känslig häst att hon behöver ännu längre tid för att landa. Det finns som behöver år för att släppa stressen från banan. Gör saker som hon är trygg med och fattar. Var sedan noga med att verkligen "förklara" för henne vad det är du vill att hon ska göra när du tar nästa steg och gör något nytt.

 

[Cornelia]

När jag läste tråden tänkte jag direkt "tid!" Precis som någon annan skrev, hästen behöver mer tid för att landa och komma ur sitt stressade, farliga beteende.
Jag har inte jobbat med galoppörer, så jag kanske är fel person att uttala mig, men jag har haft en stor mängd hästar av olika sorter och med olika mentalitet i stallet, och om det är något jag har lärt mig så är det att tiden arbetar för en.
Lugn och ro, samma rutiner varje dag, inga krav. Bara gosa, massera och borsta. Gå på bete. Den mest stressade häst lugnar ner sig med tiden, och du kan använda tiden till att knyta starka mentala band med hästen.
För de mest stressade hästarna här har det tagit ungefär ett år att komma helt i balans.

 

[jenpe]

Beteendet är inte "normalt". Att kunna bli ledd ingår i jobbet som galoppör. De går t ex i ledvolten före varje start. Där kan man ibland se att en del hästar är på tårna och vissa även är svåra att hantera, men jag tycker de flesta är förvånansvärt lugna med tanke på att det måste vara ett väldigt spänningsmoment. De vet ju att de snart ska tävla.

Galoppörer är precis som alla andra hästar - vissa är svårare och vissa är lättare vid hantering och ridning. Men när de ska omskolas (och ja - väldigt många blir ridhästar, gissar att det är de allra flesta) så tror jag det är nyttigt, kanske till och med viktigt, att dels känna till en del om hur galopphästar tränas generellt, dels om hur den egna hästen har funkat. Detta för att underlätta övergången. Jag tror att du skulle ha nytta av att prata med människor som är vana vid att arbeta med fullblod i träning. Finns flera här på Buke, t ex @Camilla Osterman och @supercassie

Jag har nästan också förstått att det inte är ett normalt beteende. Ville nog mest få det bekräftat och även ventilera lite. Det är ju inte så att det är så här varje dag (tack och lov). Men vissa dagar är det sämre och då är det MKT sämre kan man väl säga. Ibland undrar jag till och med om hästen är schizofren då den skiftar så drastiskt.

Tusen tack för att du tog dig tid att berätta lite och även för tipsen om vem jag kan kan kontakta!

 

[jenpe]

Jag har träffat många väldigt trevliga ridhästar som är fd galloppörer (stavning?) men det jag har erfarit är att det tagit lång tid att få dom dit. De har varit stressade under en lång tid och att sk "nollställa" hjärnan har varit en lång process och många uppfattade det som en längre vila i stora hagar med andra lugna harmoniska hästar utan krav var en bra början, typ sommarvila. Jag har jobbat som hästmassör och har träffat dom på det viset och därför inte varit inblandad i själva ridningen utan snarare den avslappnande och muskulära delen men det jag sett är att i princip alla dessa hästar hade en hel del problem med spända ryggar och halsmuskler som ofta berodde på långvarig stress och en generellt spänd kroppshållning om det beror på hur dessa hästar rids in och hanteras vågar jag inte uttala mig om då jag inte jobbat i den världen själv.
Vad jag förstått så rids ju dessa hästar in väldigt tidigt och förväntas inte ha en speciellt lång tävlingskarriär vilket jag kan tänka mig påverkar ridning, foder, hantering och mental påfrestning för hästen som sedan sätter sig i kroppen.
Hursomhelst det som vi jobbade mycket med, jag och ägarna, var regelbunden massage för att släppa på långvariga spänningar som påverkade rörelsemekanik men också förmågan att faktiskt slappna av i kroppen och hjärnan, många av dom hade svårt att njuta och slappna av vilket var en övning i sig
Vi gjorde så att jag kom dit regelbundet och mellan gångerna underhöll ägarna själv genom lättare massageövningar som ämnade påverka mer mentalt än kroppsligt, alltså att det inte var muskeln i första hand som skulle mjukas upp utan hjärnan. Jag kan ju bara säga vad jag upplevde från min sida men det tog tid men det blev väldig skillnad när hästarna lärde sig slappna av först kanske 5 min åt gången, sen 15, sen 30 osv och det "spillde över" så småningom på resten av tiden. När kroppen slappnade av följde hjärnan så småning med

Så det kan vara en idé att utforska kompletterande hantering som just massage för att hjälpa lugnet och avslappningen på vägen!

Tiden har jag räknat med, absolut. Jag har, av vad jag lyckats googla mig fram till tidigare, förstått att det kan ta flera år att ställa om dem. Så det är inte så att jag ligger på och pushar. Hon får helt och hållet själv bestämma takten och den bestäms utifrån dagsformen, vilket humör hon är på just den dagen. Om än alltid någon typ av motion för att hon ska få röra sig.

Det jag mest reagerat på är det där Dr Jekyll and Mr Hyde-beteendet. Oftast är hon snäll och gullig men så händer det (i hennes värld) en liten förändring - som att vara i andra ridhuset där vi inte alltid är - och då ballar hon ur fullständigt. Inte rädd för något i ridhuset alls, det är bara en ny plats för henne och hon är helt sjövild. Sist jag var där inne stegrade hon med sån kraft att hon lyfte helt från marken och landade med en duns i sanden. Jag stod helt handfallen, kunde inte påverka eller någonting, bara se på Jag blir ju så ledsen för hennes skull att hon reagerar så här. Det hade ju kunnat vara så mycket enklare...

När vi sedan kom ut ur ridhuset och ut på ridbanan där hon är van att vara så var allt som vanligt igen, så även i andra ridhuset där hon oxå är van att vara.

En dag fick hon totalpanik i hagen och försökte hoppa över. Visade sig att hon inte var någon större talang inom detta område och resulterade i två väldigt uppskrapade ben

Hon får komplementärbehandling i form av IR-terapi. Har en jätteduktig IR-terapeut där jag sett väldigt bra resultat på tidigare hästar, så även denna. Är långt ifrån klar med denna dock.
Precis som du sa så fanns det ju en del att jobba med i hennes kropp. Till att börja med så hade hon nervpåslag i precis hela kroppen när han skulle behandla henne första gången. Även problem med ischiasnerven, vilket var helt borta vid andra behandlingen. Bogarna var helt låsta, så även nacke och manke. Ja, i princip hela hästen var ett enda stort problem. Vet dock inte om man kan skylla på detta i vardagshanteringen, så som att gå ut i hagen mm :-/

 

[jenpe]

Det låter som ett försvarsbeteende tycker jag. Minsta lilla press så agerar hon emot. Inte alls konstigt för en löphäst som inte pallade trycket. jag har själv en travare som har tävlat under ganska många år och haft de tendenserna (dock var det inte någon stegring eller attack men just det där inåtvända okontaktbara). Med honom har jag backat varje gång han visat tendenser att bli blockerad. Jättesvårt att se när gränsen går i början, men efterhand ser man tecknen tydligare. Så, lugn, lugn, lugn och låt hästen landa ordentligt. Det kan säkert ta flera månader till innan hon litar på att inget farligt händer. Lång lina kanske kan hjälpa dig att slippa muskelbristningar och så hjälm och ev. säkerhetsväst är väl en bra idé kanske Lycka till hur som!

Tack!

Det är nog ungefär så det känns, som ett försvar. Som jag skrev i ovanstående inlägg så är jag helt medveten om tiden. Den kommer hon absolut att få. Behövde mest bara ventilera med människor som kanske varit i samma sits och upplevt liknande.

Lina hade jag... :-/ Dock gick allting så fort och helt utan förvarning så inte ens linan kunde rädda mina stackars armar. Men nu är det bättre och jag har blivit snabbare i mina reaktioner
Hjälmen är på och jag funderar även på att skaffa en väst. Kan ju vara skönt att slippa smällen efter två framhovar i bröstkorgen om inte annat.

 

[Cornelia]

Tiden har jag räknat med, absolut. Jag har, av vad jag lyckats googla mig fram till tidigare, förstått att det kan ta flera år att ställa om dem. Så det är inte så att jag ligger på och pushar. Hon får helt och hållet själv bestämma takten och den bestäms utifrån dagsformen, vilket humör hon är på just den dagen. Om än alltid någon typ av motion för att hon ska få röra sig.

Kan du inte skippa motionerandet helt och hållet ett tag? Bara låta henne gå i hagen och ta in och pyssla med henne emellanåt? Tror väldigt mycket på just den modellen för stressade hästar, de får en möjlighet att varva ner utan någon press alls. Som hon är nu verkar det som om minsta lilla kan utlösa stressreaktioner.

 

[jenpe]

Jag har jobbat med galopphästar och även skolat om ett antal under åren + att jag nästan alltid har minst ett fullblod i stallet. För mig hörs det som om den här hästen inte har fått landa efter löpträningen. Hon fattar helt enkelt inte alls vad som förväntas av henne nu. Som löphäst har det inte varit så mycket "ledarskap" från marken så det är helt nytt. Att hon spökar till vid tävlingar är helt normalt för hon vet inte om hon ska ut och springa eller vad sjutton det är som är på G. Min första blev helstressad av att höra ovana ljud t ex bilradio genom fönstret till stallet från en bil på gårdsplanen, i flera år efter det att hon lämnat banan.

Det jag tror den här hästen behöver är att få stressa av, massage är bra och funkar på hästar som spänner sig. Men också att hon utsätts så lite som möjligt för nya saker. Ta inte ut henne och gå på tävlingsdagar, i alla fall inte mitt i smeten med hästar, ljudanläggning m m. Har du möjlighet så tror jag att ett bete med kompisar och ingen träning alls under hela sommaren hade varit bra. Kanske om det är en känslig häst att hon behöver ännu längre tid för att landa. Det finns som behöver år för att släppa stressen från banan. Gör saker som hon är trygg med och fattar. Var sedan noga med att verkligen "förklara" för henne vad det är du vill att hon ska göra när du tar nästa steg och gör något nytt.

Åh, tusen tack för dina råd! Ska absolut ta till mig av dessa.

Nej, ut under tävlingsdagar lär hon aldrig mer gå. Hjälp, så illa hon betedde sig. Jag förstår att hon inte gjorde det för att vara dum utan för att hon säkert trodde att hon skulle tävla. Men oj, vad jag fick kämpa. Så nej, aldrig mer.

Det där med att landa efter löpträningen köper jag helt. Som sagt det skiftar väldigt från dag till dag och jag tror att hon, i sin personlighet, är en väldigt lättstressad liten själ. Ibland undrar jag om hon ens skulle blivit satt i träning in the first place. Om jag förstått rätt så verkar hon ha varit lite speciell ända sedan hon var föl. Svår att sätta grimma på första gången mm.

Tyvärr har jag ingen möjlighet att sätta henne på bete över sommaren men hoppas på att det ska hjälpa lite att den större delen av folk och hästar är borta från anläggningen hela sommaren. Då blir det mycket lugnare runt omkring henne.

 

[Bluefish]

Nu hade min häst inte alls samma reaktioner, men den blev också väldigt stressad inombords av förändringar i miljön. Ställ av hästen ett par veckor tycker jag. Bara låt den vara, se så den är okej och pyssla bara med vid behov. När du börjar arbeta med hästen så gör samma sak hela tiden. På samma plats, med samma utrustning, samma mönster. Då finns det inget "nytt" eller annorlunda som hon kan reagera så häftigt på. I mitt fall longerade jag min i 3 veckor på samma ridbana med samma inspänning hela tiden. När hästen varit helt förutsägbar och trygg vid flera tillfällen utan avbrott kan man ta nästa steg. Men då har du alltid det där trygga mönstret som hästen känner till, förstår och är harmonisk med att komma tillbaka till. Detta gjorde underverk med min som landat i vad som krävs utav henne och skulle hon stressa upp sig longerar jag bara så kopplar hon av och liksom "åh vad skönt, det här kan jag exakt". Jag hade inte bytt ridhus eller bana eller något sådant när den får sådana utbrott. Att sällskap kommer och går kan man inte göra något åt men det är också det enda jag krävde att hon skulle kunna hantera. Lycka till!

 

[jenpe]

Kan du inte skippa motionerandet helt och hållet ett tag? Bara låta henne gå i hagen och ta in och pyssla med henne emellanåt? Tror väldigt mycket på just den modellen för stressade hästar, de får en möjlighet att varva ner utan någon press alls. Som hon är nu verkar det som om minsta lilla kan utlösa stressreaktioner.

Det hade säkerligen varit att föredra att skippa motionen helt men jag står på en anläggning som tyvärr inte har de finaste hagarna vilket ofta kräver att de behöver få motionera lite extra varje dag. Som det ser ut idag så har hon i princip vant sig vid vårt dagliga "arbete" men som du skriver så är det ju trots allt så att det är väldigt lite som ska till för att utlösa stressreaktionerna. Det är ett evigt pusslande för att hitta den rätta stunden på dagen, med så lite störande moment som möjligt. Men som jag skrev i inlägget ovan så flyttar snart de flesta över sommaren och anläggningen blir lite mer öde.

 

[purity_666]

Min medryttarhäst är kallblodstravare som fick gå på travet lite för länge. Han blev tydligen elak mot slutet. När han kom till nuvarande ägare var han jättestressad i sig själv. Hans reaktion var att totalt blockera omvärlden och bara springa iväg. Det gick inte att hindra honom, han bara vände bort huvudet och sprang. Vid minsta lilla retning så drog han iväg.

Han fick gå på lösdrift och bara vara i flera månader. Inga krav alls, bara softa. Han var ju inte dum i nya stallet, men blev totalt blockerad.

Nu har han landat bättre. Han har fortfarande en del stressbeteende inom sig. Till ganska nyligen har han dragit iväg vid lastning så man fick lasta direkt från stall eller liten hage. Det har vi dock kunnat träna bort idag *peppar peppar* Första gångerna i ridhus var hemska, han bara sprang. Kunde inte stå stilla en sekund. Men med träning har vi kommit så långt så vi kan stå stilla och vila när någon annan hoppar tex. Jag kan hoppa upp själv från pall och han står still, jag kan sela honom själv och han står still. Det är en enorm skillnad!
Han har en del stressbeteenden kvar. Att stå på stallgången är förknippat med stress, oavsett om han har sällskap eller inte. Då skrapar han med frambenen och bajsar gärna 3-4 gånger. Nu under sommaren när jag bundit upp honom ute står han och halvsover. Han har inte bajsat vid ryktning sen maj typ. Transport är en del stress kvar, men 100 gånger bättre. lite trampande i början och lite lös mage. Tävlingsplats är också pulshöjande, men han är kontaktbar.

I hans fall hjälper det absolut inte att bli arg. Att ryta och skrika hjälper inte. blir man arg när han är på väg att bli blockerad så blir det bara värre. Det gäller att förekomma honom. Som förut när han alltid försökte slita sig på vägen mellan stall och transport, då fick jag ju vara vaken och se när det var på gång. Då fick jag bryta uppvarvandet, endera genom att helt enkelt gå förbi transporten, göra något helt annat, sticka till honom en godis eller liknande.
Likadant i ridhus, när han började varva upp och bara springa så red vi massa små, små volter för att bryta hans tanke på att bara springa. Det blev en jäkla massa volter i början, men det gav belöning.

Jag tror du måste lära dig läsa hästen, se när det är på gång och fundera ut hur du kan bryta "anfallet" innan det blommat ut. Har de väl gått in i det hela så är det svårare att bryta, enligt mig. Sen se till säkerheten också så du inte gör dig illa!

 

[yennork]

Jag slutar aldrig förvånas och fascineras av alla hästmänniskor som glatt och villigt riskerar liv och hälsa på andras hästar...