Sv: stall för två hästar, hur får man ihop det?
Visst boxväggar kan vara farliga, men går de sönder av ett gäng hästsparkar har man med all säkerhet valt för klena material och ja då går det som det går... Om hästen gör illa sig pga att den slår ett knä i boxväggen eller så ja då får hästkraken faktiskt skylla sig själv, dem har trots allt en hjärna och de brukar lära sig att såna dumheter gör ont efter ett tag.
En häst som är panisk/fobisk bryr sig inte om sånt, den känner inte att det gör ont, och är inte i ett sinnestillstånd att kunna ta in kunskap/intryck/etc.
Nu vet vi inte var mitt sto skadade sig, men hon skadade allvarligt långa tåsträckaren i carpalsenskidan. Enligt opererande veterinär så måste knäet med kraft tryckts mot ett plant, hårt underlag och sen glidit på/mot underlaget. Dvs kan ha gått omkull i hagen och landat på en sten - eller så kan det ha varit en boxvägg. Det var hon som var den som INTE gick att vänja/träna. Och hon kan tyvärr ha skadat sig under något av de försök jag gjorde innan jag insåg att det är inte värt risken (helt enkelt för hon blev SÅ hysterisk, och det var åt helsike för stor skaderisk).
Jag skriver 'hon var', för hon blev fyra år gammal, hon fick tas bort pga skadan. Som hon kan ha ådragit sig mot en plan boxvägg.
Och som lovisaeleonora skriver, är det värt 6 månaders konvalescens t ex för att de kanske själva ska fatta att 'det gör ont att göra så'? Om de nu överhuvudtaget är 'med' såpass att de där och då ens MÄRKER att det gör ont.
Med tiden kanske hon lärt sig, kanske inte. Jag såg till hon inte behövde lämnas ensam, helt enkelt för det inte var risken. Hon gick fint åka till ett nytt stall som var tomt, då kunde hon vara själv. Hon gick kanonbra att rida själv etc. Men hon klarade inte att lämnas själv, varken inne eller ute. Inte ens om hon fortfarande såg den andra hästen. Hon var tyvärr likadan fast värre när hon stod på klinik, hon gick i taket om EN av hästarna där gick ut ur stallet.. (Hemma så kunde en kompis av två lämna hage/stall utan att hon fick frispel dock)
Och nej, de hade inte misslyckats med ensamhetsträningen eller något. Hon var fullblod, köpte henne som treåring från tränaren. Frågade om hon kunde vara ensam då det är viktigt för mig. Ägaren sa ärligt att 'tja, de är ju sällan ensamma här, men hon kan ju gå i egen hage bredvid de andra, och är inga problem att rida ut på själv'. Så jag tänkte att 'bra bra' och resonerade som att hon inte varit ensam-ensam var ju inget problem, just för 'de vänjer sig' - och hellre en som inte varit ensam-ensam men som de 'misslyckats' med och lärt sig att inte kunna.
Så fel jag antog där... Det var hon som fick mig att inse att det inte alls är så himla 'bara träna, de vänjer sig med tiden'. Hon fick mig att skrota mitt 'äh, låt dem springa/snurra/skrikna, de tröttnar när de inser det inte hjälper'. För det är ENORM skillnad på en 'normalstressad' häst, och en som fått regelrätt panik. Att tycka att en sån häst 'lär sig det gör ont' är som att tycka att 'det är bara att styra' en häst som skenar. De är helt enkelt inte påverkbara eller medveten om sin omgivning när de blir panikslagna, och hjärnan är inte emottaglig för input.
Men som sagt, de allra allra flesta är mellan inga som helst problem och löser sig med lite tålamod och träning.