Språkfråga - "en" istället för "man"???

[Monstermom]

Är det, jag tror inte jag har en könsidentitet i vad jag gör eller hur. Eller det är klart jag har men inte direkt medvetet. Jag tror inte jag helt förstår hur du menar.

"En kvinna spottar inte på gatan", "en karl tycker inte det är läskigt att tömma musfällan", "jag känner mig som en kvinna trots att jag klär mig i arbetskläder", osv...?

 

[Badger]

"En kvinna spottar inte på gatan", "en karl tycker inte det är läskigt att tömma musfällan", "jag känner mig som en kvinna trots att jag klär mig i arbetskläder", osv...?

Aha, hm, jag tror att som mycket småborgerligt uppfostrad så går alla de "manliga" beteendena fetbort för män också för mig. Dvs det är så vidrigt att spottas (bli för full, snusa, kissa på ett hus, osv osv) att det gör mig ingen skillnad om det är en man eller kvinna som gör det, jag hoppar till oavsett. Det är liksom bara ouppfostrat.

Då menar jag alltså beteenden inte arbetsuppgifter, det finns jättekvinnliga och manliga arbetsuppgifter, som motorsågar och fiskrensning. (bortsett från att på sommarstället när jag var liten gjorde kvinnor och "barn" (barn=farmors söner med respektive och barnbarn) allt medan farfar läste tidningen.)

Vad jag egentligen menar är. Det kan väl inte var så många som hänger upp sin könsidentitet på beteende? Dvs om jag inte tjöt när jag såg en mus vore jag inte kvinna just då. Sambandet är väl omvänt när jag var liten ficka lärde mamma mig att jag ska vara rädd för möss -därför är jag det, på riktigt, dvs inuti livrädd, inte låtsasrädd för att verka kvinnlig i ögonblicket.

 

[Dessy]

Nu när tråden fladdrar lite åt olika ord och uttryck så passar jag på att ställa en fråga. Jag försöker verkligen använda ordet hen i tal när det passar, men det går inte så bra. Om jag uttalar det som det står (med E) känns det som ett så hårt ord med ett väldigt hårt H. Så oftast blir det att jag säger den. Men jag har funderat lite på alternativa uttal då man i finskan säger hän om hon och han, och hän känns mycket mjukare att uttala. Så hur ska hen uttalas egentligen? Måste jag säga hen eller går det lika bra med hän?

 

[Monstermom]

Aha, hm, jag tror att som mycket småborgerligt uppfostrad så går alla de "manliga" beteendena fetbort för män också för mig. Dvs det är så vidrigt att spottas (bli för full, snusa, kissa på ett hus, osv osv) att det gör mig ingen skillnad om det är en man eller kvinna som gör det, jag hoppar till oavsett. Det är liksom bara ouppfostrat.

Då menar jag alltså beteenden inte arbetsuppgifter, det finns jättekvinnliga och manliga arbetsuppgifter, som motorsågar och fiskrensning. (bortsett från att på sommarstället när jag var liten gjorde kvinnor och "barn" (barn=farmors söner med respektive och barnbarn) allt medan farfar läste tidningen.)

Vad jag egentligen menar är. Det kan väl inte var så många som hänger upp sin könsidentitet på beteende? Dvs om jag inte tjöt när jag såg en mus vore jag inte kvinna just då. Sambandet är väl omvänt när jag var liten ficka lärde mamma mig att jag ska vara rädd för möss -därför är jag det, på riktigt, dvs inuti livrädd, inte låtsasrädd för att verka kvinnlig i ögonblicket.

Jag tror det är väldigt få som låtsas saker för att medvetet passa in i bilden av "rätt", snarare är det något man påverkas av och anpassas till på ett djupare plan tänker jag?

Mina exempel var just bara exempel, för att de är väldigt tydliga, att det är saker som också kan anses vara otrevligt beteende är lite i utkanten av vad jag siktade på.

 

[skiesabove]

Jag uttalar en som [änn], alltså blir hen samma som [hänn]. Mjukt och behagligt ord i mina öron iaf.

 

[Badger]

Mitt hen är nog som i hem. Vilket kanske inte säger så mycket, det är mjukt e inte ett eeeee. Så det blir som skiesabove antar jag.

 

[Badger]

Jag tror det är väldigt få som låtsas saker för att medvetet passa in i bilden av "rätt", snarare är det något man påverkas av och anpassas till på ett djupare plan tänker jag?

Mina exempel var just bara exempel, för att de är väldigt tydliga, att det är saker som också kan anses vara otrevligt beteende är lite i utkanten av vad jag siktade på.

Joo det är väl kanske det jag mer betraktar som den inlärda könsrollen helt enkelt och du menar att den också blir hotad hos folk. Mitt beteende är hotat och därmed min identitet, jag har inte rätten att se till att/tvinga min dotter att bete sig som jag gör längre, kan ni inte sluta använda hen så jag slipper bli orolig?

Jo det är kanske det de menar när de säger att då blir ju kvinnor och män likadana och vi kan inte skilja på oss. Det är ett rimligt hot onekligen, det är en större "risk" än att det skulle bli extremt svårt att se skillnad på kvinnor och män, -vår könsdimorfism är ju ganska stor i genomsnitt.