Språk på arbetsplats

[Kakis]

Vi har ingen policy men om jag och någon annan svensk pratar svenska och det kommer någon som inte gör det, så skiftar vi såklart direkt till engelska och berättar vad vi pratar om.

 

[honung]

Är sjaskig respekt tycker jag att sitta vid samma bort och prata annat språk som den tredje inte förstår. Så gör man inte.

 

[Skjøldur]

Jag jobbar deltid på ett stort kommunalt sjukhem i Oslo. De anställda kommer från ca 40 olika länder! Alla från utomnordiska länder måste gå igenom ett språktest för att få jobba där och visa att dom kan rapportera och dokumentera allt som har att göra med patienternas hälsa. Vi får bara prata norska på avdelningen och det funkar. Det är också så att det är bara två som kommer från samma land, utom från Norge såklart. För länge sedan jobbade jag på ett annat ställe som var väldigt dominerat av sjuksköterskor från Filippinerna. Innan dom fått Norsk auktorisation som sjuksköterskor så kan dom jobba som motsvarande undersköterskor. Det var inget vidare. Dom tisslade och tasslade på sitt språk än fast det egentligen inte var lov. I deras kultur är det dessutom så att man inte säger obehagliga saker rakt på sak utan i så fall, om det är något viktigt, genom andra eller tredje person. För övrigt inget ont om Filippinerna, de flesta är helt ok.

 

[Fruentimber]

Dom tisslade och tasslade på sitt språk än fast det egentligen inte var lov. I deras kultur är det dessutom så att man inte säger obehagliga saker rakt på sak utan i så fall, om det är något viktigt, genom andra eller tredje person. För övrigt inget ont om Filippinerna, de flesta är helt ok.

Nej men kära nån.

 

[mackan]

Om det skulle finnas policys ang språk i fikarummet på någon arbetsplats rent allmänt , så lär det vara ett rätt stort problem. inte då specifikt för Sverige .

 

[mackan]

På mitt jobb pratar vi engelska med varandra och kunder.
Undantaget är om vi har små barn på ridtur som pratar annat språk. Då är det guld värt om någon av oss kan det språket.

Tycker de flesta som kommer och jobbar hos oss är respektfulla och byter till engelska om någon annan som inte kan deras språk närvarar.

Vi rider med walkie talkies och ibland är det guld att kunna säga något på annat språk till sin kollega utan att kunderna förstår dessutom...

Men generellt, engelska! Ibland får jag tex en svensk på ridtur som börjar prata svenska med mig. Men om vi har andra engelskspråkiga kunder så blir det ju jätte-oartigt att svara på svenska. Samma för våra andra guider nu som är från belgium, holland, österrike och tyskland. En tjej pratar 4 språk dessutom, känns som vi har ett riktigt a-team nu!

Rätt fundamental skillnad på hur man pratar i en verksamhet och hur man pratar i ett fikarum .

 

[Hyacinth]

Jag jobbar deltid på ett stort kommunalt sjukhem i Oslo. De anställda kommer från ca 40 olika länder! Alla från utomnordiska länder måste gå igenom ett språktest för att få jobba där och visa att dom kan rapportera och dokumentera allt som har att göra med patienternas hälsa. Vi får bara prata norska på avdelningen och det funkar. Det är också så att det är bara två som kommer från samma land, utom från Norge såklart. För länge sedan jobbade jag på ett annat ställe som var väldigt dominerat av sjuksköterskor från Filippinerna. Innan dom fått Norsk auktorisation som sjuksköterskor så kan dom jobba som motsvarande undersköterskor. Det var inget vidare. Dom tisslade och tasslade på sitt språk än fast det egentligen inte var lov. I deras kultur är det dessutom så att man inte säger obehagliga saker rakt på sak utan i så fall, om det är något viktigt, genom andra eller tredje person. För övrigt inget ont om Filippinerna, de flesta är helt ok.

Det kan ju vara svårt när språket brister också. Vilken makalös inställning.

 

[Hyacinth]

Jag inser att jag inte ser problemet ts har. Jag hade nämligen inte reagerat på att de talade ett annnat språk, och hade jag velat socialisera hade jag inlett konversation på ett språk jag och de behärskar.
Men att säga till, dessutom utan intresse av att föra ett samtal tycker jag är otrevligt.

 

[Seabaz]

Rätt fundamental skillnad på hur man pratar i en verksamhet och hur man pratar i ett fikarum .

Jo visst. Men även här switchar mina kollegor till engelska så fort jag är nära även om de pratar sitt språk med varandra, så fortsätter de konversationen på engelska (typ på raster eller jobb vi gör utan kunder närvarande). Det är artigt

 

[hoppsann]

Jag jobbar deltid på ett stort kommunalt sjukhem i Oslo. De anställda kommer från ca 40 olika länder! Alla från utomnordiska länder måste gå igenom ett språktest för att få jobba där och visa att dom kan rapportera och dokumentera allt som har att göra med patienternas hälsa. Vi får bara prata norska på avdelningen och det funkar. Det är också så att det är bara två som kommer från samma land, utom från Norge såklart. För länge sedan jobbade jag på ett annat ställe som var väldigt dominerat av sjuksköterskor från Filippinerna. Innan dom fått Norsk auktorisation som sjuksköterskor så kan dom jobba som motsvarande undersköterskor. Det var inget vidare. Dom tisslade och tasslade på sitt språk än fast det egentligen inte var lov. I deras kultur är det dessutom så att man inte säger obehagliga saker rakt på sak utan i så fall, om det är något viktigt, genom andra eller tredje person. För övrigt inget ont om Filippinerna, de flesta är helt ok.

Integrationen fungerar så mycket bättre i Norge. På så många sätt.
Hur de får alla barn, utan undantag, till förskoleverksamheten så att de kan norska när de börjar skolan, och hur de får ut kvinnorna i samhället. Har vänner där som arbetar med integrationsprogram, och nyckeln är alltid språket. En sa: De sätter upp lappar på skåpen och tror att de lär mig sitt språk, men i själva verket är det så jag lär dom norska!

 

[mamman]

Det kan, beroende på situationen, vara oartigt att (fortsätta) konversera på ett språk som andra närvarande inte förstår. Men det är ännu mer oartigt att påpeka det (försök till Ribbing-tänk ).

 

[SaraMara]

Det kan, beroende på situationen, vara oartigt att (fortsätta) konversera på ett språk som andra närvarande inte förstår. Men det är ännu mer oartigt att påpeka det (försök till Ribbing-tänk ).

Så tänker jag också. Jag får känslan av ts inlägg att det ligger annat bakom än bara ett enstaka språkligt misstag, att någon form av annan irritation spiller över på språkfrågan.
Jag minns den där känslan av exkludering och hur obehagligt det var från högstadiet, när jag hamnade i konstellationer där jag var den enda som inte hade ett ytterligare hemspråk och jag upplevde att den omständigheten användes som en maktfaktor och ett verktyg att kunna vara elaka och aktivt utesluta i skolmiljön. Mean Girls i svensk förort liksom. Där försökte skolan styra lite, men det gick väl sådär...
Egentligen inte språket som var problemet ändå - utan en otrevlig kultur.

I vuxen ålder har jag noll problem om "våra" tyskar eller kineser på jobbet pratar på sina språk i lunchrummet, jag skulle aldrig ens komma på tanken att det innebar en exkludering av mig och övriga eller att de använde det för att ostört kunna säga elak saker om mig eller annan. En fråga om tillit och presumtion antar jag. Det sagt så försöker jag alltid vinnlägga mig om att t.o.m. på restauranger utomlands gå över till engelska när man t.ex. smakar av vin eller liknande, trots att chit-chatet är riktat till mina bordsgrannar egentligen. Minnet av det där upplevda korkade utanförskapet gör nog att jag är extra känslig för att ställa någon helt utanför förståelse och låta vederbörande stå oförstående bredvid. Språket är så nära knutet till min egen självbild så jag är nog extra känslig, jag känner mig fortfarande handikappad språkligt t.ex. i England eftersom jag upplever att min engelska inte är tillräckligt god för att jag ska kunna ha hela min personlighet. Språk är känsligt, i alla fall för dem av oss som bygger både yrke och identitet i stor del på just språket. Men det hör ju inte till tråden i och för sig.