Precis. Så kan det också vara såklart.
Kondom för mig är samma sak som att avstå från sex.
Ja jag fattar att man kan ha diverse anledningar till att avstå olika typer av precentivmedel, men blir ju lite konstigt att dissa hormoner (i en tråd som handlar specifikt om hormonspiral) om du inte ens har koll på det mest basala med olika hormonella preventivmedel?Kan så vara, jag har inte en susning. Har ju vägrat ha nåt annat preventivmedel än p-ring. Var rädd för hormontopparna med piller, för rädd för hanteringen med spiral, rädd för sprutor och skära i armen likaså. Ja jag är nog lite sjåpig
Klart man får diskutera. Konstigt blir det dock.
Varför då? Hormonella preventivmedel är väldigt lika varandra (tyvärr, det ställer ju till det för sådana som mig som mådde dåligt av allt) och påverkan på kroppen, dvs. ägglossningen upphör hos endel, sekretet blir tjockare och livmoderslemhinnan blir svårare att fästa på för ett eventuellt befruktat ägg är ju detsamma.
Hypotyreos skulle jag inte klassa som en välfärdssjukdom dock och mina p-piller har genom åren gjort noll skillnad i fråga om hypon som jag levt med i + 30 år, så att avstå preventivmedel pga den tycker jag känns onödigt.
Nej de skiljer sig åt i hormonmängd, typ av hormon, lokal eller generell påverkan mm. Vissa anses generellt vara ”bättre” än andra med tanke på biverkningar mm.
Min läkare förde detta på tal ang att just många av mina symptom även är sådant som kan vara biverkningar av p-ringen. Så hon bad mig fundera kring det, om jag verkligen behöver ha den eller vll prova att vara utan och se om det blir nån skillnad. Men jag har inte tagit steget, slutade en period för 15 år sedan och det var verkligen inte trevligt så jag fick börja om igen efter 6 mån utan. Har sedan inte vågat sluta igen. Jag fick problem som jag aldrig haft innan, eller efter att jag började med den igen.Jag blir alltid skeptisk när jag läser att vi är mer stressade idag än "förr i tiden". Jag har så svårt att tro att det är så.Nej, just den är nog ett väldigt gränsfall. Det finns ju de som menar att stress är förödande för hashimoto + hypo, och autoimmuna sjukdomar överlag, och att det rentav kan lösa ut sjukdomen. Hur vi lever idag är ju betydligt mer stressigt än om vi jämför med förr tiden. Jag tror att man behöver ha både en ärftlig faktor ch en miljömässig för att utveckla många sjukdomar, i mitt fall kom hypon efter många års orimligt hög stressbelastning + att min mamma har det. Inte så ovanlig story.
Hypo är också vanligare nuförtiden, med en ganska markant ökning av sjukdomsfall. Såklart diagnosticeras ju fler, men man kan ju ändå undra varför det ökar så mkt... det känns inte helt långsökt att fundera i banorna av hur vi lever.
Skönt att höra ang preventivmedlen
Tvivlar starkt på att det är vanligare och tvivlar ännu mer på att livet var mindre stressigt "förr i tiden", men då diagnosterades inte folk, fick ingen behandling och dog till slut.
Jag tror att vis rent generellt inte mår sämre i dag än förr men får snabbare och lättare diagnos i dag än förr. Det uppmärksammas lättare. Det kan också vara andra problem, tex andra stressfaktorer än förr varför det är lättare att jämföra med dagens mått än förr. Mäta och diagnosticera sjukdomar har också blivit bättre, vi lever längre. Vi har faktiskt blivit friskare än vad man var förr.
Tänkte på den också. Och jag tänker att för en varelse som i grunden ändå är social är det inte konstigt att det mentala tar stryk. Och även det fysiska som i psykosomatiska sjukdomar, men jag tror som sagt även att det fanns förr också, bara inte så väl dokumenterat som i dag och hade antagligen andra orsaker än i dag.
"The swedish theory of love". Det är inte en dokumentär som jag kan rekommendera...
Jag fattar inte, hur då hålla? Vad fick du göra?"The swedish theory of love". Det är inte en dokumentär som jag kan rekommendera...
Angående att byta spiral så kände jag mig så lurad sist jag bytte! BM instruerade mig till att hålla livmodern/livmodertappen så att hon inte behövde använda "klon" eller vad verktyget hette för att hålla den still. Skillnaden i smärtnivå jämfört med de andra gångerna jag satt in/bytt (det här var fjärde gången) var milsvid! Tidigare har det verkligen gjort ont, trots värktabletter, men senast var jag bara halvt i chock över att det tydligen inte behöver göra så ont. Så lurad! Jag sa att jag ville att hon skulle göra mitt nästa byte också och hon sa att jag troligen skulle hinna innan hon gick i pension...
Mvh,
Lady_S
Jag fick trycka med båda händerna på nedre delen av magen, då tryckte jag på livmodern på något vis så att den hölls stilla.
