spinoff på barndomsdröm

[ameo]

läser era svar och inser att det är precis som jag tänkt mig
det där med att vara lucia eller inte väcker en hel del känslor, hos många av oss, på olika sätt.
Det är nästan värre än när det skulle väljas lag på gympan. (de flesta av oss visste nog på förhand i ungefär vilken ordning det skulle väljas, sen var det kanske mest slumpen som avgjorde vilket lag man hamnade i när man var kvar till sist...

 

[Jenka]

Det enda minne jag har av luciafiranden är från högstadiet och gymnasiet. Då var det skolkören (frivillig) som lussade och jag tror faktiskt musikläraren valde lucia. Har aldrig velat vara själv.
Som yngre var jag med i luciatåg i stadshuset, då var hela klassen stjärngossar.

Tillägg: aldrig upplevt det som en stor eller problematisk grej med Lucia. Tror inte det röstats om tex.

 

[exotic]

Va lucia i femman på 70talet, blev vald enbart pga att de ville spara klassens favorittjej till 6ans lucia. Kul

 

[Görel]

Helt ointresserad. Redan när jag var barn och alla fick vara lucior valde jag att vara tärna. Jag tycker att det är mycket snyggare med glitter i håret än en krona som kliar och tynger.

 

[svea]

Ingen skulle någonsin rösta fram mig som lucia. Men fina kloka lekisfröken lät mig som var minst få gå allra först i tåget!

 

[vallhund]

Alldeles för ofta pga långt blont hår, hatade all stearin jag fick i håret.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag hade långt hår i korkskruvar till midjan, men rött. Så nej jag har inte varit lucia då jag hade fel hårfärg för att ens komma med bland alternativen som det röstades på.

 

[Pilot]

Jag var tärna, det var inte fören på senare år då fick jag höra att min mamma hade fått en förfrågan om hon trodde jag ville vara lucia. Sjukt blyg och väldigt obekväm var jag. Det var på mellanstadiet.
Däremot på lågstadiet så peppades jag till att vara Maria när vi spelade upp pjäsen om Jesus födelse.
Har anordnat ett par luciatåg själv på jobb, alltid en pojke och en flicka, alltid barn som behöver lyftas och få synas.
Många kollegor har samma synsätt, tyvärr inte alla, har ett par kollegor som väljer de barn (flickor) med hög status. Låter de som är blyga/ inte passar in i ramen stå tillbaka alldeles för mycket.

 

[Ramona]

Jag kan inte sjunga så jag har aldrig velat bli lucia.

 

[whalan]

Drömde i många år om att få vara lucia. Överallt var det den som var populärast som blev lucia (i skolan, på fritids, i stallet, i simhallen osv). Ett tag trodde jag att det bara var blonda som fick bli lucia (jag är brunhårig), men i 6:an blev då klassens populäraste tjej vald till lucia, mörkt brunhårig. Jag var mobbad i många år, så att jag skulle få vara fanns liksom inte på världskartan.

När jag sedan blev vuxen och gick eftergymnasial sångutbildning och det då skulle vara levande ljus, då ville varken jag eller någon annan p.g.a. allt stearin. En tjej tog på sig uppdraget, men jag såg hur hon led när allt stearin skulle ur hennes långa hår.

Bortsett från den höga luciaönskan, så har jag trivts väldigt bra som tärna. Jag har älskat att gå i luciatåg, mycket för att jag alltid älskat att sjunga.

Det är idag en stor sorg att jag nu som förälder inte får vara med när mitt barn lussar på förskolan. Förskolan har valt att fira dagen helt själva och de spelar heller inte in firandet. Min 5-åriga dotter älskar allt med lucia.

 

[Anemone]

Var Lucia i barnkören. Röstades fram och fick 3 röster. Jämnt var det .
På ridskolan när jag gick i högstadiet och det var lottdragning bland oss som hjälpte till i stallet.
Vi röstade i skolan på högstadiet också. En av killarna som först inte hade röstat la sin röst på mig för att jag var den enda tjejen som inte hade fått nån. Gillade inte min klass, hade inte förväntat någon röst och ville inte, men det värmde att någon tänkte på mig ❤
Fick chansen att vara lucia i ungdomskören också, men kronan passade dåligt och jag tyckte det var läskigt med levande ljus.

Tycker väldigt mycket om lucia, kan inte sjunga, var inte alls populär i skolan och är rödhårig, men är glad att ha fått prova och glad att jag slapp när jag inte ville.

 

[Fraggel_Tess]

Jag blev framröstad i klass 2, men vägrade

 

[Ullmerkott]

Vi hade röstning i lågstadiet, men det blev jämnt så fröken ringde en kille som var hemma sjuk för att få en avgörande röst. Som lite äldre vill jag minnas att det där med Lucia inte var någon dramatisk grej, tror det antingen lottades mellan frivilliga, eller att frivilliga turades om i de fall tåget gjorde flera uppträdanden.

 

[FannyN]

Jag var Lucia i det stora tåget i min barndomsstad med kröning i kyrkan dit vi åkte släde genom staden med facklor och massa folk. Dagen efter så lussade vi på över 50 ställen i kommunen. På brandkåren fick mi en nål för visad tapperhet. Vi fick presenter överallt. Vi som var med har fortfarande kontakt nu via Facebook. Vi fick träna sång med en musiklärare flera gånger innan.
Det var mina kompisar som skickade in bilder till Lions vilka är de som väljer ut kandidater som sedan går mannekäng åt klädaffärerna i staden två gånger innan så folk får rösta. Det ser exakt likadant ut nu 33 år senare. Och dessförinnan när jag vara med päronen och tittade på modevisning och röstade som en del av skyltsöndagen.
Ett jätteroligt minne för livet var det verkligen. Nu kan jag väl tycka att det inte är pk alls men då tänkte jag inte alls så.
Sedan så krönte man en miss på sommaren också i staden jag växte upp, det tackade jag nej till när jag blev tillfrågad. Då hade nån släkting skickat in bild och det var en grej i det som var i baddräkt minns jag och jag vet hur skvatt galna kommunens unga män var vid scenen så det kändes inte aktuellt. Det galenskapen är borta sedan mitten på nittiotalet. Det startade på 50 talet.

 

[tuaphua]

Lucia...
Har du varit lucia?
Var du den som aldrig blev vald?
Ville du vara lucia?
Reflexioner runt detta sökes...

I mina barns skola har de lottat fram lucian bland tjejerna i många år. Det är bra. (nu återstår bara att åtminstone frivilliga killar får vara med i lottningen...) Men jag minns luciaomröstningarna från när jag gick i skolan.

Jag har aldrig någonsin varit lucia. (varken i skolan, på ridklubben eller i andra sammanhang) Det kanske inte är så konstigt att jag inte blev vald eftersom jag var klassens hackkyckling. Men faktum är att jag inte heller hade någon längtan efter att vara lucia, jag var nöjd med att vara tärna.

Sista året i gymnasiet valde klassen att lussa för klassföreståndarna. Vi tog på oss våra vita labrockar, klassen var helt enig om att Calle skulle vara lucia (klassens längsta, gängligaste kille), så han fick en luciakrona med 2 fungerande batteriljus. Resten av oss hade glitter i håret, både tjejer o killar. Det var en kul grej, som vi inte tog på särskilt stort allvar...

Jag har varit Lucia några ggr. Jag har också varit tärna, pepparkaksgumma och tomte. De senare två fick tjejer sällan vara. Det var bara pepparkaksgubbe och tomte normalt. Och det var för killar. Men jag gav mig inte och fick väl vara det då.

Jag ville vara Lucia första gången. För att ha provat. Sen ville jag gärna vara annat.
Vi hade så att man röstade fram Lucia några år. Så jag blev iaf någon gång till.
Nu i efterhand så inser man ju vad taskigt system det var! Usch!

Min pappa som då var chef på ett IT-företag lånade mitt Lucianattlinne och var lucia för sina anställda. Han är alltså 196 lång. Nattlinnet måste slutat i knähöjd. Jag dog när jag hörde vad han gjort.

 

[Egonson_]

Jag ville aldrig vara det, annat än hemma hos typ farmor. Så det är inget jag reflekterat över, hade nog sagt nej om jag blev vald. På lekis (1992) fick alla som ville vara lucia så vi var ganska många där Så hemma var jag gärna lucia men i skolan var det nog tärna.
En lucia jag minns från när vi var lite äldre, hade rött, mellanlångt hår och en massa fräknar. Så jag minns inte lucia som speciellt konstigt eller jobbigt, eller att det bara skulle vara blonda tjejer som valdes.

 

[MiaMia]

Har bara lussat en gång vad jag kan minnas. Var alltid sexorna som lussade för resten av skolan i aulan. Glad att jag var tillräckligt lång för att bli placerad i bakre ledet på scenen. (=mindre synlig) Hade aldrig i livet velat vara lucia.
Minns inte riktigt hur lucia utsågs. Vilja och kapacitet att lära vers för utantilläsning begränsade urvalet. Minns inte heller som det var någon stor prestige i det eller att de flesta ens hade velat?

De vackra luciaminnen jag har är från gymnasiet där det var kören som lussade. Den skolan var känd för att ha en duktig kör. Och det blev extra stämningsfullt av att de sjöng på både svenska och teckenspråk samtidigt.

 

[Asko]

Har nog bara lussat två gånger i mitt liv, i dagis då jag ville och fick vara tomte I grundskolan var det åttorna (tror jag) som fick lussa och jag såg till att vara en av de två som tog hand om röstningen. Jag trodde nog inte att jag skulle få röster och ville slippa förödmjukningen, men jag ville nog inte heller bli Lucia tror jag. Jag och en kompis fick istället ordna en skylt med foton på tjejerna i klassen och sedan gå runt i skolan till alla klasser där eleverna (och lärarna) fick rösta på den de ville skulle bli Lucia. En kompis var snäll och populär hos de mindre så hon fick en del röster pga det. Men det slutade med att en av de populäraste tjejerna i klassen fick bli Lucia, blev inte ett dugg förvånad
Jag och kompisen räknade rösterna och försökte vara noga med att inte avslöja vilka som fått minst antal röster, men jag tror att de andra i klassen envisades med att de ville veta lite som en popularitetstävling tyvärr.

Det stod i slutet mellan en blond och brunett och brunetten vann så jag tror inte att håret spelar någon roll. Jag kan minnas att vi innan dess under tidigare röstningar hade pratat om det där med blonda eller inte, jag tror att alla försökte som helhet att få de som inte såg ut som klassiska lucior att bli Lucia. Men det var nog alltid en slags popularitetstävling ändå.

 

[Flixon]

Jag har alltid haft långt, blont hår och fått vara Lucia i mindre lussetåg, typ med hästarna och sånt. Det har varit något slags gemensamt beslut. Ett luciatåg jag minns är när mamma bad oss komma till hennes dåvarande jobb (hotell) och lussa, så alla tjejer i klassen som ville var med. Vi smidde en egen luciakrona i slöjden, minns fortfarande hur tung den var det var så himla mysigt, trots stearin i håret.

På gymnasiet hade vi omröstning bland treorna om vem skulle vara Lucia, minns det som en rätt avslappnad grej. Jag blev framröstad eftersom jag var med i kören.

 

[Problematisk]

Jag tror aldrig jag varit lucia annat än hemma när jag lussat för föräldrar och morföräldrar. På dagis och i skolan (lågstadiet och sen i nian, då jag var med i kören som var de som gick luciatåg) var jag självskriven tomte. Alla som någonsin varit ens ytligt bekant med mig förstår att det inte finns några andra alternativ för mig i ett luciatåg
Eller, nja, de är inte helt sant. En gång var jag med på ridskolans luciatåg, då var alla vi ridande tvungna att vara tärnor, förutom min kompis som genom lottning blev lucia. De som ledde oss var tomtar, så jag var inte måttligt avundsjuk på killen som höll i ponnyn jag red Det var dessutom ponnyn jag tyckte minst om i hela stallet, jag var ganska rädd för den, så kanske satte det sina spår kring att vara tärna det med