Därför att jag helt enkelt inte tror att så många av de här kvinnorna som kommer hit på vinst eller förlust i slutändan blir "fullt nöjda" med arrangemanget. Det är bättre än svält, javisst, men att tro att de tycker tillvaron här är så bra är att blunda för problemet.
Rent krasst, skulle du kunna tänka dig att flytta till en annan världsdel där du inte kan språket alls, till ett land tusentals mil hemifrån där du varken har vänner eller familj eller ens känner någon förutom en man du precis träffat som har lovat att han ska försörja dig? Låter oddsen gynnsamma?
Ett problem med den här typen av resonemang är att du utgår från svenskt samhälle där vi, i ett globalt perspektiv, är väldigt jämställda.
Här är det ganska självklart att inte vilja flytta till ett främmande land och bli beroende av en mans godtycke.
Vi är vana att ha helt andra möjligheter.
För en kvinna som kommer från Thailand, eller för den delen Kurdistan (som jag valde som exempel i ett annat inlägg, därifrån "importeras" det inte så få hustrur), som är "van" vid ojämställda förhållanden och beroende av en man, så kan det mycket väl vara så att det är väldigt attraktivt att bli beroende av en man i Sverige med jämförelsevis hög materiell standard, jämfört att bli beroende av en man i ursprungslandet med sämre materiell standard.
Så ja, för kvinnan kan det absolut vara ett "uppköp" även om det motsatta vore ett uppenbart "nerköp" för en svensk kvinna.
Om "världen" var jämställd så skulle det vara enbart negativt med "importfruar" och då skulle ditt resonemang vara enkelt och helt rimligt.
Nu ser inte världen ut så och då kan jag begripa hur en "hustruköpare" blir ett attraktivt alternativ.