KL
Jag har två barn med två olika pappor varav jag har en ny karl med två barn... Lite rörigt va?
Alltså totalt 4 barn och totalt 5 föräldrar är inblandade.
Ingen förälder är mer värd än den andre om barnets välmående går först.
En pappa är lika mycket värd som en mamma.
Min äldstes pappa betedde sig som en skitstövel rent sagt ut när jag var gravid. Bad mig välja mellan honom och barnet, sedan fortsatte vi ändå men då visste ingen från hans sida att vi var tillsammans och det hände en rad förudmjukande sager, som tillsut fick mig att göra slut i sjunde månaden. Trots alla mina sårade känslor så fick pappan komma redan på bb och kolla på sin son.
Jag ställde upp när han än ville och lät han komma och vara med sin son hemma hos mig. Trots att det var jobbigt för mig att gå vidare med mitt liv. Mitt barn kom först, hans rätt till hans pappa.
Jag ställde upp och ändrade planer och donade och tyvärr fick tjata lite för att det skulle bli regelbundet, men det blev det aldrig.
Tillslut så i våras kom det till kritan att jag fick prata med pappan då han inte träffat honom på ett halv år och vi kom överrens om att umgänge inte skulle ske för barnets bästa, då det inte fungerade och för att pojken välmående kom först och pappan inte var sugen på att prioritera pojken.
Men pappan till min andra pojke är guldvärd, han tog äldste sonen under sina vingar och ser honom lika mycket som sin som minstingen.
De bor varannan vecka hos minstingens pappa och varannan hos mig och min man.
Det jag egentligen vill ha sagt att barnet har rätt till sin pappa i allra flesta fall om det inte skadar barnet. I det här fallet kan inte jag se att umgänge skulle skada utan endast gagna barnet. En förälder har skydlighet att försöka se till att barnet har två föräldrar om båda är vid liv så länge det inte finns några omständigheter på något av hållen som gör att ena föräldern inte är lämplig.
En mamma är en mamma = förälder
En pappa är en pappa = förälder
Skillnad tja kön men inget annat. Båda har samma känslor oftast om sitt barn. Båda är lika viktiga för barnet.
En mamma är inte viktigare än en pappa. Herregud när ska vi sluta göra könsskillnaer. Dags att kvinnor går ner från tronen som bästa förälder kanske.
Att mamman är sur efter seperationen tja shit happens, det är bara gå vidare, men man får ALDRIG låta ens känslor för den andre föräldern gå ut över barnet.... Det går trots allt att sköta sina känslor och umgänget snyggt. Tyvärr får man svälja ibland, men kan man inte se till barnets bästa kanske man inte var mogen att bli mamma/pappa heller.