Jag var skräckslagen på yttre rond på mitt första jobb när jag var tvungen att ronda utrymmen där det var 4 meter höga spindelnät jag var tvungen att passera varje gång, livrädd att riva sönder näten så de skulle ramla ner på mig när jag låste upp dörrarna.
Jag höll på smälla av totalt när jag insåg att det fanns hoppspindlar eller alla gröna spindlar som gömde sig i hallonsbuskagen på hyggena, vars trådar var så sega att när jag försökte bryta av ngn kvist spindeln satt i och om jag tappade den gick inte tråden av utan grenen hängde kvar!
Alla spindlar jag bodde med i baracken, som när jag kammade mig i spegeln på rummet och helt plötsligt står öga mot ögon med någon som hissat sig ner i ansiktshöjd på mig. Alla gånger jag sett en rörelse i ögonvrån och stirrat in i flera ögon i höjd med kudden när jag ska sova ...
Mitt hoppande och skrikande när jag fångat alla dessa spindlar som jag slängt ut och mina avgrundsvrål att man FÅR. INTE. DÖDA. DEM, om någon annan ska göra det.