daymint
Trådstartare
Jag gör en liten spin off på min egna tråd då detta berör ämnet jobb men på ett annat sätt.Jag behöver få höra andras tankar och åsikter och kanske på så sätt få ordning på min nu något förvirrade hjärna.
Så den stora frågan är hur hade ni gjort i min situation och hur argumenterar ni valet.
Min sits är denna:Är f-ledig med min 7 mån son, var innan arbetslös.
Har nu blivit erbjuden ett kortare vikariat på ett ställe där jag tidigare hoppat in och jobbat då och då.
Kraven är dessa att jag senast måste börja 2 feb, det kan skära sig redan här för inte säkert min sambo kan få f-ledigt från sitt jobb tidigare än 16 feb.
Men om jag nu kan börja den andra så kommer jag jobba 50% så länge blir det längre anställning -(nuvarande anställd är sjukskriven kommer antagligen inte tillbaka så har jag nog väldigt stor chans att få fast anställning men måste söka tjänsten som alla andra då)-så går jag upp till 75 % 1:a september.
Och då måste sonen nog börja dagis i sådana fall, det är här samvetet träder in , är han för liten??Samtidigt som jag har chans till ev fast jobb. Han är bara liten en gång vill att han ska få vara hemma så länge som möjligt och vill inte missa denna underbara tid, ärligt talat så är jobbet väldigt stressigt, stort egetansvar, inte alltid man kan gå hem när man slutar enl. schemat, chefen är knepig men jag klarar av personen i fråga, men inte alltid så kul att jobba där när dennes humör tryter, inget jobb som jag dras till och superduper vill ha.
Men en inkomst är det samt att min sambo får chans att vara f-ledig vilket inte går annars, han säger att jag ska göra som jag känner men vill ju att han ska må bra också.Samt att få jobb annars inte verkar vara det lättaste.
Jobbet är ju nu tillfälligt så jag kan ju alltid "hoppa av" om jag inte trivs innan det blir fast.
Jag är inte så stresstålig då det hänt mycket tråkigt de senaste åren så jag är bräcklig psykiskt även om det blir bättre å bättre.Och vill orka med min son då han går före allt, men har jag stadigare ekonomi kan jag ju erbjuda honom mera materiella saker, men jag vill ha ork att vara hans mamma också.
Tack för att ni orkat läsa allt detta, snälla ös era tankar och åsikter nu
Så den stora frågan är hur hade ni gjort i min situation och hur argumenterar ni valet.
Min sits är denna:Är f-ledig med min 7 mån son, var innan arbetslös.
Har nu blivit erbjuden ett kortare vikariat på ett ställe där jag tidigare hoppat in och jobbat då och då.
Kraven är dessa att jag senast måste börja 2 feb, det kan skära sig redan här för inte säkert min sambo kan få f-ledigt från sitt jobb tidigare än 16 feb.
Men om jag nu kan börja den andra så kommer jag jobba 50% så länge blir det längre anställning -(nuvarande anställd är sjukskriven kommer antagligen inte tillbaka så har jag nog väldigt stor chans att få fast anställning men måste söka tjänsten som alla andra då)-så går jag upp till 75 % 1:a september.
Och då måste sonen nog börja dagis i sådana fall, det är här samvetet träder in , är han för liten??Samtidigt som jag har chans till ev fast jobb. Han är bara liten en gång vill att han ska få vara hemma så länge som möjligt och vill inte missa denna underbara tid, ärligt talat så är jobbet väldigt stressigt, stort egetansvar, inte alltid man kan gå hem när man slutar enl. schemat, chefen är knepig men jag klarar av personen i fråga, men inte alltid så kul att jobba där när dennes humör tryter, inget jobb som jag dras till och superduper vill ha.
Men en inkomst är det samt att min sambo får chans att vara f-ledig vilket inte går annars, han säger att jag ska göra som jag känner men vill ju att han ska må bra också.Samt att få jobb annars inte verkar vara det lättaste.
Jobbet är ju nu tillfälligt så jag kan ju alltid "hoppa av" om jag inte trivs innan det blir fast.
Jag är inte så stresstålig då det hänt mycket tråkigt de senaste åren så jag är bräcklig psykiskt även om det blir bättre å bättre.Och vill orka med min son då han går före allt, men har jag stadigare ekonomi kan jag ju erbjuda honom mera materiella saker, men jag vill ha ork att vara hans mamma också.
Tack för att ni orkat läsa allt detta, snälla ös era tankar och åsikter nu
