S
Stjaertberg
Hej på er alla!
Det är såhär att min häst nu "insjuknat" i sin återkommande spatt igen. Jag har ägt honom i ca 1,5år (köpte honom i mars 2008). Han behandlades första gången i oktober 2008. Vi misstänker att han hade pålagringarna med sig när han kom till oss, men att det inte syntes på vet. besikningen pga. att han inte gått så mycket innan dess. Han är nu snart 14 år.
Det började i höger has och då han försökte avlasta sig på frambenen blev det skador även där. Nu har dessa skador gå från lindriga till måttliga på 1 år. Han har behandlats 3-4ggr med denna gång och efter förra gången fick han även en hovböld vid igångsätningen. Detta gjorde att jag började ställa mig själv frågor.
Om han behöver behandlas 2-3 ggr om året för att jag ska kunna rida hyffsat (promenadridning & lättare dressyr) är jag villig att offra min utveckling inom ridningen? Är detta schysst mot hästen? osv.
Det senaste halvåret har jag kommit fram till att jag hinner nätt och jämnt rida igång honom efter en behandling, och hinna njuta lite av friden innan han blir stel och omotiverad av nästa återfall och det är dax att behandla igen.
Nu ska vi på återbesök om 3 veckor och både min tränare och veterinären har sagt åt mig att tänka ut vad det är jag vill med min ridning. Vill jag träna och ev. tävla eller vill jag bara rida i skog och mark, (jag har hittills varit väldigt allround)
Hittills har jag anpassat mina mål efter vad min häst har klarat. Är det rätt? Ska man inte ha en häst som man kan sätta mål med så att man själv utvecklas som man vill också?
Med mycket sorg, sömnlösa nätter, tårar och ångest, har jag tillslut kommit fram till att uvägen tillslut blir att han får somna in.
Andra alternativ är ju triangelmärkning och försäljning som promenad/sällskapshäst, men då måste han vara garanterad en ägare/ryttare som verkligen inte pressar honom för hårt och ser när han behöver behandlas igen. Vem vill köpa en häst som måste behandlas?
Detta kan man aldrig vara säker på och därför anser jag och folk i min omgivning att det mest rätta vore att avliva min käre vän och att jag därmed får möjlighet att köpa mig en ny häst som jag kan utvecklas med. Slippa vara rädd att skada hästen när man rider pga. slitage osv.
Tycker ni jag verkar vettig? Behöver ni mer info. så får ni fråga på.
Jag har sådan hemsk skuldkänsla av detta. Känner mig som största svikaren. jag har funderat så mkt fram och tillbaka och hade jag haft 40 000 på fickan hade han fått gå kvar som sällskapshäst och bara triangelmärkts, men nu är det inte så och jag vill utvecklas, slippa vara rädd när jag rider osv.
Tack mina vänner för att ni tagit er tid.
Det är såhär att min häst nu "insjuknat" i sin återkommande spatt igen. Jag har ägt honom i ca 1,5år (köpte honom i mars 2008). Han behandlades första gången i oktober 2008. Vi misstänker att han hade pålagringarna med sig när han kom till oss, men att det inte syntes på vet. besikningen pga. att han inte gått så mycket innan dess. Han är nu snart 14 år.
Det började i höger has och då han försökte avlasta sig på frambenen blev det skador även där. Nu har dessa skador gå från lindriga till måttliga på 1 år. Han har behandlats 3-4ggr med denna gång och efter förra gången fick han även en hovböld vid igångsätningen. Detta gjorde att jag började ställa mig själv frågor.
Om han behöver behandlas 2-3 ggr om året för att jag ska kunna rida hyffsat (promenadridning & lättare dressyr) är jag villig att offra min utveckling inom ridningen? Är detta schysst mot hästen? osv.
Det senaste halvåret har jag kommit fram till att jag hinner nätt och jämnt rida igång honom efter en behandling, och hinna njuta lite av friden innan han blir stel och omotiverad av nästa återfall och det är dax att behandla igen.
Nu ska vi på återbesök om 3 veckor och både min tränare och veterinären har sagt åt mig att tänka ut vad det är jag vill med min ridning. Vill jag träna och ev. tävla eller vill jag bara rida i skog och mark, (jag har hittills varit väldigt allround)
Hittills har jag anpassat mina mål efter vad min häst har klarat. Är det rätt? Ska man inte ha en häst som man kan sätta mål med så att man själv utvecklas som man vill också?
Med mycket sorg, sömnlösa nätter, tårar och ångest, har jag tillslut kommit fram till att uvägen tillslut blir att han får somna in.
Andra alternativ är ju triangelmärkning och försäljning som promenad/sällskapshäst, men då måste han vara garanterad en ägare/ryttare som verkligen inte pressar honom för hårt och ser när han behöver behandlas igen. Vem vill köpa en häst som måste behandlas?
Detta kan man aldrig vara säker på och därför anser jag och folk i min omgivning att det mest rätta vore att avliva min käre vän och att jag därmed får möjlighet att köpa mig en ny häst som jag kan utvecklas med. Slippa vara rädd att skada hästen när man rider pga. slitage osv.
Tycker ni jag verkar vettig? Behöver ni mer info. så får ni fråga på.
Jag har sådan hemsk skuldkänsla av detta. Känner mig som största svikaren. jag har funderat så mkt fram och tillbaka och hade jag haft 40 000 på fickan hade han fått gå kvar som sällskapshäst och bara triangelmärkts, men nu är det inte så och jag vill utvecklas, slippa vara rädd när jag rider osv.
Tack mina vänner för att ni tagit er tid.
