Spatt är en kronisk torr inflammation i hasleden med nedsmältningsprocesser i ledytorna och benpålagringar i ledkanterna,
i de flesta fall på hasens inre främre del (sk. spattknöl).
Hasen består av fyra leder och det är oftast de två nedersta lederna som drabbas.
Spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar) och rotationsrörelser.
De nedre lederna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böjrörelsen av bakbenet
- till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse.
Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse).
Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget.
Den hälta som uppstår vid spatt och som förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl har vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt.
Det är vanligast att båda hasarna drabbas, men ensidig spatt förekommer.
En vanlig mening är att spatt är en följd av överansträngning av bensystemet, ofta i kombination med exteriörfel och dålig uppfödning.
Unghästar med dålig mineraltillförsel kan drabbas av spatt.