Sv: Spänd ryttare
Åh, du skulle komma hit o rida morsans häst, hon är den perfekta sitsträningshästen, spec om man har lätt för att spänna sig i armarna!
Jag hade PRECIS samma problem som du förut. Innan jag fick min ponny tillräckligt lösgjord och engagerad så hon kunde komma ihop mer så funkade det enbart att rida i lägre form med längre tyglar. På henne var det en kombination av två olika tränare o massa massa träning även i den lägre formen på hemmaplan som gav resultat.
Nu får min sits bra terapi både av mammas gamla (hon blir stentung o okänslig så fort man fastnar minsta i handen) och min unghäst (mkt känslig som går bakom eller blir helt förfärad om man håller för mkt).
Jag tänker iaf alltid alltid många hundra gånger under ritten på hur jag sitter. Oftast behöver man bara ändra sin egen sits (om den är så kass som min
) och hästen går genast bättre, utan att man eg inte gjort ngt med hästen.
Först när jag hoppar upp så ser jag till att jag sitter i balans i sadeln, jag släpper ned o bak mina ben och trampar till lite i båda stigbyglarna för att komma ned ordentligt och komma om hästen med skänklarna - även om jag sitter i hoppläder på häst uppåt 170 så får man den känslan om man sitter rätt. Underdelen stabil o fixad (jag rättar till den delen säkert 30-40 gånger bara under framskrittningen - så mkt tänker jag på hur jag sitter).
Sedan sträcker jag lite på mig, tänker att min kropp växer lite snett bakåt (då sitter jag rakt, faller lätt framåt annars) mitt över hästen, trycker fram bröstet lite - delen med muskler precis under där revbenen går isär (av min tränare dansbandet kallad) ska blir stark o visa vägen framåt. I samband med att jag blir stark i den delen så släpper jag ned axlarna så mycket jag kan nedåt-bakåt och öppnar liksom upp hela framsidan (här behöver jag återigen tänka på att sträcka upp mig rätt). Med axlarna där så sträcker jag båda armarna rakt fram och släpper därifrån ner dem till rätt position med händerna slutna tätt ihop (och på vägen så får man rätt böjning i armbågsleden).
Sedan sätter jag "bara" huvudet rätt o tänker igen på att släppa ned o bak axlarna med händerna i rätt position.
När jag rider så tänker jag hela tiden på att axlarn ska släppas bakåt nedåt - de trillar dit av sig själva om man tänker rätt o slappnar av, samt att händerna ska hållas ihop o sträva uppåt-framåt - precis som hästen! Så fort jag får för mkt i handen (gamla hästen) så lättar jag i den handen hon ligger mest på och går på med den skänkeln ist, på så vis får man hästen fram på den tygeln den undviker att ta stöd på. Jag tänker alltid "få stöd på svåra sidan, få fram hästen till den tygeln" ist för att tänka "få loss den sidan den hänger i". Det skapar mycket mer arbetsvilja o framåtbjudning
Åh, du skulle komma hit o rida morsans häst, hon är den perfekta sitsträningshästen, spec om man har lätt för att spänna sig i armarna!
Jag hade PRECIS samma problem som du förut. Innan jag fick min ponny tillräckligt lösgjord och engagerad så hon kunde komma ihop mer så funkade det enbart att rida i lägre form med längre tyglar. På henne var det en kombination av två olika tränare o massa massa träning även i den lägre formen på hemmaplan som gav resultat.
Nu får min sits bra terapi både av mammas gamla (hon blir stentung o okänslig så fort man fastnar minsta i handen) och min unghäst (mkt känslig som går bakom eller blir helt förfärad om man håller för mkt).
Jag tänker iaf alltid alltid många hundra gånger under ritten på hur jag sitter. Oftast behöver man bara ändra sin egen sits (om den är så kass som min
) och hästen går genast bättre, utan att man eg inte gjort ngt med hästen.Först när jag hoppar upp så ser jag till att jag sitter i balans i sadeln, jag släpper ned o bak mina ben och trampar till lite i båda stigbyglarna för att komma ned ordentligt och komma om hästen med skänklarna - även om jag sitter i hoppläder på häst uppåt 170 så får man den känslan om man sitter rätt. Underdelen stabil o fixad
(jag rättar till den delen säkert 30-40 gånger bara under framskrittningen - så mkt tänker jag på hur jag sitter).Sedan sträcker jag lite på mig, tänker att min kropp växer lite snett bakåt (då sitter jag rakt, faller lätt framåt annars) mitt över hästen, trycker fram bröstet lite - delen med muskler precis under där revbenen går isär (av min tränare dansbandet kallad
) ska blir stark o visa vägen framåt. I samband med att jag blir stark i den delen så släpper jag ned axlarna så mycket jag kan nedåt-bakåt och öppnar liksom upp hela framsidan (här behöver jag återigen tänka på att sträcka upp mig rätt). Med axlarna där så sträcker jag båda armarna rakt fram och släpper därifrån ner dem till rätt position med händerna slutna tätt ihop (och på vägen så får man rätt böjning i armbågsleden).Sedan sätter jag "bara" huvudet rätt o tänker igen på att släppa ned o bak axlarna med händerna i rätt position.
När jag rider så tänker jag hela tiden på att axlarn ska släppas bakåt nedåt - de trillar dit av sig själva om man tänker rätt o slappnar av, samt att händerna ska hållas ihop o sträva uppåt-framåt - precis som hästen! Så fort jag får för mkt i handen (gamla hästen) så lättar jag i den handen hon ligger mest på och går på med den skänkeln ist, på så vis får man hästen fram på den tygeln den undviker att ta stöd på. Jag tänker alltid "få stöd på svåra sidan, få fram hästen till den tygeln" ist för att tänka "få loss den sidan den hänger i". Det skapar mycket mer arbetsvilja o framåtbjudning
