Sv: Spänd ryttare
*KL*
Det Biffen skrev, det tipset fick jag (från annat håll men det är ju lika bra oavsett var det kommer ifrån), och det var faktiskt det som för MIG gjorde den största skillnaden.
Det biffen skrev var (bland annat):
När du fått till rätt så känns det nästan som om du har "pinnar" istället för tyglar. Då aktiveras rätt muskler i dina armar, nämligen sträckarmuskulaturen. Då är din arm fortfarande rörlig och mjuk.
Dvs att försöka tänka framåt med handen och inte bakåt, att du har två stänger i händerna som du ska skjuta hästens mun framåt med. Låter tvärflummigt, men när man får till det blir känslan precis så (och precis som biffen skrev). Det i kombination med att 'om du gör det och munnen inte följer med, ta inte tillbaka handen, utan se till att rida fram bakdelen' (Dvs det klassiska rid hästen bakifrån och fram men uttryckt på ett annat sätt).
Jag har fortfarande mycket kvar, och har ett rent pass i veckan där jag BARA tänker på min hand och min sits (det är hästens terapipass, och mitt jobbigaste). Jag får verkligen sitta och tyst (eller högt om man vill) rabbla 'buren hand, mjukt armbåge, handen framåt' om och om igen. Men det handlar, för mig iaf, mycket om att lära in nytt muskelminne och en ny betingad reflex. Och ju mer jag nöter med det, ju mer märker jag att det börjar komma 'automatiskt'. Det krävs fortfarande lite för att jag ska 'glömma mig' och falla tillbaka i gammalt beteende, men det blir bättre och bättre.
Och så VIKTIGT - för mig så satt problemet (ganska självklart) inte bara i armarna, utan i resten av sitsen med. Jag ville gärna kollapsa och vika mig framåt i höften. Så även mantrat 'sitt upp, tänk lite tillbaka, håll om', dvs att inte tappa grundsitsen, för då kollapsar armarna direkt.
Som sagt, långt kvar men det blir sakta men säkert skillnad. Säkert kommer det gå ännu fortare när jag kommer igång med träning för tränare igen och någon som skäller på mig