eviliny
Trådstartare
Nu har jag varit utan min Ozzy i 7 veckor, 2 dagar och 15min....
Det gör fortfarande så ont att tänka på han. Men härom dagen satt jag vid pappas data och kolla igenom alla filmsnuttar som dom har på han, då kunde jag faktiskt le och minnas hur underbar han var. För några veckor sen försökte jag oxå kolla men det sluta i tårar.
Jag trodde att det skulle göra ont, men aldrig att det skulle göra så ont som det gjorde. Jag gick in i nån dimma efter han hade fått somnat. Vakna veckan efter på sjukhuset. Hans bortgång vart droppen, på en rad tragiska händelser under våren. När jag inte behövde kämpa för han så sluta jag kämpa för min skull. Jag fick helt enkelt ett nervsammanbrott, och har en minneslucka på några dagar.
Men jag fick hjälp med att hantera det som har hänt nu under våren.
Nu kan jag kolla filmer o bilder på Ozzy och bara minnas alla lyckliga stunder. Visst gråter jag ibland, men det hela är en process. Jag har nu fått hem hans aska, väntar på en varm solig dag, och sen ska han få sin sista vila, längs med muren här hemma...
Dom kvällerna som kroppen skriker av saknad efter han, ser jag han samma löfta som jag gav han varje kväll innan vi somna och även när han somna in för alltid. Dom orden ger mig kraft att fortsätta...
Han finns även nu mer på min rygg iform av vingar runt ett kors. Satt nämligen vid datan och leta efter kors som jag hade tänkt ha på foten. Men sen kom husse hem och det vart en jäkla fart på Ozzy, och i farten föll bärbaradatan i golvet, Ozzy trav över den och tryckte på alla möjliga knappar och upp kom bilden som jag nu har på ryggen fast en del ändringar. Han valde bild, så tatueringen är ett sätt för mig att ha han nära även fast han inte finns med mig.
Nu ska jag svammla vidare med en glad nyhet, Har numer en 15 veckors valp hemma av rasen Jackrussel, som lyssnar vid namnet Qajsa. Hon dock ett måndags exemplar eller nått, för hon är 80% svart, förstora öron och förlång svans. Men hon är renrasig, så jag kan tävla med henne, en utställning skulle jag dock inte våga vissa oss på. Hon ska bli en elit lydnads hund, så då spelar utseende ingen roll, men som stolt matte måste jag säga att hon är SÅÅÅ Söt!!!!
Med denna tråd ville jag bara minnas min Ozzy och njuta av min Qajsa...
Det gör fortfarande så ont att tänka på han. Men härom dagen satt jag vid pappas data och kolla igenom alla filmsnuttar som dom har på han, då kunde jag faktiskt le och minnas hur underbar han var. För några veckor sen försökte jag oxå kolla men det sluta i tårar.
Jag trodde att det skulle göra ont, men aldrig att det skulle göra så ont som det gjorde. Jag gick in i nån dimma efter han hade fått somnat. Vakna veckan efter på sjukhuset. Hans bortgång vart droppen, på en rad tragiska händelser under våren. När jag inte behövde kämpa för han så sluta jag kämpa för min skull. Jag fick helt enkelt ett nervsammanbrott, och har en minneslucka på några dagar.
Men jag fick hjälp med att hantera det som har hänt nu under våren.
Nu kan jag kolla filmer o bilder på Ozzy och bara minnas alla lyckliga stunder. Visst gråter jag ibland, men det hela är en process. Jag har nu fått hem hans aska, väntar på en varm solig dag, och sen ska han få sin sista vila, längs med muren här hemma...
Dom kvällerna som kroppen skriker av saknad efter han, ser jag han samma löfta som jag gav han varje kväll innan vi somna och även när han somna in för alltid. Dom orden ger mig kraft att fortsätta...
Han finns även nu mer på min rygg iform av vingar runt ett kors. Satt nämligen vid datan och leta efter kors som jag hade tänkt ha på foten. Men sen kom husse hem och det vart en jäkla fart på Ozzy, och i farten föll bärbaradatan i golvet, Ozzy trav över den och tryckte på alla möjliga knappar och upp kom bilden som jag nu har på ryggen fast en del ändringar. Han valde bild, så tatueringen är ett sätt för mig att ha han nära även fast han inte finns med mig.
Nu ska jag svammla vidare med en glad nyhet, Har numer en 15 veckors valp hemma av rasen Jackrussel, som lyssnar vid namnet Qajsa. Hon dock ett måndags exemplar eller nått, för hon är 80% svart, förstora öron och förlång svans. Men hon är renrasig, så jag kan tävla med henne, en utställning skulle jag dock inte våga vissa oss på. Hon ska bli en elit lydnads hund, så då spelar utseende ingen roll, men som stolt matte måste jag säga att hon är SÅÅÅ Söt!!!!
Med denna tråd ville jag bara minnas min Ozzy och njuta av min Qajsa...
