Söndagsintervju idag - Linnea Claeson

Hade det funnits ett kraftigt motstånd mot kvinnors rättigheter bland majoriteten män hade vi inte gjort några framsteg, så jo, stöd har funnits. Titta på mellanöstern, så ser det ut när kvinnor saknar rättigheter. Sverige är överlag väldigt jämställt. JA det finns problem och JA de ska diskuteras men det måste hållas på en rimlig nivå.

Det känns som att "kampen" kommer längre och längre ifrån att kvinnor ska kräva sin rätt och går mer emot att bara racka ner på män och allt de gör. Som kvinna i Sverige 2019 ÄR du juridiskt, socialt och ekonomiskt jämställd.

Därför att det är en helt annan diskussion?

Eller titta på USA - där är det ju brant nedförsbacke vad det gäller kvinnors rättigheter. Är det vad du tycker att vi ska låta sippra frem mer i det här landet också?
 
Fast nu tycker jag att du överdriver. Att LC slirar på sanningen gör att de som ifrågasätter om problemet med kvinnors utsatthet verkligen är så stort och som tycker att metoo var överdrivet(men alla gruppvåldtäkter då!) får vatten på sin kvarn. Att det skulle leda till att polisen blir mindre professionella tror jag verkligen inte.

Att jämföra rasism med manshat tycker jag är direkt osmakligt.
Att öppet uttrycka hat oavsett om det är mot män, kvinnor, invandrare eller annan valfri grupp tycker jag är osmakligt och det är därför jag tycker jämförelsen är högst rimlig. Det är klart man ska kunna vara kritisk och uttrycka missnöje men när det börjar gå överstyr som med memen "inteallamän" och att det strösslas med likes och hejarop efter "feminister" som säger att ja, jag HATAR män, det tycker jag är vidrigt. Generaliserande leder oftast inte till något vidare bra, peka ut förrövaren istället för att dra alla över en kam.
Jag reagerar eftersom exakt samma argument som du just nämner användes redan 1900 - varför ska kvinnor få rösträtt när de ändå har så mycket makt i hemmet? Orsaken att vi fick rösträtt var en lång kamp som innefattade rena terrordåd. Det var inte för att män var så godhjärtade.

Samma argument användes 1968 - kvinnor är ju jämställda på papperet, vad gnäller ni om dagis för? Vad gnäller ni om lika-lön för? Vad gnäller ni om våld och våldtäkter för? I teorin är ni lika inför lagen. Det krävdes stora demonstrationer och lång tid för att få igenom de saker som vi tar för självklara idag.

Det argumentet används säkerligen på många platser i mellanöstern också. Kvinnor har rätt till utbildning och tillgång till universitet i de flesta länder i mellanöstern, samt yrkesarbetar. Våld i hemmet? Men laga god mat då och provocera inte din man! Vad gnäller du för?

....problemet även i Sverige med "hålla en rimlig nivå" blir rimlig för vem? Varför är mäns tår så känsliga att jag ska behöva tassa försiktigt för att inte provocera någon om jag talar om lika lön för lika jobb? Varför ska jag acceptera argumentet "det är värre i mellanöstern" och därför inte ta upp frågan om våld i nära relationer i Sverige?

Nu är jag mest i funktionshinderrörelsen, men samma respons kan appliceras där. Du har ju en blindkäpp och en rullstol. Var tacksam för det. Gnäll inte om att du även vill kunna komma in i röstbåset. Du gör normaterna nervösa.
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det här ens för jag tycker att skillnaden mellan att sakna rösträtt och kräva att det bistås med tamponger av arbetsgivaren är liksom ja..

Jag är för kvinnokampen och jag är för jämställdhet. Det jag vänder mig emot är att det blivit någon slags hatkampanj mot män och oliktänkande istället. Hela den här internetkrigsfronten är så fruktansvärt löjlig. Som sagt rika, vita kvinnor som lever på sina mäns förmögenheter sitter och grinar i bloggar och på instagram om stackars kvinnors beroendeställning på männen. Men snälla människa, vill du göra skillnad, vill du inspirera, vill du vara del av kampen, vill du slippa vara orolig inför framtiden om din man vill skiljas - SKAFFA ETT JOBB.
 
Fast nu tycker jag att du överdriver. Att LC slirar på sanningen gör att de som ifrågasätter om problemet med kvinnors utsatthet verkligen är så stort och som tycker att metoo var överdrivet(men alla gruppvåldtäkter då!) får vatten på sin kvarn. Att det skulle leda till att polisen blir mindre professionella tror jag verkligen inte.

Att jämföra rasism med manshat tycker jag är direkt osmakligt.
Manshat?
 
Att öppet uttrycka hat oavsett om det är mot män, kvinnor, invandrare eller annan valfri grupp tycker jag är osmakligt och det är därför jag tycker jämförelsen är högst rimlig. Det är klart man ska kunna vara kritisk och uttrycka missnöje men när det börjar gå överstyr som med memen "inteallamän" och att det strösslas med likes och hejarop efter "feminister" som säger att ja, jag HATAR män, det tycker jag är vidrigt. Generaliserande leder oftast inte till något vidare bra, peka ut förrövaren istället för att dra alla över en kam.

Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det här ens för jag tycker att skillnaden mellan att sakna rösträtt och kräva att det bistås med tamponger av arbetsgivaren är liksom ja..

Jag är för kvinnokampen och jag är för jämställdhet. Det jag vänder mig emot är att det blivit någon slags hatkampanj mot män och oliktänkande istället. Hela den här internetkrigsfronten är så fruktansvärt löjlig. Som sagt rika, vita kvinnor som lever på sina mäns förmögenheter sitter och grinar i bloggar och på instagram om stackars kvinnors beroendeställning på männen. Men snälla människa, vill du göra skillnad, vill du inspirera, vill du vara del av kampen, vill du slippa vara orolig inför framtiden om din man vill skiljas - SKAFFA ETT JOBB.

Jag begriper inte att så mycket energi ska läggas på detta med att folk uttrycker att de hatar män. Det är ett jäkligt litet problem jämfört med de män som hatar kvinnor. Kvinnor blir ihjälslagna, eller halvt ihjälslagna.

Peka ut förövaren säger du - jag tycker det gills att peka på strukturer eftersom det är dom som måste förändras.
 
Det känns som att "kampen" kommer längre och längre ifrån att kvinnor ska kräva sin rätt och går mer emot att bara racka ner på män och allt de gör. Som kvinna i Sverige 2019 ÄR du juridiskt, socialt och ekonomiskt jämställd.
Att det sedan i praktiken är helt annorlunda när du går på stan kl. 02.30 för att ta dig hem, det är en annan diskussion. Vi kan vän inte sätta oss ner och fira segrar (rösträtt etc) när våldet mot kvinnor framstår som sanslöst när en öppnar tidningen.

Jag umgås med en man som innan vi började umgås privat (jobbrelation) trodde jag överdrev för att göra diskussioner mer tillspetsade. Efter första gången vi gått genom Malmös centrum var han en smula chockerad och tillstod att han nog tagit det jag berättat med en nypa salt, tidigare. Nu hamnar våra diskussioner på ett helt annat plan, för vi diskuterar utifrån samma (nedslående) verklighet.

Därför att det är en helt annan diskussion?

Både ja och nej, som jag ser det.
 
Det här tycker jag är rätt härligt. När något är obekvämt ska sättet det presenteras på kritiserad och diskussionen handla om hur det skulle gjorts annorlunda, istället för att fokusera på själv budskapet.




... fast om det är något en själv tycker är vettigt ska en kunna se förbi presentationen och imagen och DÅ kan en fokusera på budskapet.

Ja, det är inte lätt. Hur en vänder så är rumpan bak.

Men det är väl inte sättet LC presenterat budskapet på som kritiserats?

Jag upplever ett rätt stort problem i att det verkar finnas ett motstånd mot att det kritiseras och granskas ALLS. Bara för att syftet är gott behöver väl inte metoderna vara lämpliga?
Det är inte bara Haveristerna som fått skit för att de granskat LC och CW. Feministiska profiler har utsatts för regelrätta drev för att de ifrågasatt medsystrar. På Patrik Sjöbergs instagram fanns rena personangrepp bland kommentarerna när han, som överlevare av grova sexuella övergrepp, var upprörd över det som kommit fram om LC. Och i den här tråden har folk gång på gång fått höra att de ursäktar trakasserier trots att de gjort klart att det inte alls är problemet med att man utelämnar kontexten i en berättelse.

LC har varit duktig på att få fokus att hamna på att det bara skulle handla om att hon skulle klippt och klistrat på assholesonline. Men kritiken är ju mycket bredare än så. Man behöver inte hålla med om något av den. Men det är sorgligt att se hur ofta det inte är kritiken i sig som bemöts utan de som framför den.
 
Jag begriper inte att så mycket energi ska läggas på detta med att folk uttrycker att de hatar män. Det är ett jäkligt litet problem jämfört med de män som hatar kvinnor. Kvinnor blir ihjälslagna, eller halvt ihjälslagna.

Peka ut förövaren säger du - jag tycker det är gills att peka på strukturer eftersom det är dom som måste förändras.
Jättelike i det avseendet att jag håller med till punkt och pricka. Kvinnor blir ihjälslagna för att de är kvinnor, män för att de är antagonister.

Det blir så futtigt att peta i hur och vad folk tycker (kan inte enskilda personer få hata män? Är det verkligen så illa om någon hatar män i ord?) när kvinnor försvinner, mördas och misshandlas dagligen.

Jag tycker också det är viktigt att inte bara föra diskussionen på barrikaderna, utan i fikarummet, på busshållplatsen och i varje vardaglig situation som behöver belysas.
 
Men det är väl inte sättet LC presenterat budskapet på som kritiserats?

Jag upplever ett rätt stort problem i att det verkar finnas ett motstånd mot att det kritiseras och granskas ALLS. Bara för att syftet är gott behöver väl inte metoderna vara lämpliga?
Det är inte bara Haveristerna som fått skit för att de granskat LC och CW. Feministiska profiler har utsatts för regelrätta drev för att de ifrågasatt medsystrar. På Patrik Sjöbergs instagram fanns rena personangrepp bland kommentarerna när han, som överlevare av grova sexuella övergrepp, var upprörd över det som kommit fram om LC. Och i den här tråden har folk gång på gång fått höra att de ursäktar trakasserier trots att de gjort klart att det inte alls är problemet med att man utelämnar kontexten i en berättelse.

LC har varit duktig på att få fokus att hamna på att det bara skulle handla om att hon skulle klippt och klistrat på assholesonline. Men kritiken är ju mycket bredare än så. Man behöver inte hålla med om något av den. Men det är sorgligt att se hur ofta det inte är kritiken i sig som bemöts utan de som framför den.
Det är väl för att det inte ser ut som en granskning så mycket som någon form av internt tjafs, ett tonårsbråk eller liknande.
 
För att göra en jämförelse finns det statistik som backar upp påståendet att högre andel invandrare också betyder fler antal brott, det är fakta. Är det okej om jag startar ett instagramkonto där jag lägger upp helt fabricerade historier om vad invandrare ska ha gjort eller sagt mot "mig", för ni vet, nånstans har det säkert hänt. Självfallet är det inte okej, därför bör man kanske fundera en gång till på hur man generaliserar och varför man tycker det är okej ibland och ibland inte.

Det är lite coolt och inne att hata män och dra alla över en kam just nu. Jag fattar inte att inte fler inser att det enda det här realistiskt skapar i längden är ett motstånd och förr eller senare slår det tillbaka. Det är lätt att gömma sig bakom idén att män är en så stor grupp att det är okej, och om man personligen (som man) inte är ett as så behöver man väl bara inte ta åt sig men man måste förstå struktuuuuuren.

Alltså, ju fler män det är, desto fler övergrepp begås. Det har ju inte med invandrare som grupp att göra, utan att det är just män. Jag förstår på riktigt inte hur vissa inte kan se det. Och nej, jag menar självklart inte att män borde utrotas (även om jag tror att det hade varit oerhört skönt!) och jag tycker såklart inte det heller. Men, att säga att det är invandrare tar fokuset ifrån vilka det faktiskt är som begår dessa övergrepp. Det är MÄN.

Att det skulle vara coolt och inne att hata män, hur tänker du där?
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det här ens för jag tycker att skillnaden mellan att sakna rösträtt och kräva att det bistås med tamponger av arbetsgivaren är liksom ja..

Jag är för kvinnokampen och jag är för jämställdhet. Det jag vänder mig emot är att det blivit någon slags hatkampanj mot män och oliktänkande istället. Hela den här internetkrigsfronten är så fruktansvärt löjlig. Som sagt rika, vita kvinnor som lever på sina mäns förmögenheter sitter och grinar i bloggar och på instagram om stackars kvinnors beroendeställning på männen. Men snälla människa, vill du göra skillnad, vill du inspirera, vill du vara del av kampen, vill du slippa vara orolig inför framtiden om din man vill skiljas - SKAFFA ETT JOBB.


Så frågan handlar egentligen mest om en viss grupp insta-kvinnor?

Jag har inte instagram, och upplever inte den här internetkrigsfronten (gissningsvis för att jag inte har insta då). Är det i grunden de här personernas beteende du stör dig på så visst. Jag har inte direkt koll på varken Linnea eller Cilla, utöver att jag läste Linneas krönikor i Metro en period.

Jag reagerade på det du skrev om att kvinnor inte ska alienera sig emot män. Den inställningen har körts emot kvinnor sedan hedenhös, liksom emot arbetare och alla utsatta grupper. Var tillräckligt snäll och vänlig bara så ska du se att du får lite makt. - Nej, det funkar inte så.
 
Ja, det finns ett mindre grupp feminister som uttrycker att de hatar män. Jag ser inga större problem med det även om jag inte håller. Det är en retorik sprungen ur frustration och till skillnad från rasistiska uttalanden lär den inte öka risken för ”hatbrott” mot män. Män är inte en utsatt grupp i samhället.
Ja, det finns en liten sån grupp men den känns inte tillräckligt stor för att det här manshatet ska dyka upp i varenda diskussion som kritiserar det uppträdande som en förvånansvärt stor grupp män ändå står för. I den här diskussionen är det ju tex ingen som framfört något hat mot män enbart kritik mot beteenden.
 
Alltså, ju fler män det är, desto fler övergrepp begås. Det har ju inte med invandrare som grupp att göra, utan att det är just män. Jag förstår på riktigt inte hur vissa inte kan se det.

Jag kan nog tänka mig att det också har med en annan kvinnosyn att göra, om vi kommer till diskussionen om invandrare som förövare.

I min amorösa varelse älskar jag män, men som företeelse tycker jag män är rätt skrämmande.
 
Det här med att vissa ser Linnéa (och andra) som en superhjälte, är inte det jättebra?
Något som är ännu viktigare är att förstå att även superhjältar kan göra fel.
En hjälte för mig är inte någon som är 100% perfekt. Jag tror det blir fel att ha någon att se upp till som en på riktigt tror är helt felfri.
 
Jag kan nog tänka mig att det också har med en annan kvinnosyn att göra, om vi kommer till diskussionen om invandrare som förövare.

I min amorösa varelse älskar jag män, men som företeelse tycker jag män är rätt skrämmande.

Jag vill helst inte gå in i den diskussionen, men nja, jag står fast vid att det är just män som är problemet.
På ett individuellt plan gillar jag män, de män jag har i min närhet. Men generellt är män inte mycket att hänga i julgranen. Men det är ju rätt ointressant i det stora hela.
 
Ja, det finns ett mindre grupp feminister som uttrycker att de hatar män. Jag ser inga större problem med det även om jag inte håller. Det är en retorik sprungen ur frustration och till skillnad från rasistiska uttalanden lär den inte öka risken för ”hatbrott” mot män. Män är inte en utsatt grupp i samhället.


Fortfarande aktuellt. Det är värre att påtala våldet, än att utföra det.

1575626959411.png
 
Jag begriper inte att så mycket energi ska läggas på detta med att folk uttrycker att de hatar män. Det är ett jäkligt litet problem jämfört med de män som hatar kvinnor. Kvinnor blir ihjälslagna, eller halvt ihjälslagna.

Peka ut förövaren säger du - jag tycker det gills att peka på strukturer eftersom det är dom som måste förändras.
Att det sedan i praktiken är helt annorlunda när du går på stan kl. 02.30 för att ta dig hem, det är en annan diskussion. Vi kan vän inte sätta oss ner och fira segrar (rösträtt etc) när våldet mot kvinnor framstår som sanslöst när en öppnar tidningen.

Jag umgås med en man som innan vi började umgås privat (jobbrelation) trodde jag överdrev för att göra diskussioner mer tillspetsade. Efter första gången vi gått genom Malmös centrum var han en smula chockerad och tillstod att han nog tagit det jag berättat med en nypa salt, tidigare. Nu hamnar våra diskussioner på ett helt annat plan, för vi diskuterar utifrån samma (nedslående) verklighet.



Både ja och nej, som jag ser det.
Jättelike i det avseendet att jag håller med till punkt och pricka. Kvinnor blir ihjälslagna för att de är kvinnor, män för att de är antagonister.

Det blir så futtigt att peta i hur och vad folk tycker (kan inte enskilda personer få hata män? Är det verkligen så illa om någon hatar män i ord?) när kvinnor försvinner, mördas och misshandlas dagligen.

Jag tycker också det är viktigt att inte bara föra diskussionen på barrikaderna, utan i fikarummet, på busshållplatsen och i varje vardaglig situation som behöver belysas.
Man får hata vem man vill. Man får hata funktionsnedsatta också men man kanske inte behöver säga det öppet.

Anledningen till att det här stör mig är för att jag tycker det är så fruktansvärt kontraproduktivt. Okej kvinnor är inte trygga utomhus - varför? Hur kan vi konkret lösa problemet? Är det ALLA män som är problemet eller går det att koka ner till något mindre. Är det män i en viss ålder, med en viss social status, med en viss kulturell bakgrund? Med ytterligare kunskap, kan vi hitta en bättre lösning som är mer specialanpassad.

Det är liksom så dumt att bara peka ut halva jordens befolkning som hemska monster för vad gör man med den informationen?

Det blir liksom för lätt. Det är lätt att peka ut män för det är liksom en godkänd grupp att hata, det ses som socialt okej. Som sagt finns det faktabaserat material som påvisar samband mellan våldsbrott och invandring, men det ska inte tas i för då är det rasism hit och rasism dit. Det spelar ingen roll om själva problemet inte sitter i någons hudfärg utan kanske social utsatthet eller kulturkrockar för hela ämnet är så infekterat att det inte ens går att ha en diskussion kring.

Därför lutar vi oss tillbaka på lätta ämnen. Det är lätt att hata och raljera över män som grupp för den är så stor att det blir verkningslöst.
 
Fortfarande aktuellt. Det är värre att påtala våldet, än att utföra det.

Visa bifogad fil 41137

Det är lite så jag känner inför den här diskussionen. Det är viktigare att den förs i ämnet, än att alla sitter på kammaren och funderar på hur de ska formulera sig för att inte väcka anstöt.

Lite som vi funderar på hur vi ska klä oss för att inte bli våldtagna, vilken mat vi ska laga för att inte väcka anstöt, vilka saker vi kan göra för att inte verka okvinnliga....
 
Att öppet uttrycka hat oavsett om det är mot män, kvinnor, invandrare eller annan valfri grupp tycker jag är osmakligt och det är därför jag tycker jämförelsen är högst rimlig. Det är klart man ska kunna vara kritisk och uttrycka missnöje men när det börjar gå överstyr som med memen "inteallamän" och att det strösslas med likes och hejarop efter "feminister" som säger att ja, jag HATAR män, det tycker jag är vidrigt. Generaliserande leder oftast inte till något vidare bra, peka ut förrövaren istället för att dra alla över en kam.

Är det inte bättre att se grundproblemet istället? Mansrollen. Barn föds ju inte elaka och vidriga. De blir uppfostrade och lär sig hur de ska bete sig. Varför låta det gå så långt att det ens ska behöva finnas en förövare?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp