Kalaspinglan
Trådstartare
Filip, 17 månader, har alltid sovit dåligt och vaknat på nätterna. När han fick eget rum och stor "vuxensäng" sov han för första gången i sitt liv flera hela nätter - och det höll i sig i ca 3 veckor.
Sedan började strulet igen, och sedan tre-fyra veckor tillbaks är det värre än någonsin. Han somnar alldeles själv på kvällen utan bråk och tjaffs, men vaknar minst en gång per natt och somnar inte om. Han ligger vaken 1-3 h och snurrar, gråter, gnyr, sätter sig upp, lägger sig ner, snurrar några varv till, .. osv osv osv.
Jag har prövat alla råd jag fått av BVC. Jag har prövat att ligga med honom, jag har prövat att låta honom ligga mellan oss i sängen, jag har prövat att bara sitta hos honom men inte röra, prövat att ligga på madrass på golvet, prövat att låta honom skrika och bråka, prövat att ge honom välling, prövat med välling och alvedon. Ja, jag har prövad det mesta. Men han somnar ändå inte om snabbare.
Sedan lillasyster Stella kom till världen har mina nätter i princip bestått att totalt 4 timmars sömn, totalt. Jag fixar inte längre, och pappan som har ett mycket kvalificerat arbete har problem att sköta sitt jobb. Stella som verkar kunna sova hela nätterna vaknar ofta av att Filip gråter eller skriker (trots olika rum!).
Hur tar man sig ur det här? Kan man ge dem rogivande medicin? Fler med samma erfarenhet?
Sedan började strulet igen, och sedan tre-fyra veckor tillbaks är det värre än någonsin. Han somnar alldeles själv på kvällen utan bråk och tjaffs, men vaknar minst en gång per natt och somnar inte om. Han ligger vaken 1-3 h och snurrar, gråter, gnyr, sätter sig upp, lägger sig ner, snurrar några varv till, .. osv osv osv.
Jag har prövat alla råd jag fått av BVC. Jag har prövat att ligga med honom, jag har prövat att låta honom ligga mellan oss i sängen, jag har prövat att bara sitta hos honom men inte röra, prövat att ligga på madrass på golvet, prövat att låta honom skrika och bråka, prövat att ge honom välling, prövat med välling och alvedon. Ja, jag har prövad det mesta. Men han somnar ändå inte om snabbare.
Sedan lillasyster Stella kom till världen har mina nätter i princip bestått att totalt 4 timmars sömn, totalt. Jag fixar inte längre, och pappan som har ett mycket kvalificerat arbete har problem att sköta sitt jobb. Stella som verkar kunna sova hela nätterna vaknar ofta av att Filip gråter eller skriker (trots olika rum!).
Hur tar man sig ur det här? Kan man ge dem rogivande medicin? Fler med samma erfarenhet?