Sv: Sommarmammor 2010
Min erfarenhet när det gäller fysisk och mental påfrestning under graviditeten är att man inte behöver sitta och lyssna på kroppen, vill den säga nåt viktigt så skriker den så högt att man inte kan undgå att höra.
Så kroppen försöker inte säga så mycket, farligt blir det väl kanske om man tvingar sig till sånt som gör så ont att man får bita ihop ordentligt för att inte skrika högt av smärta. Om ens då, det finns en hel del marginal kvar.
Det är väl likadant under graviditeten som annars, man knäcker ju inte ett ben eller vrider axeln hur led utan att märka det, det gör rejält ont långt innan man går sönder på riktigt.
Däremot tycker jag kroppen är betydligt klenare och mindre tålig nu när man är gravid, sitta ner ett helt pass var ju ingen konst förut, men senast jag försökte med det krampade hela magen till den milda grad att jag var tvungen att göra halt tills det släppte igen.
Gör det riktigt ont kan du inte bita ihop och fortsätta som vanligt, det gör såpass ont att det påverkar koncentrationen. Men prova att rid ett riktigt tufft dressyrpass på egen hand, så märker du ju hur det känns. Ingen chans att du missar om du helt plötsligt måste sitta dubbelvikt av smärta, eller om varje steg som hästen tar känns som att någon skulle sticka en kniv i dig - så lomhörd är nog ingen.