Det går bra!
Han är nu 4 veckor och 2 dagar, eller 31+5 om man räknar graviditetsvecka. Idag har han för första gången fått komma ur kuvösen och ligger nu på en värmesäng så det börjar kännas lite mer verkligt! Vi har ju haft honom hud mot hud i princip varje dag, men man kan inte riktigt se honom när han ligger där så det känns som att idag var första gången man på riktigt kan se hur han ser ut. Han blir mer och mer lik en vanlig bäbis, och man börjar se lite släktdrag på honom. Lite temperament har han, 1 minut efter att maten skulle varit klar så är han sur
han är ca 40 cm lång och väger 1460 så 200 g upp sen födseln vilket är normalt.
För vår del så har det varit lite kämpigt med storebröderna som hastigt var tvungna att börja dagis igen mitt i all semester med vikarier och nya barn från andra dagis. Yngsta brodern tog det fint, men den äldre har tagit det väldigt hårt, han har skrikit och varit i panik när vi ska lämna.. Vi är väldigt ovana vid att ha bråk vid lämning, dom har alltid trivts fint på dagis men nu blev det ju för mkt.. Och vi är heller inte vana vid det och vet inte hur man ska hantera situationen.. Det har blivit att vi stannat och försökt tröstat vilket snarare gjort det ännu värre.. För nån vecka sen ställde han sig och kastade sten på pappa och lillebror så att dom inte skulle kunna gå in på dagis när dom skulle lämnas..
När vi väl hämtat så har dom haft väldigt roligt, och så snart vi åkt vid lämning så är han lugn igen, och går gärna in och leker med dom andra.. Nu i måndags kom en av dom ordinarie från hans avdelning tillbaka så nu är han som vanligt igen.. Dom har fått vara med på neonatal ett par dagar i veckan, men det är lite svårt att förklara för en 3- och en 4-åring att man måste vara tyst och sitta still så man inte stör bäbisarna, i flera timmar.. Det finns en lekplats på sjukhuset men dom tröttnar ganska fort så det är inte helt enkelt att ha med dom...
Men bara att stå ut, det är inte många veckor kvar förrän han får komma hem om det fortsätter vara så här stabilt
Jag fick en infektion i livmodern för 2 veckor sen så min man har fått ta hand om det mesta själv med både barn, hästar och skörd av hösilage när det bara varit vi.. Sen har släkt och vänner varit hemma så ofta dom kunnat och hjälpt till med det vardagliga som barnpassning, gräsklippning, städning, köra ston med föl till seminstationen, etc och min bror har huggit ner en del skog åt oss så vi har ved till vintern.. Det är verkligen vid såna här tillfällen som man märker vad det är för vänner och släkt man faktiskt har
