Sommarföräldrar 2016 del 2

[Reykur]

Tack körkortet i din takt! Klarar du innan är det bra! Är du stressad går körkortet sämre så bättre du försöker hålla dig kall (lättare sagt än gjort jag vet).
Och man klarar tydligen av att vara mamma utan körkort.
Min ena kompis bodde med ca 5-6 km till närmsta busshållplats där bussen går typ varannan timme eller nått när hon väntade och fick sin första.
Min andra kompis hade 2 km till samma hållplats med sitt första.
Nu har dom visserligen flyttat men det av andra anledningar, har fortfarande inga körkort och kompis nr 1 har 2 barn och kompis nr 2 har 3 barn.
Och ja jag har svårt att förstå hur dom klarar det (har haft mitt körkort i 10 år) men bevisligen gör dom det.

Hade läget varit ett annat än vad det är nu så hade jag absolut kunnat ta klart körkortet efter bebisen. Jag bor i en stad med bra kommunikationer samt bor ganska centralt, så det hade inte varit några problem om det nu inte var det att jag på grund av illa skadad häst behöver vara i stallet två gånger per dag.. Det blir ju lite nya förutsättningar från att ha häst på lösdrift till att ha häst under rehab, på boxvila/sjukhage.

Vad tråkigt att du känner så. Har det varit så hela tiden eller har det kommit nu? Det låter som du har väldigt mycket som är psykiskt påfrestande med hästen och allt, och det är inte konstigt att orken tar slut. Försök vara snäll mot dig själv! Körkortet kan väl vänta tills bebisen är här?

Nä det har kommit nu, och du har helt rätt i att jag tycker det är jättetufft med hästen och skadan just nu.. Det känns som att allt liksom hänger ihop, jag är stressad över körkortet för att jag är stressad över hästen. Och är stressad över hela grejen med bebos och föräldraskap. Utan körkort kommer jag bli rätt låst hemma, är ganska säker på att det kommer att göra mig till en otroligt olycklig mamma.

Allt känns liksom bortom min kontroll, blir oerhört stressad av att inte kunna kontrollera något alls. Inte ens kan jag ta körkort då jag planerat liksom. "Alla andra" är så förväntansfulla och glada över att vänta barn. Jag känner mig just nu bara stressad och orolig..

 

[Reykur]

Det där hade kunnat vara jag som skrivit. Här var det inte heller så puttinuttigt, kan jag säga. Maken längtade massor efter lillan och jag längtade bara efter att sluta vara gravid. Var samtidigt stressad och hade smärre panik över studierna så lillan fick absolut inte komma för tidigt, och helst inte så det skulle krocka med omtentadatum heller ifall en sådan skulle bli aktuell.

Dessutom, jag tog körkort i v 25 och tur det för någon gång runt v 28 kunde jag inte längre trycka ner kopplingen pga foglossning. Hade det inte varit för foglossningen hade jag nog kunnat köra upp väldigt tätt inpå förlossningen (skrev tenta ett par veckor innan, det var mycket värre än uppkörningen). Men jag känner igen känslan av "Det går bara inte...". Det gick dock, helt enkelt för att jag inte ansåg att det fanns något annat alternativ. Håller tummarna för att du hinner innan ongen föds!

Vad jag vill ha sagt är att du är inte ensam.

Tack! Det känns onekligen skönt att höra att jag inte är den enda som känt såhär. Skulle behöva en pausknapp på graviditeten en stund bara, så jag fick andas några dagar till typ.

 

[Pontevecchio]

Reykur, du hinner ta körkort efter. livet tar inte slut och du har gott om tid. vart finns du nånstans i landet?

 

[Reykur]

Reykur, du hinner ta körkort efter. livet tar inte slut och du har gott om tid. vart finns du nånstans i landet?

Nä, livet tar såklart inte slut. I grund och botten är det ju något positivt att vi ska bli en tredje i familjen. Något nytt. Och bra. Jag har bara slutat känna så, liksom.. Det blir annorlunda, och utan körkort kommer det bli väldigt svårt att få till allt. Typ att sambon behöver bli ansvarig över hästen eller att han får ta första tiden föräldraledighet..

Från början var ju förutsättningarna helt annorlunda, tanken var att med hästen kvar på lösdrift, och med min medryttare som tar en dag till i veckan eller så i början, så kan vi få landa i vårt nya föräldraskap i lugn och ro. Men jag har inte någon avlastning nu när hon är skadad, och det är betydligt mer jobb än att ha henne på lösdrift.

Jag har så svårt att liksom släppa känslan av att det inte kommer att gå, jag har svårt att känna någon annan känsla än arg eller ledsen. Eller orolig..

Jag bor i Gävle.

 

[Ferrari]

Nä, livet tar såklart inte slut. I grund och botten är det ju något positivt att vi ska bli en tredje i familjen. Något nytt. Och bra. Jag har bara slutat känna så, liksom.. Det blir annorlunda, och utan körkort kommer det bli väldigt svårt att få till allt. Typ att sambon behöver bli ansvarig över hästen eller att han får ta första tiden föräldraledighet..

Från början var ju förutsättningarna helt annorlunda, tanken var att med hästen kvar på lösdrift, och med min medryttare som tar en dag till i veckan eller så i början, så kan vi få landa i vårt nya föräldraskap i lugn och ro. Men jag har inte någon avlastning nu när hon är skadad, och det är betydligt mer jobb än att ha henne på lösdrift.

Jag har så svårt att liksom släppa känslan av att det inte kommer att gå, jag har svårt att känna någon annan känsla än arg eller ledsen. Eller orolig..

Jag bor i Gävle.

Du är inte själv *kram*

Jag är också mest arg, ledsen, orolig - över denna graviditet. Och då är det för mig en tredje gång. Jag vet hur det går till och vet att det mesta löser sig även om det känns tungt. Men du skulle sett hur mycket jag googlade på "adoptera bort barn i Sverige" där ett tag, när jag kände mig som mest uppgiven. Nu det sista så har jag börjat känna att det är min lille A i magen, och jag har börjat knyta an på ett helt annat sätt. Men även där, jag är gravid för tredje gången. Min kropp, och mitt huvud, vet hur jag kommer känna för det lilla livet som kommer.

Jag känner mig allmänt fet och ful just nu med, men så tittar jag på bilder från min första graviditet, och inser att jag är bra mycket snyggare nu än då haha.

 

[Reykur]

Tack! @Ferrari
Usch jag får så dåligt samvete också. Det här barnet är så otroligt efterlängtat och önskat. Egentligen. Jag skulle bli förkrossad om något hände. Brukar sitta med handen på magen och känna buffarna för att liksom kolla av så hen är där ännu.. Men jag är bara så nedstämd och allt känns svårt och bortom min kontroll.

Känner att jag nog skulle må bra av att gå ned lite i tjänst på jobbet ändå, men vet knappt ens hur jag skulle klara av att ens ta upp det med min chef. Det känns alldeles för svårt och intimt att berätta att man känner att man inte riktigt orkar.. Jag har massor av semesterdagar att ta ut, men då bemanningen o verksamheten är lite tight just nu lär jag i så fall tyvärr berätta varför jag behöver det, om jag skulle få något beviljat.

 

[MikaTela]

Tack! @Ferrari
Usch jag får så dåligt samvete också. Det här barnet är så otroligt efterlängtat och önskat. Egentligen. Jag skulle bli förkrossad om något hände. Brukar sitta med handen på magen och känna buffarna för att liksom kolla av så hen är där ännu.. Men jag är bara så nedstämd och allt känns svårt och bortom min kontroll.

Känner att jag nog skulle må bra av att gå ned lite i tjänst på jobbet ändå, men vet knappt ens hur jag skulle klara av att ens ta upp det med min chef. Det känns alldeles för svårt och intimt att berätta att man känner att man inte riktigt orkar.. Jag har massor av semesterdagar att ta ut, men då bemanningen o verksamheten är lite tight just nu lär jag i så fall tyvärr berätta varför jag behöver det, om jag skulle få något beviljat.

Förstår helt hur du menar med att det känns svårt och intimt.
Hur bra kontakt har du med din chef?
Om ni sitter ner och pratar om det kanske ni kan hitta en lösning som passar er bägge bra.

 

[Ava22]

@Reykur
Det är lustigt, men jag trodde att jag skulle bli mer glad än vad jag är över graviditeten. Detta är min andra graviditet, den första slutade i missfall i vecka 6, men jag var ändå gladare då. Det känns som det missfallet fortfarande skuggar denna graviditet och jag är nojjig för det ena och det andra att det ska hända något. Det är en annan typ av känsla mot din förstås, men jag önskar ändå att jag kunde slappa av mer och njuta ännu mer av att vara gravid. Jag hoppas det släpper snart, och jag tänkte ta upp det med min BM snart med, så de kan hålla lite koll på mig efter förlossning.
Kram!

 

[Saigon]

Tack! @Ferrari
Usch jag får så dåligt samvete också. Det här barnet är så otroligt efterlängtat och önskat. Egentligen. Jag skulle bli förkrossad om något hände. Brukar sitta med handen på magen och känna buffarna för att liksom kolla av så hen är där ännu.. Men jag är bara så nedstämd och allt känns svårt och bortom min kontroll.

Känner att jag nog skulle må bra av att gå ned lite i tjänst på jobbet ändå, men vet knappt ens hur jag skulle klara av att ens ta upp det med min chef. Det känns alldeles för svårt och intimt att berätta att man känner att man inte riktigt orkar.. Jag har massor av semesterdagar att ta ut, men då bemanningen o verksamheten är lite tight just nu lär jag i så fall tyvärr berätta varför jag behöver det, om jag skulle få något beviljat.

Om man är nära utmattning så kan man bli deprimerad. Det ÄR skillnad på orken som gravid resp icke-gravid. Det är OK att inte orka och är inget man ska skämmas eller be om ursäkt för. Jag tror det är väldigt viktigt att du snarast får lite mer återhämtning, antingen genom hel sjukskrivning eller delvis. Ta kontakt med din BM och låt henne boka in dig till läkare. Ditt jobb behöver ändå snart hitta en lösning utan dig så det är hög tid för dem att ta tag i situationen. Ta hand om dig.

 

[inverterad]

Nä det har kommit nu, och du har helt rätt i att jag tycker det är jättetufft med hästen och skadan just nu.. Det känns som att allt liksom hänger ihop, jag är stressad över körkortet för att jag är stressad över hästen. Och är stressad över hela grejen med bebos och föräldraskap. Utan körkort kommer jag bli rätt låst hemma, är ganska säker på att det kommer att göra mig till en otroligt olycklig mamma.

Allt känns liksom bortom min kontroll, blir oerhört stressad av att inte kunna kontrollera något alls. Inte ens kan jag ta körkort då jag planerat liksom. "Alla andra" är så förväntansfulla och glada över att vänta barn. Jag känner mig just nu bara stressad och orolig..

Jag tror det är viktigt att du tillåter dig att känna såhär. Det betyder INTE att du inte vill ha barnet eller inte kommer älska det. Det är bara lite för mycket just nu och orken är inte obegränsad. Jag förstår att körkortet verkligen är viktigt för dig och innebär en stor frihet efter att barnet är fött. Kan du ta bort något annat som tar tid och kraft? Kan sambon avlasta dig med hästen? Känner du att du har nån att prata med och ventilera ut allt det här med?

 

[SaraMara]

Nä, livet tar såklart inte slut. I grund och botten är det ju något positivt att vi ska bli en tredje i familjen. Något nytt. Och bra. Jag har bara slutat känna så, liksom.. Det blir annorlunda, och utan körkort kommer det bli väldigt svårt att få till allt. Typ att sambon behöver bli ansvarig över hästen eller att han får ta första tiden föräldraledighet..

Från början var ju förutsättningarna helt annorlunda, tanken var att med hästen kvar på lösdrift, och med min medryttare som tar en dag till i veckan eller så i början, så kan vi få landa i vårt nya föräldraskap i lugn och ro. Men jag har inte någon avlastning nu när hon är skadad, och det är betydligt mer jobb än att ha henne på lösdrift.

Jag har så svårt att liksom släppa känslan av att det inte kommer att gå, jag har svårt att känna någon annan känsla än arg eller ledsen. Eller orolig..

Jag bor i Gävle.

Alltså, svårt skadad/sjuk häst kan knäcka den bästa. Med en liten fin graviditet på det och det ökade kontrollbehov som i vart fall kommit för mig så kan det vara mer än de flesta pallar ens på en halvtidstjänst. Tillåt dig att tycka att det suger röv helt enkelt.

Går det att lösa hästen på annat sätt? Finns det ekonomiskt utrymme för rehabstall en period? Eller annan köpt avlastning? Så löste jag en period i höstas med extremt mycket jobb, stundande advokatexamen och dessutom en rad tjänsteresor - dumpade helt enkelt nyligen buköppnad häst på ett rehabstall. Värt varenda krona om det går att lösa ekonomiskt.

Finns det annars ngn yngre stallkompis som mot en lägre ersättning kan hjälpa dig? Jag tror att en löst häst blir en löst situation för dig och fokuserar därför på det. Känslan över att vara låst i en gravidkropp delar jag fullt ut, men har haft tur att få hästarna lösta på bra sätt så har inte värre problem än galen bitterhet över att missa en sommars ridning - men kan trots det relatera. Kanske kan du och din sambo dela på hästskötseln? Så att du bara behöver dit en gång om dagen och han kan ta den andra före/efter jobb?

 

[MikaTela]

Idag har jag gått 80% och har 56 dagar kvar.
Var inne på TUL och fick se en väldigt glad normalstor pojke på insidan!

Juni
10/6 - Emelie381, första barnet, 23 år
19/6 - Kecipeyniri, första barnet, pojke, 31 år
24/6 - Tink, andra barnet 27 år
24/6 - inverterad, första barnet, 34 år
27/6 - Bubble första barnet 29 år, Luleå
28/6 - Anonymusen, första barnet, 35 år
28/6 - MikaTela, första barnet, pojke, 28 år, Skånes Fagerhult
29/6 Minusgraader, första barnet, 26år

Juli
5/7 - Maria123, första barnet, 30 år, Luleå
5/7 - nygravidtjej, andra barnet
7/7 - Flutterdash, första barnet, 27år
12/7 - Reykur, första barnet, 28 år, Gävle
14/7 - vattenmelon, andra barnet, 28 år, utanför Göteborg.
18/7 - iloveyou, första barnet, 26 år
27/7 - Alindra2000, andra barnet, 32 år,Stockholm
29/7 - Carand, andra barnet pojke, 30 år Linköping
30/7 - ninsan, första barnet, 32 år,Vallentuna
31/7 - Julisen, första barnet, 26 år, Lycksele

Augusti
1/8 lytesout95, första barnet, 39, Västernorrland
5/8 SaraMara, första barnet, 34, Göteborg
8/8 Lilleknodd, första barnet, 27 år Södermanland
9/8 Ferrari, tredje barnet, pojke, 25 årGöteborg
17/8 - bexx, första barnet, 22 år Göteborg

 

[Lilleknodd]

Här är det 97 dagar kvar och känns som om tiden springer iväg

Lillfröken i magen har som ny favoritlek att boxa på sin mammas magsäck så sura uppstötningar/illamåendet är hemskt!
Ser fram emot att träffa henne i augusti

 

[Reykur]

@inverterad @Saigon @SaraMara @MikaTela och alla andra som svarat - Tack så mycket för att ni bemöter mitt deppiga svammel. Känns skönt att få prata av sig, och få lite nya infallsvinklar och tankar. Och lite ögonöppnare. Det känns övermäktigt kanske för att det är det.. Jag har inte tänkt att jag kanske skulle fundera på om jag behöver vara sjukskriven, för jag är ju inte sjuk. Bara ledsen och stressad.. Men, det kan man faktiskt också bli sjuk av. Bara att jag tror att jag är stålkvinnan och står över sånt.
Det känns kämpigt att gå till jobbet som jag egentligen älskar. Helt enkelt för att jag har sopslut på energi. Jag ska se om jag kan frammana något mod att prata med min chef, kan jag lösa det genom att plocka ut någon ledig dag i veckan i semester funkar det ju bra rent ekonomiskt också.

Sambon är ett enormt stöd med hästen, och med allt annat också för jag orkar typ inte riktigt saker som att laga/äta mat, fixa hemma osv. Vi har pratat lite nu idag om vi kanske ska flytta henne till ett stall med mer service. Samtidigt känner jag ju att jag behöver andningshålet med att komma till stallet och pussa min häst, men två gånger per dag och samtidigt jobba skift och vara bunden till buss eller cykel känns som att det kanske skulle gå att lösa på ett annat sätt. Tack.

 

[MikaTela]

@inverterad @Saigon @SaraMara @MikaTela och alla andra som svarat - Tack så mycket för att ni bemöter mitt deppiga svammel. Känns skönt att få prata av sig, och få lite nya infallsvinklar och tankar. Och lite ögonöppnare. Det känns övermäktigt kanske för att det är det.. Jag har inte tänkt att jag kanske skulle fundera på om jag behöver vara sjukskriven, för jag är ju inte sjuk. Bara ledsen och stressad.. Men, det kan man faktiskt också bli sjuk av. Bara att jag tror att jag är stålkvinnan och står över sånt.
Det känns kämpigt att gå till jobbet som jag egentligen älskar. Helt enkelt för att jag har sopslut på energi. Jag ska se om jag kan frammana något mod att prata med min chef, kan jag lösa det genom att plocka ut någon ledig dag i veckan i semester funkar det ju bra rent ekonomiskt också.

Sambon är ett enormt stöd med hästen, och med allt annat också för jag orkar typ inte riktigt saker som att laga/äta mat, fixa hemma osv. Vi har pratat lite nu idag om vi kanske ska flytta henne till ett stall med mer service. Samtidigt känner jag ju att jag behöver andningshålet med att komma till stallet och pussa min häst, men två gånger per dag och samtidigt jobba skift och vara bunden till buss eller cykel känns som att det kanske skulle gå att lösa på ett annat sätt. Tack.

Det är okey att behöva andas och landa i allt inför en sådan här stor omställning.
Sambon tycker nästan jag är jobbigt kontrollfreak nu, försöker förbereda allt nu i god tid innan för att slippa stressa och tänka på det sen!

Men säg att du sätter hästen på helinackordering. Då måste du inte åka dit 2 ggr/dag utan kan istället åka dit när DU behöver det och ändå vet du att din häst får den skötsel om omvårdnad den behöver!

Du får lov att vara ledsen och arg för det är omständigt med skadad häst i vanliga fall och ja det är värre när man är gravid för då har man mycket annat och stå i så det är då man vill att vanliga livet bara ska flyta på smidigt!

 

[MikaTela]

Här är det 97 dagar kvar och känns som om tiden springer iväg

Lillfröken i magen har som ny favoritlek att boxa på sin mammas magsäck så sura uppstötningar/illamåendet är hemskt!
Ser fram emot att träffa henne i augusti

Ja tiden springer för fort nästan. En kompis gick ut idag med sån bild att hon var i v 16 och då kände man oj det var länge sen man var där samtidigt som det var typ igår!

Det gjorde min pojk också ett tag samt jag fick äta typ 3 tuggor i taget för sen låg han och tryckte så mer inte fick plats.
Men nu är han snällare mot mig.

 

[Kecipeyniri]

Ja herregud vad tiden går fort, här har vi nu bara 47 dagar kvar och idag har jag exakt en månad kvar på jobb, helt galet

Har vi inte många pojkar i tråden? Tycker alla får tjejer runt omkring mig, men blir iaf många buke boys i sommar

 

[Lo_]

Jag vill bara skjuta upp det här med bebis några månader till. Oktober skulle vara lämpligt kanske.
Jag känner mig mest bara stressad. Eller ledsen och arg hela tiden. Känns som att jag är ensam i världen om att allt inte alltid är så jävla puttinuttigt och man längtar så efter sin bebis. Jag har ingen aning om jag längtar efter min bebis? Vi har en bebis där inne och den kommer att dyka upp där i Juli någon gång och vi får lösa det, blir säkert bra.. Men det känns som om det bara är för mycket just nu.
Allt känns svårt och jag orkar liksom inte göra mer än vad jag måste, ta hand om min illa skadade häst, jobba och sova. Försöker förgäves framana någon annan slags känsla än "arg" eller "ledsen", har i perioder lyckats ta mig till "likgiltig".

Hinner jag inte ta körkortet innan vi blir föräldrar känns det rätt kört, och utan körkort kommer jag nog bli en rätt deprimerad och olycklig mamma. Nu i v 30 känns det som att tiden börjar rinna ut, jag kommer inte hinna klart så lika bra att skita i att lägga några mer pengar på det..

Hälsar på från förra årets vårtråd...jag längtade inte heller efter min bebis, ville mest ha min kropp tillbaka. Jag tyckte det var väldigt svårt att relatera till någon jag inte kände. Och jag var väldigt orolig att jag inte skulle kunna rida varje dag som innan etc och ångra att vi skaffade barn. Men det blev bra!

Det är helt okej att inte gå runt och längta efter bebisen och vara allmänt gravidlycklig, livet fortsätter ju med sina upp- och nedgångar fastän man är gravid. Hoppas det lättar för dig!

 

[Pontevecchio]

Reykur, även om du inte är sjuk och mår dåligt så är det en stor påfrestning för kroppen. Det är därför man går på koll så ofta. Att säga till innan man tar slut tror jag bara din chef uppskattar.

 

[Reykur]

Tack! @Lo_ och @Pontevecchio
Idag har vi jobbat lite på en plan med hästen, tillsammans ska vi nog få det här att fungera, vi är världens bästa team jag och min sambo. Bestämde även att jag ska försöka prata med min chef om att jag inte riktigt orkar. När jag nämnde det för sambon blev han glad och sa "Ja, jag har inte velat säga något för jag vet jobbet är viktigt för dig, men.. Jag tror det är smart." Det känns lite bättre idag. Jag avbokade inte morgondagens körlektion i alla fall, är fast besluten om att gå dit. Hoppas jag klarar av det..

Idag har vi även roat oss med att till sist få tummen ur och beställa barnvagn, samt köpt lite fina kläder till bebut. ☺ Det blev en Bugaboo Buffalo, petrolgrön med aluminiumchassi.

Gick in i v31 idag. Räcergraviditet..