Har ni det varmt?
Tycker värmen ställde till det som sjutton under graviditeten, blev ju helt utslagen.
Kommer inte ihåg åldern på dina barn, går de i skola eller något så du får det lugnt sista tiden?
- Gravid - 1år
- Trådstartare lil-sis
- Startdatum
Har ni det varmt?
Tycker värmen ställde till det som sjutton under graviditeten, blev ju helt utslagen.
Kommer inte ihåg åldern på dina barn, går de i skola eller något så du får det lugnt sista tiden?
Jo, det är 28 grader idag så värmen känns ju. De stora är 10 och 12 år och är till bra hjälp faktiskt, har bara 10 åringen hemma heltid normalt sett.
Värst just nu är att vi ska ha fest om en dryg vecka och måste storstäda inför det och hur ska DET gå undrar jag... Jag och sambon har inte riktigt samma krav på vad som behövs :-)
Värst just nu är att vi ska ha fest om en dryg vecka och måste storstäda inför det och hur ska DET gå undrar jag... Jag och sambon har inte riktigt samma krav på vad som behövs :-)
Åhh tack!
Dock skulle jag inte ha skrivit om hur fint jag mådde igår kväll, för två timmar senare satt jag på toa och grät över en förstoppning av dess like jag aldrig varit med om
Mår du bra?
Och alla andra också, har ni helt återställt er efter förlossning och graviditet eller dras ni också kvar med diverse problem?
Åh din stackare, blev du sydd mycket?
Nu mår jag äntligen bra! Det tog ungefär tre veckor innan jag kände mig återställd i underlivet. Men nu funderar jag på när tusan stygnen ska försvinna?
Jag måste nog säga att jag mår oförskämt bra efter graviditeten! Är fortfarande så lycklig över att vara ogravid! Har visserligen inte vart på efterkontroll hos bm men enl mig själv är jag återställdÅhh tack!
Dock skulle jag inte ha skrivit om hur fint jag mådde igår kväll, för två timmar senare satt jag på toa och grät över en förstoppning av dess like jag aldrig varit med om
Mår du bra?
Och alla andra också, har ni helt återställt er efter förlossning och graviditet eller dras ni också kvar med diverse problem?
Nu börjar hästen komma igång ordentligt också så det känns jätteroligt!
Hälsar och vinkar till er alla!
Hos oss är allt bra. Raphael sover oförskämt bra på nätterna. Oftast ammar jag när jag går och lägger mig någon gång mellan 23 och 01, sedan vaknar han runt fyra igen, ammas och sover sedan tills storasyskonen vaknar vid 7-8 någon gång. Dagtid ammar han mycket oftare, häromdagen hade han bara ca 30 minuter mellan matningarna - då var jag lite knäckt faktiskt... Idag har jag ammat ungefär 04, 07, 09, 11, 13, 14, 16, 19 och precis nu (21) så det varierar väldigt mycket. Kvällen kan nu bli hur som helst: antingen äter han konstant till ca 01 eller så sover han tills jag går och lägger mig. Då vaknar han till av blöjbyte och d-vitaminer och ammas igen.
Jag är ganska väl återställd tycker jag. Livmodern är så gott som tillbaka dör den ska vara, det är ömt där jag är sydd, men det gör inte ont att sitta eller gå på toa eller så. Däremot tror jag att gossebarnet knäckte till min svanskota lite för den är ganska öm och det gör ont att sätta sig och resa sig. Men det är ju sånt som läker.
Har börjat gå lite kortare promenader varje dag med de två småttingarna i tvillingvagnen (=ca 30 kg att skjuta omkring på). I början kände jag obehag i bäckenbotten redan efter 1-15 minuter, men redan nu efter 7-10 dagar går det bättre.
Hos oss är allt bra. Raphael sover oförskämt bra på nätterna. Oftast ammar jag när jag går och lägger mig någon gång mellan 23 och 01, sedan vaknar han runt fyra igen, ammas och sover sedan tills storasyskonen vaknar vid 7-8 någon gång.
Dagtid ammar han mycket oftare, häromdagen hade han bara ca 30 minuter mellan matningarna - då var jag lite knäckt faktiskt... Idag har jag ammat ungefär 04, 07, 09, 11, 13, 14, 16, 19 och precis nu (21) så det varierar väldigt mycket. Kvällen kan nu bli hur som helst: antingen äter han konstant till ca 01 eller så sover han tills jag går och lägger mig. Då vaknar han till av blöjbyte och d-vitaminer och ammas igen.Jag är ganska väl återställd tycker jag. Livmodern är så gott som tillbaka dör den ska vara, det är ömt där jag är sydd, men det gör inte ont att sitta eller gå på toa eller så. Däremot tror jag att gossebarnet knäckte till min svanskota lite för den är ganska öm och det gör ont att sätta sig och resa sig.
Men det är ju sånt som läker.Har börjat gå lite kortare promenader varje dag med de två småttingarna i tvillingvagnen (=ca 30 kg att skjuta omkring på). I början kände jag obehag i bäckenbotten redan efter 1-15 minuter, men redan nu efter 7-10 dagar går det bättre.
Kan inte skriva mkt nu, ledsen pojk i famn.
Tror han reagerar på ersättningen.
Mjölken är på väg, mer för varje dag men har inte riktigt kommit igång.
Läst om att lättöl kan hjälpa öka på mängden , erfarenheter?
Tror han reagerar på ersättningen.
Mjölken är på väg, mer för varje dag men har inte riktigt kommit igång.
Läst om att lättöl kan hjälpa öka på mängden , erfarenheter?
Överlevde natten med hjälp av minifom och så fort tuttarna fyllt upp tillräckligt så han blev nöjd.
Kommer inte ge mer ersättning, stackars plutt vad ont i magen han hade, får hoppas mjölken kör igång ordentligt.
Har iallafall tänkt ge lättöl-knepet en chans
Kommer inte ge mer ersättning, stackars plutt vad ont i magen han hade, får hoppas mjölken kör igång ordentligt.
Har iallafall tänkt ge lättöl-knepet en chans
Hjälp, jag hade nog mest gömt mig i ett hörn vid fest som höggravid.
Det där samboproblemet finns alltså inte bara här ?
Så skönt att du mår bra!
Nä jag blev ju inte ens det, ett stygn bara.
Mer problem längre bak, onda hemorrojder och en svanskota som bråkar.
Jag måste nog säga att jag mår oförskämt bra efter graviditeten! Är fortfarande så lycklig över att vara ogravid! Har visserligen inte vart på efterkontroll hos bm men enl mig själv är jag återställd
Nu börjar hästen komma igång ordentligt också så det känns jätteroligt!
Ogravid, lycklig och häst.
Haha, lite min känsla också, men får nog vänta någon vecka innan jag vågar träna hästarna igen.
Hälsar och vinkar till er alla!
Hos oss är allt bra. Raphael sover oförskämt bra på nätterna. Oftast ammar jag när jag går och lägger mig någon gång mellan 23 och 01, sedan vaknar han runt fyra igen, ammas och sover sedan tills storasyskonen vaknar vid 7-8 någon gång.
Jag är ganska väl återställd tycker jag. Livmodern är så gott som tillbaka dör den ska vara, det är ömt där jag är sydd, men det gör inte ont att sitta eller gå på toa eller så. Däremot tror jag att gossebarnet knäckte till min svanskota lite för den är ganska öm och det gör ont att sätta sig och resa sig.
Har börjat gå lite kortare promenader varje dag med de två småttingarna i tvillingvagnen (=ca 30 kg att skjuta omkring på). I början kände jag obehag i bäckenbotten redan efter 1-15 minuter, men redan nu efter 7-10 dagar går det bättre.
Så skönt att han ammar mer sällan på nätterna, även om det är oftare dagtid, så du får chans att sova
Jag tjatar jämt om sömn känns det som, men så himla viktigt för att orka med!
Åhh EXAKT så kan jag känna också, man kan vara så trött så man knappt står på benen men ändå får man ingen respons trots man påtalat det..
Är vi (för) duktiga på att kämpa vidare eller är omgivningen sämst på att ta oss på allvar?
Och nu försvann halva inlägget, suck!
@DarkInNight Vilken ersättning har ni provat? Nan Ha ska vara bra för barn med mjölkproteinallergi i familjen visst.
Vi har precis bytt från Hipps ersättning till Semper Lemolac som ska vara lite mer lättsmält. Han har varit skrikig på nätterna men i natt var han lugn så det verkar som om det fungerat.
Jag mår oförskämt bra, nu när kuren av pillren som hämmar mjölkproduktionen är över. Biverkningar som extrem trötthet (tänk drogad), yrsel o illamående var ingen hit. Ibland vågade jag inte ta hand om honom. Hade jag vetat att det kunde bli så hade jag nog försökt utan tabletter. Tog ett jag innan jag fattade det var biverkningar, trodde först jag höll på att bli deprimerad igen.
@DarkInNight Vilken ersättning har ni provat? Nan Ha ska vara bra för barn med mjölkproteinallergi i familjen visst.
Vi har precis bytt från Hipps ersättning till Semper Lemolac som ska vara lite mer lättsmält. Han har varit skrikig på nätterna men i natt var han lugn så det verkar som om det fungerat.
Jag mår oförskämt bra, nu när kuren av pillren som hämmar mjölkproduktionen är över. Biverkningar som extrem trötthet (tänk drogad), yrsel o illamående var ingen hit. Ibland vågade jag inte ta hand om honom. Hade jag vetat att det kunde bli så hade jag nog försökt utan tabletter. Tog ett jag innan jag fattade det var biverkningar, trodde först jag höll på att bli deprimerad igen.
Tänkte jag kunde bjuda på en förlossningsberättelse när jag ändå håller på.
4.00 när jag håller på att söva om dottern i hennes säng känner jag hur det blir blött i trosorna. Först tror jag att jag kissat på mig, men när jag kom till toan fortsatte det rinna o när jag såg att det var rosa förstod jag att det var vattnet som gick.
Gick ut i köket där en väldigt nyvaken make gör välling till den blivande storasystern. Jag fick säga att vattnet gått tre gånger innan han fattade.
Ca halv fem började jag känna värkar som blev tätare o ondare. Kvart i sex packar vi in oss i bilen. Det tar ca en halvtimme, men jag klarar mig bra med hjälp av sätesvärmaren under värkarna. När det är tio minuter kvar börjar det bli jobbigt o ber min man att köra lite fortare.
På parkeringen utanför förlossningen blir värkarna kraftigare o jag har svårt att hantera smärtan. Min stackars far som har mött upp för att ta dottern blev lite rädd tror jag...
I förrummet vill undersköterskan först ta puls o blodtryck men ångrar sig när bag börjar prata om att gå på toa. Hamnar raskt på förlossningsrum, får lustgas o tjugo minuter senare var han ute på tre krystvärkar. Häftigt men intensivt!
4.00 när jag håller på att söva om dottern i hennes säng känner jag hur det blir blött i trosorna. Först tror jag att jag kissat på mig, men när jag kom till toan fortsatte det rinna o när jag såg att det var rosa förstod jag att det var vattnet som gick.
Gick ut i köket där en väldigt nyvaken make gör välling till den blivande storasystern. Jag fick säga att vattnet gått tre gånger innan han fattade.
Ca halv fem började jag känna värkar som blev tätare o ondare. Kvart i sex packar vi in oss i bilen. Det tar ca en halvtimme, men jag klarar mig bra med hjälp av sätesvärmaren under värkarna. När det är tio minuter kvar börjar det bli jobbigt o ber min man att köra lite fortare.
På parkeringen utanför förlossningen blir värkarna kraftigare o jag har svårt att hantera smärtan. Min stackars far som har mött upp för att ta dottern blev lite rädd tror jag...
I förrummet vill undersköterskan först ta puls o blodtryck men ångrar sig när bag börjar prata om att gå på toa. Hamnar raskt på förlossningsrum, får lustgas o tjugo minuter senare var han ute på tre krystvärkar. Häftigt men intensivt!
Jag måste nog säga att jag mår oförskämt bra efter graviditeten! Är fortfarande så lycklig över att vara ogravid! Har visserligen inte vart på efterkontroll hos bm men enl mig själv är jag återställd
Nu börjar hästen komma igång ordentligt också så det känns jätteroligt!
Även jag mår toppen och njuter av att slippa vara gravid i värmen, även om jag kan sakna magen ibland. Känner mig helt återställd i underlivet och flåset börjar förbättras efter längre och intensivare promenader den senaste tiden.
Min sambo börjar jobba på måndag efter åtta veckors fl/semester. Det känns lite vemodigt men samtidigt skönt, man nöter ju lite på varandra när man umgås så intensivt men det har varit underbart att ha honom hemma så länge. Det ska bli skönt med lite vardagsrutiner, nu har det känts som helg i åtta veckor.
Lilleman växer och frodas även om han fortfarande är mindre än de flesta nyfödda i den här tråden
I onsdags vägde han 3600g så nu är han ett kilo tyngre än när han föddes. Mjölken räcker inte riktigt till så han får ersättning två till tre gånger per dag men är lika nöjd för det. Överlag en väldigt lugn och nöjd kille så länge han är mätt, om han är hungrig är det ingen som missar det Har börjat sova från ca 21:30 till 04:30 på nätterna så det är riktigt skönt, förutom att han tycker att det är morgon vid halv fem och är pigg som en mört då. Men med sex-sju timmars sammanhållen sömn är jag människa trots tidiga mornar.Bra initiativ med förlossningsberättelse @Moonwalk. Här kommer min.
Vattnet gick natten till fredagen, fick svaga värkardirekt men inget regelbundet. Ctg- undersökning fredag morgon visade pigg bebis och vattenavgång konstaterades. Livmodertappen var opåverkad. Fredagen var lugn, låg mest i soffan och kunde utan problem andas mig igenom värkarna. Jobbigare på natten då värkarna blev mer intensiva men fortfarnade regelbundna.
Ny ctg på lördagen, allt under kontroll och värkarna avstannade. Efter lunch tog det fart igen och framåt kvällen var det bara 3minuter mellan värkarna, men fortfarnade hanterlig smärta. Senare blev värkarna mycket mer intensiva men återigen oregelbundna, jag behövde smärtlindring så vi åkte in men värkarna avtog på vägen. Blev hemskickad med två tabletter att sova på men det blev inte mycket sömn, behövde duscha med jämna mellanrum hela natten för att stå ut.
På morgonen blev värkarna både regelbundna och starka direkt när jag steg upp. Vi blev hänvisade till Borås då det var fullt i gbg där vi bor. Framme i Borås vid kl 10, ctg visar regelbundna värkar men för långt emellan tycker bm. Är livrädd för att det fortfarande inte ska vara öppet och bli hemskickad igen men det är öppet 4 cm, vilken lättnad! Får lustgas och senare även eda som fungerar toppen. Började känna tryck neråt vid kl 14:30, börjar krysta 15:30 och Hugo föds 16:33 med ena handen bredvid huvudet. Sprack lite grann och fick sy några stygn men inget som jag haft ont av efteråt.
Jag upplevde förlossningen som mycket positiv. Hade läst om kvinnor som ville göra om det direkt efteråt men mest trott att det var bluff men så kände faktiskt jag också. Är stolt över mig och min kropp som klarade detta och känner stor tacksamhet och kärlek till sambon som var ett otroligt bra stöd.
Lilleman vägde bara 2590g när han föddes i v38+6 så vi fick vara kvar på BB i fyra dagar för att se att vikten vände åt rätt håll. Överlag tycker jag att amningen varit jobbigare än själva förlossningen trots att jag inte haft ont eller såriga bröst. Känner lite stress kring amning och lillens viktuppgång iom att han är liten och tycker att det är jobbigt att amma offentligt. Kände mig väl påläst kring det mesta men amning, mjölkproduktion och dyl saknade jag kunskaper som gjorde att jag nog blev mer stressad. Dessutom upplevde jag stor amningshysteri på BB som gjorde att det tog emot att ge sonen ersättning trots att han uppenbarligen behövde det när min mjölk inte räckte.
I lördags började Hugo le för första gången och när man ser det är det som om allt annat slutar att existera runtomkring. Helt underbar känsla att se honom utvecklas. Annars känner jag ett stort behov av egen tid och känner inte att jag gått in i bebisbubblan helt utan har fortfarande egna behov och intressen som behöver tillfredsställas för att jag ska må bra.
Vattnet gick natten till fredagen, fick svaga värkardirekt men inget regelbundet. Ctg- undersökning fredag morgon visade pigg bebis och vattenavgång konstaterades. Livmodertappen var opåverkad. Fredagen var lugn, låg mest i soffan och kunde utan problem andas mig igenom värkarna. Jobbigare på natten då värkarna blev mer intensiva men fortfarnade regelbundna.
Ny ctg på lördagen, allt under kontroll och värkarna avstannade. Efter lunch tog det fart igen och framåt kvällen var det bara 3minuter mellan värkarna, men fortfarnade hanterlig smärta. Senare blev värkarna mycket mer intensiva men återigen oregelbundna, jag behövde smärtlindring så vi åkte in men värkarna avtog på vägen. Blev hemskickad med två tabletter att sova på men det blev inte mycket sömn, behövde duscha med jämna mellanrum hela natten för att stå ut.
På morgonen blev värkarna både regelbundna och starka direkt när jag steg upp. Vi blev hänvisade till Borås då det var fullt i gbg där vi bor. Framme i Borås vid kl 10, ctg visar regelbundna värkar men för långt emellan tycker bm. Är livrädd för att det fortfarande inte ska vara öppet och bli hemskickad igen men det är öppet 4 cm, vilken lättnad! Får lustgas och senare även eda som fungerar toppen. Började känna tryck neråt vid kl 14:30, börjar krysta 15:30 och Hugo föds 16:33 med ena handen bredvid huvudet. Sprack lite grann och fick sy några stygn men inget som jag haft ont av efteråt.
Jag upplevde förlossningen som mycket positiv. Hade läst om kvinnor som ville göra om det direkt efteråt men mest trott att det var bluff men så kände faktiskt jag också. Är stolt över mig och min kropp som klarade detta och känner stor tacksamhet och kärlek till sambon som var ett otroligt bra stöd.
Lilleman vägde bara 2590g när han föddes i v38+6 så vi fick vara kvar på BB i fyra dagar för att se att vikten vände åt rätt håll. Överlag tycker jag att amningen varit jobbigare än själva förlossningen trots att jag inte haft ont eller såriga bröst. Känner lite stress kring amning och lillens viktuppgång iom att han är liten och tycker att det är jobbigt att amma offentligt. Kände mig väl påläst kring det mesta men amning, mjölkproduktion och dyl saknade jag kunskaper som gjorde att jag nog blev mer stressad. Dessutom upplevde jag stor amningshysteri på BB som gjorde att det tog emot att ge sonen ersättning trots att han uppenbarligen behövde det när min mjölk inte räckte.
I lördags började Hugo le för första gången och när man ser det är det som om allt annat slutar att existera runtomkring. Helt underbar känsla att se honom utvecklas. Annars känner jag ett stort behov av egen tid och känner inte att jag gått in i bebisbubblan helt utan har fortfarande egna behov och intressen som behöver tillfredsställas för att jag ska må bra.
Ja vad kul med lite mer rörelse i tråden !
Jag är inne på dag fem efter BF och funderar över om det är hormonbytet som sätter igång tankarna, för helt plötsligt känner jag mig så imponerad och ödmjuk över min kropp och allt den klarat av.
För om jag tar bort de hormonella (kräkmånaderna) och psykiska problemen jag haft under resans gång så fungerar kroppen på ett helt makalöst sätt.
Först orättvist enkelt och snabbt att bli gravid när vi väl bestämt oss, båda gångerna.
Den har burit fram ett (två) friskt(/a) barn och sett till att han (de) fått mat och näring under nästan ett år i magen (ja nu gråter jag, det är nog hormonerna som leker med mig..).
Förlossningar klarar den uppenbarligen av även om andra gången var hundra gånger bättre, och makalöst stark och snabb när det var dags för krystning.
Livmodern drar ihop sig, tuttarna gör det de ska nu efteråt.
Fem dagar efter förlossningen har jag tappat 7,5 kilo och väger mindre än när jag började min graviditet, återhämtar sig utseendemässigt väldigt snabbt.
Visst är det helt makalöst?
Även om inte riktigt själen tycker det samma så tror jag min kropp är gjord för att skapa barn.
Det är en fin känsla att börja känna ödmjukhet mot sin kropp och hysa hopp om att börja acceptera och tycka om den efter många år av självkritik.
!Jag är inne på dag fem efter BF och funderar över om det är hormonbytet som sätter igång tankarna, för helt plötsligt känner jag mig så imponerad och ödmjuk över min kropp och allt den klarat av.
För om jag tar bort de hormonella (kräkmånaderna) och psykiska problemen jag haft under resans gång så fungerar kroppen på ett helt makalöst sätt.
Först orättvist enkelt och snabbt att bli gravid när vi väl bestämt oss, båda gångerna.
Den har burit fram ett (två) friskt(/a) barn och sett till att han (de) fått mat och näring under nästan ett år i magen (ja nu gråter jag, det är nog hormonerna som leker med mig..).
Förlossningar klarar den uppenbarligen av även om andra gången var hundra gånger bättre, och makalöst stark och snabb när det var dags för krystning.
Livmodern drar ihop sig, tuttarna gör det de ska nu efteråt.
Fem dagar efter förlossningen har jag tappat 7,5 kilo och väger mindre än när jag började min graviditet, återhämtar sig utseendemässigt väldigt snabbt.
Visst är det helt makalöst?
Även om inte riktigt själen tycker det samma så tror jag min kropp är gjord för att skapa barn.
Det är en fin känsla att börja känna ödmjukhet mot sin kropp och hysa hopp om att börja acceptera och tycka om den efter många år av självkritik.
Idag har jag plötsligt mer energi än jag haft på hela veckan. Tvättar och har städat ur skafferiet (med 10 åringens hjälp, duktig tjeja) och har energi kvar. Ska tvätta sittvagnen som är dammig och jävlig efter att ha bott i ett garage i 8 år oanvänd :-) bra om den är fräsh tills den ska stå i garage igen innan användning om ett år ungefär.
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Lena Natt och Dag åtalas för två brott
- Hästnyheter Men fick hon inte massa vite från länsstyrelsen då?
- Blyger
- Svar: 21
- Visningar: 1 460
- Hästnyheter
-
Så skyddar du hästen vid brand – en guide för hästägare- Hästnyheter Bränder utgör en konstant risk för hästägare. Med rätt förberedelser kan du som hästägare öka chanserna för att dina hästar klarar sig...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 46
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Autistisk bror
- Relationer Ja precis! Som exempel: igår hälsade jag på en kompis. Jag fick åka buss totalt ca 2,5 timme inkl väntetid, vi satt bara och pratade i...
- Rosett
- Svar: 311
- Visningar: 12 149
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Tips på mellanstor hund för barnfamilj
- Hundavel & Ras Jag har sett det här resonemanget i bland, hos både föräldrar och barn, inom både hund- och hästsport. Barnet har fått "en utmaning"...
- MML
- Svar: 51
- Visningar: 1 802
- Hund
Hästrelaterat
-
Lagningstejp täcken- Utrustning Det verkar inte gå att skicka pm till dig, får upp ett felmeddelande
- cili
- Svar: 21
- Visningar: 451
- Utrustning
-
Är det en vettig lösning att ha en sadel där man byter koppjärn om man vill kunna lägga samma sadel på flera hästar?- Utrustning Jag skulle säga att man inte vill/orkar byta så himla ofta, det är lite bökigt och tar en liten stund.
- Gimlan
- Svar: 4
- Visningar: 102
- Utrustning
