Sommar, sol - och sexuella trakasserier?

[Wysiwyg]

Och man ska inte underskatta dem och tro att alla är harmlösa fegisar. Jag har blivit mer skraj/försiktig med åren. Kör på 100% ignorera och svarar aldrig emot för det är inte värt. Bättre att vara den större personen.

Jag hade en högljudd diskussion med en äcklig gubbe i en snabbmatskö efter krogstängning för typ 10 år sedan. Kommer inte ihåg hur det hela började men det var med någon sexuell kommentar jag flög i taket över. När jag hade ätit klart och var på väg hem, ensam genom stan, hann gubben ikapp mig, tog tag i min arm och flåsade "nu är du inte så jävla kaxig va?". Nä, det var jag verkligen inte. Ingenting hände mer än att jag slet loss min arm och sprang mot bussen medan han ropade okvädesord efter mig.

Sedan dess undviker jag också att svara emot. Jag vågar helt enkelt inte.

 

[AnnDerry]

Nu börjar det bli riktigt sommarvarm, iaf i min del av landet. Vilket innebär att åtminstone jag börjar klä mig i lite svalare kläder. Men det är inte utan problem. Ska man åka kollektivtrafik i ridbyxor, ett normalt urringat linne och sportBH får man se och höra mycket - i allt annat än positiv bemärkelse
Det är folk som sitter och stirrar/slickar sig om munnen, taffsare och folk som "lite diskret" ska påtala för en att man förtjänar att våldtas eller att man är en hora.
Att just jag drabbas förvånar mig inte. Jag är kort, kurvig, "gullig" och med långt Rapunzel-likt hår.
Men, bara för att jag råkar vara skapt med F-kupa och markerade höfter, ska inte jag få åka kollektivtrafik ostört då?
Vad tar man sig till?
Häromdagen var det en kille på tåget som gick förbi och la kommentaren "schyssta silikonrattar, bruden" varpå jag fräste tillbaka "Idiot! " och han svarade på det med "Jävla hora!!". Så att försöka "bemöta" är värdelöst. Polisanmäla, visst, men det känns lite lönlöst och då skulle jag dessutom få rätt fullt upp....

Jag känner igen mig i det du skriver, tills för ett år sedan då jag gick upp 10 kg på ganska kort tid. Nästan alla trakasserier upphörde, det är så j***a skönt!
Viktuppgången berodde på att jag fick en mer stillasittande livsstil i samband med att jag slutade röka, och nu vill jag egentligen gå ner igen. Men jag drar mig faktiskt för det, just på grund av det du beskriver. Jag orkar inte ta all den skiten igen, men samtidigt vill jag inte släpa runt på 10 extrakilon heller....

 

[Singoalla]

Och man ska inte underskatta dem och tro att alla är harmlösa fegisar. Jag har blivit mer skraj/försiktig med åren. Kör på 100% ignorera och svarar aldrig emot för det är inte värt. Bättre att vara den större personen.

Härom helgen var jag och en annan kvinna på väg hem från nattklubb. Jag 30 och hon närmare 20. Vi blir catcallade från en bil och den yngre kvinnan skriker tillbaka. Jag tänker bara tyst "nej, nej, nej de sitter i en fucking bil och kan köra efter oss och gud vet vad! ". För tio år sedan hade jag nog gjort som henne. Man försöker ta lite kontroll liksom. Numera vet jag att det är lönlöst och potentiellt farligt.

Lite ett svar till @Dressyrtjejen_97 i hur man kan hantera trakasserier.

Jag tänkte så med han som bjöd ut mig och blev så elak när jag tackade nej. Jag tog en skärmavbild på vad han skrivit och la upp på min FB (han och jag hade inga gemensamma vänner som kunde skvallra om detta till honom, jag hade inte med hans namn i bilden och han själv var redan blockad vid det läget). Då var det en del vänner som kommenderade att jag borde göra precis som Linnea Claesson - skicka bilden till hans familj och vänner. En del av mig tyckte att äcklet inte ska komma undan med sitt beteende, men en annan del av mig sa att han nog kunde vara farlig och att jag bör skydda mig själv. Med andra ord inte provocera honom. Jag går sena promenader med min hund om kvällarna, och jag vill kunna göra detta utan att se mig om över axeln.

Att blocka honom på FB och Insta fick räcka för att sända en signal till honom att jag inte tänker acceptera hans beteende, och att han inte är välkommen att kontakta mig igen.

 

[Singoalla]

Jag hade en högljudd diskussion med en äcklig gubbe i en snabbmatskö efter krogstängning för typ 10 år sedan. Kommer inte ihåg hur det hela började men det var med någon sexuell kommentar jag flög i taket över. När jag hade ätit klart och var på väg hem, ensam genom stan, hann gubben ikapp mig, tog tag i min arm och flåsade "nu är du inte så jävla kaxig va?". Nä, det var jag verkligen inte. Ingenting hände mer än att jag slet loss min arm och sprang mot bussen medan han ropade okvädesord efter mig.

Sedan dess undviker jag också att svara emot. Jag vågar helt enkelt inte.

Fy fan...

 

[Kattennizze]

Jag var med om en hel del sånt som yngre. Jag utstrålar dock inte någon undergivenhet, blyghet, osäkerhet etc. Jag var jävligt tuff redan då.
Jag fräste ifrån bra. Ibland fick man ett "oj, förlåt" lite förvånat. Som om de på allvar trott man skulle uppskatta såna grova saker från en främling.
Men inte helt sällan fick man höra "hora" eller liknande.

Jag blir inte alls lika utsatt nu som 37-åring. Enda skillnaden på mig är att jag enligt idealen är fulare och äldre. insidan och utstrålning är samma om inte mer tillbakadragen nu. Kan inte minnas sista gången någon gjorde annat än gav en normal komplimang faktiskt.

Alltså jag är några år äldre än dig och jag råkar FORTFARANDE ut för dessa kräk till varelser. Jag är välutbildad, har en bra position i yrkeslivet yada yada men det hjälper inte. Inget hjälper så länge vi lever i ett samhälle där män som grupp tar sig rätten att göra såhär. Det absolut jäkligaste var för nåt år sen när en man på min dåvarande arbetsplats inte kunde hålla blickarna i styr. Naturligtvis inget annat än blickar men man märker när någon kollar in en på ett otillbörligt sätt. På jobbmöten. Det är fan inte okej! Nej förresten nu ljög jag, det absolut jäkligaste var när jag som 17-åring kommer in på akuten efter en olycka och en manlig läkare utsatte mig för övergrepp.

 

[TinyWiny]

Först och främst @Dressyrtjejen_97 dina kläder, ditt hår, dina bröst, din kropp, ditt utseende, inget har med detta att göra. Det är patriarket det hela beror på. Det patriark vi alla har vuxit upp i där orden "han drar dig i håret för att han tycker att du är söt", "pojkar är sådana", "han tar på dig för att han gillar dig", "du kan väl le lite", "se inte så sur ut" är någon slags mantra som florerar överallt där tjejer finns. Där småpojkar matas dagarna i ända med att de av någon outgrundlig anledning är bättre, smartare, starkare och mer värda än tjejer. Där pojkar uppfostras att tro att de har rätt att ta det de vill ha och som blir så paffa när de får mothugg att de går till verbal och/eller fysisk attack. De har aldrig lärt sig hantera känslor utan har arg och glad som alternativ. Allt däremellan finns inte utan går något emot dem så blir de arga istället för ledsna, besvikna eller vad de nu borde ha blivit egentligen. Vi är alla formade av patriarket och istället för att se att vi alla är jämlikar, att ingen är mer eller mindre värd än någon annan så flyter alltför många med.

Det @tanten skriver är viktigt och sorgligt. Att känna att kvinnor trycker ner varandra (för det gör de tyvärr precis som alla andra grupper som inte är norm) är samma beteende man kan se hos alla grupper som är i minoritet, som känner sig underlägsna eller på något sätt känner sig utanför. Vår komplexitet som människor gör att vi vill passa in och vi anpassar oss till den grupp vi vill tillhöra. Tyvärr är manlighet normen, en manlighet som inte är bra för någon men de som lyckas får komplimanger för sina "manliga" attribut, "hon är som en kille, så himla bra!" hur många har inte hört det när en man ska ge en kvinna beröm? När man då frågar vad som gör henne manlig så kommer svävande svar som passar in på majoriteten av alla människor men för dem är den största komplimang de kan ge ett manligt attribut för kvinnliga attribut är ju inget värda. Vår vilja och önskan att passa in gör att vi trycker ner "vår egen grupp" för den vill vi inte tillhöra. Just då eller inte alls. Vidriga skämt, påhopp på andra från "samma grupp", nedsättande ord och kommentarer osv. om andra invandrare, om andra homosexuella, om andra kvinnor från invandrare, från homosexuella, från kvinnor där det talas nedsättande om gruppens attribut.

Det är dags att vi sätter stopp för det här. Att vi börjar leva som människor istället. Att vi låter patriarkets vidriga floskler falla ner i glömskans träsk för att aldrig någonsin hittas igen. Tills dess kan vi alla göra en sak. Sluta döma varandra. Sluta nedvärdera varandra och stå upp för oavsett vem det är som behöver någon som står upp för henom just där och då.

 

[stjarnhimmel]

Varför jag är rädd?
för att de gånger jag under mitt långa arbetsliv mobbats eller frysts ut så har det i samtliga fall varit i rena kvinnogrupper eller grupper där mina närmaste arbetskamrater har varit kvinnor.
Blandade arbetsplatser funkar, rent manliga har också funkat.
Inte alla jobb, inte alla kvinnodominerade ställen. Men de gånger jag jag råkat illa ut har det varit kvinnor som varit drivande. Samma sak i tonåren. Tjejkompisar hade jag inte.
Men av någon anledning finns det något hos mig som triggar och gör att jag behöver "tuktas" eller plattas till.

I mogen ålder har jag hittat kvinnliga vänner. Men det är först de senare åren. Förr var skaran mer blandad.

Är en utpräglad flockmänniska. Funkar sällan ensam utan får de briljantaste idéerna och genomför de bästa stordåden i grupp. Men alla grupper tar inte emot mig.

Jag förminskar inte TS gräsliga upplevelser. Det låter helt vedervärdigt.
Men jag tycker det är tragiskt att uppmana kvinnor att hålla ihop - mot en förmodad fiende av motsatt kön? Varför kan inte alla vettiga hålla ihop oavsett kön?

Problemet är att din rädsla kan innebära att du stöter bort folk. När jag läser dina inlägg ser jag en intelligent och smart person.
När du och jag diskuterade detta med kvinnor i en annan tråd för något år sedan så skrev jag att jag inte upplevde att alla kvinnor trycker ner andra kvinnor. Ditt svar till mig var att jag nog inte såg det för att jag antagligen var en av de kvinnorna som trycker ner andra kvinnor.
Och jag förstår att det blir problem om du har den attityden. Om du av rädsla genast biter ifrån på det sättet.
Och jag tycker det är jättetråkigt att du är rädd och fattar att du är rädd. Men jag funderar på om den rädslan gör att du säger så som du gjorde till mig Och att den rädslan skapar problem för dig?
Jag har själv blivit mobbad och var efter det tvungen att jobba mkt med mig själv. Jag tror det är lätt att efter mobbningen ta för givet att folk vill göra en illa och att den misstro kan ställa till problem för mig.

 

[Lipperta]

Vet inte om jag kan hålla med.
Jag anser att det inte ska spela någon roll vilket kön man har - man ska bete sig vettigt oavsett. Varken kvinnor eller män ska behöva "hålla ihop" med sitt eget kön.

(Plus att min personliga erfarenhet är att kvinnor är de värsta att trycka ner andra kvinnor. oavsett skäl).

Och jag tycker att vi, speciellt kvinnor, ska hålla ihop mot sånt här. Blir en tjej nertyckt av någon borde vi stötta. Inte tissla och tassla och vara elaka.

Det är så sjukt mycket rivalitet mellan tjejer.

 

[Hyacinth]

Jag hade en högljudd diskussion med en äcklig gubbe i en snabbmatskö efter krogstängning för typ 10 år sedan. Kommer inte ihåg hur det hela började men det var med någon sexuell kommentar jag flög i taket över. När jag hade ätit klart och var på väg hem, ensam genom stan, hann gubben ikapp mig, tog tag i min arm och flåsade "nu är du inte så jävla kaxig va?". Nä, det var jag verkligen inte. Ingenting hände mer än att jag slet loss min arm och sprang mot bussen medan han ropade okvädesord efter mig.

Sedan dess undviker jag också att svara emot. Jag vågar helt enkelt inte.

Jag har råkat ut för samma sak, men han blev skogstokig och sprang efter mig ned i tunnelbanan, tryckte på nödstopp och satte fart uppåt mot mig. Jag hade barnvagn och kom ingenstans, total panik.
Han kommenterade mina bröst och jag bad honom dra åt helvete. Det kommer jag aldrig våga igen, jag var livrädd. Jag kör stenhårt på att ignorera och numer med två barn är det närmsta trakasserier jag kommit en överförfriskad man som hojtade "det där var inte kattskit" när jag gick förbi.

 

[Lipperta]

Fy fan vad ni alla fått gått igenom Bara för att ni råkar vara kvinnor.

Det får mina ''problem'' att se så små ut.

Tur att ni är starka superwomen Ser upp till er

 

[EmmaBovary]

Varför jag är rädd?
för att de gånger jag under mitt långa arbetsliv mobbats eller frysts ut så har det i samtliga fall varit i rena kvinnogrupper eller grupper där mina närmaste arbetskamrater har varit kvinnor.
Blandade arbetsplatser funkar, rent manliga har också funkat.
Inte alla jobb, inte alla kvinnodominerade ställen. Men de gånger jag jag råkat illa ut har det varit kvinnor som varit drivande. Samma sak i tonåren. Tjejkompisar hade jag inte.
Men av någon anledning finns det något hos mig som triggar och gör att jag behöver "tuktas" eller plattas till.

I mogen ålder har jag hittat kvinnliga vänner. Men det är först de senare åren. Förr var skaran mer blandad.

Är en utpräglad flockmänniska. Funkar sällan ensam utan får de briljantaste idéerna och genomför de bästa stordåden i grupp. Men alla grupper tar inte emot mig.

Jag förminskar inte TS gräsliga upplevelser. Det låter helt vedervärdigt.
Men jag tycker det är tragiskt att uppmana kvinnor att hålla ihop - mot en förmodad fiende av motsatt kön? Varför kan inte alla vettiga hålla ihop oavsett kön?

Det blir lite OT, men jag har liknande erfarenheter. Och jag har svårare att passa in i en grupp kvinnor än i en grupp av män, och är lite mer nervös för hur kvinnor ska uppfatta mig än män. Sedan hänger jag också upp mig på uppmaningen att kvinnor ska hålla ihop, jag försöker att se det mer könlöst.

 

[EmmaBovary]

Men @tanten då måste det ju vara jättejobbigt för dig att vara på ett kvinnodominerat forum som Bukefalos?

Just den där typen av kommentar gör ju att man blir mer nervös

 

[Raderad medlem 6459]

Just den där typen av kommentar gör ju att man blir mer nervös

Hur då menar du? Jag tänker att om @tanten generellt sett har svårt för kvinnor pga dåliga erfarenheter måste det ju kännas "otryggt" (olustigt kanske är bättre ord?) att vara på ett forum med så många kvinnor.

 

[mandalaki]

@Dressyrtjejen_97

så jäkla trist att man inte bara ska kunna existera i lugn och ro utan att bli påhoppad. Jag råkade ut för en man som jag misstänker starkt började onanera bakom en tidning, när jag satt framför honom på tunnelbanan. Mitt på ljusa dagen. Så jäkta äckligt. Han såg inte så frisk ut, som en som behövt dygnet-runt omvårdnad på psyk.

Du kan ignorera eller du kan konfrontera.

Om du orkar, känner dig stark nog, och känner att du kan konfrontera i en situation som känns säker och det finns mycket folk.

Så kan du kontra med

JAHA SÅ DU TYCKER DET ÄR OK ATT KOMMENTERA EN FRÄMLINGS BRÖST!!!

TYCKER DU DET ÄR OK ATT FÖRESLÅ SEX TILL NÅGON SOM SKULLE KUNNA VARA DIN DOTTER/BARNBARN

högt så alla i bussen/tunnelbanan hör det, och börjar personen skrika hora och liknande så visar de bara åt alla andra ännu mer vilka idioter de är. Låt slemmen skämmas. En del gör såhär för att de tror att det inte finns konsekvenser. Det är inte du utan de som beter sig illa.

Men jag förstår också att man kanske inte orkar alltid eller att det kan kännas otryggt.

Jag har också haft en kollektivtrafikrunkare, på en spårvagn i Göteborg. Vi satt några kvinnor utspridda i vagnen, han var ende mannen - och satt med kuken i vädret och drog i den. Så jävla äckligt.

Jag skulle strax gå av så jag fegade och ställde inte till en scen. Jag var rädd att han skulle gå efter mig i så fall. Dessutom var de andra kvinnorna på vagnen äldre damer och det verkade bara vara jag som såg honom, så det kändes bättre att inte låta damerna veta.

Dessutom har jag haft en runkare i stolen intill på bio också. Han hade lagt jackan över knät så att det inte skulle synas. Och han var nog fan i behov av vård för filmen han runkade till var feministklassikern Thelma&Louise.

 

[Wysiwyg]

Jag har råkat ut för samma sak, men han blev skogstokig och sprang efter mig ned i tunnelbanan, tryckte på nödstopp och satte fart uppåt mot mig. Jag hade barnvagn och kom ingenstans, total panik.
Han kommenterade mina bröst och jag bad honom dra åt helvete. Det kommer jag aldrig våga igen, jag var livrädd. Jag kör stenhårt på att ignorera och numer med två barn är det närmsta trakasserier jag kommit en överförfriskad man som hojtade "det där var inte kattskit" när jag gick förbi.

Men fy fan vad hemskt, när du dessutom hade barnet med dig. Jag förstår att du blev skräckslagen. Vad hände när han kom ikapp dig?

 

[EmmaBovary]

Hur då menar du? Jag tänker att om @tanten generellt sett har svårt för kvinnor pga dåliga erfarenheter måste det ju kännas "otryggt" att vara på ett forum med så många kvinnor.

Jag kan ju bara tala för mig själv, och just "otryggt" skulle jag inte beskriva det som. Men det krävs lite mer av en ansträngning för att passa in, jag är lite mer bekymrad angående hur jag uppfattas och det faller sig inte lika naturligt. Sedan vill jag naturligtvis kunna passa in bättre i en grupp av kvinnor, så jag är bara glad över erfarenheten och gemenskapen. Men det kändes ändå viktigt att påpeka att @tanten inte är ensam gällande sina upplevelser.

 

[Lipperta]

Varför jag är rädd?
för att de gånger jag under mitt långa arbetsliv mobbats eller frysts ut så har det i samtliga fall varit i rena kvinnogrupper eller grupper där mina närmaste arbetskamrater har varit kvinnor.
Blandade arbetsplatser funkar, rent manliga har också funkat.
Inte alla jobb, inte alla kvinnodominerade ställen. Men de gånger jag jag råkat illa ut har det varit kvinnor som varit drivande. Samma sak i tonåren. Tjejkompisar hade jag inte.
Men av någon anledning finns det något hos mig som triggar och gör att jag behöver "tuktas" eller plattas till.

I mogen ålder har jag hittat kvinnliga vänner. Men det är först de senare åren. Förr var skaran mer blandad.

Är en utpräglad flockmänniska. Funkar sällan ensam utan får de briljantaste idéerna och genomför de bästa stordåden i grupp. Men alla grupper tar inte emot mig.

Jag förminskar inte TS gräsliga upplevelser. Det låter helt vedervärdigt.
Men jag tycker det är tragiskt att uppmana kvinnor att hålla ihop - mot en förmodad fiende av motsatt kön? Varför kan inte alla vettiga hålla ihop oavsett kön?

Jag är också lite, inte rädd, men mer på min vakt runt kvinnor. Nu vet ni allihopa att jag pratar generellt om vad jag upplevt inte att det stämmer på alla kvinnor.
Jag har haft det jättejobbigt med tjejkompisar i skolan och även senare i livet haft upplevelser som du, oftast är det tjejerna som driver mobbningen eller utfrysningen.
Varför de ogillar mig så mycket vet jag inte, jag ser rätt normal ut så den vanliga avundsjukan går inte att skylla på.

Killar har oftast låtit mig vara eller varit lite skämtsamma och trevliga.

Det var inte alls menat att endast kvinnor ska hålla ihop mot ''fienden'' utan precis det du tar upp nu.
Kvinnor vill gärna förminska varandra för att se sig själv bättre.

Förlåt om jag skrivit osammanhängande. Men jag håller med dig i allt.

 

[Raderad medlem 6459]

@EmmaBovary Står och skriver på mobilen så hann inte formulera mig bättre än så. Jag förstår fortfarande inte vad som var fel med min fråga till @tanten ?

Givetvis får alla dela med sig av sina känslor och erfarenheter. Det har jag aldrig sagt nåt om?

 

[Lipperta]

Hur då menar du? Jag tänker att om @tanten generellt sett har svårt för kvinnor pga dåliga erfarenheter måste det ju kännas "otryggt" (olustigt kanske är bättre ord?) att vara på ett forum med så många kvinnor.

Men, detta är ju Buke här är vi väl alla en stor familj, med tillhörande irriterande farbröder och mostrar

 

[EmmaBovary]

@EmmaBovary Står och skriver på mobilen så hann inte formulera mig bättre än så. Jag förstår fortfarande inte vad som var fel med min fråga till @tanten ?

Min spontana tanke var att det lät lite sarkastiskt faktiskt. Jag inser egentligen att du nog inte menade det så, därav smileyn efter.